Späckade chokladmuffins att frossa i!

Förutom hela den här ”älskar-att-baka-och-gör-det-så-ofta-det-går-grejen” som jag håller på med så är jag, tro det eller ej, en ganska nyttig människa. Nu tänker jag inte gå in på hur olika personer definierar just ordet ”nyttig” – det har blivit en hel vetenskap och man kan nu vara både fettskrämd, kolhydratskrämd och allmänt matskrämd – men i (extrem) korthet består min kost mestadels av fullkornsprodukter, ekologiska mejeriprodukter, ekologiska ägg, bönor, linser, ibland quorn/sojaprodukter och alla former av frukt och grönt. Ganska balanserat med andra ord, lite av allt, fem gånger per dag, tre större och två mindre mål. Mitt matliv i ett nötskal (så har det inte alltid varit, men det är en helt annan historia).

Dock finns det ett STORT undantag. Precis det undantag som dagens inlägg handlar om och precis det undantag som jag, och många andra med mig, varmt välkomnar in i mitt liv med (väldigt) jämna mellanrum.

Ja visst har ni rätt:

Choklad. 

Inte bara choklad, jag är svag för det mesta inom bakvärlden för att vara ärlig, men i synnerhet denna läckra, härligt syndiga godsak som lockar så med sin mjuka lena smak och kaloristinna natur – och jag är inte ett dugg ledsen över det! För vad vore livet utan en nygräddad, späckad chokladmuffins att avnjuta med en kopp te då och då? Inte ett jag är kompis med!

Om du har haft det svårt att hitta ett gott recept på dessa härligheter (inte för att bloggvärlden lider brist på dessa 😉 ) så kan jag erbjuda ett här för att göra just ditt liv komplett! Det bockar för samtliga kategorier för syndigt goda bakverk – fluffigt, chokladigt, smaskigt och allmänt härligt – och tar inte många minuter att svänga ihop! Inget smör behövs till dessa då rapsolja används istället (byt inte till olivolja, det har jag en vän som försökte med och sedan åt hon sina muffins som bröd istället) och i nödfall kan den hackade chokladen uteslutas (dock är muffinsen 10 gånger bättre med den!), allt för att göra livet lite lättare när affären ligger för många steg bort.

Jag använde mig av Marabous mjölkchoklad  till dessa bilder och tycker det passar bra, men mörk choklad går absolut det också. Och var inte rädd för kakaomängden, första gången jag läste att det skulle vara 1 1/2 dl i var jag övertygad omatt något inte stämde, men jodå, det ska det faktiskt,  så bara bit ihop och vänta på resultatet!

Det här fick bli mitt bidrag till nystartade My sweet party som helt underbara bloggen Me and my sweets står för!  Jag formligen älskar hennes alla poster och bilder – ta en titt och häng på du med 😀 Temat den här månaden (som tar slut alldeles snart!) är choklad, bästa temat ever!

Hoppas det smakar! ❤

***

Späckade chokladmuffins
(ca 12 stycken)

Ingredienser:

4 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl kakao
1 3/4 dl strösocker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
1/2 tsk salt
2 1/2 dl mjölk
3/4 dl naturell yoghurt
3/4 dl rapsolja (eller annan olja utan smak)
2 ägg
200 gram ljus eller mörk choklad – grovt hackad

***

Värm ugnen till 175 grader och ställ ut formar, gärna i en muffinsplåt.

Använd en stor sil och sikta ihop vetemjöl, kakao, socker, bakpulver, salt och vaniljpulver i en bunke. Ställ åt sidan.

Vispa ihop mjölk, yoghurt och olja i en större bunke med en elvisp. Tillsätt äggen ett och ett.

Vänd ner mjölblandningen i äggblandningen försiktigt.

Häll i ungefär hälften av den hackade chokladen och rör tills allt precis blandat sig.

Häll upp smeten i formarna och toppa med resten av chokladbitarna.

Grädda i ugnen ca 20 minuter (kanske lite mer beroende på ugn, känn efter med en tandpetare!).

Låt svalna och njut som de är eller dekorera med din favoritfrosting 🙂

Annonser

Persikomuffins till mor och Loreen (om hon vill ha)!

Halleluja vilken firardag vi har fått oss denna söndag! Inte nog med att alla underbara mammor i landet kan få känna sig lite extra älskade just idag (vilket är trevligt bara det) utan finaste Loreen kunde ju inte annat än VINNA Eurovision igår kväll med sin kärlek och sin Euforia! Jag firade kvällen med mojito, te och ett stort bord med godsaker tillsammans med en bunt fina tjejer och kunde inte vara mycket lyckligare över hur kvällen utspelade sig. Bittra minnen dök upp om hur jag, som liten tolvåring, 1999 låg ute i ett tält på baksidan av en väns hus. Födelsedag firades, och vi skulle övernatta ute i kylan samtidigt som hela Sverige tittade på Charlotte Perrelli/Nilsson när hon sjöng oss till seger med Take me to your heaven. Det tog 13 år  för att det skulle hända igen – men Loreen gjorde den långa väntan värd varenda minut!

Innan jag begav mig mot vännen och hennes gottebord var jag så klart tvungen att baka något att bjuda på men ugnen min gjorde det inte helt lätt för mig genom att sätta igång brandlarmet på en endaste gång. Något gjorde att ugnen fylldes med rök – om det handlade om att något dessförinnan läckt ut eller vad vet jag fortfarande inte, men ugnen ville inte sluta ryka och jag ville inte sluta baka.

