Nyköping, Kalmar, Växjö… Äter gör man överallt!

Blir ni också sådana att när de första solstrålarna lyser in genom fönstret i marstider ska plötsligt hela lägenheten (eller huset, eller rummet, eller garaget) städas i varje hörn, så våren känner sig välkommen? Så fungerar det för mig och jag har skurat golv, tvättat fönster, dammat hyllor (även de så högt upp att jag vanligtvis bara sneglar på dem och rycker på axlarna), köpt färska örter att ha på fönsterbrädan och helt enkelt gjort det okej för våren att tränga undan vintern en gång för alla!

Och inte nog med det; Som många av er redan lagt märke till har jag fixat och donat lite med utseendet på bloggen den senaste tiden. Den gamla var visserligen trevlig den också, men inte så personlig, och så har den ju fått följa med mig  i en bra bit över ett halvår nu. Dags för någonting nytt! Hoppas ni tycker om den här varianten och att det inte tar för lång tid att vänja sig ❤

***

Jag tänkte fortsätta med ett till bildstint inlägg eftersom jag inte kan låta bli att visa er de härligheter jag intagit i månaden mars som jag INTE stått för själv! Mestadels handlar det om lunch eller middag, men visst har jag lyckats fika ett par gånger också – det är ju ett så underbart tidsfördriv 😉 Jag har inte tagit för vana att visa er det jag äter ute (jag gjorde det i ett par inlägg i början om ni orkat titta så långt bakåt i tiden) men den här gången gör jag ett undantag; vad tycker ni? Är det något ni tycker är intressant att läsa om?

***

Månaden inleddes med ett par dagar i Nyköping som är mina föräldrars nya hemstad nu när Oskarshamn lämnats åt sitt eget öde. Där finns det smaskiga ställen att besöka ska ni veta! Till exempel  Restaurang Rhodos som ligger max 100 meter från min familjs lägenhet – farligt, farligt 🙂 På menyn, som innehåller ett extensivt utbud av pizzor och grekiskt klingande huvudrätter, finns också fyra-fem vegetariska rätter under egen rubrik. Jag valde den vegetariska lasagnen (då de inte hade någon vegetarisk moussaka att locka med – känns inte det som något man borde ha på en grekisk restaurang?) som jag tyckte var riktigt trevlig! Den innehöll, förutom den klassiska tomatsåsen, bèchamelsåsen och pastan, också lite otippat oliver, som jag tycker mycket om. Se dock upp för dem – de är långt ifrån kärnfria! Tillsammans med en mild tsatsiki och en klick hummus (trevlig men lite oväntad som tillbehör) var rätten komplett och jag nöjd. Mamma valde en moussaka som hon tyckte om men som saknade aubergine och istället bestod av potatis. Inte helt okej kan jag tycka, då vi var på en ”genuint” grekisk restaurang, men vad vet jag? Priset låg på runt hundringen per rätt utan dryck.

Även pizzorna från samma Rhodosrestaurang fick sig ett smakprov några dagar senare eftersom vi hittade ordet ”stenugnsbakade” i beskrivningen av dem och inte kunde låta bli att se hur de smakade. Mitt val föll på en vegetarisk variant (oväntat va?) med paprika, lök, oliver och fetaost som åts både till middag på kvällen och lunch dagen efter. Och vilken pizza det var! Bara det att paprika i TRE olika färger användes tog mig med storm – det krävs inte mycket för att göra mig lycklig 😉 75 kr tror jag bestämt den kostade vid upphämtning.

***

Ett annat ställe vi besökte, och blev lite smått förälskade i, är Hellmanska gården, som är flera hundra år gammalt och ståtar med både café, bageri, butik och blomsterhandel – allt i en härlig, gammaldags anda. Första turen blev det en fika och kardemummate varvades med en alldeles fantastisk kolapaj med lingon som alltid kommer att ligga och vila i ett hörn av mitt hjärta! För 30 kronor var den inte jättebillig, men väl värd pengarna.

Min kära mor valde en muffins med blåbär och kardemumma, som dagen till ära fått sig en melodifestivalsflagga att vifta med (samma kväll var det nämligen dags för andra chansen i just Nyköping). God den också, och för 15 kronor riktigt prisvärd! Det enda problemet med fiket är egentligen sittplatser, då det för jämnan är fullt till bristningsgränsen – dock finns det bra med uteplatser genom en tillbyggd glasaltan som sväljer en del.

