Citron- och löktarte med feta

Jag kommer ihåg ett av de första avsnitten av Jamie Oliver jag fastnade framför. Han flaggade stolt för att han köpte färdig smördeg istället för att göra egen och bakade sedan massor av smaskigheter med just denna färdigköpta deg, och jag satt och dreglade långt efter att TVn stängts av (vilket är ganska vanligt när man sneglat på Jamie och hans kreationer- tycker ni inte?). Egentligen försöker jag undvika att köpa för mycket halvfabrikat – och smördeg känns just som ett sådant.

Fast då och då faller jag för tankarna på de där snabbgjorda bakverken och köper mig en paket smördeg ändå. Jag önskar att jag inte var lat och ovetande så jag kunde göra mig en egen variant – den som finns att köpa färdig innehåller varken smör (bara margarin) eller något enda litet fullkorn (kan man ens göra fullkornssmördeg?) så den är lite mot mina principer.  Dock är den så underbart god och går att göra massor av läckerheter av – både matiga huvudrätter och sötare varianter till dessert. Ja, för att inte tala om hur härligt smidigt det är – bara att rulla ut och fixa till! In i ugnen och så en kvart senare är det bara att njuta! Kan det bli mycket bättre när tiden är knapp?

Den citron-och löktarte jag tänkte locka med idag är baserad på ett engelskt recept som låg ganska långt ifrån mitt resultat – istället för rödlök använde de där purjolök, istället för fetaost getost och istället för basilika persilja. Det blir säkert också jättegott och är ett alternativ om ni har de ingredienserna hemma – det hade dock inte jag så jag fixade till det lite tills jag blev nöjd. Vill du ha mer fetaost på är det bara att öka på mängden, likaså nötterna – lite fler kalorier, men ibland är det helt klart värt dem 😉

Jag tyckte kontrasten mellan de olika färgerna – rödlökens rosaröda, basilikans gröna och citronens gula – blev som ett vackert konstverk vid serveringen – och resultatet ser nästan lite avancerat ut, långt ifrån så enkelt som det faktiskt är!

Hoppas det smakar ❤

***

Citron- och löktarte med feta

Ingredienser
(4 portioner)

2 rödlökar – hackade
2 tsk hackad timjan eller basilika – färsk (om du bara har torkad, använd inte lika mycket)
skalet från 2 citroner och juicen från 1 av dem
1 paket smördeg  (jag använde Sarah Lee)
1/2 paket feta
50 gram valnötter
ev. färsk basilika till servering

Salt och peppar
olja och lite smör till stekning

***

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram en plåt som ställs åt sidan.

Hetta upp lite olja och lite smör i en stekpanna och  fräs den hackade löken tills den mjuknar, utan att få färg.

Blanda i hackad timjan eller basilika och rivet skal (zest) från en av citronerna.

Häll över juicen från en citron och låt koka in i löken i ca 30 sekunder.

Salta och peppra och ställ åt sidan för att svalna en stund.

Rulla ut smördegen och lägg på ett bakplåtspapper om den inte redan ligger på ett.

Markera ut en ram på ca 1 cm runt smördegens kant med en kniv (skär inte helt igenom) och pricka hela smördegen med en gaffel.

Strö den citronstekta löken innanför kanten på smördegen.

Smula över fetaosten, sprid över valnötterna, salta (gärna med flingsalt) och peppra.

Pensla kanterna med lite olja och skvätt lite av den över resten av smördegen.

Ställ in i ugnen i 15-20 minuter, tills kanten puffat upp och fått färg.

Tag ut, strö över hackad, färsk basilika och riv över den sista citronens skal.

Servera varm, ljummen eller kall med en god sallad!

***

Annonser

Råkostsallad på vårprimörer (eller nötig coleslaw)

Nu, så här på sluttampen av vackra, varma maj månad upptäckte jag att jag ännu inte skickat in något bidrag till fina Eleonores månatliga Kokboksutmaning. Månadens tema är denna gång ”vårprimörer”, och jag ägnade en stund (umm… en ganska lång stund, det är lätt att fastna!) åt att leta igenom mina kokböcker efter ett recept på någon vårprimör som jag hade hemma just idag.   Efter att ha grunnat lite över både sparrisrisotto och morotssoppa föll valet till slut på en fantastisk råkostsallad som är enkel att göra och inte kräver någon som helst ugn- eller spisaction – vilket kan vara skönt när temperaturen stadigt ligger runt 25 varma grader.