Till slut fick jag till en kompromiss, efter att ha stängt av ugnen igen, låtit den svalna, torkat ur den och värmt upp den igen, och jag tänkte att jag skulle passa på att prova min nya minimuffinsplåt med plats för 24 små minimuffins. Det är praktiskt att kunna göra små muffins ibland då stora muffins är ganska mäktiga – speciellt om de förvandlas till cupcakes med mycket frosting och liknande. Dock räknade jag inte med att det skulle krävas så lite smet i varje muffinsform som det faktiskt gjorde och resultatet blev att mina kära minimuffins… ja… Inte var de absolut vackraste. Om jag säger så. De pöste ut över sidorna på formarna och växte därför inte på höjden, gör inte det misstaget när ni gör minimuffins nästa gång! Nu måste jag baka ett par snart igen så jag vet att jag kan få till ett par ordentligt…

Smaken var  det i alla fall inget fel på och receptet ska jag självklart dela med mig av till er i det här inlägget, så att ni också kan bjuda på persikomuffins – stora eller små – när ni vill fira något speciellt – eller bara njuta av den somriga smaken av persika i mindre fruktigt format 😉

***

Receptet räcker till ungefär 16 större muffins eller ca 30 minimuffins – jag gjorde en minimuffinsplåt med 24 stycken minimuffins och sedan 4 större muffins i en vanlig muffinsplåt.

Har ni följt mig ett tag vet ni säkert att jag vurmar för att använda rårörsocker i bakverk – ett socker ganska likt farinsocker som ger en härlig smak. Det är inte raffienerat såsom vanligt strösocker och är därför brunare till färgen. Rårörssocker kan bytas ut mot farinsocker eller strösocker om det inte finns något annat hemma i skafferiet.

Jag garnerade mina med rårörssocker på toppen innan jag sköt in dem i ugnen men tyckte inte det behövdes i slutänden. Vill ni kan ni prova, men jag skriver inte med det i receptet.

För att bikarbonatet ska verka i muffinsen måste de ha något surt med i smeten; i det här fallet crème fraichen. Jag hade filmjölk, som också går bra att använda, men byt inte ut den mot mjölk som saknar syra och därför inte sätter igång jäsningsprocessen.

Lycka till och ha en härlig firarsöndag!

***

Persikomuffins

Ingredienser:

3 1/2 dl vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
115 gram rumsvarmt smör (eller margarin)
1 3/4 dl rårörsocker eller farinsocker
1/2 dl strösocker
2 ägg (gärna ekologiska)
1 dl crème fraiche (jag använde filmjölk)
3 dl persikobitar (ungefär 3 stycken persikor skurna i mindre bitar)

***

Värm upp ugnen till 175 grader och ställ ut formar i en muffinsplåt av valfri storlek.

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och vaniljpulver/vaniljsocker i skål och sätt åt sidan.

Vispa rumsvarmt smör, rårörsocker/farinsocker och strösocker pösigt i en stor bunke i ungefär en minut.

Vispa i äggen ett i taget och sedan crème fraiche tills allt är blandat.

Vänd i mjölblandningen i äggsmeten och avsluta med att vända i persikobitarna. Blanda tills allt gått ihop.

Fyll muffinsformarna till hälften.

Ställ in i ugnen tills de stelnat (ca 15 minuter för de små och 25 för de större, men tiden varierar lite så känn efter med en tandpetare).

Tag ut, låt svalna och ät som de är eller dekorera med din favoritfrosting!

Inlägg 250! Det firar vi med vit choklad- och jordnötsmuffins!

Tänk! För exakt 250 inlägg sedan hade jag inte en blogg. Bara ett brinnande intresse för vegetarisk mat, en växande passion för bak och en vilja att dela med mig av den begränsade kunskap jag satt inne med. Lite för att få igång självförtroendet i köket också kanske, jag har alltid haft svårt för att tro att det JAG gör kan vara värt något, kan vara BRA nog. En perfektionist av stora mått som aldrig riktigt håller måttet själv.

Jag har fortfarande brister. Mina bilder kunde vara bättre, min tid mer välplanerad så jag hann med mer bloggskrivande och att svara på alla härliga kommentarer, min mat mer intressant, mina kunskaper inte lika bristande. Men så länge som ni läser och uppskattar det jag skriver kommer jag göra ALLT för att dela med mig av det jag kan och det jag lagar/bakar/fixar/funderar på. Av en enda anledning egentligen – jag ÄLSKAR det här. Älskar att skapa i köket, älskar att skriva om det och älskar att inspirera; för det hoppas jag att jag gör.

Om inte annat så ger det mig en anledning att baka något extra då och då, fast jag kanske borde läst ett par kapitel till i kurslitteraturen. Eller prova den där fänkålen för att se om den tilltalar mina smaklökar eller inte (inte, visade det sig, men jag jobbar på det). Det gör att jag varierat min kost ordentligt, tar hand om mig själv och faktiskt äter lagad mat varje dag – för att det är LIVSVIKTIGT.

Ett stort tack för att ni håller mig sällskap här på bloggen ❤

***

Just nu pågår ett grupparbete i juridikkursen jag tar del av; ett PMskrivande som kommer ligga till grund för en del av kursens betyg. Och att dra sig upp tidigt (typ halv NIO) på morgonen för en lång dag på biblioteket är mycket lättare om:

1) Gruppen man arbetar med är en man trivs med (det är den) och

2) Fika finns när blodsockret dippar till.

Och vad vore fika utan hembakat?

Därför blev det att det bakades hemma hos mig igår. Jag hade turen att ha både vit choklad, jordnötter OCH jordnötssmör hemma (eller tur och tur; mitt skafferi är i det närmaste bottenlöst när det kommer till sådana här mumsiga ingredienser) och hittade därför ett spännande recept i en alldeles ny, mycket trevlig bakbok som jag fick PÅ en födelsedagsfest som inte var min egen (det ni!).

