Midsommarmeny med jordgubbstema

Glad midsommar på er! ❤

För jo, midsommar blev det alltså i år igen. Och lika hastigt kom den inpå oss som förra året, och året innan dess… Jag måste erkänna att midsommar inte riktigt firas så där väldigt i min familj. Vi är inte mycket till traditionsföljare alls faktiskt, det har inte varit möjligt då min käre far jobbar skift och mer eller mindre alltid försvinner iväg någon gång under den stora dagen. I år valde jag ändå att försöka fira lite grann, mest för att pappa jobbar natten och därför var hemma ända tills alldeles nyss! Perfekt då att fira med mina föräldrar i år, komplett med matätning och filmtittning. Det är alldeles lagom för en hemmakär bloggerska som jag!

En midsommarmeny bör innehålla ett par saker, det tror jag de flesta av oss håller med om. Jag ratar, som sig bör, sillen och nubben, men håller istället stenhårt i de ljuvliga färskpotatisarna! Det finns mycket annat att äta till dem, och med massa dill är de tillräckligt smaskiga alldeles av sig själva. Dessutom är ju ingen midsommar en midsommar utan vår älskade jordgubbe! Alldeles nyligen fick jag lära mig att en endaste liten gubbe innehåller mer C-vitamin än en hel apelsin – det är inte illa för ett så mumsigt bär! Visste ni att ”gubbe” är dialektalt och från början betydde ”liten klump”? Tänk vad man kan få reda på när man googlar 😉

***

Det här är vad jag bjöd på ikväll, midsommarafton till ära, allt med temat ”jordgubbe”:

FÖRRÄTT:

Ugnsgratinerat camemberttoast med honung och jordgubbssalsa
(tanken var egentligen getost men se nehej, det ville sig inte, då getosten lyste med sin frånvaro i butikerna!)

 

HUVUDRÄTT:

Dillkokt färskpotatis, stekt halloumi – i brist på grillväder hos oss och grillhumör hos pappa -, kall senapssås och jordgubbssallad med avokado och feta.
(istället för halloumi valde mina föräldrar att svänga in på fiskätarvägen för kvällen och stekte lax till)

EFTERRÄTT:

Marängpavlova med vit choklad-/citronmousse, vispad grädde och bär.
(första flyktiga idén var lemon curd, men sockret räckte inte till – alls. Så jag improviserade).

***

Hoppas ni alla har haft en FANTASTISK midsommar – full med god mat och trevligt sällskap! Det är vi värda – allihop ❤

Hasselbackspotatis med lins- och morotsbiffar och kall pepparrotssås

Nu när det är sol och sommar börjar det komma fram massor av härlig nypotatis i affärerna! Jag längtar efter att få sätta tänderna i dessa, men för att kunna göra det måste jag ju först göra mig av med de stackars äldre potatisar jag har liggande hemma. Att slänga är ju inte ett ekonomiskt eller ekologiskt alternativ när de fortfarande är fullt ätbara, så vad mer kan man göra än det vanliga?

Hasselbackspotatis kanske?

Just hasselbackspotatis åt jag mycket när jag var yngre och på middag hos min faster och  farbror. De är stora potatisätare och just detta sätt att servera dem var deras stora favorit. Och jag var inte den som var den, för gott är det ju verkligen!

Till dessa läckra potatisar kan man ju ha nästan vad som helst, hos faster hade man nästan garanterat fått något vilt kött av något slag, men det var ju i mina köttätande unga år det gick för sig. Idag lockas jag mycket mer av det vegetariska köket – härligt saftiga lins- och morotsbiffar! Linser är goda och enkla att ha att göra med, och vem tycker inte om morot?

Med en kall sås är måltiden komplett och middagen är framdukad ikväll också.

Nästa inköp? Nypotatis!

 

***

Hasselbackspotatisen kan du göra på det här viset.

För ungefär två-tre personer

6 potatisar blir bra, 4 räcker om de är stora.

Skala och skär skåror i dem, låt dem inte gå rakt igenom, det klassiska knepet är att lägga potatisen i en träsked och skära skårorna däri – då tar skeden emot så potatisen inte delas på mitten.

Lägg dem i en ugnsform, bakplåtspapper är valfritt men gör disken lite smidigare.

Smält smör (snåla inte) och pensla potatisen så den blir helt täckt. Ställ in i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

När 20 minuter gått; tag ut, pensla med smör igen och strö över rikligt med ströbröd. Om du som jag tycker det är bästa delen på potatisen, pensla över ströbröd och potatis ÄNNU en gång med smör och häll på ströbröd en andra gång, men det är inte nödvändigt. Salta (gärna ordentligt om du inte försöker dra ner på saltintaget) och ställ in i ugnen igen.

