Ärtiga sparrissoppan till midsommar!

Hörni, mina fina bloggvänner, jag tror det är dags att tala allvar med er en stund. Inte så allvarligt så ni måste sätta ner kaffekoppen för att inte riskera att sätta i halsen eller så, inte heller behöver ni se till att ha näsdukar nära till hands så tårarna inte blöter ner tangentbordet. Nej, jag har bara en fundering som ibland dyker upp hos mig och som jag ville ta upp med er lite flyktigt sådär.

Känner ni, när ni klickar er in på  Kärlek på tallrik med allt vad det innebär, att ni får ut någonting av  besöket? Känner ni att bloggens innehåll ligger på en lagom nivå för er, generellt – i svårighetsgrad och  språk- eller utseendemässigt? Mina foton blir ibland lite väl amatörmässiga för att jag ska vara ens halvnöjd, känner ni att det är ett problem? Jag antar att jag bara är lite osäker på hur inspirerande bloggen ter sig i andras ögon – är det något speciellt jag borde jobba på för att ni ska få det ännu lite bättre här hos mig?

***

När så den lilla formaliteten är överstökad kommer vi nu till det som kretsar i de allra flesta svenskars tankar en dag som denna – midsommarafton. För dagen före dopparedagen är här (njae, kanske inte, men motsvarigheten till det när det är sommar ute och sol i hjärtat) och det är idag det ska fixas och donas, lagas och läggas in, planeras och inhandlas  – jag, om ni är som oss här hemma alltså, och inte planerar längre än näsan räcker och får betala denna olat med att stå i maxikön i en och en halv timme.

Förra året vid den här tiden så hade min midsommarmeny kommit till. Då hade jag fått till ett tema också – något så innovativt som ”jordgubbe” – och middagen bestod av camemberttoast med jordgubbssalsa, stekt halloumi och färskpotatistallrik och på slutet en härlig marängpavlova som nog ändå är en av de bästa efterrätterna som går att få till på denna jord! Tyvärr har bilderna försvunnit i och med en flytt jag gjorde från en annan domän – dock vet jag att de finns kvar någonstans, så jag lägger till dem när jag kan 🙂

***

I år har jag inte kommit riktigt lika långt – kanske skippar jag temat den här gången, men trerätters ska jag banne mig få till, helt fri från små stackars inlagda fiskar och annat före detta levande! Dock kan jag inte dela med mig av menyn än då jag, om sanningen ska fram, inte har en aning om hur den kommer gestalta sig, men istället kan jag bjuda er på en riktigt trevlig sparrissoppa som skulle bli ljuvlig som första rätt om nu inte silltallriken lockar för mycket 😉

Första gången jag gjorde den här soppan så använde jag mig inte av lika mycket vatten som i receptet och den blev då precis som jag ville ha den, krämig och så tjock att man nästan var tvungen att tugga den för att den skulle slinka ner.  Eftersom jag vet att jag är lite konstig med min tjocksoppsfascination  så ger jag er den variant jag brukar använda mig av; det är bara att utesluta lite vätska om ni vill ha den krämigare – det går att spä ut den senare också om ni ångrar er.

***

Ärtig sparrissoppa

Ingredienser:
(4 portioner som huvudrätt, 6 som förrätt)

1 schalottenlök
250 g grön sparris, i bitar
2 dl torrt vitt vin
1 dl frysta gröna ärtor
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl vatten
2,5 dl grädde
ev. fetaost att smula över

Smör att steka i
salt och peppar

***

Hacka schalottenlöken fint och fräs i lite smör i en gryta.

Bryt av ändarna på sparrisen och släng dem; skär sparrisen i mindre bitar. Spara eventuellt ett par sparrisknoppar till servering.

Fräs sparrisen tillsammans med löken en liten stund.

Tillsätt det vita vinet och låt koka med i en minut eller två.

Tillsätt ärtor, buljongtärning, vatten och grädde. Koka upp och låt koka försiktigt i 10-15 minuter; tills sparrisen är mjuk.

Häll soppan i en mixer eller använd mixerstav tills den är slät. Häll tillbaka i grytan, låt koka upp och salta och peppra efter smak.