Receptet hittade jag i en spännande kokbok jag fick av min mormor för lite sedan, vilken hon i sin tur hittat billigt på en loppis. Råkost heter den, kort och gott, och hör hemma i ”Sarah Browns hälsoserie”. Den är tryckt samma år som jag föddes (det vill säga 1987) så den är gammal och sliten ;). Nu för tiden skulle man kunna kalla många av recepten raw food eftersom det blivit ett allmänt vedertget begrepp, dock är det inte hundra procent råa ingredienser som används, så boken får användas med modifikation om det är en raw foodare som är och bläddrar genom recepten.

Jag fastnade för denna sallad dels för att jag hade både färsk vitkål och färska, härliga morötter här hemma, och dels för att jag tycker mycket om coleslaw vilket påminner en hel del om den här salladen, dock utan nötterna. Enligt receptet ska den serveras med en ”spröd sallad” – jag stekte även en vegetarisk schnitzel att ha till, så min råkostsallad blev mer ett tillbehör än en egen rätt. Den passar säkert bra till grillens alla varianter nu i sommar då den är fräsch och snabbfixad, men den kan absolut ätas precis som den är också – med eller utan nötter.

***

Receptet är kopierat ur boken och mina ändringar hittar ni inom parantes, dock följde jag receptet ganska väl den här gången. Allt jag gjorde var att byta ut salladslöken mot rödlök eftersom det var vad jag hade hemma, och jag använde lättmajonnäs och turkisk yoghurt i min dressing.

Lite flingsalt och peppar senare så är den färdig att serveras, och tar den inte slut samma dag så kan den gott stå och mogna i kylen ett tag till – det mår den bara bra av!

***

Vitkålssallad med yoghurt och senapsdressing

Ingredienser:
(4-6 portioner)

250 gram vitkål, strimlad
125 gram morötter, skrubbade och rivna
50 gram osaltade  jordnötter (mina var saltade)
3 salladslökar, ansade och grovt hackade  (jag använde små rödlökar)

Dressing:

6 msk majonnäs (vanlig eller lätt)
6 msk naturell yoghurt (ex. turkisk)
1 tsk fullkornssenap (jag använde dijon)
salt och peppar

***

Ansa kålen och morötterna. Blanda dem noga med nötterna och salladslöken.

Blanda ingredienserna till dressingen och slå den i salladen.

Servera rumsvarm på en bädd av spröd sallad och garnerad med vattenkrasse.

Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Torsdag igen, och min tid som julledig börjar dra sig mot sitt slut. På måndag får jag nästa hemtenta, och veckan kommer därför ägnas åt att få till den så bra som möjligt innan fredagen dyker upp med inlämningstiden i högsta hugg. I nuläget ser jag INTE fram emot den, men den måste göras den också, så det är bara att bita ihop! Dock har vi ju en långhelg att ta vara på innan vecka 2 sätter igång, som jag borde ägna åt studier men som jag kommer ägna åt ungefär allt annat förutom just det 😉 Har verkligheten hunnit ifatt er än? Eller ligger ni lite lågt så här i början av året?

***

Jag kom på att jag faktiskt aldrig gav er recepten på de två rätter som jag serverade ihop med Chokladmoussecheesecaken på nyårsafton, så det är dags att göra det nu innan alldeles för många dagar passerat förbi och nyår plötsligt inte känns så aktuellt längre! Jag var hemma i mitt föräldrahem eftersom det nu är sista gången vi kommer vara där över nyår (en flytt står på schemat i februari) och mina föräldrar festade på både krabba och oxfilé. Köttvägraren i mig gjorde att jag fick hitta på en egen meny, men det hade jag absolut ingenting emot! Därför blev min förrätt istället ugnsbakad brie med fikon och nötter, som jag blev så sugen på efter att ha läst Lindas recept på just ugnsbakad brie. Mitt recept skiljer sig lite grann från hennes, men grundtanken är densamma, en ugnsvarm skapelse toppad med söta fikon och salta nötter som det väller ut varm, härlig ost ur när man skär in i den. Min kära mor åt mer av den än krabban som låg framför henne, så det tar jag som ett gott betyg!

