Nyköping, Kalmar, Växjö… Äter gör man överallt!

Blir ni också sådana att när de första solstrålarna lyser in genom fönstret i marstider ska plötsligt hela lägenheten (eller huset, eller rummet, eller garaget) städas i varje hörn, så våren känner sig välkommen? Så fungerar det för mig och jag har skurat golv, tvättat fönster, dammat hyllor (även de så högt upp att jag vanligtvis bara sneglar på dem och rycker på axlarna), köpt färska örter att ha på fönsterbrädan och helt enkelt gjort det okej för våren att tränga undan vintern en gång för alla!

Och inte nog med det; Som många av er redan lagt märke till har jag fixat och donat lite med utseendet på bloggen den senaste tiden. Den gamla var visserligen trevlig den också, men inte så personlig, och så har den ju fått följa med mig  i en bra bit över ett halvår nu. Dags för någonting nytt! Hoppas ni tycker om den här varianten och att det inte tar för lång tid att vänja sig ❤

***

Jag tänkte fortsätta med ett till bildstint inlägg eftersom jag inte kan låta bli att visa er de härligheter jag intagit i månaden mars som jag INTE stått för själv! Mestadels handlar det om lunch eller middag, men visst har jag lyckats fika ett par gånger också – det är ju ett så underbart tidsfördriv 😉 Jag har inte tagit för vana att visa er det jag äter ute (jag gjorde det i ett par inlägg i början om ni orkat titta så långt bakåt i tiden) men den här gången gör jag ett undantag; vad tycker ni? Är det något ni tycker är intressant att läsa om?

***

Månaden inleddes med ett par dagar i Nyköping som är mina föräldrars nya hemstad nu när Oskarshamn lämnats åt sitt eget öde. Där finns det smaskiga ställen att besöka ska ni veta! Till exempel  Restaurang Rhodos som ligger max 100 meter från min familjs lägenhet – farligt, farligt 🙂 På menyn, som innehåller ett extensivt utbud av pizzor och grekiskt klingande huvudrätter, finns också fyra-fem vegetariska rätter under egen rubrik. Jag valde den vegetariska lasagnen (då de inte hade någon vegetarisk moussaka att locka med – känns inte det som något man borde ha på en grekisk restaurang?) som jag tyckte var riktigt trevlig! Den innehöll, förutom den klassiska tomatsåsen, bèchamelsåsen och pastan, också lite otippat oliver, som jag tycker mycket om. Se dock upp för dem – de är långt ifrån kärnfria! Tillsammans med en mild tsatsiki och en klick hummus (trevlig men lite oväntad som tillbehör) var rätten komplett och jag nöjd. Mamma valde en moussaka som hon tyckte om men som saknade aubergine och istället bestod av potatis. Inte helt okej kan jag tycka, då vi var på en ”genuint” grekisk restaurang, men vad vet jag? Priset låg på runt hundringen per rätt utan dryck.

Även pizzorna från samma Rhodosrestaurang fick sig ett smakprov några dagar senare eftersom vi hittade ordet ”stenugnsbakade” i beskrivningen av dem och inte kunde låta bli att se hur de smakade. Mitt val föll på en vegetarisk variant (oväntat va?) med paprika, lök, oliver och fetaost som åts både till middag på kvällen och lunch dagen efter. Och vilken pizza det var! Bara det att paprika i TRE olika färger användes tog mig med storm – det krävs inte mycket för att göra mig lycklig 😉 75 kr tror jag bestämt den kostade vid upphämtning.

***

Ett annat ställe vi besökte, och blev lite smått förälskade i, är Hellmanska gården, som är flera hundra år gammalt och ståtar med både café, bageri, butik och blomsterhandel – allt i en härlig, gammaldags anda. Första turen blev det en fika och kardemummate varvades med en alldeles fantastisk kolapaj med lingon som alltid kommer att ligga och vila i ett hörn av mitt hjärta! För 30 kronor var den inte jättebillig, men väl värd pengarna.

Min kära mor valde en muffins med blåbär och kardemumma, som dagen till ära fått sig en melodifestivalsflagga att vifta med (samma kväll var det nämligen dags för andra chansen i just Nyköping). God den också, och för 15 kronor riktigt prisvärd! Det enda problemet med fiket är egentligen sittplatser, då det för jämnan är fullt till bristningsgränsen – dock finns det bra med uteplatser genom en tillbyggd glasaltan som sväljer en del.