Koka eventuellt de sparade sparrisknopparna i någon minut eller två.

Servera varm med sparrisknopparna och exempelvis fetaost smulad över.

Annonser

Citron- och löktarte med feta

Jag kommer ihåg ett av de första avsnitten av Jamie Oliver jag fastnade framför. Han flaggade stolt för att han köpte färdig smördeg istället för att göra egen och bakade sedan massor av smaskigheter med just denna färdigköpta deg, och jag satt och dreglade långt efter att TVn stängts av (vilket är ganska vanligt när man sneglat på Jamie och hans kreationer- tycker ni inte?). Egentligen försöker jag undvika att köpa för mycket halvfabrikat – och smördeg känns just som ett sådant.

Fast då och då faller jag för tankarna på de där snabbgjorda bakverken och köper mig en paket smördeg ändå. Jag önskar att jag inte var lat och ovetande så jag kunde göra mig en egen variant – den som finns att köpa färdig innehåller varken smör (bara margarin) eller något enda litet fullkorn (kan man ens göra fullkornssmördeg?) så den är lite mot mina principer.  Dock är den så underbart god och går att göra massor av läckerheter av – både matiga huvudrätter och sötare varianter till dessert. Ja, för att inte tala om hur härligt smidigt det är – bara att rulla ut och fixa till! In i ugnen och så en kvart senare är det bara att njuta! Kan det bli mycket bättre när tiden är knapp?

Den citron-och löktarte jag tänkte locka med idag är baserad på ett engelskt recept som låg ganska långt ifrån mitt resultat – istället för rödlök använde de där purjolök, istället för fetaost getost och istället för basilika persilja. Det blir säkert också jättegott och är ett alternativ om ni har de ingredienserna hemma – det hade dock inte jag så jag fixade till det lite tills jag blev nöjd. Vill du ha mer fetaost på är det bara att öka på mängden, likaså nötterna – lite fler kalorier, men ibland är det helt klart värt dem 😉

Jag tyckte kontrasten mellan de olika färgerna – rödlökens rosaröda, basilikans gröna och citronens gula – blev som ett vackert konstverk vid serveringen – och resultatet ser nästan lite avancerat ut, långt ifrån så enkelt som det faktiskt är!

Hoppas det smakar ❤

***

Citron- och löktarte med feta

Ingredienser
(4 portioner)

2 rödlökar – hackade
2 tsk hackad timjan eller basilika – färsk (om du bara har torkad, använd inte lika mycket)
skalet från 2 citroner och juicen från 1 av dem
1 paket smördeg  (jag använde Sarah Lee)
1/2 paket feta
50 gram valnötter
ev. färsk basilika till servering

Salt och peppar
olja och lite smör till stekning

***

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram en plåt som ställs åt sidan.

Hetta upp lite olja och lite smör i en stekpanna och  fräs den hackade löken tills den mjuknar, utan att få färg.

Blanda i hackad timjan eller basilika och rivet skal (zest) från en av citronerna.

Häll över juicen från en citron och låt koka in i löken i ca 30 sekunder.

Salta och peppra och ställ åt sidan för att svalna en stund.

Rulla ut smördegen och lägg på ett bakplåtspapper om den inte redan ligger på ett.

Markera ut en ram på ca 1 cm runt smördegens kant med en kniv (skär inte helt igenom) och pricka hela smördegen med en gaffel.

Strö den citronstekta löken innanför kanten på smördegen.

Smula över fetaosten, sprid över valnötterna, salta (gärna med flingsalt) och peppra.

Pensla kanterna med lite olja och skvätt lite av den över resten av smördegen.

Ställ in i ugnen i 15-20 minuter, tills kanten puffat upp och fått färg.

Tag ut, strö över hackad, färsk basilika och riv över den sista citronens skal.

Servera varm, ljummen eller kall med en god sallad!

***

Mumsiga muscovadorutor – snabbt och lätt utan ugn!