Muffins heter boken, Johan Åkerberg heter författaren och vit chokladmuffins med jordnötter blev receptet. Tillsammans med en jordnötsfrosting och fyra olika formar med matchande glitter blev både fikat och firandet av detta viktiga inlägg riktigt trevligt.

Vill ni prova också? Här kommer receptet [med mina egna kommentarer inom klamrar]

***

Vit chokladmuffins med jordnötter och jordnötsfrosting

(10-12 muffins) [jag gjorde 16 mindre]

3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker [eller 1/2 tsk vaniljpulver]
1 tsk bakpulver
150 gram smör
2 dl strösocker
2 ägg [gärna ekologiska]
1/2 dl mjölk [jag använde grön]
1 dl jordnötter
50 gram vit choklad, hackad

Jordnötsfrosting

100 gram jordnötssmör
100 gram philadelphia [eller annan cream cheese]
1 dl florsocker

***

Sikta mjöl, vaniljsocker [eller pulver] och bakpulver i en bunke.

Vispa i en annan bunke smör och socker vitt och pösigt. Rör i äggen, ett i taget, och avsluta med mjölk.

Blanda i mjölblandningen i smeten [vänd i försiktigt]. Vänd därefter i jordnötter och choklad.

Fyll formarna med smeten [använd gärna en muffinsplåt].

Grädda mitt i ugnen 15-20 minuter [eller 8-10 om du gör dem mindre].

Ta ut, låt svalna, bred på frosting och servera.

Jordnötsfrosting

Rör ihop ingredienserna tills du fått en jämn och fin frosting.

Spritsa eller bred på muffinsen.

***

Bara att servera 🙂

Vaniljcupcakes med lemoncurd och cream cheesefrosting

Andra advent har redan knackat på hos oss och jag välkomnade dagen med halvöppna ögon, jag spenderade nämligen en stor del av den i sängen framför TVn. Det är väl det en söndag är till för? Filosoferandes över livet kom jag att tänka på ett bakverk jag bjudit på som inte hunnit in i bloggen än, och det kändes lite skamligt att det inte ens blivit omnämnt! Jag tror att det från början hade att göra med att jag inte blev nöjd med bilderna jag tog i all hast innan servering, men nu när jag smält förtreten tänkte jag att det kunde få bli mitt bidrag till dagens skörd av blogginlägg i etern. Att säga att jag ger er ett recept är lite att ta i, jag har nämligen valt att vara lat och bara länka till recepten (eftersom de  kan bytas ut mot favoriterna hur lätt som helst) men inspiration kanske det kan ge? Eller i alla fall ett minne av en torsdag som många svenskar satt bänkade i TV-sofforna med penna i handen och vinst i sikte.

***

För ett par veckor sedan var det nämligen självaste Loket som höll i trådarna på vårt heliga Bingolotto igen, kommer ni ihåg det? Var ni till och med medlemmar i den gruppen av människor som hoppfullt parkerat sig framför TVn för att äntligen få en nostalgiglimt av det gamla goda som inte längre är vad det var?

När reklamen började sändas för denna så kallade höjdpunkt i svensk programtablå befann jag mig hemma hos mina kära föräldrar och såg min mamma sitta och småhoppa ytterst förtjust i soffan.

”Det här måste vi se!” uttryckte hon entusiastiskt, ”Alexandra, se till att vara hemma då så kan vi se det tillsammans!”.

Det var länge sedan hon var så uppspelt, och det var lika länge sedan jag var totalt oberörd av ett program som jag i mångt och mycket växt upp med (helt utan egen vilja, vill jag tillägga). Tvärsäker var jag nämligen. Inte en chans att jag skulle se på bingolottospektaklet inte! Inte när jag hade avlopp att rensa och andra fullt likvärdiga sysslor att roa mig med som säkert skulle ge mig bra mycket mer än samtliga Bingolottoprogramledare skulle kunna göra.

***

Tillbaka på campus och tillbaka i klassrummet någon dag senare satt vi alla ivrigt lyssnande som små tända ljus på föredraget om svensk politik (aningen romantiserad bild får jag väl tillägga) när vi gled in på ämnet Bingolotto. Helt plötsligt var jag bjuden på Bingolottokväll med två trevliga tjejer och jag som lovat på heder och samvete att inte se en sekund av  Richard Olssons krystade skämt fick snabbt äta upp de orden och ännu snabbare skaffa fram både lott och förväntan. Tillsammans med min inbjudan följde en lite muntlig klausul – ”du får gärna ta med dig något gott som du bakat” – och ges jag ett tillfälle att baka så är det inte så stor chans att jag släpper taget om det.

***

Dock var tiden knapp så det blev att förvandla kylskåpets innehåll till det bästa jag kunde åstadkomma utan att hinna iväg till affären, ibland är det tur att jag har en viss tendens att bunkra upp med onödvändigheter som skulle kunna hålla mig vid liv något år eller tre även om jorden faktiskt visade sig gå under i dagarna, och triumferande höll jag fram ett nät med citroner och en paket philadelphia. Philadelphia är bra till mycket, och i det här fallet fick det avgöra vad som skulle bjudas på senare på kvällen – närmare bestämt en vaniljsmakande muffins toppad med cream cheesefrosting och fylld med egengjord lemon curd.

Jag använde mig av ett recept till själva muffinsen och till lemon curden som jag hittade på den amerikanska sidan Joy of baking. De har massvis av recept och inspiration, så jag rekommenderar en titt om ni som jag tycker att amerikanska bakverk är lika härligt som jag gör! Receptet är på engelska med amerikanska mått, så om du inte vill omvandla eller mäta upp cups kan ni precis lika gärna använda ert favoritrecept på muffins och ett standardrecept för lemon curd. Ett svenskt muffinsrecept jag rekommenderar är Leilas, och en god lemon curd som inte kräver att man bara använder äggulor kan ni hitta här.