Låt stå tills potatisen är mjuk och fått trevlig färg (för mig tog det 30 minuter, men det varierar beroende på ugn och storleken på potatisen.

Klart!

***

Lins- och morotsbiffarna kan göras under tiden och receptet hittade jag på den mycket trevliga sidan vegetarisk vardag. Jag ändrade det en del, så min version får väl kallas latmannasättet 😉

För ungefär två – tre portioner:

Allt jag gjorde var att koka 1 dl linser (när de kokt färdig är de ungefär 3 dl), riva i en stor morot och knäcka över ett ägg. I med lite färsk timjan, en skvätt ketch… jag menar.. tomatpuré… och så potatismjöl och ströbröd. Glöm inte salt och peppar (det är lätt gjort).

Blanda allt med händerna (jag mixade inte som originalreceptet sa, latmaskigt kanske, men det behövdes inte) och häll i mer ströbröd om konsistensen är för lös. Den är klar när det är lätt att forma en boll utan att den rinner ut.

Forma biffar (jag fick 5) och stek i smör eller olja i stekpanna.

Klart!

***

Att servera med en kall sås är ju aldrig fel – jag valde att snabbt blanda ihop en pepparrotssås. Allt som behövs är turkisk yoghurt (eller valfri crème fraiche) och riven pepparrot. Som synes blandade jag en dl sås, det räcker ungefär till 2 personer. Salta och peppra.

Klart!

***

Och nu, när alla steg är klara är det bara att servera!

Lite sallad och lite färsk timjan senare – hugg in!

Parmesansmakande potatissoppa pronto!

.
Soppa.
.
När jag försöker hitta ord jag förknippar med just soppa är det adjektiv som ”värmande”, ”stärkande” och ”mustig” som kommer upp i huvudet. Ord som kanske inte riktigt passar in en av de varmaste dagarna på hela året, eller ens under sommarhalvåret generellt sett om man ser lite skralt på det. Men visst kan man unna sig soppa på sommaren också!
.
Det tycker i alla fall jag, som är fast besluten om att bästa sättet att hantera en frestelse är att falla för den 😉
.
Av någon anledning blev jag otroligt sugen på just potatissoppa nyligen. Detta är ganska sensationellt för mig, som sällan äter potatis och ännu mer sällan äter soppa. Jag tycker om potatis, absolut, men det finns andra kolhydrater jag gillar bättre. Och soppa har jag av någon anledning alltid diskriminerat emot, det känns helt enkelt konstigt att mer eller mindre dricka sin mat istället för att tugga den. Därför var jag av den uppfattningen att det var lika troligt att jag skulle vilja äta dessa två ihop som att jag skulle vilja sleva i mig en av dessa baconsundaes (HU!).
.
Men så var det alltså, och vem är jag att ifrågasätta mina egna smaklökars önskningar?
.
Det här receptet är en lyxig version av en enkel potatissoppa. Den innehåller, förutom potatis, både crème fraiche och parmesan. Och ibland är jag glad att jag lyssnar på mig själv – det var rätt mysigt att äta soppa även i juni ❤
.
Originalreceptet hittade jag bland allt det goda som tasteline har att erbjuda på sin hemsida. Vi hade ungefär samma uppfattning om hur den skulle göras – men några punkter skiljer sig. Därför kommer mitt här:
.
***
.

Potatissoppa
.
Ingredienser (4 portioner)
.
1 gul lök
1 liten vitlöksklyfta
6 stycken potatisar (normalstora)
1 lagerblad
1.2 liter vatten
1 grönsaksbuljongstärning
2 dl crème fraiche
1 tsk vitvinsvinäger
2 dl riven parmesanost (helst inte den färdigrivna versionen, den är så tråkig!)
smör att steka i
salt och peppar
.
Börja med att hacka lök och vitlök. Skala potatisen och skär i mindre bitar ( så de går fortare att koka). Fräs lök, vitlök och potatis i smöret i en stor kastrull. Tillsätt ett lagerblad och stek någon minut eller två.
.
Smula över buljongtärningen och slå på vattnet (om du vill kan du använda egengjord grönsaksbuljong; då behöver du ingen tärning, utan slår bara över buljongen). Låt sjuda i ungefär 30 minuter (jag gjorde detta utan lock).
.
När potatisen är mjuk är det dags att hälla i crème fraichen (jag lyxade med den vanliga varianten, jag vet inte hur det smakar med lätt) och sedan mixa allt till en slät soppa. Krydda med salt och peppar, dessutom lite vitvinsvinäger (var försiktig med den!).
.
Enligt originalreceptet ska man koka upp soppan igen och hälla i parmesanosten. Jag gjorde istället så att jag kokade upp soppan, hällde upp i min tallrik och dekorerade med riven parmesan. En timjankvist eller två, och ett par vrid med pepparkvarnen så är soppan redo att ätas!
.