Gudars skymning vilket väder vi har fått hörni! Här i Växjö är det verkligen T-shirtväder, och jag spenderar så mycket tid jag kan under bar himmel – fikandes, pratandes, promenerandes och hela tiden njutandes. Det gäller att passa på nu när det går, vi vet ju alla ur en svensk sommar brukar se ut, och inte är det så här inte! Hoppas att ni alla har det lika fint som jag har det här – glädjen solen för med sig är svår att värja sig ifrån ❤

Dock måste jag erkänna att många kvällar den här veckan är bokade, och inte är det av grillkvällar och kubbturneringar! Nej, istället tänkte jag lämna vädret utomhus och fly in till min trogna 28-tummare (som väger mer än vad jag gör och tar upp mer plats likaså) för att inte missa en enda liten minut av underbara eurovision song contest! Ikväll, på torsdag och synnerligen på lördag är det inte tal om annat här hemma, eller möjligen hos någon av mina kära, vissa lika eurovisionförälskade, vänner. Och till ett sådant matigt program måste man ju också ha någonting att tugga på, tycker ni inte?

***

Eftersom ugnsvärme inte kändes alltför lockande bestämde jag mig för att baka något som inte bara är snabbfixat utan också kan göras helt utan ugn. Receptet jag föll för är nästan FÖR snabbt och lätt; det är inte alltid positivt när det kommer till sötsaker 😉 Det enda som kan vara lite av en svårighet är att gå ut och införskaffa ingredienserna om man inte (som jag) har skafferiet hemma fyllt av konstigheter, annars är det mest att röra ihop och skära upp. Inga svårigheter med andra ord! Ett annat plus är att kakan är helt glutenfri och lätt att hålla mjölkfri – ja, till och med vegansk kan den bli om man byter ut smöret mot ett vegetabiliskt margarin!

Muscovadosocker är ett råsocker som finns i en ljus och en mörk version – den första är nästan lite lakritssmakande (bli inte avskräckt om du inte gillar lakrits, det gör inte jag heller) och den senare smakar lite mer åt kolahållet. Leta i bakhyllan bland ex. farinsockret så hittar du det snart.

Jordnötssmör börjar bli lätt att hitta och finns oftast också i bakhyllan. Leta gärna upp en variant som inte innehåller mer än jordnötter och salt – de kan vara aningen dyrare, men du slipper tråkigheter som  härdat palmfett som inte alls är nödvändigt för smakens skull. Vill du hellre använda dig av mandelsmör (som är otroligt gott men aj så dyrt!) så går det hur bra som helst!

***

Muscovadorutor
(en fyrkantig form, ca 20 cm i diameter)

Ingredienser:

50 gram mörkt muscovadosocker 
200 gram florsocker
50 gram rumsvarmt smör (eller margarin)
200 gram jordnötssmör

200 gram choklad (jag använde ljus men tror att en mörk kanske balanserar ut det söta lite bättre. Kolla noga innehållsförteckningen om du vill undvika mjölk, laktos eller gluten!)
25 gram smör (eller margarin) 

***

Tag fram en form, 20-25 cm i diameter och lägg i ett bakplåtspapper.

Blanda muscovadosockret, florsockret, det rumsvarma smöret och jordnötssmöret i en bunke – använd gärna händerna om du vågar 😉 Är det lite klumpar kvar efter sockret gör det ingenting, det blir bra ändå till slut.

Pressa ut blandningen i formen och jämna till ytan lite.

Smält chokladen tillsammans med smöret i en kastrull på spisen eller i mikron. Var noga med att röra, choklad behåller sin form när den blir varm så i synnerhet i mikron är det lätt att missa att den är färdigsmält!

Bred ut chokladen över blandningen i formen och jämna till ytan.

Skjutsa in formen i kylen där det finns plats och låt stå tills chokladen stelnat – det brukar räcka med någon halvtimme.

Tag ut, plocka upp bakplåtspappret med kakan ur formen och skär upp i rutor. Ett tips är att inte göra dem för stora; de är mäktiga, men svåra att lägga ifrån sig!

***

Jag har fått så fina kommentarer med önskemål om recepten till både mina späckade chokladmuffins och kokosrullen med lemon curd från det här inlägget. Frukta inte, det fixar jag 🙂

Ha en härlig kväll nu, oavsett om ni ser på eurovision eller inte!

Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉

Bärig banoffee pie

Hoppas ni alla har haft en härlig helg – ja, en härlig vecka faktiskt, för ungefär så länge har ni fått vänta på denna sena uppdatering. Det är mycket på gång just nu i livet, komplett med garageloppis hela helgen (där bland annat mitt gamla dockskåp rök för en hundring), blandat med en hel del packning, slängning, organiserande och planerande. Nu är det bara några få veckor kvar tills mina föräldrar flyr barndomsstaden för en nystart närmare Stockholm, och jag kan inte låta dem packa själva eftersom de är väldigt duktiga på att slänga sådant som jag är nostalgiskt fäst vid (visserligen har jag en tendens att tårögt hänga mig fast i varje litet godispapper eftersom ”jag kommer ihåg när jag fick det här!!” men det hör inte hit…)

I söndags kände jag att allt hårt arbete behövde belönas på något sätt – gärna riktigt smarrigt och aningen kaloririkt – men tiden fanns inte riktigt på min sida. Därför sneglade jag åt de färska bär som köpts hem (direktimporterade från Egypten – ajajaj) och mindes burken med dulce de leche som jag kokat för ett par dagar sedan och behövde använda upp. Varför inte en banoffee pie, en lite bärig sådan?

***

Det bästa med en banoffe pie (ja, förutom smaken då förstås!) är att den är en relativt snabb efterrätt att fixa ihop – i alla fall om man har en färdigkokt burk dulce de leche hemma som bara står och gosar till sig utan ett egentligt syfte. Då är det bara att fixa en botten, breda över dulce de lechen, garnera med banan (och/eller vad som helst som är fruktigt eller bärigt egentligen, men jag skulle undvika tomat och sånt om jag var du) och vispa grädde att toppa skapelsen med! Helt ärligt, det ÄR inte svårare än så!

Jag hade lite smul kvar efter bottenfixet, så jag strödde över det allra sist, tillsammans med en rejäl dos kanel. Valfritt men trevligt 😉

***

Banoffee pie

Ingredienser
(1 form – ca 24 cm)

ca 12 digestivekex (jag använde Göteborgskex ekologiska)
75 gram smör

1 burk dulce de leche (sötad kondenserad mjölk – 400 ml – kokt i ca tre-fyra timmar)
1 banan
valfri mängd blandade bär
3 dl grädde – 40%

ev. kanel och smul från bottenskapandet

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en form, hur den ser ut spelar ingen större roll, bara den är ugnsfast.

Lägg digestivekexen i dubbla plastpåsar och banka på tills kexen smulats sönder (ta ut alla aggressioner här, så slipper du dem senare i livet). Smält samtidigt smöret i mikro eller på platta.

Blanda kexsmulet med smöret i en bunke och tryck sedan ut blandningen i botten på formen. Blir det något smul över kan det användas som garnering senare (eller ignoreras).

Grädda i ca 10 minuter. (det går att strunta i gräddningen och fortsätta direkt till dulce de lechen för en riktigt snabb variant, vilket jag gjorde denna gång – dock håller inte bottnen ihop lika bra)

När bottnen svalnat kan dulce de lechen bredas över. Var försiktig om den är hård så bottnen inte förstörs (tänk limpmacka och kylskåpskallt bregott så förstår du vad som kan hända!). Det gör ingenting om lagret inte blir jämt och slätt, det är bara gott!

Skiva bananen och skölj bären om du vill använda sådana (om inte kan fler bananer behövas). Dekorera dulce de lechelagret med banan och bär – var hur kreativ som helst – det kommer inte synas ändå 😉

Vispa grädden och häll/bred över. Hur är upp till dig.

Har du bottensmul kvar kan den spridas över. Kanel passar också att toppa med.

Servera och fröjdas över hur duktig du varit!

Kaneldoftande linsgryta för alla!

Okej, jag måste börja med det uppenbara: att ta en aptitretande bild på en linsgryta är ungefär lika lätt som att få min veggostrejkare till pappa att smaka på den – Aint gonna happen (säg det med en rejäl sydstatardialekt för bästa effekt). Så jag nöjde mig med något halvaptitligt, och hoppas att jag har er förståelse ; ) Linser är en sådan där ingrediens som jag kan bli riktigt sugen på! Visserligen får det mig att känna mig som den mest stereotypa vegetarianen någonsin, för tro det eller ej, lins- och böngrytor är inte allt vi köttratare äter, men jag får väl leva med den stämpeln när jag postar inlägg som det här!