Fyllningen i mina cupcakes blev en slät lemon curd, det vill säga en lemon curd utan citronskal. Curden blir sötare, men får en trevligare konsistens i bakverk, kan jag tycka, dock går det lika bra att följa receptet till punkt och pricka.

När det kom till frostingen valde författaren till det amerikanska receptet jag följde att göra en variant på vispad grädde. Det är säkert också jättegott, men eftersom jag redan visste att det skulle bjudas på kladdkaka och grädde när jag kom fram ville jag inte också komma med just grädde, så jag valde att göra en cream cheesefrosting istället. Den bestod endast av en burk philadelphia (ca 200g)5 dl florsocker och lite pressad citron, plus en nypa vaniljpulver. Spritsen lämnade jag i lådan, istället bredde jag ut frostingen på cupcakesen med en smörkniv och dekorerade med glitterströssel.

***

Tillsammans med värdinnans otroligt goda kladdkaka täckt med vit choklad, julmust och mixerstavsvispad grädde var våra magar mer än nöjda med bingolottokvällen. Våra plånböcker var dock inte lika förlåtande; inte en enda liten meslig miljon vann vi, och bilen vi satsade på att dela vårdnaden om blev inte mer en högt flygande dröm.

Fast med kaka i magen och trevligt sällskap i soffan hade vi ju egentligen ingenting alls att klaga på ❤

Dulce de lechefyllda chokladmuffins på tre sorters choklad (fyra om man ska vara petig)

Tänk, ibland är man på sådant där humör då ingenting utom choklad fungerar. Känner ni igen er i den beskrivningen? Så är det för mig i alla fall – det kvittar vad som ligger och frestar på tallriken, för har det ingenting med choklad att göra så kommer det inte göra något gott ändå, bara döva smaklökarna för en stund innan chokladen gör sig påmind igen. Av någon konstig anledning brukar det där suget sätta in någon gång på lördagseftermiddagen för mig. Jag ser den där ensamma koppen med te och min vanliga skål med keso på bordet och känner efter med hela kroppen – och visst, där fanns ju faktiskt chokladsuget, lite på lut sådär, och gjorde att kesoskålen såg oändligt mycket tråkigare ut!

***

I sådana situationer har nöden ingen lag – det gäller att få i sig den där chokladen, och den får gärna finnas till i form av något chokladigt med extra choklad och choklad på toppen! Lite tårta på tårta liksom, men choklad istället för grädde och bär! Och utan den negativa klangen som hänger med lite i bakhjulet på tårtorna…

Om du, som jag, sitter där vid fyratiden på lördagen (eller vid fyratiden någon annan dag) (eller någon annan tid någon annan dag) då kanske det här skulle vara någonting för dig? För inte mindre än tre sorters choklad gömmer sig i den här skapelsen – FYRA om man räknar kakaon (och det gör man ju när det vankas choklad!) och när man biter in hittar man också en ljuvlig kärna av dulce de leche som inte gör någonting sämre!

Vadå överambitiöst? Tro mig när jag säger: Dessa skapelser är värda varenda minut de tar att göra!

***

Originalversionen hittade jag på the cupcake project – en av många amerikanska sidor jag halkar in på regelbundet. Där kallar upphovsmakerskan den inte för något så blygsamt som de femton ord det tog för mig att döpa den; nej, enligt hennes egen utsago är det här ”Better than sex cupcakes”. Och vet ni – det är inte långt ifrån 😉

Enligt det receptet så är det en fyllning på chokladmousse som gäller. Dock tyckte jag att det kanske var lite överdrivet med ÄNNU mer choklad i chokladmuffinsen, dessutom hade jag fortfarande dulce de leche kvar sedan jag bakade cheesecake bars för ett par dagar sedan. Det vore väl något att fylla dem med? Annars går det säkert hur bra som helst att fylla dem med det mesta – kan tänka mig att hallon passar jättebra, i vilken form som helst. Eller någon smörkräm av något slag. Täcket gjorde jag också lite annorlunda, bara för att det är enklare att använda mikro än att göra den på platta.

Förutom fyllningen och täcket (och en liten förändring här och där) följde jag receptet ganska noga, och det är det som ni kan läsa här nedan, översatt till svenska. Jag lämnade kvar de amerikanska måtten inom parantes, då jag själv använde en amerikansk måttsats för att göra dem. Bara du håller dig till ett av dem ska det nog gå bra!

***

Dulce de lechefyllda chokladmuffins på tre sorters choklad

Ingredienser:

Muffinsen:

110 gram (1/2 cup) rumsvarmt smör
3 dl (1 1/4 cups) sugar
2 rumsvarma ägg (gärna ekologiska)
1 3/4 dl (3/4 cup) vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/4 tsk salt
1 rågad dl (1/2 cup) kakao
1 1/4 dl (1/2 cup) mjölk (jag använde lättmjölk, vilket fungerade utmärkt)
1 1/2 dl (2/3 cup) hackad choklad (jag valde ljus choklad)

***

Fyllningen:

ca 1 dl dulce de leche (en beskrivning om hur man gör den kan du hitta här)

***

Täcket:

100 gram (3.5 oz) mörk choklad
ca 3/4 dl (1/3 cup) grädde

***

Garneringen:

ca 50 gram vit choklad

***

Muffinsen:

Värm ugnen till 175 grader och sätt ut muffinsformar i en muffinsplåt.

Blanda smör och socker i en bunke och vispa i ett par minuter tills det är fluffigt.

Knäck i äggen ett i taget och vispa ordentligt efter varje.

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat, vaniljsocker, salt kakao och den hackade chokladen i en skål vid sidan om.

