Utmanad!

Tänk; jag fick så här på kvällskvisten en liten kommentar om att en utmaning väntade på mig inne på fina bloggen Matstugan. Nyfiken som jag är tog jag mig dit på stört och hittade inte mindre än 10 frågor att besvara, så det har jag suttit och gjort nu medan tiden tickat mot läggdags! Utmaningen består egentligen också av att skriva ner tio egna frågor att skicka vidare, men jag har slut på tid och fantasi, så jag tänkte att jag skickar vidare de frågorna som jag själv besvarat. Till vem? Det ser ni längst ner i inlägget ❤

Varför en bild på hunden? Jag kunde inte låta bli 😉

***

bild: google

1. Hur ser din familj på ditt bloggande?

Jag kan inte påstå att min familj var odelat positiv till en början. Mina kära föräldrar har många kvaliteter, men att acceptera att jag är vegetarian är inte en av dem. Det betyder ingenting att jag varit det i över fem år; för dem är det fortfarande en fas som jag borde komma över. De har också en lite gammaldags syn på det där med att sitta vid datorn och göra ”onödiga” saker som att blogga, när det finns annat, viktigare att ta tag i. Men de har nog förstått att det är viktigt för mig i alla fall, och att det inte är något som jag mår dåligt av eller känner en stor press över. Så nu vet jag att min mamma läser då och då till och med och hon har lyckats kommentera någon gång också!  Pappa? Han vet inte ens vad bloggen heter om du frågar honom; han är helt enkelt inte intresserad. Men jag älskar dem, båda två ❤

 2. Vad berör dig mest?

Åh, vilken fin fråga! Det berör mig när personer som inte behöver bry sig faktiskt gör det. När någon utför en osjälvisk handling och VERKLIGEN inte förväntar sig någonting tillbaka- det berör mig. Djur som mår bra och som blir väl omhändertagna och de människor som tar hand om dem  – det berör mig. Maskrosbarn eller människor som varit med om svårigheter men som hittat tillbaka till livet och kan berätta om det – det berör mig. Ibland är det så små saker som ett litet citat som väcker en känsla inombords. Det behövs inte mer än så.

 3. Hur viktigt är bloggandet för dig som person på en skala 1-10?

Det är inga lätta frågor du ställer! Jag kan säga så här; att skriva är OTROLIGT viktigt för mig. Det är något jag gör ofta och mycket, för att jag inte klarar av att hålla tankarna borta ifrån papper och penna (eller numer tangentbord och word). Och att laga mat är precis lika viktigt. Jag lär mig fortfarande (kanske är matlagning en livslång läroprocess?) och ser varje dag som en ny möjlighet att lära mig något nytt inom den fantastiska matvärlden. Både att skriva och att laga mat är stora tior på skalan. Bloggen är viktigare än man kan tro för mig. Det märkte jag inte minst nyligen då jag tappade gnistan lite och tog en paus på sisådär två månader. Vad konstigt det kändes att inte ha någonstans att få utlopp för alla mina ord som bara finns där! Att laga mat och inte dela med mig av den! Och att inte följa alla fina bloggar som jag lärt mig älska; inte bara för innehållet, men för de fina människor som står bakom dem. Hur tomt som helst! Och även innan jag hade Kärlek på tallrik har jag haft flera bloggar av olika slag. Jag tenderar att komma tillbaka till dem, oavsett hur mycket jag tror att jag ”tröttnat”. Så det är viktigt. Mycket viktigt. Men inte en tia, för jag vet bättre än att lägga bloggen som prioritet ett i mitt liv. Så jag kanske får säga en stark sjua?Ja, så viktigt är det nog. 7+.

bild: google

 4. Ditt bästa tips för att koppla av?

Att koppla av är nog väldigt individuellt. Jag är en sådan person som inte klarar av att ligga stilla i ett badkar i en timme till exempel. Vattnet blir ju kallt, och läsa går inte för händerna tröttnar på att vara ovanför vattenytan. Nej, hu, inte min grej! För mig är det bästa som finns i avkopplingsväg att stänga av alla ljudkällor (ingen musik för min del tex), tända några ljus, ta fram en bra bok, koka en kopp te och kura ihop mig på soffan tillsammans med min fina lilla hund (som oftast inte alls tycker det är lika mysigt som jag att bli klappad på och daltad med). Gärna efter att jag har gjort något riktigt meningsfullt, som att betala mina räkningar eller skrivit lite på en uppsats, då känner jag att jag åstadkommit något under dagen och därför inte behöver känna mig skyldig för att jag tar en timme eller två åt mig själv. Oh, och att baka är helt klart avkopplande! Det är lite som terapi för mig; både det OCH matlagning. Jag tycker också väldigt mycket om att vara ute och gå, så länge vädret tillåter. Ja, jag tycker om att koppla av, och har lärt mig att min kropp också gör det, så jag ser till att koppla av ofta, ofta!

5. Länka till ett av dina absoluta favoritinlägg som du själv lagt upp och varit supernöjd med.

Alltså… Sådant här är ju jättesvårt! Jag är en otroligt självkritisk människa och kan hitta fel i ungefär 110% av allt jag själv skapar. Mina blogginlägg är inga undantag. Jag vet med mig att jag har mycket att lära om det mesta – om matlagning, om estetik, om fotografering… Men om jag ska försöka släppa det där lite så kanske jag skulle kunna sträcka mig till att länka till: Och på flyget kan ingen höra dig skrika…. Det är ett gammalt inlägg – men av någon anledning tycker jag om det… Dock fungerar inte bilderna längre – det får jag ta och fixa illa kvickt!

 6. Vilka andra sociala medier använder du förutom bloggandet?

Humm… Ja, facebook har jag; och jag är en av de som fortfarande tycker att det är en fantastisk tjänst! Tänk att kunna hålla kontakten med alla man träffar med bara ett par knapptryckningar! Alla mina amerikanska vänner är två sekunder iväg – utan att behöva fundera på tidsskillnader och fördröjningar! Jag är ett stort fan av facebook. Jag har Skype; också det mest för mina vänner utomlands, MSN som jag knappt använder längre, och så hade jag dayviews (eller bilddagboken som det en gång hette) som jag var väldigt flitig på en gång i tiden men nu var det bra länge sedan jag uppdaterade där. Instagram har jag också skaffat mig, dock blir det mest matbilder och hundbilder. Än så länge har jag inte fallit ner i twitterträsket, vi får se om min motsträvighet håller i sig…

bild: google

 7. Vad är det värsta du vet?

Jag har väldigt svårt för alla former av negativ generalisering. Att döma någon på grund av utseende, uppväxt eller bara på grund av att personen inte andas som du… Det är inte rätt. Vi är alla människor, på samma grunder och borde aldrig behöva känna oss utanför eller illa omtyckta på grund av något som vi föds med eller växer upp i. Jag vurmar för de svaga i samhället, de som hamnar utanför, och många gånger har det att göra med okunskap och fördomar. Detta gäller också djur; jag tycker det är avskyvärt hur många av de djur vi har runt oss blir utnyttjade och dödade utan att någon ens tänker efter en extra gång. Född till gris? Sucks for you.

