Mozzarellarisotto – att äta och att stava.

Nu har det hänt. Jag som länge hållt mig så långt ifrån detta spektakel som det bara varit möjligt, av rädsla för att sugas ned i träsket och tappa mitt stadiga grepp runt verkligheten. Jag som envist hävdad att det inte finns någon som helst poäng med det och det därför bara är ett aningen mer förfinat sätt än TV att slösa bort min tid (jag älskar ju TV så det var väl inte något väl genomtänkt argument). Jag har nu förstått. Oj, vad jag har förstått.

Wordfeud har knyckt mitt hjärta.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag var negativ förut. Utstött ur gemenskapen som jag var, utan minsta lilla smartphone att stava till endera ”must” eller ”stum” på, och utan någon som helst förhoppning om att få en inom en överskådlig framtid. Dock är jag en ordälskare av rang som mer än gärna tillbringar eftermiddagarna på språkrådets hemsida för att få reda på hur man korrekt säger otroligt viktiga ord som macaron och cupcake på svenska (här måste jag skjuta in att jag inte håller med rådet om att man borde använda ordet muffins eller den svenska formen ”koppkaka” om sin cupcake – det låter ungefär lika aptitligt som fläskläpp) eller hur man skriver bacon  i bestämd form. Spelet alfapet är ungefär det enda spel jag kan ta mig ann med äran i behåll och särskrivningar är det första jag ser när jag får ett papper framför mig, hur mycket text det än handlar om att plöja igenom.

Så när jag nu fått chansen att prova kan jag inte annat än kapitulera för den tills alldeles nyligen så heta trenden och spendera mina dagar i ett dis av stavande och ljudande. Att vi sedan är mitt uppe i att packa (läs försöka förmå oss att slänga anteckningsböcker från andra klass och liknande skatter) inför flytten som sker snart gör inte saken bättre – ett ombonat ställa att fly undan till så fort det går är mer än välkommet (speciellt när det är slavdrivaren min kära mamma som jag spelar mot)!

***

Vad vill jag då bjuda på när inledningen handlar mer om ord än om mat?

Vi återvänder till nyår tror jag, för att få även huvudrätten i receptform, den som hamnat i skymundan då jag postat efterrätten chokladmoussecheesecake och förrätten ugnsbakad brie med fikon redan men inte ens gett er minsta glimt av det jag valde att äta som varmrätt när de andra smaskade oxfilé – nämligen en mozzarellarisotto.

Jo, jag är ett stort fan av risotto i alla möjliga former, jag har ett par stycken alternativ här på bloggen och många fler finns i minnet eller på ”att göra”listan. De kan göras på så många olika sätt men känns ändå alltid lyxiga och lagade med kärlek. För lite omsorg behövs eftersom man måste röra om i grytan mest hela tiden, men det är det helt klart värt för att sedan få smaka av sin skapelse och njuta av resultatet 🙂

Den traditionella versionen använder sig av parmesanost för att göra riset ännu lite krämigare och smakrikare (något som är alldeles fantastiskt gott det också!) men den här gången valde jag att byta ut den mot mozzarella, för att på så sätt få till lite mer ”ostig” känsla. Jag väntade mig små gömmor av smält ost mellan tuggorna och  belönades också med detta så länge som jag inte rörde om i maten alltför mycket, och riset blev krämigt ändå (om man använder sig av något slags risottoris eller möjligtvis råris) så jag tycker absolut det kan vara ett alternativ. Mozzarella är dessutom något lättare att hitta löpefri än vad parmesan är, om ni jobbar på att undvika sådan! Jag toppade min risotto med bitar av stekt svamp och sparris, det behövs inte men passar bra till!

***

Mozzarellarisotto

Ingredienser:
(4 portioner)

1 grönsaksbuljongtärning
ca 1 liter vatten
1 gul lök el. 1 liten purjolök
2 vitlöksklyftor
4 dl arborioris (eller annat risottoris – koktiden och vattenmängden som behövs varierar!) 
1 dl vitt vin
ev. färsk timjan eller salvia (torkad går också bra)
1 paket mozzarella 

Olja att steka i
Salt och peppar 

***

Lägg buljongtärningen i en kastrull och häll över vattnet. Koka upp och låt sedan stå kvar på plattan på svag värme.