Häll ungefär en tredjedel av mjölblandningen i smörsmeten och vänd ner den, använd exempelvis en slickepott eller liknande.

Fortsätt med hälften av mjölken, sedan 1/3 av mjölblandningen, resten av mjölken och resten av mjölblandningen. Vänd ner efter varje steg.

När allt precis blivit blandat; dela upp smeten i muffinsformarna. Häll inte i ända upp till kanten, dessa cupcakes ska bli platta och inte så höga. (Jag använde en muffinsform för 12 muffins men hade nog kunnat få ut en eller två till av smeten. Dock var jag för lat för att grädda dem vid sidan om).

Grädda i ungefär 20-25 minuter, testa med en tandpetare.

Låt svalna helt – trots att det är lockande att fortsätta på en gång!

***

Fyllningen:

Skär ut ett lock ur varje muffins så det blir hål i mitten av dem, spara det du gröpte ur.

Fyll varje hål med dulce de leche.

Sätt tillbaka locket på muffinsen. (det gör ingenting om det inte blir jättesnyggt – vi ska ju ändå täcka över ytan!)

***

Täcket:

dela chokladen i bitar och lägg i en skål.

Häll över grädden.

Mikra i intervaller om 20-30 sekunder och rör om efter varje intervall. Sluta när chokladen och grädden precis gått ihop till en jämn smet.

Bred smeten över muffinsen med tex en sked.

Ställ in i kylen i någon timme eller så.

***

Garneringen:

Dela den vita chokladen i bitar och lägg i en skål.

Mikra i intervaller om 20-30 sekunder och rör om efter varje. Sluta när chokladen precis har smält.

Dekorera muffinsen med den smälta chokladen.

***

Efter allt det jobbet har du säkert bränt massor av kalorier! Så det är bara att hugga in 😉

Äppelmuffins med kanelsmul

Jag växte upp i två olika hus på en och samma gata. Staden jag bodde i var liten nog att känna sig någorlunda trygg i men tillräckligt stor för att man inte skulle känna igen alla vid namn. En bra ort att vara ung i, kan jag säga så här efteråt (ja, tills man passerade tonårsstrecket och förstod att det inte fanns ett dyft att göra efter klockan 18.00). Visst önskade jag ibland att huset jag bodde i låg närmare skolan (som mest cyklade vi någon halvmil till skolan och lika långt tillbaka), men området var ombonat, välkänt och hade alla människor jag trodde mig behöva.
.
Och så flyttade jag därifrån.
.
Det blir ju så, när man växer upp, att stanna på samma plats lockar inte lika mycket längre. Jag försvann till USA ett tag, då kontakten med hemmet var nära på obefintlig, och nyligen (ja, för ett år sedan) hamnade jag i Växjö, sådär 2 timmars bilresa för en visit till mitt ursprung.
Detta har inte bekommit mig så mycket. Staden är ändå inte särskilt stimulerande längre, den började falla ihop för ett par år sedan och nu är det mer en sovstad än någonting annat. Men någon slags grundkärlek finns där fortfarande, jag tänker på den lilla biografen med en enda salong och ett kylaggregat från 1939 som gjorde att man alltid satt klistrad vid sätena av värmen, konditoriet som alltid tog överpriser för sina bakverk men som i gengäld hade världens härligaste tunna sugrör som vi barn älskade att dricka ur. Mataffärerna i stan som man alltid fick stå i kö i flera timmar i eftersom det var där alla pensionärer handlade och den lilla kiosken som låg ett stenkast från skolan och som blev så populär när godisförbud införskaffades i cafeterian och matsalen. Jag tänker på allt det där, och lite varm blir jag allt, för även om det finns negativa minnen från min barndom fanns det också de där fina glimtarna av genuin lycka.
.
Och nu är det dags att ta steget ut på riktigt. Mina föräldrar, som har bott kvar där tills nu, är i flyttningstagen. Huset jag spenderade min tonårstid i är ute för försäljning och det är inte till ett tredje hus på samma gata det planeras att flytta. Snarare tre-fyra timmar norrut. Att lämna de tomma butikslokalerna bakom mig gör då rakt ingenting, shoppingmöjligheterna där är mer eller mindre begränsade till Domus, men att lämna potentialen i staden, de vackra gamla byggnaderna och den äldsta långa soffan i trä, det känns i hjärtat. Även då minnena alltid kommer finnas kvar.
.
***
.
Ja, och så kommer det vara svårt att inte längre bo granne med det underbara par som bor till vänster om oss nu. Alltid på språng och alltid livsnjutare ut i fingerspetsarna har de förgyllt våra år genom småprat, fika och givmildhet.
.
Precis som de gjorde alldeles nyligen, då deras balkong bågnade av äpplen från alla fruktträd.
.
.
Lådor stod staplade överallt och vi blev ombedda att ”ta så många vi ville” då det inte fanns en möjlighet för dem att göra sig av med alla. Så nu badar jag i äpplen. Och då är det klart det blir till att baka med dem!
.
.
Visst är äppelpaj jättegott och äppelkaka likaså, men det finns ju mycket annat man kan göra av just äpplen! Som äppelmuffins till exempel. Mina fick sig också ett täcke av kanelsmul på toppen, då smul är ett gott sätt att pynta till muffinsen lite. Receptet är ifrån början amerikanskt och hittat här, men jag har konverterat det till svenska efter bästa förmåga, måtten kan därför verka lite konstiga. Jag använde själv de amerikanska måtten, så märker ni att någonting låter fel får ni gärna påpeka det!
.
***
.
.
Äppelmuffins med kanelsmul
.
Ingredienser
(12 muffins)
.
4 3/4 dl vetemjöl
2 1/3 dl strösocker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
ev 1 tsk kanel
2  ägg (gärna ekologiska)
100 gram smält smör
3 1/2 dl äpple, skalade och hackade i små bitar (jag använde två äpplen)
.
Kanelsmul
.
3/4 dl brunt socker eller farinsocker
1 msk vetemjöl
1-2 kryddmått kanel
1 msk rumsvarmt smör
.
***
.
Börja med att sätta ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt med plats för 12 muffins. Ställ i de formar du vill ha.
.
.
Blanda vetemjöl, socker, bakpulver, bikarbonat, vaniljsocker och salt i en bunke. Om du som jag älskar kanel kan du tillsätta det här också. Ställ åt sidan.
.
Skala och hacka äpplena.
.
Smält smöret och låt svalna en liten stund. Blanda i äppelbitarna och äggen.
.
Vänd i mjölblandningen i äggsmeten, lite i taget. Blanda bara tills allt precis blivit en smet.
.
Fyll muffinsformarna med smeten.
.
***
.
.
Gör snabbt kanelsmulet genom att blanda brunt socker, vetemjöl och kanel i en skål. Tillsätt smöret och blanda till en grynig massa.
.
.
Fördela över muffinsen. Jag strödde lite extra socker över då jag tycker receptet för smulet är lite snålt.
.
.
Ställ in i ugnen i 15-20 minuter – prova med en sticka. När den kommer ut  torr är muffinsen klara! Låt svalna, gärna på galler, innan du smakar!
.
***
.
Hunden min gav dem högsta betyg 😉
.