Receptet som jag uppfann idag mötte alla mina uppsatta kriterier efter en lång första skoldag för terminen. Viktigast är såklart att det smakar gott, det borde alltid vara prioritet ett, men dessutom är det hälsosamt (massor med trevliga proteiner och fibrer från linserna tex), relativt snabblagat och kräver bara en enda gryta (vilket betyder mindre för mig att diska så här på kvällskvisten). Ja, och så är det veganskt också, och jag försöker vidga mina vyer även åt det hållet (ja, fast linsgrytor gör jag ju för jämnan, så vidga mina vyer gjorde jag väl kanske inte riktigt…). Dock fuskade jag och rörde i en tsk honung tillsammans med de krossade tomaterna – den har jag skippat i receptet för att hålla det veganskt (att byta ut den mot 1 tsk socker går också bra!).

Innan jag delar med mig av receptet vill jag bara skicka iväg ett tack till er som läser – tack för att ni fortsätter titta in trots att det blir lite hektiskt ibland och ett par dagar passerar utan inlägg. Tack för att ni skickar så fina kommentarer och mejl som gör mig ännu mer motiverad till att baka och laga mat och tack för att ni prenumererar! Ni gör mig så glad, så glad ❤

***

Kaneldoftande linsgryta
4 portioner (ev färre om inget äts till)

2 vitlöksklyftor
1 tsk malen ingefära (eller ca två cm färsk, hackad)
1 gul lök
1/2 röd paprika
1 liten morot
1 tärning grönsaksbuljong
ca 2,5 dl gröna linser
1 kanelstång
1 lagerblad
1 pkt (ca 400 gram) krossade tomater
samma paket fyllt med vatten

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka vitlöksklyftorna och fräs hacket i en stor kastrull tillsammans med ingefäran i någon minut.

Fortsätt med att hacka lök, paprika och morot; lägg dem alla i kastrullen och låt fräsa i några minuter till.

Smula över grönsaksbuljongen.

Skölj linserna under vatten (de behöver inte blötläggas), häll sedan i dem i grytan för att fräsa lite grann med det andra.

I med kanelstång och lagerblad, häll sedan över de krossade tomaterna – SPARA PAKETET!

Fyll paketet med vatten och häll i grytan. Jag använde bara en paket vatten, men om det blir för tjockt går det att tillsätta 1/2 till 1 paket till.

Låt alltsammans koka upp, sänk sedan värmen och låt småkoka under lock i ungefär 25 minuter. När linserna blivit mjuka är det bara att salta, peppra och hugga in!

Grytan kan ätas med ris, bulgur eller quinoa om det låter bra, eller som den är, med grönsaker och/eller en bit bröd till.

Citron- och valnötspasta ur Mitt kök

Någonting jag önskar att jag var bättre på är att hänga med lite i vad som händer i världen. Det kan ju göras på många olika sätt, men kanske genom att läsa tidningen oftare eller se nyheterna någon gång då och då. Sådana där små förändringar som egentligen inte behöver vara så krävande – men det är ju så oändligt  trist!

Missförstå mig inte, jag tycker det är otroligt viktigt att vara medveten om världen runt om oss – lilla Växjö, där jag bor, är ju inte mittpunkten, det är inte runt oss här som jorden snurrar, även om det kan kännas så ibland.   Nej, det pågår så oerhört mycket annat runt oss hela tiden, som man faktiskt har lite av en skyldighet att hålla reda på, som medborgare och som invånare i Sverige, Norden, Skandinavien, Europa, Världen.

Dock tror jag att jag har någon slags defekt medlidandegen. Istället för att kunna läsa nyheterna  eller höra om  krigen som fortfarande pågår överallt och aldrig tar slut och vara okej med det berör det mig så fruktansvärt mycket. Jag har svårt för att se andra lida och inte kunna göra någonting åt det, samtidigt som jag vet att jag inte kan hjälpa alla här i världen. Att höra om Greklands ekonomiska kris och liknande händelser gör mig rädd och orolig inför framtiden – inte bara för min skull, men för alla som blir berörda av det.