8. Vilka talanger har du, dvs vad är du riktigt bra på?

Något jag INTE är bra på är att säga vad jag själv är bra på. Usch och fy, jag känner väl inte att jag kan något sådär speciellt bättre än någon annan… Jag har blivit bra på att ta hand om mig själv i alla fall, bra på att känna efter vad jag själv vill och utgå ifrån det när jag tar beslut eller lägger upp en plan. Men det är ju inte direkt någon talang – mer ett nödvändigt ont. Så vad är jag bra på? Jag tror och hoppas att jag är bra på att lyssna. Att vara den som man kan gå till om något är svårt eller jobbigt. Annars så… Jag vet faktiskt inte. Min engelska är ganska bra, många i USA kan inte höra att jag inte är därifrån. Men eftersom jag bott där är det väl inget speciellt att skryta med 😉 Och så är jag bra på att se saker från olika perspektiv. Att inte se det från mitt sätt och tycka att alla andra sätt är fel och konstiga. Det är en användbar egenskap; inte minst om man åker utomlands och förundras över olikheterna i våra respektive kulturer. Det som utspelar sig i ett annat land behöver inte vara FEL – det är bara annorlunda! ❤

 9. Om du skulle starta upp något eget, vad skulle det vara?

Jag skulle väldigt gärna vilja starta någon form av hjälp till självhjälp för unga tjejer i tonåren och tidig vuxen ålder. Något mellanting mellan behandlingshem och lägerverksamhet där man jobbar för att förebygga självskadebeteende, ätstörningar och andra former av destruktivt leverne, både för unga som ännu inte hamnat i träsket och för de som sitter fast sedan länge. Dock är det här bara en flyktig dröm och inget som jag har en utvecklad plan för.

 10. Skulle du kunna ta en time-out från mobil, dator, tv på en vecka?

Vet du, jag gjorde nyss det; när jag var i Turkiet – och det var inte lätt måste jag säga! Och då fuskade jag ändå ett par gånger, dels genom den lilla fjortontummare till turkisk TV vi hade på rummet och dels genom att kolla facebook på hotellets dator en gång. De andra hade sina mobiler på också, men jag lät min ligga i kassaskåpet. Jag önskar att jag kunde säga att det var fantastiskt befriande. Men det var det inte. Det var istället lite pressande att inte vara uppdaterad på vad som händer med vänner och familj. Att inte ha koll på sina mejl för att försäkra sig om att inget viktigt ligger och väntar… Det var svårt. Inte omöjligt. Men svårt. Så som svar på frågan; jo, det skulle jag kunna. Men inte lättvindigt. Och inte helt frivilligt. 🙂

***

Det var alltså tio spännande frågor, och samma tio frågor tänkte jag nu skicka till fem söta bloggerskor; om de är sugna på att svara! Ingen press förstås, det är HELT upp till er 🙂

Så vad säger ni Amy, Tant russin, Tant gul,  Milla och Sofia – känner ni er utmanade? 😀

Challenge accepted!

På självaste nyårsafton blev jag utmanad av fina bloggen vardaxlyx (där bloggerskan är en FENA på att baka macarons, kika in så får ni se!) att svara på ett par frågor, och den utmaningen tänkte jag anta nu! Vem vet, ni kanske till och med tycker det är lite trevligt med frågor och svar? Jag kan tycka det i alla fall, men så älskar jag att fylla i sådant här också, man inser nästan alltid något nytt om sig själv som man inte observerat innan.

Det här blir ett riktigt egoinlägg, ett sådant som jag ofta försöker undvika. Det får bli så, den här gången, ibland måste man få fokusera på sig själv också 🙂

***

1. Vad gjorde du för ca 10 år sedan?
Då var jag nybliven 14åring och gick i åttan. I början av året blev jag tillsammans med min första pojkvän (han kom med rosor på alla hjärtans dag) och livet kickade igång på riktigt – på gott och ont.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Gick och funderade på om det där med en matblogg kanske skulle vara någonting för mig, fast den kom ju inte igång förrän i februari. Ibland krävs det lite mer mod än vad man har för tillfället 😉 Mådde hyfsat bra, efter en lång period av att ha haft huvudet under ytan och såg fram emot vad 2011 skulle komma med! det blev ett härligt år, kan jag meddela så här i efterhand.

 Precis på dagen kan jag berätta att jag bakade en chokladfudgetårta, som jag inte har lagt upp receptet på. Så här såg den ut:

Skulle ni vara intresserade av receptet så är det bara att säga till 🙂

3. Fem snacks du gillar?

* Naturgodis, speciellt jordgubbar i yoghurt och kaneläpplen ❤

* Torkad frukt – särskilt mango, päron och fikon.

* Choklad i alla former, gärna sorter jag inte provat innan.

* Edamamebönor! Har du inte provat så gör det, bara att koka och poppa ut ur skalet. Lite flingsalt, lite smör och du har VÄRLDENS godaste snacks ❤

* Räknas te? Jag är inte så snacksig av mig, men te dricker jag gärna.

4. Fem sånger du kan hela texten till?

* The Rose – Bette Midler, som har en otroligt tänkvärt text. Jag har skrivit av den otaliga gånger på alla möjliga ställen.

* Die Mauer – Ebba grön, på grund av en musikvideo vi tvingades göra på musiken i gymnasiet, där jag var den som sjöng.

* Good Enough – Darren Hayes, som var min absoluta favoritsång i flera år.

* Det Vackaste – Cecilia Wennersten, den sång som jag sjungit flest gånger på auditions och liknande, den passar mig röstmässigt, till skillnad från många andra.

* Not too late – Three days grace , jag levde på deras musik rätt länge, de kan det där med att beröra.

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär?

* Betala av studielånet – CSN has me in chains for life!

* Unna mina föräldrar någonting de verkligen vill ha men inte har råd med – som en lägenhet utomlands eller något.

* Resa mycket, med vänner jag betalar resan åt (vi sa MÅNGmiljonär!)

* Se till att jag har precis ALLT som jag tycker mig behöva i mitt kök.

* Bosätta mig i MI, USA, där jag mår som allra bäst.

6. Fem dåliga vanor?

* Stannar gärna uppe för länge på kvällen och sover alldeles för länge på morgonen

* Envis som synden – har jag rätt så har jag rätt, och då har jag svårt för att ta in andras åsikter.

* Lite väl överempatisk – helst skulle jag inte vilja skada minsta lilla myra, och alla är värda minst 78 chanser, oavsett vad de gjort tidigare.

* Funderar och tänker alldeles för mycket, på allt, speciellt på risker, där jag har minsta lilla chans att bli skadad eller – ännu värre – dö. Som att åka bil till exempel – LIVSFARLIGT!

* Otrolig perfektionist som har svårt för att ta kritik i alla former (har dock jobbat med det och känner mig mycket bättre på att tackla det nu)

7. Fem saker du gillar att göra?

* Laga mat och baka

* Blogga och läsa andras bloggar

* se på film (efter film efter film)

* Umgås med familj, vänner och hund.

* Resa och uppleva nya kulturer och nya sinnesstämningar. Jag är så fascinerad av hur olika folks inställning är till livet och till omvärlden baserat på vart de bor!

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i/eller köpa?

* Onepiece!! De är säkert mysiga, men tyvärr gräsliga.

* Foppatofflor, som jag ännu inte lärt mig att ens acceptera som godkända klossar att ha på fötterna.

* byxor med ord som ”cutie” eller ”juicy” skrivet över rumpan.