Saftiga kokos- och ananascupcakes – och en dos 9/11

Hur många av oss kommer ihåg den 11 september 2001? Det är ett stort datum i vår nära historia, och idag är det exakt tio år sedan det fruktansvärda ägde rum. Och visst märker man av det, även jag som är lite isolerad här ute på campus. Till och med molnen hänger lite grådystert ovanför huvudet på mig, som för att dela sorgen med oss alla.

***

I september 2001 var jag 13 år, har jag räknat ut. Det känns oändligt länge sedan, både för att jag som trettonåring var en helt annan person än jag är idag, men också för att händelsen är väldigt suddig i mitt minne. Många kan berätta i detalj hur deras dag utspelade sig, vad de tänkte och kände. Jag antar att jag fortfarande var lite för bortkopplad från världen för att riktigt kunna känna något, det var så svårt att greppa att det var MÄNNISKOR som dog där borta, tusentals mil ifrån oss. Att det var ANDRA människor som gjorde det mot dem, utan varning och utan annat uppsåt än att döda.

Jag vet att TVn i köket var på, och flygplanen kraschade mot world trade center igen och igen och igen, som att man inte kunde se sig mätt på det. Som att planen kanske skulle vika av om man såg det nog med gånger. Hela världen tycktes stanna för en dag, och gemensamt sörja katastrofen.

***

Nu har det gått tio år, och skräcken sitter fortfarande i. Världen är inte riktigt densamma så här efteråt, eller hur? Folk har blivit mer cyniska, och har svårare att lita på de runt om, speciellt om de ser lite annorlunda ut och kanske gömmer en bomb under mössan. Det är sorgligt, men förståeligt. Och det är därför vi sörjer, därför och för att så många förlorat sina liv sedan den dagen, i terrorattacker, i krig och i självmordsattentat.

***

 

 

Det jag bakade idag har inte alls med 9/11 att göra. Jag kände bara att jag ville skriva någonting om det, för att slippa bära på orden inom mig. Känner ni så ibland? Jag gör det ofta.

Nej, idag handlade bakningen mer om att jag ville fira att min första  uppsats inom socionomprogrammet är färdig och klar för inlämning, läskigt såklart, men otroligt skönt att den är gjord, och inte satt jag minutrarna innan deadline heller (den ska nämligen skickas in först imorgon).

Dessutom har jag precis införskaffat den fantastiska receptboken Lyxiga cupcakes och läckra kakor – bakverk från berömda Hummingbird Bakery i London. Igår satt jag drömmande och gick igenom vilka recept jag kunde tänka mig att prova och fastnade för just det här, som jag faktiskt råkade ha allting hemma till.

Kokos- och ananascupcakes.

Jag har skrivit receptet nedanför till er, fast inte helt ordagrant. Dels har jag ändrar alla gram till dl (min köksvåg har inte längre några fungerande batterier så att väga mitt mjöl kändes lite hopplöst) och så kan jag inte låta bli att skriva anvisningarna lite annorlunda, så jag inte känner mig som en total tjuv. Dock är ingenting i HUR de  bakas ändrat, bara ordval och meningsuppbyggnad.

Min frosting blev inte helt efter recept, då jag hade för lite florsocker hemma (detta upptäcktes när frostingen var i görning. Såklart). Därför gjorde jag en mindre sats, och blandade i några kokosflingor i själva frostingen också. Ni får dock det rätta receptet.

***

Kokos- och ananascupcakes

Ingredienser
(12 cupcakes)

2 dl mjöl
1.5 dl strösocker
1 1/2 tsk bakpulver
en nypa salt
40 gram rumsvarmt smör
1 1/4 dl kokosmjölk
1/2 tsk vaniljessens
1 ägg
9 ananasringar, konserverade

glasyr:

2 3/4 dl florsocker
80 gram rumsvarmt smör
1/4 dl kokosmjölk

kokosflingor att dekorera med

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt som du ställer i 12 muffinsformar i.

Häll mjölet, sockret, bakpulvret och saltet i en bunke. Lägg i smöret och vispa samman med en elvisp. Det kommer bli lite grynigt, men mestadels mjöligt.

Blanda kokosmjölk och vaniljessens för sig och häll ner det i mjölblandningen samtidigt som du vispar.

Knäck i ägget och vispa till en jämn smet.