Och på tal om den där glasaltanen var det där vi hamnade  när det var dags för lunch sista dagen i Nyköping innan tåget tog mig tillbaka till Växjö. Kan ni tänka er hur lycklig jag blev när jag såg det här alternativet på menyn? Närmare bestämt ”svamp- och kikärtsfylld paprika med tomatsås och matvete”. Jag föll som en sten! Flera andra valmöjligheter fanns också, bland annat ett fiskalternativ och två olika matpajer. Te eller kaffe ingick dessutom, dock inte dryck, för ungefär 80 kr.

***

Bara någon dag efter min Nyköpintur begav jag mig mot Kalmar för en dags turistande. Jag har varit där ganska ofta under min uppväxt men det tog slut nyligen då mina föräldrar inte längre bor i närheten.  Dock kan man ta sig en dagstur ändå – vem kan motstå Kalmar liksom? 😉 När jag befinner mig där dyker jag nästan alltid in på 4kök för att äta lunch. De har alltid fem-sex olika lunchalternativ (aldrig ett som är vegetariskt däremot, det borde de fundera över) och dessutom en lång vanlig meny som man alltid kan välja på utöver dagens luncher. De vegetariska valmöjligheterna där är som tur är ganska stora, och som allra oftast blev det quornfilé för mig, med grillade grönsaker, tomat- och basilikacrème fraiche och en skål pommes vid sidan om. Sallad ingår också, för 79 kr (71 kr om man är student på Linnéuniversitetet med giltig legitimation!).

***

Sist men inte minst så har jag också unnat mig lite guldkant på vardagen här hemma i Växjö! Våren slog ju till med dunder och brak i början av veckan och en härlig promenad med både hund och vän följdes av årets första utomhusfika utanför IOGT-NTOs café Fontaine. Jag festade på en marängtårta med smörkräm och en loka – för det nätta priset 36 kr. Då är det kul att spendera pengar!

***

Har ni varit på något av dessa ställen? Vad tyckte ni?

Annonser

Konsten att vara vegetarian på IKEA

Jag och lillebror när IKEA i Kalmar invigdes 2006

IKEA.

Smaka på akronymen.

IKEA.

Visst ger den en viss lyckokänsla? En liten tanke om renovering av sovrummet och nya hyllor i hallen? Så billigt att det värt att spendera ett ”litet” tag monterandes inköpen (vilket du INTE tycker när du väl har de 114 delarna till soffbordet på golvet framför dig men DÅ är det så dags att börja tänka igen!) och kanske till och med komplettera med matchande lampskärmar? Allt på samma plats!

Som sann svensk älskar jag IKEA. Att gå igenom labyrinten av möbler och rumsförslag, skratta åt det extremfula, drömma om det lite mindre extremfula… Det är verkligen en semesterort för alla sparare, snåljåpar, budgetister och smålänningar som jag!

Detta är också sant när det gäller maten. Självklart placerad i mitten av den evighetslånga slingan man måste följa (i alla fall är den det i Kalmar där jag oftast befinner mig) tronar restaurangen – höjdpunkten på besöket! Visst är det lite skolmatsalskänsla över himmelriket – men vad gör det när det är så billigt?

Som allätare har man ett antal rätter att välja på, varav den mest populära OCH den mest prisvärda är, och har alltid varit, köttbullstallriken med potatis, sås och lingonsylt. Vem har inte hört talas om den? Mina vänner i USA vallfärdar till IKEA bara för att smaka denna svenska konstighet kallad ”lingonberries” och jag vallfärdade med dem för att stolt vissa att man VISST äter sylten TILL köttet, inte som dessert efteråt!

***

bild från gårdagen i IKEAS restaurangdel

Dock är det aningen mer komplicerat att äta vegetariskt. Mer komplicerat, men inte omöjligt.

Här i Sverige erbjuder de nämligen oftast ett vegetariskt alternativ som byts ut ett par gånger under året. Det brukar vara lite dyrare än de andra, men inte för den skull kostsamt. Jag vet att jag ätit bulgur och miniquornbullar där som jag tyckte mycket om, och några sorts vegetariska biffar som jag verkligen inte gillade. Man får vara lite modig, för maten är ofta hit or miss. Antingen god eller fasansfullt äcklig.

Utanför har de också en bok med alla alternativen på bild, komplett med beskrivning, innehållsförteckning och allergivarningar, något jag tycker att fler restauranger kunde fundera på. Jättebra om man undviker gluten, laktos, nötter eller annan allergen, och också bra för vegetarianer och veganer som annars måste gissa eller möjligtvis fråga om vad maträtterna innehåller.