Ännu värre tycker jag det är med vinklingen av nyheter som strömmar mot oss. Vi får aldrig reda på allt fakta, utan nyheter presenteras ur ett visst ljus för att framkalla en önskad reaktion hos oss, och jag kan tycka att artiklar många gånger utmålar människor som monster eller offer, trots att inga detaljer är kända eller ingen har dömts för brottet. Liv förstörts av insinuationer tidningar bygger upp för att skapa fler försäljningstillfällen och jag tycker inte att det är rätt. Fokus hamnar på fel saker, och fel ställen. Det skapas hela tiden syndabockar och hela tiden hjältar, och allt vi får höra kommer styrka den uppfattningen, vad som än egentligen har hänt. Ja, ända tills hjälten gör ett litet snedsteg och blir syndabock, det är ju ett drömscenario för varenda nyhetsankare i landet.

En sak till innan jag kan komma till VARFÖR jag skriver det här – jag bryr mig inte om att Marie inte längre är tillsammans med Måns eller liknande, så kallade nyheter. Det behöver inte vara framsidestoff och specialartiklar behöver inte skrivas och publiceras i flera veckor efteråt – artiklar som ofta bygger på spekuleringar och ingenting annat.  Det enda det bidrar med är att försvåra för de båda inblandade, deras familjer och deras närstående.

***

Varför började jag fundera över det här då?

bildkälla

Jo, för en gång i veckan blir det ändå ofta så att en Expressen följer med mig hem. En Expressen som jag läser, kanske mer som skvaller än som nyheter, men ändock läser och reflekterar över. Fast det är ju egentligen inte Expressendelen jag är ute efter. Nej, det är bilagan Mitt Kök som drar.

Vilken härlig tidning det är! För femton kronor (ja, 27 kronor, för den går ju inte att köpa för sig själv, en 12 kronor dyr Expressen måste ju följa med) får man massor av matinspiration, lite artiklar, recept i mängder och tips på det mesta. Härligt! Jag som student tycker annars att det är på tok för dyrt med tidningar som exklusivt handlar om mat och/eller bak. Att lägga 60 kronor på en tidning går helt enkelt inte, då finns det inte nog med pengar kvar i slutet av månaden. 27 kronor känns lite lättare att avsätta, speciellt om jag köper den innan en tåg- eller bussresa och roar mig med den under timmarna där. Vilket ofta är fallet.

***

Den här veckan fanns det bland annat en hel del tips på goda och smidiga pastarätter. Jag, som är långt ifrån en kolhydrathatare, nappade snabbt som synden på ett av dessa, då jag hade en paket färsk tortellini hemma som var tänkt till middag. Serverad med en sås baserad på citron och valnötter blev tortellinin lite mer spännande, och det tog inte många minuter från det att jag började koka upp vatten till att pastan stod på bordet. Snabbmat om något! Enligt tidningen var det Sophia Loren som gjorde receptet känt – bara det gör det väl värt att prova 😉

***

Eftersom jag följde originalreceptet närapå slaviskt så kopierar jag vad det stod här nedan dock är mina egna bilder och mina egna kommentarer insatta – de är skrivna med fet stil. Receptet är för fyra portioner (jag halverade det (använde endast en citron) därav bildens något färre ingredienser. Ja, och parmesanen tog semester, men den var med under tillagningen).

***

2-3 citroner
25 g smör
40 g valnötter
1/2 dl riven parmesan – helst färskriven
svartpeppar
300 g mafalde (eller spagetti) – Jag använde färsk tortellini – ricotta och spenat
salt – flingsalt använde jag
1 dl matlagningsgrädde

1. Skölj och borsta citronerna väl. Riv ner det yttersta gula skalet i en tjockbottnad kastrull. (Spara lite till garnering.) Lägg i smöret pch låt det smälta sakta på svag värme. Tillsätt grovt hackade valnötter och låt småputtra några minuter.

2. Pressa saften ur citronerna genom en sil direkt ner i kastrullen. Rör ner osten. Dra ett varv med pepparkvarnen. Låt stå på svag värme. Såsen får inte koka.