Skär ananasringarna i småbitar och dela upp dem mellan muffinsformarna. Häll sedan över smeten, ca 2/3 av varje form bör vara täckt.

Grädda i ugnen i 20-25 minuter, eller tills muffinsen fått fin färg. Prova med en sticka om du är osäker, det ska inte fastna något på den när du drar ur den ur bakverket.

Låt svalna helt, gärna på galler.

***

Glasyren:

Häll florsocker i en bunke och lägg i smöret. Vispa ihop det med elvisp på medellåg hastighet. Sänk farten till lägsta och häll i kokosmjölken. När allt blivit blandat kan du öka hastigheten igen. Vispa tills glasyren är vit och fluffig, 5-10 minuter.

Bred glasyren över de avsvalnade muffinsen (om de inte svalnat så smälter glasyren!) och dekorera med kokos.

Resultatet blir en sådan här härlig cupcake! ❤

Bananmuffins med farintopping

 

Imorgon går flytten! Därför har min dag präglats av förberedelser som tömning av skåp och lådor, försiktig packning av allt jag lyckats samla på mig under åren (tänk att man alltid har mer än man tror sig ha!) och utgrävning av nyss nämnda packning då man VISST behövde tandborsten en gång till och oj vad svårt det blev att titta på TVn utan fjärrkontroll!

Dock kunde jag ju inte flytta någonstans utan att ha farvälbakat i köket en sista gång! Visst, det har hänt att jag klagat när jag saknat bänkyta eller plats att ställa varma plåtar, men innerst inne vet jag att köket har ställt upp för mig lika många gånger – om inte fler. Dessutom fick jag under året en splitterny spis med en mycket trevlig ugn, kanske blir det den jag saknar mest nu när jag lämnar den bakom mig och inviger ugnen som jag får ärva i den nya lägenheten.

Vad väljer man att baka när man vet att det är absolut sista gången?

Tre faktorer var tvungna att övervägas:

1) finns alla ingredienser hemma och är de fortfarande LÄTTÅTKOMLIGA? Att gräva efter rågsikten kändes inte särskilt lockande efter att ha spanat ut över alla flyttlådor…

2) Vad är enklast att bjuda flytthjälpen på? (alltså gärna portionsstorlek och så okladdigt som möjligt)

och

3) hur använder man bäst upp tre brunfläckiga bananer som inte vill följa med i flytten?

Svaret blev ganska självklart en klassiker: bananmuffins.

För att göra det hela lite mer spännande utan att för den skull leta upp valnötter eller inhandla choklad funderade jag först på att förvandla dem till cupcakes med en härlig frosting. Tyvärr skulle muffinsen då bryta mot fråga två (tänk om flyttarna äter cupcakes samtidigt som de transporterar mina kläder! Nej tack till frostingfläckar!) och dessutom bli lite knöligare att få med sig dem då alla lådor sedan länge ligger nedpackade.

Så varför inte toppa dem med något gott?

Receptet jag föll för är ifrån början amerikanskt (de är ju så bra på det där med muffins där borta!) och hittat här. Jag översatte det och skrev ner det på svenska till er nedan, det blir lite krångligt att mäta ut cups om man inte har de måtten hemma 😉

Resultatet blir ljuvligt saftiga muffins med en topping som smakar farinsocker, en knaprig och spännande kompis till den mjuka banansmaken. Prova du också!

***

Toppiga bananmuffins
(ca 10 st stora)

3.5 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
3 mosade bananer
1 3/4 dl socker
1 ägg
75 g smält smör

3/4 dl farinsocker
1 msk vetemjöl
1/2 krm kanel
15 gram rumsvarmt smör (1 tsk)

***

Sätt ugnen på 190 grader.

Tag fram en muffinsplåt och ställ i muffinsformar.

Blanda mjöl, bikarbonat, bakpulver och salt i en stor bunke.

Vispa mosade bananer, socker, ägg och smält smör i en annan bunke.

Blanda i banansmeten i mjölblandningen till en smet. Låt det inte ta för lång tid, bakpulvret har nu börjat verka!

Skeda upp smeten i muffinsformarna.

mät upp farinsocker, mjöl och kanel i en liten bunke eller skål. Smula i smör och blanda försiktigt tills det hela ser ut som toppingen till en smulpaj. Strö över muffinsen.

Grädda i 18-20 minuter eller tills de är så pass torra att en tandpetare förblir ren efter provstickning.

***

Så här ser det ut ibland när jag är i köket:

Mjölblandning i den ena, banansmet i den andra.

Blanda ihop innehållen…

I med smeten i valfria formar ❤

 

Toppelitoppa med sockerblandningen!

In med muffinsen i ugnen och skynda på att städa efter orkanen…

Bara att mumsa i sig!

Bananmuffins med valnötstopp

När jag kom in i köket i morse, lite lagom sömndrucken efter nattens timmar (vem sade att åtta timmar är lagom? Jag vill ha FLER! Dock blir dagen så kort då…) drogs jag som en magnet till fruktfatet och dess inbjudande innehåll. Men det var inte de härligt gröna äpplena eller de söta persikorna jag var ute efter den här gången, nej för mitt i låg något som fick mitt hjärta att brista ut i en liten morgonsång – övermogna bananer.

Ja, faktiskt, jag älskar att se övermogna bananer här hemma. Dels för att vi annars är en bananslukande familj som aldrig någonsin får denna goda frukt att räcka så pass länge att den börjar skifta i brunt, men också, allra mest, för att det är så otroligt gott att baka med banan! Då måste den vara lite mognare än vad den är när man äter den, annars blir smaken helt enkelt inte rätt, och konsistensen blir heller inte som man vill. Äntligen skulle jag kunna baka något MED banan!

jag satte bums igång med att försöka bestämma mig för vad och en hejdundrans massa recept dök upp i huvudet – alltifrån vanlig banankaka tillbanansmulpaj (jo, det går faktiskt!). Kolla in alla härliga förslag som finns på amerikanska sidan endlesssimmer (ja, tre s ska det vara!) – jag skulle vilja prova varenda ett! Dock föll mitt val till slut på det mer traditionella bakverket bananmuffins.

