Fylld bountykaka med chokladfrosting

Det där med ett ihållande, svårlöst chokladsug är ett välkänt fenomen, i alla fall i mina kretsar här hemma. Oavsett hur gott den där svamprisotton eller fyllda paprikan smakade så är inte middagen komplett utan någonting sött på slutet, och detta söta ses helst i någon variant innehållandes choklad av olika färg, smak och form. Det finns inte alltid rum för mer varmrätt ens i minsta tånagel, men visst glider det ner en efterrätt där bredvid utan allför mycket trugande, eller vad säger ni?

Just ett sådant chokladsug har jag känt av de senaste dagarna. Visserligen en inte helt oangenäm känsla men likafullt något som kroppen jobbar på att balansera ut genom konstanta vinkar om att närmaste Ica säljer twixbitar till extrapris eller att det  helt säkert ligger ett par Maraboukakor i baklådan (jodå, jag förvarar alltid några sådana hemma – strikt vigda till just bakandet och inte till för småätande). Ica fick dock se sig i månen efter mig som kund den här gången, för visst finns där chokladbitar, men inte har jag någonsin sett en så maffig, nybakad, fluffig historia som den jag svängde ihop igår för att stävja det där chokladsuget en gång för alla (i alla fall gårdagens sådant; idag är en ny dag, med nya bakmöjligheter!)

Jag utgick från ett recept ur en bilaga från året runt, där kakan hette just bountykaka, men gjorde om det nästan helt då namnet inte klingade som det skulle i mina öron. För mig är Bounty uteslutande en mörk chokladbit med kokos inuti och eftersom jag är ett stort fan av kombinationen kokos/choklad fick namnet mig att lystra till. Förvånat såg jag att kakan i ursprungsreceptet inte hade något alls att göra med kokos – istället var det en apelsinsmakande kreation som visserligen såg frestande men som kändes lam i jämförelse med vad jag målat upp i huvudet.

Förvandlingen av receptet är härmed genomförd och här kommer nu min version av en bountykaka, komplett med en kokossmakande färskostfrosting för att leva upp till  namnet ordentligt. Jag fyllde också min med det jag hade kvar av min hemgjorda jordgubbs- och persikosylt, mest för att jag var rädd för att kakan skulle bli alldeles för chokladig, men så här i efterhand kan jag säga att det inte var nödvändigt (dock var det absolut en trevlig kombination).


Vill ni som jag fylla kakan och på så sätt göra den lite mer festlig är det inte så knepigt. Vänta bara tills kakan svalnat helt så den håller ihop ordentligt, skär sedan rakt igenom den och lyft bort det översta lagret. Smular det lite grann eller går lagret sönder lite gör det ingenting, det är där frostingen kommer in i bilden, den kommer täcka över alla skavanker. Frosting är väldigt förlåtande 😉

När du har två delar av kakan, bred ut fyllningen på den understa halvan (vadhelst du tycker passar; sylt, mousse, grädde, vaniljkräm, färska bär…) och lägg över den översta halvan igen. Bred sedan över frostingen, dekorera som du vill, och servera!

Piece of cake 😉

***

Bountykaka med chokladfrosting

Ingredienser:
(1 springform – 22-26 cm) 

1 1/2 dl strösocker
1 dl rårörsocker (eller farinsocker)
3 ägg (gärna ekologiska)
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
1 tsk salt
225 gram smör
2 dl kokande vatten

*

1 1/2 dl vispgrädde
100 gram mörk choklad med kokos (ex. Marabou premiums)
100 gram mörk choklad, 70%
2 msk honung
1 paket (200 gram) naturell philadelphiaost  (eller annan färskost)

*

ca 1 dl kokos
ev. citronmeliss

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en springform, mellan 22 och 26 cm (min är 26 cm. Kakan blir högre ju mindre form du använder).  Smörj och bröa den om det behövs.

Vispa ihop de båda sockersorterna och ägg vitt och pösigt, gärna i matberedare.

Blanda mjöl, bakpulver, vaniljsocker, kakao och salt i en separat bunke. Ställ åt sidan.

Smält smöret och häll i det kokande vattnet. Ställ åt sidan.

Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten (för hand) och tillsätt därefter smör- och vattenblandningen. Rör till en jämn smet.