Jag var där igår och blev förvånad över att det enda vegetariska alternativet den här gången var pannkakor fyllda med en spenatröra. Två stycken sådana, plus sallad, erbjöds för det väldigt humana priset 19 kronor. Nackdelen? Det är mer ett mellanmål än en måltid. Två pannkakor är inte nog för att mätta en person i min storlek, eller någon annan för den delen! Lösningen? Köp två portioner! För 38 kronor får du plötsligt 4 pannkakor och portionen går från miniliten till gigantisk med hjälp av ett par små ord!

Tillbehören får du betala för, det är upp till dig att fundera ut om det är värt det eller inte. Jag spenderade friskt min mammas stackars riksdaler och köpte till en brödbulle (2 kronor), 1 smörpacket (1 krona), dricka med gratis påfyllning (5 kronor – VÄRT) och en chokladmousse (8 kronor). Allt som allt blev jag riktigt mätt för 54 kronor.

Och pannkakorna? De var helt okej. Inte en smaksensation, men bra mycket godare än jag vågat hoppas! Visst färgas åsikten av priset, men när gör den inte det?

Chokladmoussen däremot är gudomlig! Precis lagom portion och chockfull av en fyllig chokladsmak som ofta saknas när man får chokladmousse ute.

Så ett besök på IKEAs restaurang tycker jag definitivt ni ska göra! Tänk bara på att de tar inträde – ut kommer du nämligen inte under tusenlappen, enligt min pappa. Så går det när man tar dit en familj med köpbehov 😉

På subway

Subway ger mig en intensiv hemlängtan.

subway

När man stiger in i en av deras små butiker, alltid proppfulla med dofter och intryck, är det PRECIS som att komma in i en Subwaybutik i mitt hemland-för-ett-tag USA. Vilket i sig kanske inte är så konstigt, eftersom Subway ju faktiskt utvecklades därifrån och spridde sig utåt. Konceptet är så ut i fingertopparna amerikanskt att man inte kommer undan intrycken hur man än duckar för dem. Bevislista:

– neonskylten i fönstret (bästa att börja vid ingången!)
– dryckesmaskinen – vilket vi börjat ta till oss här men det är väldigt mycket vanligare i USA än burk och flaskläsk (dock får svenskar här ingen fri påfyllning, det tycker vi mer erfarna subwayätare är skandal)
– subs, alltså baguettebröd (för ingen sann amerikan äter en macka ”open faced”, alltså med bara en skiva bröd  så man ser innehållet)
– chips till maten – Lay’s till och med (jag lovar er – de KAN inte äta mackor utan chips bredvid!)
– kakorna – är av amerikansk standard, stora, mjuka och fulla av chokladbitar av varierande smak och färg.

Dock finns det NÅGRA ”små” viktiga detaljer som gör att den amerikanska och svenska versionen är ljusår ifrån varandra:

– PRISET! I USA är Subway matstället dit man går när man har ett par futtiga små dollar kvar i fickan så man faktiskt inte har råd med varken en mcDonaldsmeny eller ett besök på pizza Hut. Det är extremt billigt helt enkelt. Ofta kör de också med special och studentpriser till absurdum, tex långköraren ”5 dollar footlong ” som innebär en hel macka (INTE den delade varianten) för 40-45 kronor. Här är det ungefär vad du får ge för en halv.

– Utbudet. Det verkar som att man over there lever efter devisen the more meat the better. Det går inte att få tag på en vegetarisk macka mer än veggie delight, som helt enkelt är bröd, ost och grönsaker. Däremot har de större subwayrestaurangerna lite andra val som inte vi har, tex omelettmackor.

– Frekvensen. Såklart. Varje liten stad där borta har ett par miljoner snabbmatsrestauranger att välja mellan (ofta ligger de på samma ställe för mer komkurrens). Och många av dem är subways. Bara på mitt campus på universitetet i Michigan hade vi två stycken olika.

– Öppettiderna. Många av dem var öppna mellan sju på morgonen (eftersom de också serverade frukost) och 11 på kvällen. Det fanns till och med de som var öppna dygnet runt (vilket inte alls är ovanligt bland kedjerestauranger eller större affärer där).

– Kundernas val. 90% (en siffra tagen ur luften men jag känner mig ganska säker på den) köpte en vit (italian) sub med en så köttig fyllning som möjligt och ett  tjockt lager majonnäs på. Kanske light-varianten. Det var väldigt sällan någon valde en dressing eller olja/vinäger. Majonnäs är vad alla har på mackorna där helt enkelt, det är deras motsvarighet till vårat smör, mer eller mindre.