Huvudrätten tar vi nästa gång!
(snacka om cliffhanger!) 

***

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Ingredienser:
(3-4 portioner som förrätt)

1 rund Brieost – ca 250 gram (jag använde Kolibrie, både originalet (33%) och lightversionen (11%) fungerar)
100- 150 gram torkade fikon
ca 1 dl nötter (tex cashew (som jag använde) och/eller mandel)
3 msk honung 
1 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker

***

Värm upp ugnen till 175 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.

Lägg brieosten mitt på plåten.

Hacka de torkade fikonen och lägg i en skål.

Häll i nötterna (Sorten är valfri) i samma skål.

Värm honungen lite grann om du inte använder flytande (det blir svårt att blanda om annars) och häll den över fikon och nötter.

Krydda med kanel och vaniljsocker och blanda.

Skeda skålens innehåll över Brieosten, det gör ingenting om inte allt stannar på osten utan lägger sig vid sidan om.

Ställ in i ugnen cirka 10 minuter, tills den är genomvarm och mjuk.

Servera något avsvalnad men fortfarande varm.

***

 

Quinoawok med jordnötsdressing

Vad roligt att ni lyckades hitta mig, jag var lite orolig när allting gick så fort, men huvudsaken är att ni är här! Glöm inte att lägga till mig på bloglovin om ni prenumererade förut, jag kommer tyvärr inte kunna föra över några prenumeranter hit från sajtos sida.

***

Visst blev det en hel massa jobb för mig med att flytta över alla inlägg och fixa i ordning en ny bloggsida, men jag måste ändå erkänna att det här är ganska spännande! WordPress har nämligen en hel del finesser som sajto saknade. Jag hade bestämt mig för att jag skulle behålla min design ett tag till men nu när jag har suttit och bläddrat genom alla mallar kan jag ändå inte låta bli att experimentera lite! Här ska ändras om, sjunger jag mellan utseendeförändringarna, in med nytt och ut med gammalt! Som några av er så riktigt poängterade: Jag får se det här som en nystart, en chans att skaka om bloggen lite grann.

Ja, fast inte mycket kommer att förändras – helt ärligt. Det är ändå mycket som jag trivs med, och jag kommer inte sluta med matbloggandet och börja följa sporttablåerna åt er, jag är säker på att ni klarar det själva (med tanke på att jag inte är ett dugg intresserad är det nog bäst så). Ett nytt utseende kommer jag skaffa mig, ytan blir aningen annorlunda, men innehållet är i stort sätt detsamma. Vad säger ni om det?

***

Ett recept har jag också att dela med mig av; det första som jag publicerar på den här adressen. Dock önskar jag att bilderna var lite bättre, men ni får ta dem för vad de är – jag var helt enkelt hungrig när jag tog dem 😉

För ett tag sedan köpte jag hem en burk jordnötssmör. Det är en sådan där ingrediens som jag tycker är bra att ha hemma, även om man kanske inte är av den typen som direkt tycker om att bre det på mackan (usch nej!). Dels håller den länge, så att den står hemma gör ingenting, dels är det oerhört nyttigt (i alla fall om du köper en ekologisk variant utan tillsatt socker) om än aningen kaloririkt. Men bäst av allt; det finns en otroligt massa god saker att göra med just jordnötssmör! Varför inte röra ihop en god  jordnötsfrosting att ha på dina cupcakes eller göra fantastiskt goda jordnötskakor (det ska jag nog banne mig baka snart!). Vem älskar inte snickerskakor? Och tro det eller ej, men jordnötssmör passar ovanligt bra i mat också! Jag har redan skrivit om den afrikanska grytan där jordnötssmöret är ett måste, men någonting som är lite mer traditionellt är en god jordnötssås i det asiatiska köket.