Hacka lök eller purjolök fint och vitlök ännu finare. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter utan att de tar färg.

Häll i riset med lite salt och fräs några minuter till – försök gärna se till att alla riskorn blir glansiga av  oljan, då blir risotton ännu lite godare!

Blanda i vinet och låt det sugas upp av riset under omrörning.

Fortsätt med 1-2 dl av den varma grönsaksbuljongen och även den sugas upp under omrörning.

Fortsätt så tills riset är krämigt och färdigkokt, med lite kärna – det tar ca 20-25 minuter (arborioris). Finns det färska örter kan de röras ned och koka med de sista 2-3 minuterna.

Smaka av och krydda efter eget tycke och smak.

Hacka mozzarellan i grova bitar och blanda ned försiktigt. De ska fortfarande se ut som bitar och inte smälta ner helt i riset.

Servera så snart det går, gärna med någon form av ”topping” (till exempel stekt svamp och/eller sparris)

rödvinsrisotto med soltorkad tomat och en film eller två (eller tre)

Ända sedan jag fick tillgång till hemtentans frågor fredag kväll har jag suttit nedgrävd bland böckerna, som ni kanske har märkt av de obefintliga kommentarerna på era bloggar (oh, vad jag har saknat er!). Ja, det är inte det enda jag har gjort, jag har ”råkat” se tre hyrda filmer som jag bara snubblade över, men sådant kan ju hända alla, eller hur? 😉

Vilka filmer är det du har slösat tid på då?

Jag trodde aldrig ni skulle fråga!

bildkälla

Lördagskvällen ägnade jag framför den senaste Pirates of the Caribbeanfilmen – I främmande farvatten. Jag kan tycka att det är lite överdrivet med en fjärde film i en serie som kanske skulle slutat efter första, men man kan ju inte undvika att charmas av allas vår Johnny Depp, och att slippa Orlando Blooms helyllekaraktär är en klar fördel. Aningen seg kanske, men helt klart sevärd!

bildkälla

Och gårdagen guldkantades med hela två filmer! Först blev det mys med tecknat (jag och mina föräldrar – den yngsta av oss 23…) och BlueSkysatsningen Rio. Inte lika härlig som Ice agefilmerna de stått för innan, men underhållande för stunden – och vyerna är som vanligt spektakulärt vackra!

bildkälla

Sist men inte minst spenderades lite över två timmar framför den femte (FEMTE!) filmen om X-men, X-men First class, som istället för att ta vid där de andra slutade berättar historien om vad som hände INNAN. Själv tycker jag det är ett roligt stilgrepp, då jag älskar att sitta och försöka pussla ihop berättelsen så den passar med nästa film (eller ja, föregångaren), och denna gång gjorde det på ett smart sätt. Så är jag svag för X-men utan någon egentlig anledning alls – så ge den gärna en chans!

***

Ja, en ytterst varierad bunt av filmtips fick ni där, vilket kan behövas så här i höstmörkret. Något annat som kan behövas vid denna tid på året är ett spännande mattips (när behöver vi INTE sådana?) så här nedan följer ett sådant, om ni tycker om smaker som krämigt ris, soltorkad tomat och en hel del rött vin…

***

Risotto är något jag lagar med jämna mellanrum, både för att det är så underbart gott (!!) och för att det går att variera på så många olika sätt. Nyligen hade jag en flaska rödvin stående hemma av någon underlig anledning – jag som inte riktigt dricker vin – och jag började fundera över om en risottovariant med rött istället för vitt vin skulle kunna vara något. För även om jag inte föredrar vin TILL maten är jag helt klart positivt inställd till det där med vin I de recept jag lagar – det är inte många rätter som inte blir liiite bättre med en gnutta alkohol…

Serverad med nyaste numret av Buffé blev funderingen om rödvinsrisotto till en trevlig rätt, så jag tänkte att ni kanske skulle vara intresserade av receptet. Hade jag rätt?