Häll smeten i formen och grädda i ca 30 minuter – mer eller mindre beroende på storlek på formen och vilken sorts ugn du har. Känn efter med en tandpetare, den ska inte vara kladdig men inte heller för torr. För mig tog det 25 minuter.

Tag ut ur ugnen och låt svalna helt.

(Här kan du om du vill dela kakan i två genom att skära rakt igenom den från sidorna och in mot mitten och fylla den med valfri fyllning, ex. hemgjord sylt. Detta är inte nödvändigt men gör den lite mer spännande.)

Gör frostingen genom att värma upp grädden (låt den inte koka), ta den ifrån värmen och bryt ner de båda chokladsorterna i den. Rör i blandningen tills all choklad smält.

Tillsätt honungen.

Kör blandningen i en matberedare tillsammans med philadelphian (eller annan färskost) tills den är jämn och fluffig.

Bred den över kakan, både ovanpå och runt sidorna.

Toppa med kokos och dekorera med ex. citronmeliss

Kladdkaka med cheesecakefyllning

Nehej hör ni; nu är det dags för mig att ta tag i mitt bloggskrivande igen. De senaste veckorna har jag MINST sagt slarvat med allt vad matlagning heter. Det har blivit uteätande alldeles för ofta, och snabblagat hemma (bakpotatis har jag nog ätit fem-sex gånger de senaste två veckorna!) mellan restaurangbesöken. Visserligen har det varit mycket trevligt socialt sett, men jag saknar min tid vid spisen och som bloggare lite väl mycket för att jag ska vara 100% nöjd!

***

Dock har jag bakat och smaktestat en del på sistone, det har bara inte blivit dokumenterat här utan simmar fortfarande omkring i mitt minne (lite som guldfiskar gör, de kommer ingenstans) i väntan på att jag ska dela med mig av det. Som i söndags till exempel; då jag och några av mina fina vänner samlades för en filmkväll komplett med mysfiltar, ostbågar och gigantiska koppar med te. För att inte komma tomhänt (det går ju inte för sig när man ändå har en ursäkt att få baka!) så letade jag upp ett recept på något så spännande som en cheesecakekladdkaka!

Man skulle kunna kalla den det bästa av två världar – den kombinerar nämligen den chokladiga ljuvligheten en kladdkaka består av med det mjuka innehållet i en typisk amerikansk cheesecake. Resultatet blev faktiskt riktigt trevligt! Servera med vaniljglass och/eller vispad grädde för bästa effekt 🙂

***

Receptet hittade jag på tasteline.se men jag skrev om det här nedan efter hur jag gjorde min. Jag ändrade bland annat gräddningstiden för att garantera att den fortfarande är kladdig när den ska ätas, något jag tycker är av största vikt 😉

Använder ni vaniljsocker där hemma rekommenderar jag att ni, när det tar slut, letar upp äkta vaniljpulver i närmaste butik istället! Det är lite dyrare, men drygt då man inte behöver använda lika mycket och det innehåller BARA vaniljpulver – inga tillsatser. Ekologiskt är det också, vilket alltid är ett plus i kanten!

***

Cheesecakekladdkaka
(1 springform, 24-28 cm)

Kladdkakan:
150 gram smör

2 ägg
3 dl socker
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
1 tsk bakpulver
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao

Cheesecakefyllningen:
2 ägg

1/2 tsk vaniljpulver (1 tsk vaniljsocker)
3/4 dl socker
400 gram cream cheese (tex philadelphia)
ev. saften från en lime

***

Värm upp ugnen till 175 grader och ta fram en springform; smord vid behov.

Smält smöret och låt svalna lite grann vid sidan om.

Vispa ägg och socker ordentligt i en stor bunke.

Blanda vaniljpulver (el. vaniljsocker), bakpulver, vetemjöl och kakao i en annan bunke.

Vänd i mjölblandningen i ägg-och sockersmeten och häll i det smälta smöret. Blanda tills allt gått ihop och blivit en smet.

Häll smeten i formen och skjut in i ugnen i ca 10 minuter.

Vispa under tiden cheesecakefyllningens 2 ägg med vaniljpulver (eller vaniljsocker) och socker poröst.

blanda ner cream cheese och ev saften från en lime (den uteslöt jag) tills allt blivit en slät smet, men inte mer.