Här bjuder jag på en spännande kulturkrock i form av en quinoawok med jordnötsdressing som inte kräver mycket mer än quinoa, grönsakerna du har i kylskåpet och jordnötssmör att röra ihop dressingen med. Det går snabbt, är relativt nyttigt och du rensar ur kylen på samma gång! Kalas 😉

***

Quinoawok med jordnötsdressing
(2 personer)

1,5 dl okokt quinoa (ungefär 3 dl kokt)

1/3 purjolök
1/2 gul paprika
1/2 röd paprika (självklart går det lika bra med en hel paprika i samma färg)
1 morot
1 liten bit zucchini
1 lika liten bit vitkål

1 1/2 msk jordnötssmör (gärna ekologiskt – då är det oftast osötat)
2 msk vitvinsvinäger
1 msk soja
1 liten, liten klyfta vitlök
lite chilipulver eller hackad chili om du vill
ett par msk vatten

salt

***

Börja med att koka quinoan genom att skölja den, hälla på vatten och låta den sjuda under lock i ungefär 15 minuter.

Blanda ihop dressingen i en skål. Klicka först i jordnötssmöret och häll över vitvinsvinäger och soja, pressa eller riv vitlöken och häll i lite chilipulver om du vill. Blanda ihop och tillsätt vatten tills konsistensen blir bra, för mig behövdes ungefär 3 msk vatten. Smaka av och tillsätt eventuellt lite mer vinäger eller lite mer jordnötssmör om du tycker det behövs.

Ta fram de grönsaker du tänker använda och strimla dem alla i lagom stora bitar (är du duktig blir strimlorna lika stora, jämna och fina, är du, som jag, mer åt amatörhållet blir det bra ändå!).

Woka alla grönsaker genom att steka dem i olja tills de precis mjuknat – de ska fortfarande ha lite tuggmotstånd.

Blanda i den nu färdigkokta quinoan i grönskaswoken.

Häll över dressingen, blanda och salta om du vill, tänk dock på att jordnötssmöret är salt i sig!

Servera i skål eller på tallrik, gärna med några jordnötter och det sista av dressingen droppad över.

***

Du kan också hoppa över wokandet och äta quinoan med de råa grönsakerna och dressingen som en sallad. Det gör du som du vill!

***

Smaklig spis!

Fruktig currygryta

Jag minns med värme vilken tragedi det var varje gång jag och min då bästa kompis tvingades – av våra onda, snåla föräldrar – dela på en pizza. Vi var väl en nio-tio år och åt ändå inte upp varsin egen, och barnpizza var ju ”slöseri med pengar när en vanlig räcker hur bra som helst”. Med fasa stirrade jag på alla läckerheter på menyn och visste direkt vilken det var jag skulle behöva välja, helt enkelt för att det var den enda hon åt – Africana. För er som inte är uppvuxna med de typiska pizzanamnen kan jag avslöja att den här currydoftande pizzan pryddes med kyckling (som jag då åt), jordnötter OCH banan. Den där redan nämnda curryn också förstås, förutom vanlig ost och lök.

Frukt? tyckte jag och rynkade ilsket på näsan. Frukt på pizza? Varm, geggig banan var inte något jag direkt älskade, precis som att jag heller inte åt Flygande Jacob eller andra rätter med frukt i, eller nötter på för den delen. Men hon hade en starkare vilja än jag, så Africana blev det i alla fall, och åt gjorde jag ju ändå. Det var ju pizza!

***

Idag är min åsikt helt annorlunda – frukt passar ju perfekt i mat, och inte kan man äta wokade grönsaker på den asiatiska restaurangen utan nötter på toppen? Det gäller att inte envist vidhålla att något inte är gott som man aldrig gillat innan, smaklökarna blir mer accepterande med åldern 😉

***

För att hylla minnet av min väns desperata försök att få mig att gilla nötter och banan lagade jag idag en variant på den där pizzan – fast helt vegetarisk förstås! Vegansk är den också lätt att få, utan att smaken förändras nämnvärt. Prova gärna, det är värt ett försök!

***

Fruktig currygryta

Ingredienser
(4 portioner)

1 gul lök
1 påse grytbitar från hälsans kök- 300 gram (eller 1 paket tofu – 250 gram)
1 röd paprika
1 äpple
1 banan
ca 3 tsk curry
2 dl vatten
2 dl grädde
ev. en näve jordnötter
salt

olja att steka i

***

Hacka löken och fräs i oljan någon minut, stekpanna går bra.