Och på tal om den där glasaltanen var det där vi hamnade  när det var dags för lunch sista dagen i Nyköping innan tåget tog mig tillbaka till Växjö. Kan ni tänka er hur lycklig jag blev när jag såg det här alternativet på menyn? Närmare bestämt ”svamp- och kikärtsfylld paprika med tomatsås och matvete”. Jag föll som en sten! Flera andra valmöjligheter fanns också, bland annat ett fiskalternativ och två olika matpajer. Te eller kaffe ingick dessutom, dock inte dryck, för ungefär 80 kr.

***

Bara någon dag efter min Nyköpintur begav jag mig mot Kalmar för en dags turistande. Jag har varit där ganska ofta under min uppväxt men det tog slut nyligen då mina föräldrar inte längre bor i närheten.  Dock kan man ta sig en dagstur ändå – vem kan motstå Kalmar liksom? 😉 När jag befinner mig där dyker jag nästan alltid in på 4kök för att äta lunch. De har alltid fem-sex olika lunchalternativ (aldrig ett som är vegetariskt däremot, det borde de fundera över) och dessutom en lång vanlig meny som man alltid kan välja på utöver dagens luncher. De vegetariska valmöjligheterna där är som tur är ganska stora, och som allra oftast blev det quornfilé för mig, med grillade grönsaker, tomat- och basilikacrème fraiche och en skål pommes vid sidan om. Sallad ingår också, för 79 kr (71 kr om man är student på Linnéuniversitetet med giltig legitimation!).

***

Sist men inte minst så har jag också unnat mig lite guldkant på vardagen här hemma i Växjö! Våren slog ju till med dunder och brak i början av veckan och en härlig promenad med både hund och vän följdes av årets första utomhusfika utanför IOGT-NTOs café Fontaine. Jag festade på en marängtårta med smörkräm och en loka – för det nätta priset 36 kr. Då är det kul att spendera pengar!

***

Har ni varit på något av dessa ställen? Vad tyckte ni?

En tacksam Thanksgiving

I förra inlägget nämnde jag lite kvickt att det skulle bli en middag här hemma med Thanksgivingtema, en middag som nu blivit av, och som jag spenderat en hel del tid med att planera inför. För mig startade dagen med sex timmars kontinuerligt matlagande, för menyn var diger, och min ambition var att göra allt själv. Det var av någon anledning viktigt för mig att få detta så autentiskt som möjligt, kanske för att jag ville visa gästerna  exakt vad som pågår därborta i stora USA på torsdag och inte en svensk version av det – det hade säkert kunnat bli bra det också, men det hade inte varit den maten jag firade Thanksgiving med när jag var där och alltså hade det inte legat lika nära hjärtat.

Min första thanksgiving var med min värdfamilj i Michigan, USA 2005 (JÖSSES vad länge sedan det är!) och förberedelserna delades upp mellan oss alla fem i familjen. På min lott föll stuffingen – alltså det som skulle serveras med kalkonen och som traditionellt sätt fågeln fylls med efter tillagning (fast vi serverade den bredvid) – och pumpapajen – som jag verkligen ville lära mig att göra! På den här tiden hade jag inte hunnit bli vegetarian än, det blev jag inte förrän 2006 – och jag var heller inte lika intresserad av att laga mat, men jag tyckte ändå att det var spännande att få vara med om en högtid som vi inte har någon som helst relation till hemma i Sverige.

Bakgrunden till högtiden kan ni läsa om här, men idag handlar det mest om att få en efterlängtad paus i vardagen, äta tills man stupar och sedan sova hårt eftersom fågel sägs göra än just sömnig (prova det om ni har svårt att sova!) 😉 Ja, och så försöker man fundera ut vad man är tacksam för och tänka lite extra på de som inte har lika mycket, de som saknar tak över huvudet eller mat på bordet. En fin tanke som jag tycker vi borde hålla i minnet bra mycket oftare än en gång om året, och att fira det med en brakfest är väl en härlig idé?

Thanksgivingmiddagen jag höll i startade med en drink – en tranbärssangria – som visserligen inte brukar serveras på ett traditionellt Thanksgivingbord, men har man en välkomstdrink skulle det absolut kunna vara den här. Tranbär konsumeras nämligen mycket under den här tiden på året i USA. Den bestod av bland annat tranbär som kokats med socker, apelsinjuice och rött vin.

Sedan fanns det mesta som traditionellt brukar finnas på Thanksgivingbordet även på vårt – här syns gröna bönor (som ibland hamnar i en gratäng, men jag valde att bara koka dem), majsmuffins (vilka kan bytas ut mot biscuits eller dinner rolls – båda på vanligt vetemjöl istället för majsmjöl), en sötpotatisgratäng (ibland garneras en sådan med marshmallows, men det uteslöt jag), stuffing (baserad på majsbröd, samma smet som majsmuffinsen), tranbärssås (på frysta tranbär, färska är svåra att finna här vid denna tid på året), potatismos (som jag inte har en individuell bild av men det är ingen skillnad mellan det och vår svenska version) och slutligen en tomatsallad som min pappa envisades med, den brukar inte finnas med på ett typiskt amerikanskt bord.