* Träningsoverall matchande min pojkväns (om det här någonsin händer är jag hopplöst förlorad, dock har jag ingen pojkvän just nu, så det är än så länge ingen risk)

* Gummistövlar, jag tycker de är så otäcka att sticka foten i!

9. Fem favoritleksaker?

* Laptop – med internet såklart, annars är den inte fullt lika rolig!

* Kamera för alla bilder jag tar, jag är en sådan där jobbig typ som gärna tar kort på ALLT.

*Iphone  – som jag precis fått. Hur har jag klarat mig innan??

* Elvisp – gör allt oändligt mycket lättare

* Stavmixer – perfekt till allt från vegetariska biffar till soppor

***

Tanken är nu att jag ska langa utmaningen vidare till tio FEM andra fina bloggare som jag vill veta lite mer om. Dock är det ABSOLUT ingen fara om ni inte vill besvara frågorna, jag förstår helt om ni inte är intresserade av sådana här utmaningar. Tänkte ändå ge er en länkning, om inte annat, det kan ju vara trevligt såhär i början på det nya året 🙂

10. Fem personer jag vill se göra denna utmaningen?

* Amy´s piece of cake  – såklart, hon är mig så kär 🙂

* Milk, chocolate and cookiesen väldigt flitig bloggerska!

* Sofia bakar – som man blir så glad av varje gång man hälsar på!

* Lorissa Lovebomb – Härlig vegetarian full av bloggenergi 🙂

* Mymic bloggar om allt hon känner för på sitt eget kluriga vis.

Att fylla 24: minnen, livet och äppelrutor med dulce de leche

Idag är, som ni kanske redan förstått om ni läst tidigare inlägg, min födelsedag. 24 år blir jag, och jag känner mig både betydligt mycket yngre och otroligt mycket äldre på en och samma gång. Jag har ett recept på äppelrutorna här ovan och ett par paragrafer att dela med mig av som är relevanta till den här bloggen, men jag har också något annat på hjärtat. En berättelse, en betraktelse om ni så vill. Eller helt enkelt en sammanfattning av åren fram tills nu. Att läsa den är valfritt, jag tar inte illa upp om ni hoppar förbi, men det var viktigt för mig att få ner det på pränt, och att få dela med mig om det är någon som behöver det. Grattis till mig och tack till er alla, det är helt underbart att så många fantastiska människor hittat till en blogg som min ❤

***

För 24 år sedan idag, den 12 december, någonstans runt klockan 03.00 kom jag till världen. Alexandra Linnéa Egnell var född, ett till av miljontals livsöden hade skapats, och en ny människa började där och då formas. Lintotten jag växte upp som var nyfiken, kreativ och empatisk från en tidig ålder, men också tillbakadragen, blyg och perfektionist ut i fingertopparna.

Snart nog introducerade bakningen i mitt liv, mamma älskade att göra egna bullar och bröd och lät alltid mig och senare också lillebror hjälpa till med allt vi över huvud taget kunde. I köket välkomnades jag, och i köket trivdes jag bra, både när jag själv läste recept och bakade syltgrottor eller brysselkex, och när allt som fanns att göra var att diska och ställa undan grytor. Jag har bara fina minnen därifrån.

Utanför köket var allt annorlunda. Livet gick i en riktning och mina tankar i en annan, jag kände mig missanpassad, utanför och konstant helt fel, i allt jag gjorde. Inuti var jag ett tumult av känslor, men utanpå var jag någon helt annan, någon som inte lät någon komma för tätt inpå och någon som alltid strävade efter att vara nummer ett. Jag kände mig inte värd att göra sådant som jag tyckte om, och jag  började undvika allt som hade med mat och bak att göra. För bra nog var jag inte, och bra nog blev jag inte, så allt som betydde något i mitt liv tog jag ifrån mig själv. Utanpå levde jag, innanför dog jag, och för varje dag hatade jag mig själv lite mer.

2008 rämnade hela mitt liv. Jag bodde i USA som var landet jag föredrog, läste sociologi/psykologi på universitet, hade pojkvän jag trodde var ”the one”, åt aldrig, kräktes upp det jag fick i mig och hatade mig själv så hett att jag inte längre redde ut det på egen hand. Min kropp sa ifrån genom att hjärtat svek, och i oktober hamnade jag på sjukhus med dropp och hjärtmonitor. Den ena diagnosen efter den andra ställdes  och medicin efter medicin trycktes ner i halsen på mig. Jag var ett vrak på något över 30 kilo som skickades till psyk för att ta tag i mig själv utan ambitionen att överleva nästa dag.

Den 12 december 2008 var jag hemma i Sverige igen, snart på sjukhus ännu en gång, matad med sond och vild motståndare till allt som gjordes för att få mig att må bra. Jag var ju inte värd bättre, så varför försökte alla förändra?  Hjärtat var fortfarande ansträngt, vikten fortfarande på tok för låg, och psyk välkomnade mig igen, i ett annat land men av samma orsaker.

12 december 2009 stod det såhär i min dåvarande blogg: ”Jag önskar att jag kunde vara gladare över att fylla år men det känns oundvikligen som ett misslyckande att fylla 22 och inte vara på en annan plats i livet. Att jag är kvar på samma ruta som jag stod på när jag fyllde 21.” Efter sjukhusvistelser och månader på psyk hade jag inte blivit bättre, men jag hade nyligen hittat fram till en annan behandlingsmetod – DBT. Terapin där hade förändrat något inuti mig och fått mig att ta ett livsviktigt beslut. Det var dags att tillåta mig själv att må bra. Det var dags att hitta mig själv och glädjen i livet.

12 december 2010 var slutet på ett förändringens år, jag hade flyttat till Växjö för att börja plugga igen, på hemmaplan denna gång. Efter att i 22 år ha siktat på att vara bäst eller inte vara alls var nu ambitionen att göra så gott jag kunde, och den omställningen räddade mitt liv. Hösten blev tuff, lång och viktig, det var tiden då jag bottnade i mig själv. Jag förstod av det fanns människor som ville umgås med mig, och jag förstod just hur mycket jag ville umgås med dem. Jag förstod att även jag har gränser, gränser för vad jag kan låta mig själv gå igenom och gränser för vad jag utsätter andra för. Jag förstod att livet är mer än smärta och hat.

Våren 2011 gick åt helt till en självrannsakning som ledde mig från den dåvarande linjen jag inte riktigt trivdes med till socionomlinjen jag nu studerar men också till att acceptera den jag är, hur jag än är och, för att komma till saken, till den här bloggen ni nu läser. Att återvända till köket och erkänna för mig själv och för andra att det är där jag trivs var ett stort och viktigt steg för mig, det är där jag varvar ner, kopplar av och mår bra. Och det är i de känslorna som den här bloggen bottnar.

Idag, 12 december 2011 mår jag bättre än jag någonsin gjort. Jag vågar älska den jag är, fast jag gör misstag och har brister jag förut inte stod ut med. Jag ”gör så gott jag kan”, äter det jag vill så länge kroppen får vad den behöver, tillåter mig själv att känna allt jag känner och vara allt jag är. I mig samsas många identiteter; vegetarian, student, matälskare, ungdom, vuxen, hundägare, filmnörd och känslomänniska för att bara skrapa på ytan. Jag är och jag är inte, precis som alla andra. Och den jag är är precis den jag vill vara.