.
Vill du få måltiden lite matigare är en smörgås eller två gott till!
.

Matig rotfruktsgratäng med linser

Rotfrukter är något som är väldigt underskattat av de flesta i dagens Sverige. Speciellt bland oss studenter får man ofta höra omskakande skildringar om hur folk varit tvungna att lida sig igenom rotmosmiddagar hos farmor vilket gett dem traumatiska minnen för livet. för mig är reaktionen den motsatta, det vattnas i munnen på mig när jag hör talas om en sådan delikatess, eller när jag ser alla kålrötter och rödbetor ligga uppstaplade i affärerna, i väntan på att just jag ska ta med dem hem och njuta av deras olika smaker. För finns det något som är så prisvärt som rotfrukter? I alla fall nu på vintern, när vi i Sverige hamnar i någon naturligt formad igloo av kyla och is där inte en endaste liten krukväxt kan överleva utanför hemmets trygga vrå. Utan knussel kan man långt inpå vårkanten leta fram palsternacka och morot till lågpris i butikerna, ofta inte transporterade längre ifrån än att de fortfarande kallas närproducerade.

Villken lyx egentligen! Här köper vi hem dyra tomater från Tyskland som inte smakar annat än vatten eller avokados och mango från så långt bort att de blivit plockade vid första tecken på liv – gröna, hårda och helt smaklösa. Varför inte frossa på våra egna ”frukter” som inte kostar skjortan eller kräver att man korsar jordklotet för att hitta dem?

Varför denna utläggning? Jo, jag hittade fint färgade morötter till lågpris för ett tag sedan och tog hem dem för att sedan tappa bort dem i det stora hålet som kallas mitt kylskåp. För ett par dagar sedan dök de upp igen och jag förundrades på nytt över hur fina de var och varför jag inte lagat något med dem tidigare.

olikfärgade morötter – en fröjd för ögat!

Men bättre sent än aldrig! De var fortfarande krya, så jag valde att laga till en rotfruktsgratäng dagen till ära, något som jag tycker är riktigt mysigt att avnjuta en kylig dag i väntan på våren. För att göra den matigare adderades gröna linser, och det räckte för att jag som vegetarian skulle kunna nöja mig med bara gratängen utan att behöva lägga till något extra för proteinintagets skull. Självklart kan man göra det ändå om man vill, en grönsaksbiff till är nog inte fel, eller, om man inte valt att följa i ”mina” fotspår, vad som helst från djurriket.

Receptet kommer härifrån, men eftersom jag ändrade lite efter tycke och smak, skriver jag min version här nedanför 🙂

rotfruktsgratäng med linser

Rotfruktsgratäng med linser – 3 stora portioner (utan komplement till)

1 dl gröna linser

7 potatisar
4 morötter, gärna blandade färger (för att det är fint!)
3 palsternackor
2 rödlökar
1/2 purjolök

1 dl mjölk eller matlagningsgrädde
1 dl lättcrème fraiche
1 msk senap
riven ost
salt och peppar

Ugnsvärme = 225 grader

Skölj linserna och koka dem i 15-20 minuter på ganska låg värme. Skala undertiden rotfrukterna, skär dem i bitar (jag skar mina i skivor/halvmånar så alla blev ungefär lika stora) och koka dem lätt i ett par minuter. Dela rödlök i klyftor och skär purjolöken i ringar, de kan med fördel läggas i råa i gratängen, men om du vill kan du steka till dem en aning.

Blanda linser, rotfrukter och lök i en ungsform.

Rör ihop mjölk eller matlagningsgrädde, crème fraiche, senap och riven ost (originalreceptet säger 50 gram men tag tills du känner dig nöjd) i en skål och häll över blandningen i ugnsformen. Blanda väl.

Skjut in i ugnen och vänta ungefär en halvtimme. Rotfrukterna ska bli mjuka, känn efter med tandpetare eller gaffel.

Servera med valfri kokt grönsak eller en sallad.

Njut!