Mozzarellarisotto – att äta och att stava.

Nu har det hänt. Jag som länge hållt mig så långt ifrån detta spektakel som det bara varit möjligt, av rädsla för att sugas ned i träsket och tappa mitt stadiga grepp runt verkligheten. Jag som envist hävdad att det inte finns någon som helst poäng med det och det därför bara är ett aningen mer förfinat sätt än TV att slösa bort min tid (jag älskar ju TV så det var väl inte något väl genomtänkt argument). Jag har nu förstått. Oj, vad jag har förstått.

Wordfeud har knyckt mitt hjärta.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag var negativ förut. Utstött ur gemenskapen som jag var, utan minsta lilla smartphone att stava till endera ”must” eller ”stum” på, och utan någon som helst förhoppning om att få en inom en överskådlig framtid. Dock är jag en ordälskare av rang som mer än gärna tillbringar eftermiddagarna på språkrådets hemsida för att få reda på hur man korrekt säger otroligt viktiga ord som macaron och cupcake på svenska (här måste jag skjuta in att jag inte håller med rådet om att man borde använda ordet muffins eller den svenska formen ”koppkaka” om sin cupcake – det låter ungefär lika aptitligt som fläskläpp) eller hur man skriver bacon  i bestämd form. Spelet alfapet är ungefär det enda spel jag kan ta mig ann med äran i behåll och särskrivningar är det första jag ser när jag får ett papper framför mig, hur mycket text det än handlar om att plöja igenom.

Så när jag nu fått chansen att prova kan jag inte annat än kapitulera för den tills alldeles nyligen så heta trenden och spendera mina dagar i ett dis av stavande och ljudande. Att vi sedan är mitt uppe i att packa (läs försöka förmå oss att slänga anteckningsböcker från andra klass och liknande skatter) inför flytten som sker snart gör inte saken bättre – ett ombonat ställa att fly undan till så fort det går är mer än välkommet (speciellt när det är slavdrivaren min kära mamma som jag spelar mot)!

***

Vad vill jag då bjuda på när inledningen handlar mer om ord än om mat?

Vi återvänder till nyår tror jag, för att få även huvudrätten i receptform, den som hamnat i skymundan då jag postat efterrätten chokladmoussecheesecake och förrätten ugnsbakad brie med fikon redan men inte ens gett er minsta glimt av det jag valde att äta som varmrätt när de andra smaskade oxfilé – nämligen en mozzarellarisotto.

Jo, jag är ett stort fan av risotto i alla möjliga former, jag har ett par stycken alternativ här på bloggen och många fler finns i minnet eller på ”att göra”listan. De kan göras på så många olika sätt men känns ändå alltid lyxiga och lagade med kärlek. För lite omsorg behövs eftersom man måste röra om i grytan mest hela tiden, men det är det helt klart värt för att sedan få smaka av sin skapelse och njuta av resultatet 🙂

Den traditionella versionen använder sig av parmesanost för att göra riset ännu lite krämigare och smakrikare (något som är alldeles fantastiskt gott det också!) men den här gången valde jag att byta ut den mot mozzarella, för att på så sätt få till lite mer ”ostig” känsla. Jag väntade mig små gömmor av smält ost mellan tuggorna och  belönades också med detta så länge som jag inte rörde om i maten alltför mycket, och riset blev krämigt ändå (om man använder sig av något slags risottoris eller möjligtvis råris) så jag tycker absolut det kan vara ett alternativ. Mozzarella är dessutom något lättare att hitta löpefri än vad parmesan är, om ni jobbar på att undvika sådan! Jag toppade min risotto med bitar av stekt svamp och sparris, det behövs inte men passar bra till!

***

Mozzarellarisotto

Ingredienser:
(4 portioner)

1 grönsaksbuljongtärning
ca 1 liter vatten
1 gul lök el. 1 liten purjolök
2 vitlöksklyftor
4 dl arborioris (eller annat risottoris – koktiden och vattenmängden som behövs varierar!) 
1 dl vitt vin
ev. färsk timjan eller salvia (torkad går också bra)
1 paket mozzarella 

Olja att steka i
Salt och peppar 

***

Lägg buljongtärningen i en kastrull och häll över vattnet. Koka upp och låt sedan stå kvar på plattan på svag värme.

Hacka lök eller purjolök fint och vitlök ännu finare. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter utan att de tar färg.

Häll i riset med lite salt och fräs några minuter till – försök gärna se till att alla riskorn blir glansiga av  oljan, då blir risotton ännu lite godare!

Blanda i vinet och låt det sugas upp av riset under omrörning.

Fortsätt med 1-2 dl av den varma grönsaksbuljongen och även den sugas upp under omrörning.

Fortsätt så tills riset är krämigt och färdigkokt, med lite kärna – det tar ca 20-25 minuter (arborioris). Finns det färska örter kan de röras ned och koka med de sista 2-3 minuterna.

Smaka av och krydda efter eget tycke och smak.