***

Födelsedagen kommer spenderas i lektionssalar mestadels, men under kvällen kommer några vänner över för att bjuda på födelsedagsmiddag. Eftersom jag inte känner till detaljerna kan jag inte låta er få en smygtitt, men efterrätten känner jag väl till. I alla fall den jag står för, eftersom jag fixade till den redan igår kväll, jag kan ju ännu inte säga om det är det enda bakverket det kommer snaskas på under kvällen 😉

Jag valde att stå för en spännande variant av äppelkaka, äppelrutor med dulce de leche, som länge legat och ropat på mig ifrån recepthögen. I förra veckan fick jag nämligen en stor påse äpplen som grannen till mina föräldrar hade över efter att höstens äppelträd blivit avplockade, och hemodlade äpplen är nästan en synd att inte använda till bak, mos och gott i samma stil! Från början var receptet amerikanskt, men jag har översatt det åt er här nedan.

***

Till fyllningen behövs en burk dulce de leche, som du kan göra själv genom att koka en burk kondenserad mjölk i 2-4 timmar, beroende på önskad konsistens. Jag kokade min i tre timmar och hade lite problem med att breda ut den, så lite kortare koktid är kanske lättare. Vill man inte använda sig av dulce de leche kan en vanlig kolasås kokas ihop, det tar lite kortare tid men kräver fler ingredienser. Oavsett vilket blir äppelrutorna härligt matiga, med smulpajstopp och ett kaneligt lager med äppelbitar.

Hoppas ni har en underbar dag denna tolfte decemberdag, den infaller ju bara en gång per år, så utnyttja den ordentligt 😉

***

Äppelrutor med dulce de leche

Ingredienser:
(1 form, ca 20×30 cm)

Till bottnen/toppingen:

2 1/4 dl rårörsocker
170 gram rumsvarmt smör
1 tsk kanel
3/4 tsk salt
1/2 tsk bikarbonat
2 1/4 dl vetemjöl
1 dl pecannötter – finhackade eller malda
1 dl valnötter – finhackade eller malda
4 1/2 dl havregryn

Till fyllningen:

ca 7 dl skalade, urkärnade och skivade äpplen
1/2 tsk salt
1/2 tsk kanel
1 burk dulce de leche (kokad, kondenserad mjölk)

***

Värm upp ugnen till 200 grader. Lägg ett bakplåtspapper i en ugnsfast form, ca 20×30 cm.

Vispa ihop rårörsocker, smör, kanel, salt och bikarbonat tills allt blandats väl.

Blanda i mjöl, nötter och havregryn till en smulig deg.

Lägg 2 1/2 dl av degen i en annan skål och ställ undan.

Tryck ut resten av degen i formen och se till att bottnen är helt täckt.

Blanda de skivade äppelbitarna med kanelen och saltet. Sprid ut dem över bottnen.

Ringla över dulce de lechen om det är möjligt, eller bred ut den med en smörkniv över äpplena. Hela burken gick inte åt för mig, använd så mycket som du känner för.

Strö över de 2 1/2 dl smuldeg som ställdes åt sidan.

Ställ in i ugnen och grädda i 35-40 minuter, tills äppelbitarna precis har mjuknat.

Tag ut, låt svalna helt och skär sedan i lagom bitar. Kakan kan också serveras hel, som en något fastare version av paj tillsammans med vaniljglass eller vaniljsås.

The return of the systemkamera

Det verkar som att för-firanden ligger i luften nu! Först var det fina Charlotta på matrepubliken som slog på stort med för-nyår såhär en halv månad innan den stora dagen faktiskt infaller, och idag  var det min tur att ta över facklan. På måndag firar jag att det är 24 år sedan jag såg världen för första gången, dock är det lättare att fira födelsedagar på helger när julen börjar nalkas (och ganska ofta annars också), så för att hinna med allt och ändå kunna njuta av det valde jag att fira lite småsmått med familjen idag, två dagar innan, komplett med skönsång på sängen vid åttatiden! Och tror ni inte att jag faktiskt fick det som låg allra överst på listan, trots att jag trodde det var alldeles för mycket begärt? Nu är jag en systemkamera rikare, efter att min pappa förstörde sin för några månader sedan och jag bara haft en gammal trist digitalkamera med sprucken skärm att dokumentera mat och bak med. Vilken härlig överraskning!

***

Några timmar senare kom faster och kusin över för att födelsedagsfika, och födelsedagsbarnet i mig bjöd på:

glöggte från underbara butiken confetti i Nyköping (eller tråkkaffe från Ica),

saffranskladdkaka och

saffranssnurror med mandelmassa och vit choklad.

De påminner kanske lite om varandra i smakerna, men är två helt olika bakverk, så jag tänkte att det skulle gå bra att bjuda på dem båda i alla fall. Uppskattade blev de i alla fall och recept delades ut, så jag känner mig nöjd och glad med valet av fikamaterial!

***

Senare under dagen tog jag turen från föräldrahemmet i Oskarshamn till min egen lilla lägenhet i Växjö, tillsammans med både mamma och pappa. Vi letade upp lillebror som också är bosatt i Växjö och tog oss till pizzeria och trattoria Venezia för födelsedagsmiddag (där pappa var lite suddig i kanterna och mannen i bakgrunden såg minst sagt mordisk ut)! Om ni har vägarna förbi Växjö och är sugen på lite riktigt god pizza så är det här bland de få ställen som levererar, om ni frågar mig. De har också matservering med några olika pastarätter i 100-kronorsklassen och någon kötträtt för lite mer, om pizza inte lockar.

Efter att ha velat mellan en vegetarisk pasta med rotsaker, champinjoner och ädelost blev det ändå pizza, eftersom det var vad jag var allra mest sugen på. Taleggio hette mitt val, och kläddes med bland annat soltorkad tomat, vitlöksmarinerade oliver och ärtskott. Helt ljuvlig var den och helt proppmätt var jag när bara kanterna fanns kvar! Min kära mor valde en pizza med räkor, ananas, champinjoner och kebabsås, min brors hade bacon och stekt ägg på (fast ägget var en chansning han inte var helt tillfreds med) och far min valde en pasta med fläskfilé utan pasta, för att inte krångla till något alls.

***

Ett trevligt för-firande inför den riktiga dagen som jag egentligen inte planerar så mycket inför mer än lektioner mellan 8 och 15. Något mer blir det säkert för de fina vännerna, men mer om det kommer senare ❤

***

Är ni intresserade av recepten på saffranskladdkakan och saffranssnurrorna? Jag postar dem gärna om ni vill!

Hoppas ni alla har haft en lika trevlig lördag ❤

Kärlek på tallrik på Facebook!

Nu ni! Nu är jag med i svängen igen! I en värld som kretsar kring teknik och informationsdelning har jag nu tagit ett stort steg mot att bli en värdig medborgare av IT-Sverige, allt i ett försök att smita undan pluggandet inför torsdagens tenta om ”Välfärdsstatens organisering”.