Lite fler bilder på de flesta av dessa rätter kan jag också ge er om ni är intresserade (ja, de kommer här oavsett om ni är intresserade eller inte, diktator som jag är):

Majsmuffins som jag redan givit er receptet till, men då i form av bröd. Denna gång blev de inte riktigt lika smuliga, kanske på grund av formen eller för att jag bytte bikarbonat mot bakpulver. De smakade dock precis som de skulle.

En sötpotatisgratäng  bestående av bland annat den givna sötpotatisen (när jag firade denna högtid i USA använde vi yams, men de smakar i stort sett likadant och byts ofta ut mot sötpotatis även där. Många kallar båda varianterna för yams). Gratängen är ganska söt, och garnerad med pecannötter. Marshmallows var inköpta, men eftersom jag som vegetarian inte äter dem och gästerna kanske skulle anse det vara lite väl extremt, serverade jag dem till efterrätten istället…

Stuffingen är en intressant historia. När jag fick göra min värdmammas egna stuffing efter hennes recept förklarade hon för mig, som då var en kaloriräknare utan dess like, att rätten bara blir bättre ju mer smör man har i den medan hon hivade i smörklick efter smörklick. Jag var förfärad, men idag är jag ganska road och tycker otroligt mycket om den, för rätten är helt klart mycket annorlunda om man jämför med många svenska rätter. Den består mest av rostat majsbröd som kokat samman med grönsaker (i mitt fall selleri och lök) buljong, smör och lite grädde. Den blev faktiskt, mot förmodan, en riktig hit här hemma!

Ja, och så kokade jag en tranbärssås, som helt klart är ett måste på Thanskgivingbordet! Igen, tranbär använder man mycket på hösten, och det påminner en hel del om lingon i smaken, så tänk på  det som en form av lingonsylt.

Det mest centrala på ett Thanksgivingbord nog ändå kalkonen, som bör vara rostad hel i ugn och se så barbarisk ut som möjligt (vegetarianen har talat). Jag avstod från att vara den som tillagade den, men tyckte, eftersom alla andra på festen var stora köttätare, att min pappa kunde få den äran att tillaga och tranchera den, och dessutom tillaga såsen, som är baserad på kalkonens sky. Han  gjorde detta med bravur och jag är otroligt glad att jag slapp 😉

Ja, och ingen middag är komplett utan efterrätt, så sådan serverades såklart en bit in på kvällen, när all mat smält något sånär. Till kunde man välja mellan vaniljglass (som jag toppat med marshmallows), grädde och vaniljsås (som var ett svenskt tillägg). Två pajer blev det, samma sorts pajer som oftast brukar serveras under en thanksgiving – en traditionell äppelpaj och en pumpapaj. Även pecannötspaj förekommer, men jag valde bort den då pecannötter är ganska så dyrt här hemma, dock är det en FANTASTISKT god variant, så ett recept har helt klart potential att dyka upp här på bloggen någon gång i framtiden!

En traditionell ä–ppelpaj har ni säkert sett flera gånger, kanske i USA, eller i filmer och TV-serier därifrån. Den består av en botten och ett lock av pajdeg och massor av äpplen, socker, smör och kanel inuti. Dekorationen kam man leka fritt med, mina kunskaper är ytterst begränsade så den blev ganska enkel. Den serveras nästan uteslutande med vaniljglass.


Pumpapajen brukar vara stjärnan på Thanksgivingkvällar, och är helt klart det allra viktigaste – ja, i alla fall för alla som inte äter fågel – och den är verkligen värd att prova! Min gjordes på butternutpumpa eftersom det var  den enda sorten jag hittade, och är därför aningen blekare än jag kanske velat, men smaken är densamma som jag kommer ihåg från alla pumpapajbitar jag ätit i mina dagar. Den serveras oftast med en rejäl klick grädde och gärna lite extra kanel.

***

Jag tänkte lägga några inlägg på att ge er recepten till några av dessa rätter, hur låter det? Något som ni är speciellt intresserade av? Ja, förutom kalkonen då, den får ni fantisera om själva 😉

Resten av denna härliga måndag kommer jag spendera i bilen för att komma tillbaka till min egen lägenhet i Växjö igen, och sedan framför datorn för att läsa ikapp i alla ljuvliga bloggar som jag inte hunnit med alls de senare dagarna. Äntligen! Kanske råkas vi över nätet? Annars önskar jag en trevlig första dag på resten av veckan ❤