Hacka mozzarellan i grova bitar och blanda ned försiktigt. De ska fortfarande se ut som bitar och inte smälta ner helt i riset.

Servera så snart det går, gärna med någon form av ”topping” (till exempel stekt svamp och/eller sparris)

200 inlägg rikare och Kjerstis ugnsgratinerade butternut!

Nu är tentan äntligen inlämnad och allt jag kan göra är att hålla tummarna i tre veckor i väntan på att resultaten publiceras. Om ni inte hör något mer om den så blev jag nog inte godkänd för OJ vad jag kommer jubla om jag blir det 😉 Det har dock gjort att jag hamnat lite på efterkälken med mina blogginlägg – jag kommer igen, ska ni se!

Det här inlägget är också lite sådär halvspeciellt då det här faktiskt, om man räknar varenda ett, är det tvåhundrade inlägget på Kärlek på tallrik (hör ni de dundrande applåderna i bakgrunden?!)! Nu när ni fått ta del av min matvardag i ungefär åtta månaders tid måste jag få skicka alla er som läser eller råkar klicka er in här ibland ett stort varmt tack! Det är verkligen roligt att ni finns där, och att ni kanske hittar något då och då som inspirerar er. Allt kan ju inte passa alla, men kanske passar varje inlägg någon?

Jag har fortfarande lite att göra här på den nya domänen, sådant som inte  överfördes så bra i flytten. Främst handlar det om bilder som måste laddas upp igen, jag har varit lite trög med det måste jag erkänna. Jag ska ta itu med det undan för undan, men är det något inlägg ni verkligen saknar en bild på så går det jättebra att höra av sig! Ja, sedan finns det ju inlägg som jag tittar tillbaka på och ångrar lite smått (eller lite stort! Hur kunde jag publicera det DÄR!) men jag har beslutat mig för att inte rensa bort något, då stämmer ju inte det här inlägget överens med 200strecket längre, det går inte för sig 😉

Här hemma luktar det nu gott utav äpple och kanel, vad det ska bli utav det får ni reda på i helgen (cliff hanger här, spännande va?). Däremot så måste jag dela med mig av lunchen idag, då det var helt suveränt gott och passar bra så här i höstmörkret!

***

Receptet hämtade jag från finfina inspirationskällan Kjerstis mat och prat, där jag spenderar mycket tid mellan varven (ja, förutom den senaste veckan då, av förklarliga skäl). Kjersti lagar tonvis av spännande mat med stor variation – allt från LCHF till glutenfritt och veganskt, och såklart alla motsatser till det jag nyss radade upp ;). Receptet jag föll handlöst för var hennes ugnsgratinerade butternut, som hon publicerade för någon vecka sedan. Ända sedan jag läste inlägget har jag dreglat helt okontrollerat, och jag kände att det nog var dags att göra någonting åt det!

Allt du behöver är butternut squash, quinoa, svamp (jag använde champinjoner, Kjersti lyxade med kantareller), ost och kryddor – sedan är hela din matdag räddad! Dessutom är det smidig portion control – en halv butternut = en portion.  Alldeles lysande!

Det är bara att klicka sig in här för receptet; jag tänkte istället visa er hur det såg ut när jag lagade denna härlighet ❤

***

Först åkte den delade butternuten in i ugnen i sådär 40 minuter ungefär.

Samtidigt sköljdes quinoa (glom inte sköljningen, det kan bli en läskig eftersmak annars!) och kokades i 15 minuter.
(Jag kokade en dubbel sats, resten tänkte jag använda till helgens matlagning)

Champinjoner plockades fram, skivades och frästes i smör…

Sedan blandades quinoan ner, plus lite kryddor, örter och sådant där smått och gott!

Den ugnsrostade butternuten blev färdig för urgröpning till slut – och det urgröpta blandades ner i quinoablandningen tillsammans med lite riven parmesan.
Det börjar arta sig 😉

Butternuten fylldes utav quinoablandningen.
(är det någon mer än jag som är kass på att gröpa ur saker? De vill ju aldrig få ett skal som är lika tjockt överallt! Det är därför ni inte får se min urgröpta butternut utan fyllning)

Mozzarella skivades och butternuten täcktes med den, och så in i ugnen igen i runt 10 minuter.

Serverad med en sallad på grönt och soltorkad tomat med några basilikablad på toppen var det sedan bara att hugga in! Yum 😀

ugnsbakad lyxpasta till helgen

Och så kom då fredagen igen! Veckorna bara ilar fram, jag kan inte förstå vart dagarna tar vägen längre, hur de bara kan förvinna som de gör!