Nu finns här nämligen en liten ikon på höger sida, under rutan som undrar om du vill följa mig på Bloglovin. Trycker du där, gillar du mig på Facebook! Där finns nu äntligen en sida helt tillägnad Kärlek på tallrik, där ni kan se andra som också läser bloggen och läsa lite uppdateringar då och då om vad som pågår ”bakom kulisserna”. Ja, och så kommer ni såklart få se när något nytt läggs ut på bloggen, så ni inte missar någonting livsviktigt 😉

Jag skulle bli så glad, så glad om ni tar er tiden att klicka där en gång innan ni fortsätter läsa – jag vill jättegärna se vilka ni är som läser det jag skriver, oavsett om ni är här ofta eller inte! Allt ni behöver är en facebooksida!

***

För att inte göra det här inlägget helt bildlöst – nästa recept som kommer upp här är på dessa kakor:

Vad tror ni om det?

Awarddags igen!

Nu är tentan snart klar för inlämning, kan ni tänka er att jag ligger FÖRE i schemat, inlämningsdatumet är inte förrän midnatt på torsdag?! Sisådär en sjättedel har jag kvar – vilket betyder en fråga till att svara på – sedan kan jag pusta ut och våndas i tre veckor innan jag får resultatet. Hoppas, hoppas att jag blir godkänd, det vore en sådan underbar känsla ❤

***

Så idag valde jag att lämna mina föräldrars trygga hem och ge mig av mot min egen lägenhet igen. Nu behöver jag ju inte längre servas med mat och städ, jag har ju tid (!!) att fixa det där själv nu när tentan är något sånär färdig (jag var tvungen att nämna det igen, jag tror inte riktigt på det själv)!

Och nu, lagom till hemfärden fick jag också en härlig award som ett brev på posten vilken påminde mig om att jag dessutom fick en award för lite sedan som jag ännu inte visat för er  som tittar in här! Därför tänkte jag bunta ihop dem båda i det här inlägget, för smidighetens skull 😉

***

Det var söta Caroline på St Heaven street som skickade den här awarden till mig! Till den hörde också fem frågor, men dessa svarade jag på i förra awardinlägget, så jag tänkte bara visa er den tjusiga bilden och dela med mig av min glädje 😉

***

Bästa bloggparet ligger bakom matbloggen Mårtenssons kök och de gav mig nyligen den här, tillsammans med fem frågor som jag svarar på här nedanför. Det är också denna jag skickar vidare till er fem som jag länkar till i slutet på inlägget ❤

1: Varför började du/ni blogga?
.
.
.
Ja, det beror på vilken blogg vi pratar om. Min första – together we are alone – startade jag i januari 2008, och allt den bestod av var dikter på engelska – främst lite sådär ledset melankoliska sådana – som jag skrev till de bilder jag tog (tex bilden ovan). Det var före det där med blogghypen kickade igång på riktigt och de enda som faktiskt läste var min dåvarande pojkvän och jag. Det har alltid varit viktigt för mig att skriva, och jag antar att jag var inne i någon sorts diktfas just då, de flesta går väl igenom en sådan i sitt liv? Jag kände att jag behövde en egen sfär att lägga ut dem på, myspace och facebook räckte inte till, så det blev en blogg helt enkelt.
.
Nästa blogg hette glasflickan och är den jag länkar till på min presentation. Den började jag med i juni 2009, efter att ett antal inläggningar och sjukhusvistelser hade ägt rum på grund av all tumult inom mig under den här tiden. Jag var helt enkelt tvungen att skriva av mig allt jag kände för att överleva, och en blogg är ett bra knep till det; den kan ju följa med överallt så länge man har internet. I början var den inte offentlig, men nu är den öppen för alla som orkar med den.
.
Och så startades den här bloggen, Kärlek på tallrik, i februari 2011, efter en liten stunds bloggvila. Det gick helt enkelt inte att INTE ha en blogg, det kliade i fingrarna som sjutton – men jag ville inte att den skulle handla om mitt liv längre, jag  var klar med dagbokskapitlet. Mat hade utvecklats till ett stort intresse, så jag tänkte ”varför inte?” och första versionen av Kärlek på tallrik såg dagens ljus. Sedan dess har jag fått byta domän efter att den första lades ner, så på denna adress har jag inte funnits mer än någon månad eller två, men jag räknar den fortfarande som född i februari 😉
.
Okej, onödigt långt svar på den första frågan, dags för nummer två!
.
2: Vilka bloggar följer du/ni?
.
.
.
Du, det är en hel del! Jag föjer alla de bloggar som jag har länkat till i länklistan – och de är fantastiskt fina allihop så det finns inte en chans  att jag bantar ned den – och dessutom en del engelska bloggar, som Bakerella till exempel(bilden) som är en guldgruva av inspiration. Ja, och så kommer det till nya hela tiden, undan för undan, så fort något gör att jag fastnar.
.
3: Vilken är din/er favoritfärg?
.
Det där har varierat många, många gånger, men jag tror att jag har kommit överens med mig själv om att blå ändå är en rätt härlig färg. Rosa tycker jag också om, men inte alla nyanser, och inte alla dagar. Ja, och grönt är skönt 😀 Helt ärligt gillar jag det mesta, speciellt om motivet är en cupcake eller något annat sött 😉
.
4: Vilken är din favoritfilm?
.
.
.
Jösses! Jag är en gigantisk filmnörd och ser ALLT (ja, allt utom de allra värsta skräckfilmerna, jag har bara en feg hund att vakta sängen åt mig om natten) så att välja en favoritfilm är näst intill omöjligt!  Som exempel kan jag nämna underbara American History X, och Nyckeln till frihet som båda har några år på nacken. Old Boy (bilden) är helt fantastisk om man gillar koreanskt, och det gör man. Utan att vara för partisk åt Leonardo Dicaprios håll får jag inte nog av Shutter Island, Inception och the Departed. Phone Booth, Seven och alla Stjärnornas Krig utom de två första (ettan och tvåan)  har jag sett fler gånger än jag kan räkna  till och så är Disneys tecknade Kejsarens nya stil min ultimata feel good film!
.
5: Vilket land/länder vill du/ni besöka?
.
.
.
Har ni hela dagen på er? Det finns ju så mycket att se! Kultur tilltalar mig jättemycket, jag är den där supertönten som hellre spenderar dagarna på Louvren och kinesiska muren än slår klackarna i taket på semestern. Så jag skulle vilja se mer av de klassiska resmålen, jag har aldrig varit i Italien vilket är en stor dröm jag har – det vore toppen att få se Venedig innan det försvinner under ytan helt eller vandra in på colosseum efter en stor, härlig italiensk lunch! Japan har jag ALLTID velat åka till, jag har till och med studerat japanska och funderat på att åka på ett utbytesår dit, så seriös var jag. Oceanien och Sydamerika är de enda världsdelar jag inte satt min fot i, så det vore ju någonting, och så vill jag ALLTID tillbaka till mitt älskade USA, en del av mitt hjärta finns ju kvar därborta.
.
***
.
Ja, jag applåderar er om ni orkade med att läsa mina gigantsvar, och som belöning ska ni få fem fina länktips – som också kan få var sin award om de tycker att sådana är trevliga!
.
 Jag hoppas det är okej att jag länkar till er, om inte är det bara att säga till så tar jag bort er härifrån ❤
.
Det här är ett ypperligt tillfälle för mig att presentera några av mina vänner lite bättre, de är alla värda en award eller ett par, och jag har inte givit dem några sådana än – fy på mig!
.
***
.
Jag börjar så klart med Emma och hennes UNDERBARA blogg Husmor Emma! Hon är en sådan där människa som man bara inte kan låta bli att älska – fyndar massor av härligheter på loppis, vägrar att ens ta i ett par byxor (bara snygga klänningar och kjolar där!) och så hittar hon på så otroligt mycket smarrigt i köket, som jag brukar kunna få snylta av om jag har tur (hon bor ju bara ett par hundra meter bort).
.
Lovisa gick i samma klass som jag från ettan till nian, och har en av de få livsstilsbloggar som jag följer – Polichinelle. Hon lyckas alltid  med att ha det där lilla extra i alla sina inlägg som gör att man bara vill komma tillbaka för att se mer. Dessutom tar hon underbart fina bilder och ger oss till och med vegetariska mattips då och då!
.
Franges Marron drivs av två rara vänner som nu flyttar långt bort ifrån mig (ända till Göteborg!). Även de är loppisfans (hmm, undrar om jag börjat finna ett mönster bland mina vänner här) och inspirerar till lite nya klädinköp då och då. De skriver om det som faller dem in helt enkelt, och det är väl himla fint?
.
Underbara Melly på vegomenyn är den ni ska vända er till om ni känner för veganskt någon gång! Vi gick i samma klass ett tag och jag saknar henne av hela mitt hjärta nu när vi inte längre kan hittas i samma stad ❤ Jag beundrar hennes påhittighet i köket och vet att hennes smaklökar ofta stämmer överens med mina – (som hon skulle säga) AWESOME!
.
Lifeofeelan handlar om min gamla gymnasiekamrat Michaela och allt som händer i hennes liv om dagarna. Hon bjuder på sig själv och delar med sig av allt från vanliga funderingar till sina studier i Jönköping. Det var alltför länge sedan jag såg henne, men det är ju då det är härligt att kunna kika in på hennes blogg och känna att jag hänger med ändå ❤
.
***
.
Ja, några av dem var det, och fler blir det säkert framåt i tiden, länktips är alltid roligt att ge!
.
Kanske lyckas jag också få iväg ett recept till er idag, eller så kommer det imorgon, i vilket fall är jag så glad och tacksam för mina fina awarder! Tänk vad mycket roligare det är att blogga när man vet att någon tycker om att läsa det som skrivs ❤