***

De två färska tomaterna är något jag lade till BARA för att jag tycket det är en sådan härlig känsla att skålla och skala just tomater, hur makabert det än låter… Så det första steget går helt klart att hoppa över om det där med tomatskållning inte låter som din grej.

Råriset går bra att byta ut mot vanligt risottoris – det vill säga arborio- eller avorioris. Gör du det kan du dessutom kapa tiden det tar att laga risotton ned till ungefär 25 minuter, också här gäller det att smaka sig fram. Häll då i de soltorkade tomaterna efter en kvart eller så.


För en vegansk version är det bara att utesluta getosten, och är du inte vegan men ingen getostälskare är det helt okej att välja fetaost istället. Jag själv använde fontanas getost, som är lite av ett mellanting i smaken.

***

Rödvinsrisotto

2 färska tomater
1 buljongtärning
Ca 1,5 liter vatten
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
250 gram råris
2 dl rött vin
1 dl strimlad, soltorkad tomat
ca 1 dl hackade färska örter (kan uteslutas)

olja att steka i
salt och peppar

Smulad getost/fetaost till servering

***

Börja med att skala tomaterna, ta bort innanmätet och skär dem i bitar (om du vill kan du skålla dem genom att doppa dem i kokande vatten någon minut. De blir lätta att skala då, plus att det är KUL – säger jag som inte har något liv).

Koka upp vattnet med buljongtärningen i en kastrull. Lägg i de hackade tomaterna och låt sedan sjuda vid sidan om under hela tiden risotton lagas.

Hacka den lök och vitlök. Fräs i olja i en stor kastrull eller gryta tills löken mjuknar.

Skölj råriset ordentligt och låt  fräsa med löken i någon minut. Det finns de som säger att noga fräst ris är den största hemligheten bakom en god risotto! Se till att allt ris täckts med olja.

Öppna vinflaskan och häll vinet över det frästa riset i kastrullen (INTE i munnen!). Låt det koka in under omrörning.

Forsätt med att hälla en dl av den sjudande buljongen över riset. Rör tills det kokat in och häll sedan över en dl till.

Nu kommer det bli en hel del buljonghällande och omrörande i kastrullen – det är värt det i slutänden! Om du tröttnar står vinflaskan antagligen kvar inom räckhåll.

Efter en halvtimme eller så är det dags att tillsätta de strimlade, soltorkade tomaterna. Låt koka med de sista tio minutrarna.

Risotton borde börja arta sig efter ungefär 40-45 minuter, smaka av riset och bestäm hur du vill att det ska vara i konsistensen. (mitt ris tog av någon anledning lite över en timme, men det borde inte ta så lång tid)

Blanda ner de hackade örterna om sådana önskas och servera sedan på en gång, gärna tillsammans med smulad getost!

Fuskotto på matvete

En riktigt god risotto kräver tid och omtanke. Det gäller att röra hela tiden, att slö över buljong lite i taget tills all godhet sugits upp av riset i lagom omgångar och att veta precis när riskornen är så pass mjuka att de kan ätas men så pass hårda att de har lite tuggmotstånd och kärna kvar. Ja, det är ruggigt gott och värt besväret men det tar som sagt tid och energi. En fuskotto däremot? Not so much!

Fuskotto är, precis som namnet antyder, min benämning på en risotto som inte alls tagit den där halvtimman av rörande att få till, och inte heller består den av det så otroligt risottiga riset arborio eller avorio, som inbitna risottoälskare skulle kunna bygga kyrkor till och avrätta alla hedningar som väljer råris (vilket jag ALLTID gör) eller – ve och fasa! – jasminris! Utvisning och piskstraff, inte nödvändigtvis i den ordningen.

Min fuskotto tog inte mer än ett par minuter att röra ihop och bestod av matvete som är en spännande källa till protein och ett måste att prova någon gång istället för potatis, pasta eller ja, ris. Med färdigkokt sådan är det här busenkelt, och även om du kokar matvetet själv är middagen klar inom 20-30 minuter. Snabbmat när den är som bäst!