Häll i grytbitarna (eller tärnad tofu) och låt fräsa med ytterligare en minut eller två, tills bitarna tinat (eller tofun fått färg).

Hacka paprikan och äpplet i lagom bitar, skiva bananen.

Fräs alltihop tillsammans med curryn i ca 5 minuter, bränn ingenting 😉

Häll över vatten och grädde (eller sojagrädde kanske?) och låt sjuda i 5 minuter till, tills såsen kokat ihop sig lite.

Blanda eventuellt ner jordnötter om du tycker om det, smaka av och salta vid behov.

Servera gärna över råris som jag gjorde, kanske med lite broccoli till? Eller varför inte toppa med fler jordnötter, lite rostad kokos och ett till par skivor banan? Alla sätt är bra!

***

Skålen jag serverade i inköptes på Iittala outlet i Nyköping när jag var där igår, och föreställer vår käre Sniff i Mumin! Fabriksbutiken säljer ut designade husgeråd till ett billigare pris, och är ett toppenställe om man som många av oss inte kan få nog av porslin och sådant!

Ni har väl sett alla söta delar i Muminserien?

Bulgurpilaff och ett enormt tack

Vad fina ni är.

Tänk, vilken trevlig morgon det blev. Måndag, gråmulen himmel och en förnimmelse av regn som antagligen kommer finnas med hela dagen. Lektion om någon timme. En helt vanlig veckodag, helt enkelt.

förutom en sak. Det har nämligen slagits besöksrekord här på bloggen! Aldrig trodde väl jag att en blogg om vegetarisk mat och bak av en outbildad, vanlig tjej som jag skulle kunna få över 200 unika läsare på en enda dag! För mig är det så stort, att det finns nästan 40 människor som följer det jag, JAG, skriver, människor som jag själv beundrar för deras bloggar och deras kompetens. Ni är verkligen guld värda ❤

Jag kommer ihåg när jag började skriva här, i februari. Vad nervös jag var! Inte över om jag skulle orka med att ha en blogg, nej, det ligger mycket ord i mig som bara väntar på att få komma ut i skriven form varje vecka, varje dag. Skriva tycker jag om, kanske lite väl mycket – uppsatser är det väl ingen som läser? Och mat lagar jag ju, ofta. Bakar gör jag när jag hinner. Material har jag, att fylla ut en blogg med. Det var inte problemet.

Nej, jag var mer nervös för att det jag hade att erbjuda här inte skulle tilltala någon. Visst skriver jag främst för mig själv, men det är ändå en lockande tanke att andra kan finna det jag publicerar intressant nog att vilja ta del av ibland, att det jag skriver är tillräckligt inspirerande för att få någon annan att fortsätta komma tillbaka. FAST jag inte är en utbildad kock eller konditor vill jag ju gärna att det jag lagar och bakar är så pass bra att någon utifrån kan se det och tänka – det skulle jag också vilja laga/baka/äta. Är jag verkligen bra nog på det här för att basera en hel blogg på det konceptet? Intresserar ens vegetarisk mat någon annan än mig själv?

Ni har bevisat för mig att jag duger. Det är okej att känna sig lite som en medelmåtta och ändå försöka sig på att nå ut utanför hemmets trygga väggar. Ni förstår, ni stöttar och ni finns där, vad jag än tycker om det jag publicerar.

Tack.

***

Nu till  något helt annat.

Igår var uppenbarligen svampens dag, fick jag reda på bakvägen sådär lite sen eftermiddag. Och svamp hade jag hemma, champinjoner närmare bestämt. Men vad skulle jag göra med dem? Jag var inte sugen på svampstuvning eller omelett. Och risotto tar en del tid, tid som jag kände att jag inte hade.

Efter lite letande i boken Stora vegetariska kokboken, som är en av mina absoluta favoriter, hittade jag en basmatipilaff som lät spännande. Efter en hel del utbytande och omgörande, kan jag nu presentera för er en bulgurpilaff, smaksatt med bland annat kanel och nejlika.