rapport från pizzornas huvudstad

Jag tänkte passa på att med det här inlägget be lite om ursäkt.

Som många av er redan vet så studerar jag till socionom under den tiden jag har mellan matbloggningen och läsningen av era bloggar – och nästa vecka är det inlämningsdags för en hemtenta vi fick utdelad igår kväll (jag vet, elakt att dela ut den fredag kväll, men livet som student är tufft!). Hur mycket jag än skulle vilja baka och laga mat (tro mig, nu vill jag mer än någonsin bara för det) så måste jag låta tentan gå före. Ingen tenta = inga betyg = inget CSN =inget pengar =inget bak och ingen mat. Matte kan jag i alla fall 😉

Därför kommer jag inte vara lika aktiv på min eller era bloggar på ett par dagar, tills jag har fått ordning på tentafrågorna något sånär. Det kan bli tidigare, och det kan bli senare, jag kan inte riktigt svara på när än. Fingrarna kommer nog klia lite så det kan bli ett par inlägg i alla fall om jag känner mig själv rätt, men kanske inte lika omfattande. Jag får ta igen det nästa helg ❤

***

Med de orden tänkte jag raskt gå vidare till vad jag mumsade på igår! Inte för att jag brukar göra det på det här sättet, men jag tänkte att det kunde vara okej – det är egentligen ingenting jag kan ge er recept på. Det var knappt något lagande involverat!

Dock kan jag ju inte posta inlägget utan en enda matbild – hur skulle det se ut?!

 

Eftersom jag åkte hem till mina föräldrar i Oskarshamn i torsdags tog jag en lång sovmorgon innan en härlig brunch intogs vid lunchtid sådär; komplett med gamla kära Oskarshamnstidningen och stekt ägg, sallad och smörgås med mosad avokado och skivad tomat. En måltid som tar två minuter att göra (i alla fall med mammas ljuvliga induktionshäll) och som mättar länge.

Snacksen under dagen är inte mycket att visa er – en tallrik keso med müsli, två koppar te och en hel drös av nötter ur Icas nya nötmix – kallad nötmix! Otroligt fantasifullt…

Dock var kvällens kärlek lite mer skrytmaterial! Kolla in vad jag lyxade med denna fredagskväll:

Pizza Atalanta – svamp, paprika, oliver och gorgonzola på fullkornsbotten. Hälften under kvällen och andra hälften till lunch idag. SCORE! (lite ironiskt att jag skrev om min seminyttiga livsstil i förra inlägget – eller så är det här det perfekta exemplet) 😉

Vet ni; Oskarshamn må vara en av de… enformigaste städerna jag vet (här hålls det igen med åsikter!) men vill du ha pizza finns det INGEN annan stad som slår utbudet! Jag kan drömma om Oskarshamns olika pizzerior på nätterna när jag är i valfri annan stad – de går helt enkelt inte att vinna över!

Synd att det är det enda staden staden har att skryta med…

Nej hör ni, nu drar hemtentan i mig igen, dags för mig att börja jämförs lite mikro- och mesoperspektiv.

Om ni inte hör av mig något mer idag – ta hand om er ❤

halv åtta hos mig

Nu när jag är installerad här i min nya, fina lägenhet bestämdes det kvickt att vi behövde en liten middagsbjudning så här på höstkanten (jo, här är det redan alldeles kulet och höstlikt). Fyra stycken blev vi, fyra som förra året gick samma program och därför också i samma klass men som nu splittras helt när den nya terminen börjar. Vi har dock beslutat oss för att hålla hårt i varandra så att vi inte tappar bort oss i campusdjungeln!

För att inte en person skulle behöva stå för allt (vilket kan vara skönt i studenttider) delade vi upp sysslorna; Julia stod för förrätten, Josephine för varmrätten och jag för efterrätten. Det drickbara föll på Evelins lott. Det blir lite spännande sådär, att inte riktigt veta vad de andra kommer bjuda på, och på det sättet blir det rättvist om man sedan vill göra om samma sak igen. Bara att rotera sysslorna och värdinna, så kan man ha middagsbjudning när man vill!

Resultatet var en otroligt god, synnerligen mättande måltid som gjorde att de andra rullade hemåt i lördagsnatten, medan jag själv mer rullade mot sängen, lite dåsig men nöjd efter en kväll i goda vänners lag.

Vill ni se vad som bjöds? Det kommer här!

***

Snacks fanns på bordet från start:

Julias förrätt:

Ugnsrostad brushetta med avokadoblandning

 

Josephines varmrätt:

Pasta med färsk svampsås

Min Efterrätt:

Kokoskaka med chokladtäcke…

och hemgjord kardemummaglass

Då jag alltid är orolig att mina bakförsök inte ska vara ätbara, kunde jag inte BARA bjuda på ovanstående (tänk om ingen gillar kokos eller kardemumma?!)

Så browniebitar med vit choklad och tranbär serverades också.
Som tilltugg, eller så.

Evelins närvaro (för drickan blev aldrig förevigad på bild):

Recepten på mina bakverk kommer alldeles, alldeles strax, glassen likaså.