När kladdkakan i ugnen stelnat i kanterna kan den tas ut och cream cheesefyllningen hällas på. Häll den i mitten så kommer den sprida ut sig inuti kakan.

Grädda i ungefär 30 minuter till. Kakan bör fortfarande vara kladdig i mitten.

Låt svalna en stund och pudra eventuellt över florsocker precis innan servering.

Inlägg 250! Det firar vi med vit choklad- och jordnötsmuffins!

Tänk! För exakt 250 inlägg sedan hade jag inte en blogg. Bara ett brinnande intresse för vegetarisk mat, en växande passion för bak och en vilja att dela med mig av den begränsade kunskap jag satt inne med. Lite för att få igång självförtroendet i köket också kanske, jag har alltid haft svårt för att tro att det JAG gör kan vara värt något, kan vara BRA nog. En perfektionist av stora mått som aldrig riktigt håller måttet själv.

Jag har fortfarande brister. Mina bilder kunde vara bättre, min tid mer välplanerad så jag hann med mer bloggskrivande och att svara på alla härliga kommentarer, min mat mer intressant, mina kunskaper inte lika bristande. Men så länge som ni läser och uppskattar det jag skriver kommer jag göra ALLT för att dela med mig av det jag kan och det jag lagar/bakar/fixar/funderar på. Av en enda anledning egentligen – jag ÄLSKAR det här. Älskar att skapa i köket, älskar att skriva om det och älskar att inspirera; för det hoppas jag att jag gör.

Om inte annat så ger det mig en anledning att baka något extra då och då, fast jag kanske borde läst ett par kapitel till i kurslitteraturen. Eller prova den där fänkålen för att se om den tilltalar mina smaklökar eller inte (inte, visade det sig, men jag jobbar på det). Det gör att jag varierat min kost ordentligt, tar hand om mig själv och faktiskt äter lagad mat varje dag – för att det är LIVSVIKTIGT.

Ett stort tack för att ni håller mig sällskap här på bloggen ❤

***

Just nu pågår ett grupparbete i juridikkursen jag tar del av; ett PMskrivande som kommer ligga till grund för en del av kursens betyg. Och att dra sig upp tidigt (typ halv NIO) på morgonen för en lång dag på biblioteket är mycket lättare om:

1) Gruppen man arbetar med är en man trivs med (det är den) och

2) Fika finns när blodsockret dippar till.

Och vad vore fika utan hembakat?

Därför blev det att det bakades hemma hos mig igår. Jag hade turen att ha både vit choklad, jordnötter OCH jordnötssmör hemma (eller tur och tur; mitt skafferi är i det närmaste bottenlöst när det kommer till sådana här mumsiga ingredienser) och hittade därför ett spännande recept i en alldeles ny, mycket trevlig bakbok som jag fick PÅ en födelsedagsfest som inte var min egen (det ni!).

Muffins heter boken, Johan Åkerberg heter författaren och vit chokladmuffins med jordnötter blev receptet. Tillsammans med en jordnötsfrosting och fyra olika formar med matchande glitter blev både fikat och firandet av detta viktiga inlägg riktigt trevligt.

Vill ni prova också? Här kommer receptet [med mina egna kommentarer inom klamrar]

***

Vit chokladmuffins med jordnötter och jordnötsfrosting

(10-12 muffins) [jag gjorde 16 mindre]

3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker [eller 1/2 tsk vaniljpulver]
1 tsk bakpulver
150 gram smör
2 dl strösocker
2 ägg [gärna ekologiska]
1/2 dl mjölk [jag använde grön]
1 dl jordnötter
50 gram vit choklad, hackad

Jordnötsfrosting

100 gram jordnötssmör
100 gram philadelphia [eller annan cream cheese]
1 dl florsocker

***

Sikta mjöl, vaniljsocker [eller pulver] och bakpulver i en bunke.

Vispa i en annan bunke smör och socker vitt och pösigt. Rör i äggen, ett i taget, och avsluta med mjölk.

Blanda i mjölblandningen i smeten [vänd i försiktigt]. Vänd därefter i jordnötter och choklad.

Fyll formarna med smeten [använd gärna en muffinsplåt].

Grädda mitt i ugnen 15-20 minuter [eller 8-10 om du gör dem mindre].

