Ugnspannkaka de luxe för två

Ibland blir jag irriterad på att det är så svårt att laga mat till en eller två personer. Jag, som lever ensam i mitt hushåll, behöver inte alltid koka en gryta för fyra, eller göra en lasagne för sex personer (jag vågade inte skriva för sex. Kan bli så misstolkat.). Matlådorna räcker till slut inte till, och frysen blir packad med måltider som sedan måste ätas upp – vilket sorgligt nog för mig betyder att jag inte heller kan laga mat i några dagar tills lådorna börjar komma ner i normalmängd. (i-landsproblem? Helt klart!)

Vissa saker går förstås. Som att koka bulgur och göra en god sallad. Eller ta fram äggen och göra en omelett. Kanske att steka quornfiléer och fixa ett par potatisar till det. Sådant där som går att räkna på ni vet. Men ska man göra quornfärssås – då måste man öppna en burk krossade tomater. Som räcker till fyra. Samma sak med bönor, eller kokosmjölk, eller vad som helst som är konserverat egentligen. Att bara använda halva burken och spara halva fungerar inte heller – jag vet med mig från start att resten av burkens innehåll  kommer stå i kylen tills det börjar växa ludd ovanpå.

Pasta kokar jag alltid för mycket av, och sparar jag det som blir över till dagen därpå blir det en pastagratäng – som räcker till fyra. Evigt dilemma det där!

Idag var en sådan dag då jag visste med mig att jag bara kommer äta EN portion. Imorgon är det lunch ute som gäller, och sedan vill jag ju laga NY mat igen, inte ta fram en låda ur kylen.

Dessutom var jag sugen på ugnspannkaka. Att frysa ugnspannkaka kanske går, men det låter inte så aptitligt. Hur gör man en ugnspannakaka i mindre format?

Jo, med mindre form och halvt recept. Inte så svårt egentligen, det kräver bara lite mer tankearbete 😉

För att göra det hela lite festligare (ugnspannkaka är ju alltid god med bara sylt till också men jag är inte alltid sugen på det klassiska) serverade jag min toppad med fetaost och päron. Över det, ljuvlig balsamicosirap, och så var det bara att njuta till hundra procent!

***

Vad jag gjorde med den andra portionen? Hundar måste ju också få njuta ibland…

***

ugnspannkaka de luxe för två

ingredienser:

1 1/4 dl vetemjöl (jo, jag använde BARA vetemjöl den här gången! Det går att byta ut lite mot graham)
en nypa salt
3 dl filmjölk (eller vanlig mjölk)
2 ägg (gärna ekologiska)

topping

1 päron
50-100 gram fetaost
balsamicosirap (finns att köpa i närmaste mataffär, willys har en prisvärd variant)

***

Vispa ihop mjölet och saltet med hälften av filmjölken (helt ärligt så använde jag filmjölk för att jag hade sådan som höll på att bli för gammal. Men det blev jättebra!) tills smeten är klumpfri.

Fortsätt med resten av filmjölken och äggen.

Häll den släta smeten i en smord ugnsform (runt 20×30 cm), eller täck bottnen med ett bakplåtspapper.

Grädda i ugnen i runt 25 minuter. Om den höjer sig mycket kan du pricka håll på den med en gaffel (utan att bränna dig såklart!).

Tag ut och låt svalna en liten stund innan du lägger upp den på tallrik.

När ugnspannkakan svalnar – Skala och skär päronet i bitar. skär även fetaosten i bitar.

Dekorera ugnspannkakan, ringla över lite (eller mycket) balsamicosirap, ta kort på skapelsen och hugg in!

Päronkaka som på Malin’s diner

Jag jobbar på det det med variation.

Inte för att jag äter precis likadant hela tiden, nej, som ni kanske förstått genom mina inlägg här så är lunch och middag helt klart varierade i mitt kök, och innehåller allt vegetariskt jag kan hitta i närheten som intresserar och tilltalar mina, ganska accepterande smaklökar. Nej, det är inte det som jag vill variera. Däremot hamnar jag i någon slags faser när det kommer till mellanmål och fruktval. I ett par veckors tid nu så har nästan alla mina mellanmål bestått av keso (vegetarisk sådan finns på Lidl för er som är intresserade!) med torkad eller färsk frukt och nötter. Farligt gott och smidigt att få till. Innan dessa veckor hade jag ett antal sådana då jag bara åt risifrutti, helst risifrutti smoothie. Varje dag. Innan dess – yoghurt med frebacos musli utan tillsatt socker. Innan dess… Ja, det kommer jag inte ihåg, men antagligen var det en fas där också. Samma sak gäller min frukost, fast den fasen har hållt i sig mycket, mycket längre.

I ungefär två år har min frukost, VARJE MORGON, varit exakt densamma. Havregrynsgröt eller fiberhavregrynsgröt med lingonsylt (KANSKE äppelmos om jag kände för en aning variation) och ett glas apelsinjuice. Jag skojar inte, min dag var förstörd om jag inte fick exakt denna frukost.