Låter det spännande? Receptet har ni här:

***

Bulgurpilaff

Ingredienser
(4 större-6 mindre portioner)

2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
200 gram champinjoner
1 knippe broccoli (jag använde runt 200 gram)
6 kryddnejlikor
1 kanelstång
1 tsk gurkmeja
ev. 6 hela kardemummafrön (jag hade inga sådana)
3 dl okokt (fullkorns)bulgur
1 liter kokande vatten
1 grönsaksbuljongstärning
salt och peppar

olja att steka i

ev:
turkisk yoghurt
mango chutney
valfria nötter

***

Börja med att koka upp vatten med en buljongtärning i så att du har rykande varm grönsaksbuljong redo.

Under tiden: hacka lök och vitlök. Fräs det i olja i en stor kastrull i några minuter tills det har fått lite färg.

Hacka champinjoner och dela broccolin i lagom stora bitar. Tillsätt dem båda tillsammans med kryddor och bulgur och låt fräsa med i någon minut, tills allt blivit täckt av olja och börjat dofta.

Häll över det mesta av grönsaksbuljongen, spara ungefär 2 dl som du kan tillsätta senare om det behövs.

Koka upp och låt sedan sjuda i 12-15 minuter, tills bulguren är mjuk och vattnet kokat in. Om bulguren inte känns färdig när vattnet kokat in, tillsätt den buljong som du sparade innan.

Smaka av, salta och peppra. Ta bort de hela kryddorna eller varna för dem innan ni äter, de är inte så goda att bita in i!

Avnjut med tillexempel turkisk yoghurt, gärna blandad med lite mango chutney, och nötter på toppen. Jag använde jordnötter, cashewnötter är nästan ännu bättre.

Fler bilder kommer =)

Hoppas det smakar!

Älskade, fruktade bröd!

I vissa avseenden är jag mindre ung, studerande vuxen på 23 år och mer tant Ulla, 68 år och aktiv pensionär. Till exempel när det kommer till det här med tidningar. Jag älskar att krypa upp i soffhörnet/hammocken/balkongstolen med en njutbar tidning i handen och läsa dem från pärm till pärm. Dock är det inte de självklara (?) valen som faller mig på läppen, jag kan inte med tidningar som Veckorevyn, som helt går ut på att hjärntvätta oss lättpåverkade till max genom allt från ”du-duger-precis-som-du-är” till ”hur-du-går-ner-20-kilo-på-10-dagar”. Visst finns det dubbelmoral överallt, i alla sammanhang, men aldrig är det nog så tydligt som när man slår upp ett färskt nummer av Frida och inte ser annat än tips på hur man passar in och listor över vad killar tycker om. Inget ont om de som läser dessa, det finns absolut matnyttigt att hämta i dem också, men de är ingenting för mig.

Då någon nämner Året Runt däremot, då börjar mina öron spetsas! En Allas och en Icakuriren också, sedan har jag en liten fest för mig själv i solstolen! Härliga recept blandas med praktiska råd och tips, sanna berättelser ur livet och frågespalter om det mesta mellan himmel och jord . Nämnde jag de härliga recepten? Dessutom är priset överkomligare än säg… 59 kronor för Allt om Mat och liknande tidningar, som vi stackars studenter inte har en möjlighet att hålla oss med och därför bara kan sukta efter tårtor och upplagda fat på framsidorna.

Förutom tantvarningstidningarna jag redan nämnt är det bara de engelskspråkiga varianterna jag dras åt, brittiska/amerikanska utgåvan av Cosmopolitan och Glamour har mig i ett starkt grepp. Vad det säger om mig vill jag nog inte veta, då de sannerligen ligger i snudd på samma liga som Veckorevyn och Frida, men det är väl lite bättre när det är på ett annat språk? Kanske? Lite?

Vi låtsas som det och går vidare med ett snabbakat recept på ett bakpulversbröd som inte tar många minuter att blanda ihop och blir LJUVLIGT gott! Ibland är det trevligt med sådana bröd som inte behöver jäsa, det är så smidigt att kunna skippa ett par steg i processen. Jag hittade det, förstås, i Året Runt (därav utläggningen om mina tidnings(o)vanor), denna gång i nummer 26 2011, och har (skamlöst nog) kopierat det till er som inte har tidningen.