Ta ut, låt svalna, bred på frosting och servera.

Jordnötsfrosting

Rör ihop ingredienserna tills du fått en jämn och fin frosting.

Spritsa eller bred på muffinsen.

***

Bara att servera 🙂

Vaniljwhoopies med vit chokladkräm

Min första vecka som blivande socionom är nu till ända, och jag har trivs riktigt bra med både lärare och kursinnehåll så än så länge känns valet som handen i handsken. Det kan ju alltid förändras, kanske visar sig kursen vara för svår eller på annat sätt för krävande, men jag tror på det här, det känns in i märgen att det är ett bra val för mig! Det är också skönt att redan ha gått ett år här på universitet, jag kommer ihåg den där vilsna känslan man hade första dagarna – då man varken hittade rätt sal eller rätt hus – och man hade också en annan press på sig att passa in och hitta vänner i klassen. Självklart vill man fortfarande känna att man tycker om de man läser med, och det gör jag verkligen än så länge, men om jag inte kommer någon nära så är det ingen fara, jag har redan fina människor i min närhet som jag kan spendera fritiden med.

Trots att man inte ser någon som en nära vän är det alltid trevligt att ha bekanta som man mår bra av att spendera tid runt. Det gör att självkänslan ökar, men dessutom att tiden på universitetet går lite snabbare och lite smidigare.

I veckan delades vi i klassen upp i studiegrupper och efter att ha satt ihop ett par whoopie pies där hemma kände jag att det var ett trevligt sätt att hälsa de andra medlemmarna välkomna dagen efter då första gruppmötet skedde. Sagt och gjort, kakorna togs med till mötet och smulorna togs med hem igen.

Att bjuda de man känner på något man själv bakat är en av de bästa känslorna som finns, ja, så länge som det är uppskattat 😉 Jag vågar nästan säga att det är höjdpunkten på baket – näst efter själva processen förstås! Tycker inte ni det?

***

Efter den här uppsatsen är det då dags för själva receptet! men först en liten presentation.

Whoopie pies, eller whoopies som blivit det allmänna uttrycket – ser lite ut som macarons men är betydligt mindre komplicerade att få till. Kakorna som bildar whoppiesen (?) är alldeles lagom mjuka i konsistensen och krämen inuti kan varieras nästan hur som helst, antingen lite frostingaktig som jag valde att göra den, eller så väljer man något åt ganachehållet om man tycker om det. Jag gjorde en av mina favoritfrostings med vit choklad och philadelphia, och tyckte det passade riktigt bra.

Receptet på själva kakorna hittade jag hos ljuvliga sockerrus, som bakar som en gudinna! Jag beundrar alla hennes bakverk, så om ni inte varit där redan, besök henne idag! Efter att du läst klart receptet såklart 😉 Dock var hennes recept egentligen kardemummawhoopies och hade en  spännande mandelmassefyllning, men jag var inte säker på att det skulle bli uppskattat av alla i min nya studiegrupp. Jag minskade därför kardemumman till ett minimum för att vara på den säkra sidan och ökade mängden vaniljsocker för att få till en god vaniljsmak. I originalreceptet används vaniljpulver, som är en renare form av vanilj som det inte behövs så mycket av.

***

 

 

Vaniljwhoppies med vit chokladkräm

Ingredienser:
(ca 20 whoopies)

Kakorna:

100 gram rumsvarmt smör
1 1/4 dl socker
1 ägg (gärna ekologiskt)
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
2 tsk vaniljsocker
ev. en nypa kardemumma
1/2 dl mjölk

***

Krämen:

200 gram vit choklad
1 paket philadelphiaost eller liknande (200 gram)
50 gram rumsvarmt smör

1/2 dl florsocker

***

ev. strössel eller smält choklad till garnering

***

Börja med kakorna.

Ta ut ingredienserna lite innan, så allt hinner få ungefär samma temperatur. Sätt ugnen på 175 grader.

Vispa det rumsvarma smöret med sockret luftigt.

Knäck i ägget och blanda ordentligt.

Blanda vetemjöl, bakpulver, salt, vaniljsocker och ev. kardemumman om du vill i en separat skål. 

Rör ner mjölblandningen i bunken med smörblandningen.