Nu, här i Sverige, brukar det se ut så här när jag väljer att spendera lunchen på nostaligstället nummer 1, vilket jag gjorde för inte så många dagar sedan:

toastad fullkornssub med veggie patty och sweet oniondressing

Restaurang 4kök i Kalmar

Om det är någon stad i Sverige jag skulle kunna spendera mitt liv i, är det Kalmar.

Och i fina, härliga Kalmar var jag idag. Eftersom staden ligger en timmas bilväg från min gamla hemstad är det ändå en förhållandevis familjär plats och jag förundras över att den inte har mist sin guldglans, men det gör mig ingenting, jag ser alltid fram emot att spendera ett par timmar där.

Kalmar är en mycket restaurangtät stad, med caféer i varje hörn och mysiga matställen staplade på varandra. Dock finns det ett ställe, som ligger lagom centralt och har luncherbjudanden ända tills klockan fyra, som jag återkommer till gång på gång på gång.

Restaurang 4kök.

Jag vet inte hur många gånger jag suttit vid ett av borden i deras rymliga ”matsal”, ofta själv, men ibland med vänner, min bror eller som idag med en förälder (denna gång mamma). Deras vegetariska meny har jag för länge sedan ätit mig igenom, men av någon anledning gör det mig ingenting, de har tillräckligt med rätter för att jag inte ska känna mig uttråkad, även då jag har en tiondel så många rätter att välja på som de flesta andra.

Dagen till ära valde jag den okrönta ettan på min lilla lista över ”bäst rätter för herbivorer”, nämligen det här:

quornfilé med stekta grönsaker och tomat/basilikasås

Stekt quornfilé med blandade grönsaker och en mycket god tomat/basilikasås. Till det:

pommes frites

De enda pommes fritesen jag vet som är värda att offra kalorier på.

Det är inte ofta jag snöar in på en rätt, och jag brukar försöka variera mig även de gånger jag besöker 4kök, men jag återkommer till den här ofta, ofta.

Om den mot förmodan inte lockar är också tvåan på listan värd sin vikt i guld – getosttoast på salladsbädd med honung, valnötter och russin. För 85 kronor är den din!

Annars finns det valmöjligheter som vegetarisk burgare (ordinär), falafel (okej), vegetarisk pasta (rejäl portion), två olika sallader, och pannkakor om inget annat lockar. Allt för ganska så överkomliga priser – i alla fall aldrig över hundralappen.

Fika har de också, mamma festade på en semla som såg väldigt lockande ut:

mumsig semla!

Om ni någonsin är i Kalmar och finner att det är svårt att välja restaurang är 4kök ett trevligt ställe. Det går fort, personalen är trevlig, valmöjligheterna är oändliga och priset överkomligt. Besök inte toaletten, och jag kan nästan lova att du kommer gå nöjd därifrån 😉

Restaurang Koh Thai i Växjö

Till lunch frågade jag min familj vad de var sugna på. Och efter att ha fått ungefär noll förslag som jag tyckte lät bra (ja, inte väljer man mcdonalds när det finns så mycket annat att prova på!) så styrde jag in dem på tanken ”thailändskt”. Och de nappade, efter ett tag, eftersom ”de har ju så bra bufféer på asiatiska restauranger”.

Nu avbryter jag här för en liten fundering – oroa dig inte, den är inte lång 😉

Asiatisk mat blir ofta ihopbuntad till en enda enhet. ”Sugen på kinamat? Vi går till den Thailändska där nere på hörnet!”. Eller som min pappa alltid säger – ”jag gillar inte asiatiskt, det är bara ris.”

och visst, i många fall är det förståeligt. Kinesisk och thailändsk mat är snarlik, även i många aspekter japansk. Men likadan är den INTE! Och Asien är ju större än så? Indisk mat är ju LJUSÅR ifrån! Och säg den Pakistanier som skulle sitta och rulla sushi till middag…

Så… ”bra bufféer”.

Ja, det har de väl. Ibland. Om det är en restaurang MED buffé. Som den som vi letade upp inte var. Däremot hade de en trevlig, billigare lördagsmeny och tofu (!) som valmöjlighet. Jag var såld.

Så det blev den thailändska restaurangen Koh Thai till lunch. Efter lite gruff från morföräldrarnas håll om att man bara fick välja EN rätt, och de hette ju alla någonting som ”inte gick att förstå” så fick vi maten (den serverades direkt, uppslevad på tallrikar). I mitt fall:

Koh Thai

Äggnudlar med wokade Tofu vitlök broccoli blomkål morötter bambuskott och currysås.