3. Koka upp 3 liter vatten, salta och koka pastan 1 minut kortare tid än vad som anges på paketet. Slå av vattnet.

4. Tillsätt grädden till såsen i en tunn stråle under ständig vispning. Mitt tips är att dra av kastrullen från värmen innan – om det börjar koka här kan såsen skära sig eller bli grynig. För över pastan i såskastrullen. Garnera med rivet citronskal och valnötter.

Mitt kök nr. 27 2011

Tillsammans med någon liter julmust och tända ljus trivdes min pasta riktigt bra 😉

ugnsrostad butternut squash med valnötter och feta

Ni som har varit med mig här ett tag känner kanske till min kärlek till sommarsquashen – eller zucchinin, som jag föredrar att kalla den. Under de varmare månaderna kan den hittas i sin vackert gröna form och då, när den är vanlig och relativt billig, använder jag den gärna i allehanda rätter, i olika former av pasta likväl som i paj, grillad såväl som stekt, tunt skuren som ett substitut för spagetti eller i tjockare bitar som… sig självt. Smaken är ganska så menlös när den äts som den är – lite åt gurkhållet och mest vatten – men blir tillagad tillsammans med andra smaker ett perfekt kompliment!

Om ni nu vant er vid att se dessa zucchinirecept på sommaren kommer nu nästa variant på squash att introduceras här på bloggen, och jag vågar nästan lova er att det inte är första gången ni ser den här! För även om zucchini är väldigt gott och användbart är butternut squash – som är vinterns lite större motsvarighet till sommarens variant – ändå snäppet roligare!

Den har en vacker, orange färg på köttet och smaken är ganska så söt – väldigt lik sötpotatis, om det är någonting du brukar använda där hemma. I soppa passar den ypperligt med sin mustiga smak, men den kan också ätas i pastarätter, risotto- eller andra risrätter och även alldeles ensam, vilket jag valt att göra här. Min variant serverade jag själv som huvudrätt, men den skulle säkert passa precis lika bra som förrätt.

Receptet är relativt snabblagat och kräver väldigt lite jobb men resultatet ser både ut att vara och smakar otroligt lyxigt. Den nytärnade squashen rostas i ugnen och serveras med den salta fetaosten och de hackade valnötterna, som jag valde att inte rosta men som absolut mår bra av ett par minuter i en het, torr stekpanna om man känner sig manad. Fetaosten kan bytas ut mot en god ädelost och valnötterna mot pecannötter för en annan spännande matsensation!
***

En reservation:

Jag är en kanelnörd som  tycker att det inte finns mycket som inte blir bättre med kanel. Just smaker som squash, pumpa och sötpotatis är speciellt samarbetsvilliga  och jag kunde inte låta bli att pudra över just kanel innan jag rostade mina squashbitar, så därför finns kanel med i receptet. Dock kan blandningen kanel och fetaost låta lite märklig, så om du föredrar att prova utan kanelen är det såklart helt okej och också det mycket gott! Salta lite på bitarna innan du skjutsar in dem i ugnen då, annars följer du receptet som vanligt.

Vill du hellre gå all out med kanelen  kan man göra en riktigt amerikansk version av den här rätten och rosta squashen med kanel, brunt socker och lönnsirap ringlad över. Det lutar väl mer åt efterrätt än måltid, men det är faktiskt överraskande gott! Då behöver du ingen fetaost, det tror jag skulle bli lite overkill 😉

***

Ugnsrostad butternut squash med valnötter och feta

Ingredienser:
2-3 portioner

1 butternut squash
ev 1-2 tsk kanel ELLER flingsalt
1/2 paket fetaost (runt 75 gram)
ca  1 dl hela valnötter
färska örter (tex timjan och/eller oregano)

olja till plåten

***

Sätt ugnen på 225 grader och ringla olja över en plåt eller långpanna.

Skala squashen om du vill (jag brukar göra det, men skalet är ätbart – tänk lite som potatis) och rensa bort kärnorna (som du kan spara och rosta om du tycker om pumpakärnor – men jag brukar faktiskt kasta dem…)

Tärna köttet i ungefär lika stora bitar och lägg dem på plåten. Blanda runt så de täcks med olja.

Om du vill kan du pudra lite kanel över dem, eller så saltar du. Ställ sedan in plåten i ugnen.