Glöm inte mjölken (som jag nästan gjorde)! Häll i den sist, och blanda.

Spritsa eller klicka ut smeten i små femkronorsstora högar på två plåtar klädda med bakplåtspapper. Det kommer bli cirka 40 kakor, som du sedan sätter ihop två och två. Försök att få dem lika stora (lättare sagt än gjort).

Ställ in kakorna i mitten på ugnen ca 8 minuter, kanske en aning längre. När de precis fått färg i kanterna är de färdiga, större delen av kakan ska inte få färg.

Låt svalna helt.

***

Dags för krämen!

Smält den vita chokladen försiktigt i mikro eller vattenbad.

Lägg philadelphia, smör och florsocker i en bunke. Häll i chokladen och vispa till en jämn kräm.

***

Para ihop kakorna två och två, paret bör ha samma storlek.

Spritsa ut lite kräm på en kaka i varje par. Tryck på den andra kakan ovanpå, vänd bottnen mot krämen.

***

Dekorera gärna kakorna, antingen med strössel som jag gjorde, eller med lite smält choklad som du ringlar över.

***

Bjud alla du känner 😉

Bananmuffins med valnötstopp

När jag kom in i köket i morse, lite lagom sömndrucken efter nattens timmar (vem sade att åtta timmar är lagom? Jag vill ha FLER! Dock blir dagen så kort då…) drogs jag som en magnet till fruktfatet och dess inbjudande innehåll. Men det var inte de härligt gröna äpplena eller de söta persikorna jag var ute efter den här gången, nej för mitt i låg något som fick mitt hjärta att brista ut i en liten morgonsång – övermogna bananer.

Ja, faktiskt, jag älskar att se övermogna bananer här hemma. Dels för att vi annars är en bananslukande familj som aldrig någonsin får denna goda frukt att räcka så pass länge att den börjar skifta i brunt, men också, allra mest, för att det är så otroligt gott att baka med banan! Då måste den vara lite mognare än vad den är när man äter den, annars blir smaken helt enkelt inte rätt, och konsistensen blir heller inte som man vill. Äntligen skulle jag kunna baka något MED banan!

jag satte bums igång med att försöka bestämma mig för vad och en hejdundrans massa recept dök upp i huvudet – alltifrån vanlig banankaka tillbanansmulpaj (jo, det går faktiskt!). Kolla in alla härliga förslag som finns på amerikanska sidan endlesssimmer (ja, tre s ska det vara!) – jag skulle vilja prova varenda ett! Dock föll mitt val till slut på det mer traditionella bakverket bananmuffins.

Receptet jag använde mig av är inte riktigt lika klassiskt som det jag brukar använda då det innehåller hackade valnötter utöver bananerna. Riktigt lyckad kombination! Nötterna gjorde muffinsen lite krispiga och en smula spännande istället för det gamla vanliga bakverket. Originalet är ifrån Hemmet Journal nr 9 2011 (alltså ända bak i februari!) och låter så här:

***

Bananmuffins med valnötter

ca 12 stora eller 24 små

Ingredienser:

150 gram smör
2 dl socker
4 ägg
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
2 bananer (gärna något bruna i skalet)
1/2 dl valnötter

Frosting:

100g färskost
50 gram smör
5 dl florsocker

valnötter – att dekorera med

***

Rör smör och socker mjukt med elvisp. Vispa i äggen ett i taget. Blanda bakpulver, vaniljsocker och mjöl och vänd ner i smeten.

Mosa bananerna och hacka nötterna grovt och häll ner i smeten.

Ställ muffinsformarna i muffinsbleck och häll i smeten. Grädda stora i 20 minuter, små i 12  minuter.

Frosting:

Rör färskost och smör smidigt med elvisp. Vispa i florsocker. Klicka eller spritsa på muffinsen. Garnera med en valnöt.

***

Jag följde receptet ganska så regelrätt med ett par undantag:

Efter att ha vispat i alla äggen mosade jag bananerna och adderade dem i smeten. SEDAN  hackade jag valnötterna och blandade ner dem i mjölblandningen innan den vändes ner. Tyngre ingredienser som just nötter är bra att addera till mjölet, då är det mindre risk att de sjunker till botten (om det nu överhuvudtaget är en risk i det här receptet – jag tog det säkra före det osäkra).