Jag har kommit underfund med att det kanske vore både mer spännande och bättre för mig om jag inte fastnar i en och samma tankebana när det är mellanmåls- eller frukostdags. Jag förespråkar ju variation som en galning, varför sträcker det sig bara till lunch- och middagsmål?

***

Så varför skriver jag om det här? Jo, för i ett par veckor nu så har jag ätit galet mycket äpplen här hemma. Varje gång jag känner mig lite sugen på en frukt, kanske som snacks mellan lektionerna eller sund efterrätt efter maten, så är det ett äpple jag sträcker mig efter. De är ju så goda just nu!

Detta har medfört att jag har en hel del ANNAN frukt i kylen som jag inte väljer att mumsa på. För när jag handlar är det inte mina faser jag går efter, utan vad jag planerar att jag kommer att äta. Och i min planering finns det plats för annat än äpplen.

Nyligen tillexempel, stod det en hel korg med päron där, helt orörd, som började se lite halvt vissen ut. Antagligen trött på att vänta på mina glatt tuggande käkar utan resultat. Helt ärligt, jag tyckte lite synd om den. Så när jag fick ett välbekant baksug i magen och förstod att det var dags att ta fram plåt och formar, då var det päronen som fick ge sitt liv.

Du, vad päron är gott förresten! Det får nog bli en päronfas nu ett tag framåt… 😉

***

Receptet stal jag rakt av från fina Malin’s diner. Bara att klicka sig in där för att få en utförlig beskrivning om min version nedan inte räcker 😉 En liten förändring gjorde jag dock då det av någon anledning inte fanns en enda lime att lägga vantarna på i min närmaste ica-butik. (Vad är det här, köp-upp-varenda-lime-dagen? För jag brukar aldrig gå omkring och fundera på om LIMEN är slut i affären! Den är alltid där liksom. Som mormor. Eller läxorna i väskan. Skumt.)

Jag uteslöt därför limen helt och rev lite citronskal över mandelmassan innan förgräddningen. Det smakade också bra, men jag har ju inget att jämföra med, så om du vill veta vilket som smakar bäst kan du baka en av varje och testa själv 😉

Här kommer en snabbversion av receptet i bilder:

Först blandades smeten till botten ihop (150 gram rumsvarmt smör, 1 1/2 dl socker, 1 ägg, 3 dl mjöl, 1 tsk bakpulver och ev. skal och från en lime och saften från halva) och trycktes ut i en pajform.

200 gram mandelmassa revs över bottnen innan formen skjutsades in i ugnen på 200 grader i tio minuter.

Päronen skalades…

Kärnades ur…

…Skars i skivor och lades i det förgräddade skalet.

På med yoghurtblandningen. (2 dl turkisk yoghurt,  1 dl socker, 2 ägg)

Grädda någon halvtimme och voilà! Päronkakan är färdig!

Smaktest – risifrutti pärondröm

Jag var på Willys som hastigast idag för att inhandla någon form av vårblomma nu när min lilla lägenhet blivit alldeles skinande ren efter den obligatoriska vårstädningen. Så fort solen tittar fram efter sådana här tunga vintrar blir jag på strålande humör och av någon anledning gillar jag att allt runtomkring är lika strålande som jag. Känns det igen?

När jag slutligen kom ut därifrån, ett antal kronor fattigare, var det inte en blomma jag inhandlat. Nej, det blev ingen sådan, men jag  var absolut lika glad för det, för jag kom hem med en NYHET i väskan! Och inte vilken nyhet som helst – Risifrutti pärondröm!

Vid första anblicken kan jag konstatera att de verkligen fått till förpackningen. Den är stilren och följer mönstret de vanliga versionerna har (inte som vintermumsversionen som var lilafärgad) men står ut på grund av den lekfulla fonten och somriga attityden. Jag gillar den skarpt!

Efter att ha öppnat paketen kan jag OCKSÅ konstatera att själva ”risgröten” ser likadan ut som vanligt, medan sylten (säger man verkligen päronsylt? Är päronmos bättre?) har en ganska så olustig blekgrön nyans. Den är inte äppelmosfärgad, som jag antagit, utan mer åt det grönvita hållet, om du förstår vad jag menar. Genomskinlig rentav, vilket jag inte förstår hur man lyckats med.

Men smaken! Åh, den smakar sommar, sol, socker och lycka! Jo, den är söt, väldigt söt – till och med risgröten smakade som att man tillsatt ett par sockerbitar till vid tillagningen – men jag som är en gottegris njöt av varje sked! Jag glömde faktiskt att ta mig en närmare titt på innehållsförteckningen, så lycklig var jag – inte ens e-nummer och konstgjorda ämnen kan skrämma bort mig från den här varianten!

Dock vidhåller jag att mannafrutti är och alltid kommer vara ljusår bättre än risifruttin, kanske en päronversion av den skulle vara något?

Jag ger den  4/5 med en liten reservation – det är vår, jag är glad och antagligen på ett ganska generöst humör. Prova den du också!