***

Fuskotto på matvete
(två portioner)

två portioner matvete (ca 1 dl okokt)
1 liten rödlök
1 vitlöksklyfta
runt 8 champinjoner
5-6 soltorkade tomater
1/2 dl matlagningsgrädde
1/2-1 dl parmesan (färskriven – jag lovar, det blir SÅ mycket godare!)
salt och peppar
ev färsk krydda att servera med

Smör att steka i

***

Börja med att koka matvetet i ungefär 15 minuter om du inte använder färdigkokt. Jag kokade mitt tidigare under dagen. Om du har en grönsaksbuljongtärning över, låt den gärna koka med!

Hacka lök, vitlök och skiva champinjonerna. Fräs allt i smör tills det fått nog med färg. Tillsätt matvetet och de soltorkade tomaterna och låt allt bli jämnvarmt.

Rör i matlagningsgrädden och låt koka någon minut på svag värme.

Riv parmesanen och tillsätt den, hur mycket är helt upp till dig, men glöm inte att spara lite till dekorering!

Smaka av med salt och peppar och servera gärna med parmesan och någon färsk krydda, i mitt fall timjan.

Snabbt och gott, prova du också!

Risotto på råris, och så lite vin såklart!

Äntligen blev det dags för lite matlagning igen efter en hel drös med dagar spenderade långt från allt vad spis heter! Då jag just nu håller mig hemma hos mina föräldrar är det lite knepigare att få igenom min vilja när jag blir matlagningssugen, speciellt då pappa min bestämt sig för att LCHF är the way to go. Nej, nej, säger jag och plockar bestämt ut kolhydratrik pasta ur skafferiet. Jojo, säger pappa och ler glatt åt den kolhydratfattiga  fläskkotletten på tallriken.

Så när pappa är på jobbet dansar dottern på bordet. Jag valde att laga något som jag gör alltför sällan men som jag verkligen tycker om – risotto. Många menar att en risotto inte är ätbar om den inte görs på ”riktigt” risottoris (dvs arborio) men jag håller definitivt inte med! Råris är nyttigare, matigare och blir också naturligt krämigt när man kokar det – det enda man måste tänka på är att det tar lite längre tid.

Tricket med att få en risotto riktigt, riktigt lyckad är att inte hälla i all vätska på en gång. En dl i taget är lagom, låt det koka in och häll på nästa. Upprepa så pass länge att riset är genomkokt men inte mosigt. Det gör att risotton får den precis perfekta konsistensen, på riktigt!

***

Rårisotto

Ingredienser (4 personer)

4 dl råris
ca 1 liter vatten
1 buljongtärning
ev 1 färsk lök
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
1.5 dl vitt vin
ca 125 gram champinjoner
1/2 röd paprika
1/2 gul paprika
lite färska kryddor
en näve nyriven parmesan eller stark riven ost (eller två om du gillar ost^^)

Börja med att skölja riset, det blir så tråkigt annars! Häll också i ungefär en liter vatten i en kastrull och lägg i buljongtärningen. Låt koka upp och stäng av plattan.

Hacka den färska löken (om du har någon sådan), rödlöken och vitlöken. Fräs i lite olja i en kastrull. Häll i riset och låt fräsa med.

Efter någon minut eller så kan du tillsätta vinet.

När vinet kokat in och det börjar se torrt ut i kastrullen, häll på ungefär en dl av buljongen du nyss kokade upp. Låt koka in och upprepa.

Samtidigt kan du hacka eller skiva svampen och fräsa den i smör i en stekpanna. Hacka också paprikan och fräs den i en annan, eller efteråt om du är lat som jag och inte vill diska två stekpannor 😉

Råris måste koka ganska länge, så låt det ta tid och fyll på med en dl buljong varje gång det börjar se torrt ut . Smaka av efter 45 minuter, riset ska vara välkokt men fortfarande ha lite kärna. För mig tog det en timme den här gången.

När du tycker riset är som du vill ha det, blanda i den stekta svampen och paprikan. Stäng av plattan och blanda till sist i lite hackade färska kryddor om du vill ha några sådana i och den rivna parmesanen eller någon annan god ost om du har.

Jag serverade min med riven vitkål och en persiljekvist!