Muffinsbleck eller muffinsplåt använde inte jag då min mamma inte äger ett sådant – det har jag stulit till min lägenhet där jag inte befann mig för tillfället. . Därför använde jag dubbla formar för att kompensera lite och få det hela lite stadigare. Ni får ursäkta det tråkiga trycket, mamma prioriterade nog pris framför söthet den här gången 😉

Mina tog någonstans runt 20 minuter att grädda, och jag fick ut runt 15 stycken av smeten.

Frostingen totalrenoverade jag genom att bara blanda ett paket philadelphia (200g) med ca 2 dl florsocker. Själv tycker jag inte att det behövs varken smör eller dubbel mängd florsocker, det blir sött ändå, och får en lika fin konsistens. Prova receptet du gillar bäst när du gör din frosting.

Resultatet ser du här:

Cake pops – första försöket

Så, man har ju hört en hel del om dessa cake pops, som är det nya svarta efter macaronsen (vilka jag ännu inte vågat mig på, men det kommer det också!). Överallt ser man bilder av dem, speciellt på olika sorters bakbloggar som översvämmas av fantastiska kreationer på pinne – allt från SUPERSÖTA kycklingar hos min vän Emma till Disneyfigurer i detalj som i inspirationssprutan Bakerella. De kan vara allt ifrån extremlätta till oerhört komplicerade, helt efter vad man själv tycker skulle bli gott/fint/sött eller passande.

Grundreceptet ser ut ungefär så här:

– hård eller mjuk kaka – vad för sort spelar mindre roll. Köpt (ballerina, oreos etc) eller hembakt (torr sockerkaka eller skankar från browniebaket är IDEALISKA!) är upp till dig
– philadelphia eller något annat som binder (nutella, frosting etc)
– Smält choklad – vit, mörk, mjölk, en blandning – välj du!
– strössel eller annat att dekorera med.
– FANTASI! Ju mer desto bättre 😉

Sedan är målet att smula kakan, blanda i det som binder, rulla till en boll eller annan form, doppa i choklad och dekorera hur som helst, efter eget huvud.

Det är verkligen HELT UPP TILL DIG, vilket kan vara både väldigt fritt och roligt eller också väldigt skrämmande, beroende på humör och vana att jobba efter eget huvud. För mig är känslan blandad – jag älskar att experimentera men vågar inte riktigt lita på mina egna idéer fullt ut – det kan ju bli katastrof! Dessutom tycker jag själv inte att jag har något vidare estetiskt anlag, men det är ju något man kan öva upp, om inget annat !

***

Till mina första cake pops någonsin köpte jag (för tidens skull) mjuk pepparkaka, eftersom det är något som verkligen tilltalar mig och inte känns jättevanligt i klubbform. Jag blandade den med phialdelphiaost (som är en av mina bästa vänner!), gjorde bollar av mixen och ställde dessa i kylen i någon timme eller två.

Som nästa steg smälte jag choklad – jag valde mörk eftersom jag tror det passar bäst till kanelen och kardemumman i den mjuka pepparkakan – och rullade bollarna i dem tills de var helt täckta. För att plocka upp dem ur den smälta chokladen utan att kladda ner allt totalt tryckte jag i en halv grillpinne i var och en – jag gjorde inte detta innan eftersom jag då skulle haft svårt för att täcka hela ”bollen” med chokladen. Sedan var det dags att dekorera!

Dock rekommenderar jag att ge dem en liten stund i horisontellt läge att droppa av innan innan de vänds så de hamnar med bollen upp – jag gjorde bara det i några sekunder de första klubborna och det resulterade i att både choklad och strössel droppade av när jag ansåg dem klara = inte så vackert…

Väl täckta med choklad och avrunna gjorde jag det enkelt för mig och doppade dem i en skål (ja, eller kopp) med runt strössel så de blev halvt om halvt täckta. Jag ville se om det fungerade, inte få utlopp för mina mest kreativa fantasier! Stick sedan ner dem i något som klarar att hålla dem upprätta utan att de nuddar vid varandra – som ett glas med socker eller en bit oasis – ställ kallt och avnjut när andan faller på!