Receptet jag använde mig av är inte riktigt lika klassiskt som det jag brukar använda då det innehåller hackade valnötter utöver bananerna. Riktigt lyckad kombination! Nötterna gjorde muffinsen lite krispiga och en smula spännande istället för det gamla vanliga bakverket. Originalet är ifrån Hemmet Journal nr 9 2011 (alltså ända bak i februari!) och låter så här:

***

Bananmuffins med valnötter

ca 12 stora eller 24 små

Ingredienser:

150 gram smör
2 dl socker
4 ägg
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
2 bananer (gärna något bruna i skalet)
1/2 dl valnötter

Frosting:

100g färskost
50 gram smör
5 dl florsocker

valnötter – att dekorera med

***

Rör smör och socker mjukt med elvisp. Vispa i äggen ett i taget. Blanda bakpulver, vaniljsocker och mjöl och vänd ner i smeten.

Mosa bananerna och hacka nötterna grovt och häll ner i smeten.

Ställ muffinsformarna i muffinsbleck och häll i smeten. Grädda stora i 20 minuter, små i 12  minuter.

Frosting:

Rör färskost och smör smidigt med elvisp. Vispa i florsocker. Klicka eller spritsa på muffinsen. Garnera med en valnöt.

***

Jag följde receptet ganska så regelrätt med ett par undantag:

Efter att ha vispat i alla äggen mosade jag bananerna och adderade dem i smeten. SEDAN  hackade jag valnötterna och blandade ner dem i mjölblandningen innan den vändes ner. Tyngre ingredienser som just nötter är bra att addera till mjölet, då är det mindre risk att de sjunker till botten (om det nu överhuvudtaget är en risk i det här receptet – jag tog det säkra före det osäkra).

Muffinsbleck eller muffinsplåt använde inte jag då min mamma inte äger ett sådant – det har jag stulit till min lägenhet där jag inte befann mig för tillfället. . Därför använde jag dubbla formar för att kompensera lite och få det hela lite stadigare. Ni får ursäkta det tråkiga trycket, mamma prioriterade nog pris framför söthet den här gången 😉

Mina tog någonstans runt 20 minuter att grädda, och jag fick ut runt 15 stycken av smeten.

Frostingen totalrenoverade jag genom att bara blanda ett paket philadelphia (200g) med ca 2 dl florsocker. Själv tycker jag inte att det behövs varken smör eller dubbel mängd florsocker, det blir sött ändå, och får en lika fin konsistens. Prova receptet du gillar bäst när du gör din frosting.

Resultatet ser du här:

Bra dag blir dålig dag blir bra dag med kladdiga chokladmuffins

Igår kände jag mig otroligt pysslig och väldigt osugen på allt vad skolböcker heter så jag bestämde mig för att det vore idé att ta ut pyssligheten på att baka någonting. Det passade perfekt eftersom trippelmuffinsen precis tagit slut och det alltid är trevligt att ha något hemma att bjuda på (och egentligen – när är det INTE en bra idé att baka?).

Med liv och lust (nåja…) satte jag igång med att baka kärleksmums för glatta livet. Jag rörde och vispade, smorde plåt och gjorde mig verkligen till för att mumsen skulle bli sådär absolut kalasgoda som bara de kan vara!

Här är en sammanfattning av utvecklingen efter att smeten hällts i formen:

1) Kakan brändes vid i ugnen.

jag tänkte – jag döljer det med en perfekt frosting!

2) Frostingen skar sig.

jag tänkte – vi provar i alla fall!

3) Frostingen fastnade mitt på kakan och gick inte att breda ut.

jag tänkte – vi tar bort den och brer på en ny!

4) Frostingen drog med sig alla kaka under och förstörde resterna totalt.

Slutsats = Det blev inga kärleksmums. Inte ens återvinning av kakan genom cakepops eller liknande kunde komma på tal, det var bara att kasta. och sörja.

Men att avsluta baket där hade varit att erkänna mig besegrad, så jag gick till min älskade, sönderanvända ”sju sorters kakor”bok som jag haft i min ägo sedan jag var ungefär 2 äpplen hög och letade upp det trognaste, kladdiga chokladmuffinsreceptet som någonsin funnits! Jag har använt mig av det hur många gånger som helst, och resultatet är alltid lika uppskattat. Inte de vackraste skapelserna, då de ska säcka ihop i mitten, men bjudna med munnen full med kaka brukar ha överseende 😉

Om ni inte har ett exemplar av boken som innehåller det här receptet så får ni det av mig här:

***

Chokladmuffins
(ca 12-15 stycken)

100 gram margarin eller smör (jag använder alltid smör)
2 ägg
2 1/2 dl socker
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 kryddmått salt
4 msk kakao
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver

Ställ ut veckade formar i en långpanna eller på en plåt.

Smält matfettet och låt svalna.

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt de övriga ingredienserna. Blanda till sist i matfettet. (Jag brukar blanda alla torra ingredienserna för sig innan jag tillsätter dem i ägg och sockersmeten, men det nämns det ingenting om i bokens recept.)

Fördela smeten i formarna. Fyll dem inte mer än 3/4.

Grädda mitt i ugnen – 200 grader – i ca 10 minuter.

Jag valde att dekorera lite snabbt med florsocker, men när jag serverar dem ikväll kommer det nog bli med grädde och något bär =)