***

Hoppas ni alla har haft en lika underbar helg som jag hade ❤

Mina kök – världens kortaste rundtur

Som många av er säkert förstått vid det här laget har jag alldeles nyligen flyttat ut från en studentlägenhet och in i en annan. Flytten hade många orsaker – storlek, kostnad och läge bland annat, men en stor faktor var för mig att köket jag hade innan var en aning… trångt. Jag tycker så pass mycket om att pyssla med många av de vardagsbestyr som oftast hör hemma i just ett kök att begränsningarna som sattes upp för mig gjorde mig lite frustrerad.

Missförstå mig rätt, jag var ytterst tacksam över att jag ens hade en egen lägenhet och ett kök av den standard som jag hade, men att byta upp mig fanns på min lista, och när tillfället kom så… blev det också så.

Vad sägs om en liten tur runt i mina två kök? Jag tänkte mig en jämförelse mellan de båda, först står mitt förra kök i centrum, sedan mitt nya, det jag förfogar över nu. Ett par bilder, lite text, och så mina tankar. Ja, så gör vi!

***

GAMLA LÄGENHETEN

Egentligen var det inget direkt fel på det här köket, det var tvärtom riktigt trevligt med sin lilla bänk och sin alldeles nya spis/ugn (den äldre bytte de efter att jag argt påpekat hur ojämnt den gräddade. Finns det något mer irriterande än att sätta in en paj och få ut den ogräddad på toppen men med bränd botten?). Nej, köket var helt okej – men storleken var inte lika bra. Tog du fram en skärbräda, fanns där helt plötsligt inte plats för något mer. Där fanns en diskho som alltid var ockuperad av något, vilket gjorde att ingenting annat gick att göra där, och skåpen var också otroligt små.

Ja, köket gick helt klart att använda och på 22 kvadrat kanske man inte ska klaga – det var ju ändå MITT eget och hade allt som faktiskt behövdes. Om jag låter negativ så här i efterhand är det för att jag nu har något annat att jämföra med.

 

Kylen fungerade bra, där fick man plats med det mesta, men inte i frysen inte. Där fanns det inte plats för en endaste liten pinal. Som student är kylen värdefull, man vill lätt och snabbt kunna frysa ner och förvara sina matlådor efter storkok eller bevara halva middagen tills nästa gång den behövs. Här var det klurigt.

Skåpet undertill längst hitåt var för sopor, sedan var det lilla bredvid allt utrymme som fanns för kastruller och andra atrialjer. Ojoj, vad det trycktes in grejer där! Och det som inte fick plats där hamnade – you guessed it – i ugnen.

 

 

Ovanpå – längst hitåt – hade jag alla bakingredienser jag kände behov utav, olika mjölsorter och dylikt. Dessutom fanns där alla kryddor. Skåpet över fläkten fick rymma alla andra skafferivaror – som konserver och flingor/müsli. Längst bort fanns också ett dubbelt skåp för tallrikar, glas och så vidare – vilket faktiskt var riktigt rymligt. Ett stort plus får köket också för skåpet över frysen – där rymdes nämligen en mikro, komplett med uttag. Man slapp se eländet OCH slapp lyfta ut den vid behov – riktigt skönt!

***

NYA LÄGENHETEN

Omöblerad:

 

Okej, det är inte ett optimalt kök. Inte på långa vägar. Men förutsättningarna här är LJUSÅR bättre än i min gamla lägenhet, och jag känner mig som en prinsessa (en matlagande prinsessa – typ Askungen, fast glamorös) när jag ser allt utrymme jag har att förfoga över! Fördelarna är SÅ många!

– stor frys (i den förra fick jag plats med en påse broccoli och två matlådor. Sedan var det trångt)
– två diskhor (Vad jag har saknat att kunna hälla av min nykokta pasta SAMTIDIGT som jag har disk liggande i diskmedelsvatten!)
– bättre kran (den här är rörligare)
– större diskbänk  (mer plats)
– skärbräda! (den är utdragbar = ännu mer plats!)
– plats ovanpå skåpen (äntligen en chans att ha en matberedare! Kanske, KANSKE kan jag möjligen få ha mina drömmars Kitchen aid här någon dag!)
– Fler och rymligare skåp (igen – ni skulle sett hur mina kastruller var intryckta förut!)
– Kakelplattor (estetiskt sett snyggare – och mer praktiskt då det är lättare att hålla rent)

Möblerad:

Här ser ni hur jag valt att möblera mitt kök, efter de förutsättningar jag har. De här bilderna är tagna en dag efter att jag flyttat in, så allt var inte helt klart än – tex står det nu ett par burkar till uppe på skåpen. Mitt torkställ är GULD, det är utfällbart, så det tar ingen plats när jag inte behöver det. Köksvågen har jag borta på högra väggen, närmast kanten. Också helt oumbärlig. Längst bort i hörnet ser ni min lilla blå vattenkokare. Åh vad jag tycker om den ❤

Ser ni vad stor frysen är? Den har TRE lådor! TRE! Kylen är inte riktigt lika bra som den i förra lägenheten, men det har inte hunnit störa mig än – för kolla in frysen!

TVÅ stora underskåp har jag också – ett för sopor och pantburkar, precis under diskhon och ett där kastruller, bunkar, stavmixer och elvisp bekvämt får plats, utan allt tryckande och pustande som det innebar att stänga det förra. Ovanpå har jag tre skåp, det första för tallrikar, muggar och glas, det andra för tex te och nötter – mer om det senare – och det sista för flingor, gryn och pasta. Skåpet längs till höger är en städskrubb, men ovanför har jag bakformar och allsköns ingredienser, liksom mina konserver och bordstabletter. Allt på sin plats ❤

 

Ovanför diskhon finns denna behändiga hylla. Det övre planet har fått ge plats för min mikro, som är mer en nödvändighet än något jag älskar. Praktisk, men inte så snygg, jag gillade systemet i den andra lägenheten bättre, det där skåpet ni vet. Bredvid har jag min nyinköpta travelmug så jag kan ta med mig te vart jag än går, och bakom den en flaska till min sodastream (som jag gömt undan i städskrubben).

Det undre planet har jag fyllt med te. Nu kommer en helt onödig men oumbärlig utläggning om just te. Helt okej att hoppa över.

Åt vänster ser ni de teer som jag dricker mest av, just nu Gamla söder från Willys, Vanilla chai från USA, Earl grey till de gäster som inte riktigt vågar, vitt te från Lipton, cinnamon apple spice som ännu inte är provat men beräknas kallt höra hit och tills idag, då det tog slut, det allra bästa – 4 o’clocks white tea chai. Bredvid har jag mina teburkar – den stora rosa har jag lösteer i, tex pepparkaka från någon liten presentbutik och heta stunder från Kahls. De mindre burkarna är införskaffade på olika ställen, bland annat USA (igen) och på Öland. Längst in, gömt för omvärlden, finns mitt otäcka Neskaffe – för de konstiga som inte uppskattar te.

Dessutom finns här honung och socker. Och strössel – mer för att jag inte ville gömma undan den än någonting annat.

Resten av mina teer har jag i ett annat skåp – där finns tex chokladte, ett antal andra chaiteer eftersom jag har så svårt att hålla fingrarna borta, Jasminete och kamomillte, som båda luktar hemtrevligt och verkar lugnande och så karamellte från Tyskland och örtte från Turkiet.