Ja… Vad ska jag säga… Först av allt: Jag brukar inte välja currysås. Däremot var jordnötssåsen starkare, och jag är en extrem styrkemes, så det blev ett val mellan curry eller sötsur, vilket inte tilltalade mig alls. Dock var Currysåsen inte så mild som de påstod heller, så jag hade hellre sett den bredvid, så jag hade kunnat undvika den fullt ut. Sedan var tofun inte den godaste, tvärtom lämnade jag de flesta bitar. Och det är inte att jag inte gillar tofu, jag ett stort fan, men den här… Nej, den var inte riktigt min melodi.

spännande (?) tofu

Dock var portionen stor och det ingick dricka för blygsamma 75 kronor. Äggnudlarna var okej, de wokade grönsakerna riktigt goda (ja, de som inte tog död på mig med att vara nersmetade med ovan nämnda currysås).

Vill jag gå dit igen? Nja, inte direkt. Men Växjö har många thailändska restauranger, och ännu fler asiatiska, så jag kommer nog hitta en som passar mig bättre under de här åren på Linnéuniversitet. Kanske till och med en MED en buffé så att släkten blir nöjd? 😉

Restaurang Rasken på Campus i Växjö

Kommer ni ihåg den där hemtentan jag nämnde häromdagen? Den där jag borde börjat skriva på men tragiskt nog aldrig kommer igång med? Ja, idag satt vi på biblioteket, jag och två vänner som kämpar med samma sak, HELA förmiddagen och försökte få ner något på papper som i alla fall LIKNAR en universitetsuppsats.

Min har nu ett försättsblad och numrering i hörnet. Alla sidor. Som än så länge bara är en.

Efter allt slit det tog för att fixa det, läsa massa underbara bloggar, sitta och trycka på uppdatera på facebook fast ingen verkade vara online och vänta på mejl som aldrig kom tog vi en välförtjänt (?) lunchpaus.

Här på campus i Växjö – det vill säga Linnéuniversitetet – finns det tre ställen att äta på som kan klassas som caféer eller restauranger (då räknar jag varken pizzerian, kebabvagnar eller de olika småcaféerna som ligger lite överallt inne i lektionsbyggnaderna). Det är då dels Café Tufvan som jag skrev om alldeles i början av den här bloggen. De har ett begränsat utbud av matmöjligheter men håller låga priser. Sedan finns det två lite dyrare restauranger med tre olika menyval varje dag – Restaurang Kristina och Restaurang Rasken. Idag valde vi den senare.

Restaurang Rasken är det dyraste stället att äta på här så jag har själv bara varit där två eller tre gånger. Maten är god, det är inte det, men inte så bra att det känns rätt att lägga nästan 80 kronor på en dagens rätt, inte ens när det ingår dricka (mjölk, juice eller vatten), salladsbar och te med kaka efter maten. Är man student så är man, och då är det skönare om lunchen kostar maximalt runt 50-lappen.

Men idag kostade vi alltså på oss att gå dit. Det är ändå CSNdag, vilket gör oss ANINGEN rikare, och så är det ju faktiskt fredag, början på helgen och två ”lediga” dagar framöver.

Det här var det vegetariska alternativet:

dagens vegetariska lunch

”Ostgratinerade enchiladas med majs och svamp serveras med grönsallad och gräddfil”

Först och främst – om det FINNS salladsbar med MÅNGA olika alternativ, däribland grönsallad, fyll inte ut tallriken med mat jag betalar för med just grönsallad. Det känns bara snålt.

Dessutom – det var väldigt lite svamp i min enchilada. Jag kan MÖJLIGTVIS ha hittat en däri, men i huvudsak fanns där bara majs. Mycket majs. Och majs är gott, det är det verkligen, men också hyfsat billigt. Vilket gör att det kändes som en väldigt dyr tallrik mat i jämförelse med vad jag faktiskt fick på den. För handen på hjärtat; hur mycket kostar det att köpa en tortilla, fylla den med majs, gratinera med ost, hälla på lite gräddfil och en blandad sallad?

*mummel*

Men jag betalade väl egentligen inte bara för själva maten, utan för besöket i sig. För det otroligt goda brödet man kan hämta sig, för pizzasalladen i salladsbaren. För sällskapet. För smakbiten av köttätarnas ”potatisbakelse”. För teet (men jag valde bort den skumma lilla havrekakan).

Ibland är det allt som behövs för att göra en matupplevelse positiv ❤