Om man som jag känner sig lite sliten sådär på fredagseftermiddagen men ändå vill laga någonting som inte känns lika vardagligt som spagettin man kokade igår, eller lika slentriant som tacosen man dukar fram på rutin, då skulle kanske det här kunna vara ett förslag? Ljuvliga tomater frästa i vitt vin, sedan badade i grädde innan de blandas med pasta och täcks med  ett tjockt mozzarellatäcke… Ja, ni hör, det är inte den vanliga pastagratängen det här inte, och det var därför jag valde att inte döpa den efter en sådan!
***

Det kanske låter som att det krävs mycket jobb då tomaterna skållas innan de fräses, men jag lovar, det tar verkligen ingen tid, och är inte heller svårt! Dock gör det smaken av tomat mycket mer behaglig, för att inte tala om hur nöjd man känner sig över att ha lagt ner det där extra lilla jobbet och märker vilken annorlunda upplevelse det blir! Dock kan man byta ut tomaterna mot körsbärstomater om man vill hoppa över det steget, då fräser du dem direkt med purjolöken utan att skålla dem innan.

Och du:

Det här är ingen bantarrätt. Nej, inte en smalrätt på något sätt; knappt en ”jag-inbillar-mig-att-jag-kan-vara-smal-fast-jag-äter-gott-rätt” faktiskt. Men ibland måste man ju få förgylla vardagen lite! Servera med sallad och var nöjd med att du fixat veckan utan att skrika hysteriskt, nu har du två HELA dagar av ledighet framför dig – massor av tid att vara ”nyttig” på 😉

***

Ugnsbakad pasta

Ingredienser
(4 portioner)

4 portioner kokt pasta
ca 5 tomater (gissningsvis runt 750 gram)
1/2 purjolök
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
1/2 dl riven parmesan
1 paket färsk mozzarella (125 gram)

olja att steka i
salt och peppar

Färsk basilika till dekorering

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader.

Koka pastan eller använd överbliven sådan från gårdagen. Jag valde fullkornsfusilli, men vilken sorts pasta som helst fungerar!

Skålla tomaterna genom att doppa dem i kokande vatten tills skalet börjar lossna. Skala dem, hacka köttet (utan att få med kärnorna) och ställ åt sidan.

Hacka purjolöken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt tomaterna och fräs någon minut eller två.

Häll över vinet och låt det koka in.

Tillsätt grädden, sänk värmen och låt sjuda några minuter.

Blanda ner pastan så den täcks av såsen.

Stäng av plattan och blanda ner parmesanosten. Salta och peppra.

Häll pastablandningen i en ugnsfast form och täck med skivad mozzarella.

Skjut in i ugnen i ca 10 minuter, tills mozzarellan har smält.

Tag ut och servera med massor av färsk basilika på toppen, gärna med en sallad bredvid!

Pasta i tomatsås med piff

 

I söndags lämnade jag USA vid fyratiden på morgonen – svensk tid. Resan avslutades igår då tåget anlände från Köpenhamn till min hemstad vid lunchtid. Under de timmarna blev det inte många minuters sömn (nehej, inte när det finns filmer att maratontitta på och flygplansmat att äcklat stirra ihjäl) så resten av gårdagen ägnades åt något av det bästa som finns när man behöver det. Sova, sova, sova.

Och nu är det augusti, upptäckte jag idag. Det betyder ett fullspäckat schema med sommarkursernas tentor, utflyttning och inflyttning för både min bror och mig och så småningom även en ny fräsch linje att börja studera vid. Så klart ska det lagas mat också, både för min egen skull, och alla som vill läsa!

Då jag fortfarande känner mig aningen avslagen efter resan blev det, efter väldigt trevlig mathandling då jag inte hade en tillstymmelse till ingrediens hemma i kylen, att laga någonting som inte tar för lång tid eller har för många moment. Jag kände för någonting enkelt men fräscht och aningen nyttigare än de pommes och den pizza som så lätt slinker ner när USA upplevs.

En rätt som passar in på den beskrivningen är pasta med tomatsås. Få och billiga ingredienser, full med smak och proppad med antioxidanter som förebygger en mängd sjudomar! Tillsammans med fullkornspasta som tillför fiber och mozzarella som tillför lite extra mumsfaktor är min kväll räddad 😉

***

Pasta i tomatsås med piff
(2 portioner)

pasta för två, gärna fullkorn

1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 paket krossade tomater (ca 400g)
ca 1 msk balsamvinäger
1 tsk honung el. en skvätt ketchup
salt och peppar
1 pkt mozzarella
lite färsk krydda, ex basilika el. timjan

rapsolja att steka i

***

Börja med att lägga pastan i kokande vatten, allt efter förpackning.

Hacka lök och vitlök och fräs i oljan ett par minuter.

Häll i de krossade tomaterna och tillsätt balsamvinägern.

Välj antingen honung eller ketchup och tillsätt i tomatröran. När man tillsätter något sött lockar man fram sötman i tomaterna och tomatsåsen blir lite mer spännande. För att inte tala om mer välsmakande!

Låt allt koka på ganska låg värme i ungefär 15 minuter, eller längre om du har tid att vänta.

När tomatsåsen är färdig kan du salta och peppra, blanda sedan  i pastan så såsen blir jämt fördelad.

Hacka mozzarellan och blanda i precis innan servering.

Klipp över lite färsk krydda för lite extra vardagslyx!