För att vara ett första försök blev de väl okej (du kanske kan se att de droppar lite här), men jag måste göra dem ett par gånger till innan jag är ens nära att bli nöjd. De finaste gav jag bort, de absolut tristaste blundade jag när jag åt – de var ju lika goda för det 😉

Färskostlasagne på allt och ingenting

Mycket var på gång när jag skulle laga mat igår kväll, i alla fall i mina mått mätt! Dels skulle en vän till mig komma på besök och sova över, så jag ville hitta på något som hon också skulle kunna tycka om (inte för att hon är svår att vara till lags, det är mer jag som gärna vill laga till något som inte är jättehemskt när man har finbesök), dels var det tentaplugg på hög nivå (dvs råplugg framför TVn sista dagen innan eldprovet!) som gjorde mig ofokuserad på allt, själva pluggandet inkluderat.

Så efter att ha tittat igenom skåpen hemma (inklusive rensat och städat i någon timme eller två – allt för att skjuta på Balzacläsandet och Maupassantmemorerandet) upptäckte jag ett par ingredienser jag kunde använda. Pasta av olika slag, krossade tomater, riven ost och färskost med vitlök- och örtsmak. Vad gör man av allt det om inte en lasagne?

Lite nervös var jag när den skulle provsmakas, jag är inte van vid att inte ens ha ett basrecept att gå efter, i alla fall inte när någon annan också måste äta av kreationen. Det är väl därför jag är en av de där konstiga människorna som gärna lagar mat till bara mig själv – om det smakar helt åt skogen så är det ingen mer än jag som behöver veta om det! Dock fick lasagnen tummen upp av både min gäst OCH mig själv – och det är verkligen en bedrift 😉

***

Färskostlasagne

Ingredienser (4 personer)

400g tomatsås
ca 9 lasagneplattor
1 aubergine
1 zucchini
ev. vitlök
3 dl matlagningsgrädde el 1.5 dl grädde och 1.5 dl mjölk
1 paket färskost (200g), gärna med smak
ca 150g riven ost (mindre/mer beror på vad du tycker om)
ev. färska örter
salt och peppar

Gör först en god tomatsås eller ta den lite enklare vägen ut och köp en färdig. Om du gör den själv är det här ett bra recept taget från ett annat smidigt lasagnerecept (låt såsen gärna koka lite längre än det står om du kan, ju längre den kokar desto godare blir den!).

Skiva upp aubergine och zucchini i tunna skivor och salta dem lätt. Låt ligga i några minuter och torka sedan bort vätskan som bildats på ovansidan av auberginskivorna som små droppar – de kan vara lite beska.

Stek aubergine och zucchini i omgångar i olivolja. Eventuellt kan du hacka lite vitlök och låta steka med, jag hade ingen sådan i, men den extra smaken hade nog inte skadat.

I en bunke, blanda paketet med färskost, (jag använde vitlök och örter, men den smak du har hemma går säkert bra) med matlagningsgrädden eller om du hellre vill, grädde och mjölk. Jag hällde på måfå men uppskattar att jag använde ungefär 3 dl. Blanda ihop till en slät smet – den ska inte vara för fast, men inte rinnig heller. Tillsätt mer mjölk om du tycker det verkar behövas. Salta och peppra.

Ta fram en form (den behöver inte vara jättestor; jag använde en där det räckte med tre lasagneplattor för varje lager) och täck bottnen med ca 1/4 av tomatsåsen. Lägg över ett lager lasagneplattor (tex willys fullkornsplattor. De behöver inte förkokas. Färska går också bra. Tänk dock på att du att receptet är anpassat för vanliga plattor som behöver lite mer vätska än de färska).

Bred på ett lager tomatsås och en 1/3 av ostsåsen. Lägg sedan på stekta aubergine-och zucchiniskivor på vilket sätt du vill – var kreativ 😉 När de bildar ett lager, strö över riven ost, och täck med lasagneplattor. Upprepa.

Allra överst lägger du ett lager lasagneplattor, och täcker med det sista av såserna. Strö över osten som är kvar.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ungefär 35 minuter (20 om du använder färska plattor). Om ytan ser ut att bli klar långt före, täck med aluminiumfolie. Känn efter med gaffel om du behöver grädda den längre, det kan skilja mellan ugn och ugn.

Strö eventuellt över lite färska örter innan ni hugger in, det förhöjer smaken!

Hoppas ni också tycker om den!