Ja, och så finns där lite olika sorters nötter, kryddor och oljor, allt livsnödvändigt 😉

***

Det var mina kök det, mitt förra, och mitt nya! Båda tar upp en liten yta, men det blir vad man gör det till helt enkelt, klart man kan baka och laga mat ändå, det kräver bara lite mer planering! Ibland är det förstås skönt att komma hem till föräldrarna som har en milslång bänk att vara på (nej, inte riktigt, men nästan!) men ibland tänker jag tillbaka på tiden då jag delade på ett litet kök med tre andra studenter och prisar gudarna (hur många de nu är) för att jag nu har ett som är mitt och ingen annans.

Visst är det litet, och visst är det trångt, men oavsett vilket kan jag bestämma över det HELT själv ❤

Och på flyget kan ingen höra dig skrika…

Det där med flygplansmat kan  man skriva många, långa kapitel om. Större delen av dem skulle antagligen för de flesta av oss kryddas med adjektiv som ”horribel”, ”ointressant”, ”fruktansvärd” och kanske, i bästa fall ”smaklös”. För säga vad man vill om trevliga flygvärdinnor, nyutkomna filmer och relativt snabba resor (jo, det finns många fina plus med att flyga); det där med att bjuda på välsmakande mat har man ännu inte perfekterat.

Jag kan visserligen se att det finns flygbolag som  gör större insatser för våra kostvanor än andra, och det är ju glädjande att man som vegetarian har möjligheten att få något som inte innehåller någon form av djur, men att sedan luta sig tillbaka med ett leende på läpparna efter att ha skrapat ren skålarna, det händer helt enkelt inte.

Varför den här lilla miniutläggningen om något så ruskigt trivialt? Det är ju inte ofta man har turen (eller oturen om man känner så) att ge sig ut på långdistansflygresor som innehåller matpauser, så de få gånger man faktiskt gör det kan man väl bita ihop? Ja, kanske det, men om man spenderar mer än ett  tredjedel av dygnet sittande i världens minsta stol, andandes samma luft som ett antal hundra okända människor känns det som att i alla fall de få upplevelser som erbjuds kan få vara positiva. Tycker ni inte?

***

Resan jag gjorde alldeles nyligen eldade på den här övertygelsen hos mig. Jag valde att åka TILL USA med ett flygbolag (mer specifierat Air Canada) och hem med ett annat (Continental airlines). Det förstnämnda har jag ingen tidigare erfarenhet av och den sistnämnda är förvisso pålitligt, men absolut inte känt för sina välsmakande måltider. Så här såg det ut:

DITVÄGEN:
Maten specificerades som lakto-ovovegetarisk.

Lunch:

ljuset gör det lite svårt att se, men lunchen bestod här av en sallad till förrätt, huvudrätt under folielock, brödbulle, smör och fruktsallad till efterrätt. Många gånger anses uppenbarligen vegetarianer också vara nyttiga renlevnadsmänniskor, för det är inte sällan som efterrätten övriga får bytts ut mot en fruktigare variant. För det mesta har jag inget  problem med det, jag tycker det är superbra att vegoburgare kommer med fullkornsbröd och vegetariska sallader med lågfetthaltiga dressingar, men om man längtar efter en chokladfix får man se sig om på annat håll (kanske grannens tallrik?).

Salladen var relativt fräsch, brödbullen ganska hård men inte överdrivet så och frukten förvånansvärt god. Varmrätten? Den såg ut så här:

Vad det var kan jag faktiskt inte avslöja ens efter att jag ätit den, allt jag vet är att det smakade curry och att konsistensen var misstänkt lik överkokt pasta. Det var inte totalt oätligt men heller inte något som jag glatt mumsade i mig. Slank ner gjorde det, men om jag fått det i något annat sammanhang hade jag nog inte tagit mer än en första tugga. Det är ett högt betyg för flygplansmat, men ingenting att vara stolt över.

Mellanmål:

Någon timme innan vi landade var det dags för lite kaloriintag igen för att orka med att både landa, leta upp pass OCH checka om väskorna. Här hade vi vegetarianer tur; mackan jag fick var fräsch och kan inte ha legat alldeles för länge innan den anlände till mig, brödet vara bara aningen torrt och osten ganska så kladdfri. Stort plus alltså, och jag log skadeglatt när jag såg wrapsen min granne åt – kartongen berättade nämligen för oss att kycklingen och tortillans utgångsdatum var augusti 2012. Yum!

HEMVÄGEN:
(maten specificerades som vegansk)

Middag:

Förrätt, efterrätt och brödbulle med tillhörande margarin (smart spread) kom i en spännande låda med beskrivning på vad som ingick i ineehållet: mycket bra för oss nyfikna och allergiker som annars kan tycka att det är svårt att veta vad som kan ätas och inte. Huvudrätten låg i sedvanlig låda med vitt lock.

Förrätten bestod av en kall quinoasallad som var totalt oätlig. Brödbullen var inte fantastisk men ätbar och efterrättskakan trevlig. Receptet berättade för mig att den bestod av bland annat fullkornsmjöl, veganska chokladbitar och äppelmos, så de 110 kalorierna den gav kändes nära inpå nyttiga!

 

Vad huvudrätten bestod av vågar jag inte ens gissa mig till och inget information om den kunde hittas på paketen, men jag tvivlar på att vetskapen skulle gjort upplevelsen något bättre. Det i mitten  skulle nog föreställa ris men smakade mer åt gröt kryddat med spiskummin och annat opassande. Två olika mos serverades på sidorna, båda utan tillstymmelse till konsistens eller god smak. Jag tog en gaffel, lade ner den och tog för  mig av den veganska kakan. Nästa gång tar jag med mig en frysrätt (som antagligen inte har en chans att komma med planet med tanke på alla restriktioner. Så det får väl bli nötter).

De av oss som inte åt vegetariskt (dvs ungefär 98% helt ogrundat gissat) kunde välja mellan chicken parmesan och ravioli i köttfärssås. Till det fick de en sallad jag avundsjukt bligade på och en chokladbrownie som det inte rörde mig ryggen att jag inte fått. Av mina medresenärers tallrikar att döma var det inte bara jag som var besviken.

Frukost:

Innan landning som hände vid sjutiden på morgonen fick jag in ännu en låda, också den med information om innehållet.

Uppenbarligen är inte färsk melon veganskt, för det var vad resterande människor fick istället för fruktcoctailen, men den gick också att äta så jag ska inte klaga. Bageln var stel och hård, men jag åt den mer för att jag behövde få i mig något. Margarinet hade en eftersmak jag inte kunde med, så jag hoppade det.

Ja, allt annat än höjdarmat fick jag alltså under resorna, men i utbyte fick jag tre fantastiska veckor, och sju-åtta filmtitlar sedda på de små trevliga TV-skärmarna man nu ofta har och styr över själv. Visst låter jag negativ, vilket jag till viss mån är, men det är bara för att jag VET att det MÅSTE gå att göra maten i alla fall en aning mer aptitlig, vi betalar ju ändå ett antal tusen för resan, som i mitt fall var över 8 timmar lång.

Tur att man kan äta upp sig galet mycket med fötterna på stadig grund där borta i väst, för om det är något de inte saknar så är det god, spännande mat 😉