***

 

Snabbröd med valnötter och gojibär

2 limpor

10 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
1 dl grovt rågmjöl (åh, om jag ändå haft det hemma! Jag tog durumsmjöl istället för att slippa handla)
1 msk bakpulver
1 msk salt
1 dl linfrön
3 dl solroskärnor
1 1/2 dl valnötter
1 1/2 dl aprikoser
1 1/2 dl gojibär
1 liter filmjölk (jag hade bara naturell lättyoghurt, så jag använde 5 dl av det och 5 dl 10% turkisk yoghurt)
1 dl mörk sirap

Sätt ugnen på 175 grader.

Rör ihop mjölsorterna, bakpulver, salt, linfrön och solroskärnor i en stor bunke. Grovhacka nötter och aprikoser och blanda ner i bunken tillsammans med gojibären. Häll i filmjölk och sirap, blanda väl.

Klä två avlånga brödformar med bakplåtspapper och dela upp degen. Grädda ca 60 minuter.

Jag hade även i lite russin, bara för att jag tycker det passar så bra i bröd. Vill du ha det är det bara att vända ner dem samtidigt som aprikoserna och gojibären.

Servera precis som det är eller kanske med lite smör, andra pålägg behövs inte!

Bland kladdkakor och hallongrädde

De flesta av oss har väl ett speciellt förhållande till kakan med stort k – Kladdkakan! Och eftersom att den är så populär finns det tusen och åter tusen olika recept för att få den perfekt i alla avseenden. Inte för att den behöver vara perfekt, den är absolut lika god när den är lite för kladdig eller lite för gräddad,  men det är ett bra svepskäl till att baka den om och om igen 😉

När jag var yngre var kladdkaka det jag allra helst fixade ihop, något min lillebror och hans kompisar var mer än glada över. En av dem fick mig att lova att baka en till honom varje gång han gjorde mig en tjänst, vilket har gjort att han har en hel mängd obakade kladdkakor innestående, något han mer än gärna påminner mig om varje gång jag stöter på honom nu för tiden.

Mitt favoritrecept sedan tiden då jag bakade dem på löpande band är detta – mest för att man oftast har alla ingredienser hemma och för att den blir sådär lagom chokladig. Jag tror att originalet kommer ifrån den fina sidanvegomums, men det här är min version:

2 ägg
3 dl socker
100 g smör
1 1/2 tsk vatten
4 msk kakao
1 1/2 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 150 grader.

Smält smöret och ställ det åt sidan för att svalna lite. Rör ihop äggen och sockret så länge, elvisp går bra. Tillsätt det smälta smöret och vattnet när du vispar. Blanda till sist ihop kakao och vetemjöl och tillsätt.

När smeten är blank och jämn, häll den i en form som gärna får vara smord och bröad. En springform med avtagbar kant är att föredra, men en pajform fungerar också. Kakan är klar efter ungefär 30 minuter. Om du tycker den är FÖR kladdig då, vänta 5-10 minuter till innan du tar ut den, jag har nämligen en förkärlek för det där extra kladdiga.

När den är färdig och har fått svalna av lite kan man, om man vill, gratinera den med smält choklad för en finare yta. Naturligtvis kan man sedan hälla på strössel, jordnötter, skivad frukt, eller, som min faster gjorde alldeles nyligen, dulce de leche, grädde och jordgubbar.

Då jag bakade kladdkaka sist valde jag att dekorera den med jordnötter som jag strödde på innan gräddning.

För att göra det hela lite mer spännande serverade jag kakan med hallongrädde, som är lika gott som det låter 😉

2 dl vispgrädde
2 dl tinade hallon  (färska går ju också bra, förstås!)
1 msk socker (smaka av om du vill ha sötare)

Vispa grädden tillsammans med sockret till önskad konsistens. Lägg de tinade hallonen i en bunke och  häll den vispade grädden över. Blanda och servera!

Jag använde halvtinade hallon till min grädde, och blandade försiktigt med elvisp. På så sätt blir det lite bitar kvar, vilket jag tycker passar till kladdkaka.

 

Jag vet, bilderna gör inget rättvisa, men allt jag kan säga är: prova 😉