Låt squashen rostas i ungefär 30 minuter – tills bitarna är alldeles mjuka. Det kan bero lite på både squash och ugn så titta till den då och då.

Hacka valnötterna grovt, rosta dem eventuellt i en torr panna i några minuter, eller lämna dem orostade.

Lägg upp den färdigrostade squashen på tallrikar och smula över fetaosten. Strö över valnötshacket och dekorera med den de färska örter du har valt.

Servera!

kantarellpasta på minuten (jodå, det går visst!)

Efter en lång dag med många nya intryck, ännu mer information som antagligen flög ut genom andra örat lika snabbt som de attackerade mitt första, pustade jag ut hemma i soffan med en liten mjuk och varm vovve ihopsnurrad bredvid mig (dock något blöt efter dagens regniga promenader). Känslan av att äntligen vara på rätt plats i livet överväldigade mig, och jag kände att det var ett mycket bra tillfälle att fira lite tyst för mig själv.

I kylen hägrade en påse kantareller, plockade av min snälla, söta faster i helgen. Där låg också ett paket färsk fiberpasta som jag köpte för halva priset tidigare under dagen (när jag BARA skulle köpa tuggummi!).

Då kraften och orken inte riktigt fanns där, ville jag göra någonting som inte tog alldeles för lång tid men som fortfarande kändes lyxigt. Det blev det den här pastan, som både jag och hunden festade på efter bara ett par minuters tillagningstid! Han ratade dock oreganon, det låg kvar en liten hög gröna kvistar vid sidan av tallriken när han nöjd och glad tultade därifrån 😉

***

Kantarellpasta
(2-3 portioner)

200 gram kantareller
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
färsk oregano

salt och peppar
parmesanost

smör att steka i

1 paket (250 gram) färsk pasta (gärna fiber)

***

Borsta av kantarellerna, skölj dem inte om du inte måste.

Hacka lök och vitlök fint.

Fräs kantarellerna i smör en stund och tillsätt sedan löken. Låt allt få färg men bränn det inte, den smaken är svår att få bort senare.

Häll över vinet och låt det koka in tills det nästan inte finns någon vätska kvar. Blanda i hackad, färsk oregano och glöm inte salt och peppar efter smak!

Koka den färska pastan under tiden, det tar ungefär 3 minuter.

Häll av pastan men spara lite pastavatten i ett decilitermått eller dylikt, det är bra att ha om du tycker kantarellpastan känns lite torr.

Blanda i pastan i stekpannan med kantarellerna. Tillsätt lite av vattnet om du vill.

Lägg upp på tallrikar och pynta med riven parmesanost och färska kvistar av oreganon!

***

När jag lagade min kantarellpasta såg det ut såhär:

Först togs ingredienserna fram…

…inklusive spännande fiber fettuccine för inga pengar alls!

Lök och kantareller fräser.

Pasta kokas under några minuter.

Salta och peppra svampen!

pastan blandas i stekpannan…

… innan den serveras på tallrik ❤

Bulgur- och linssallad med hemgjord vinägrett

Flytten gick fantastiskt bra, allt är nu placerat i min nya lägenhet och jag kunde ju inte låta bli att spendera kvällen med att pysslande plocka in grejer i skåp och ting i lådor FAST armarna värker efter allt lyftande som jag inte kom undan! Klockan är nu närmare 12 och jag har äntligen satt mig här med en kopp te för att njuta av det nya och tyst avtacka det gamla.

Och vilket sätt är bättre än att hitta en hel rad av nya, mysiga kommentarer att läsa igenom och att få välkomna ett par nya prenumeranter till bloggen! Vad roligt att ni hittade hit och tar er tid att läsa, det betyder så otroligt mycket ❤

Snart ska jag krypa ner i min nybäddade säng (ja alltså… host… jag har fortfarande bara en bäddsoffa, och inte en vacker sådan – dock bekväm som få!) men först tänkte jag att jag skulle dela med mig av en maträtt som jag lagar lite då och då, men som jag inte skrivit ner här -endast av den orsaken att jag aldrig lyckas få bilderna att se okej ut hur jag än försöker. Inte heller har jag ett regelrätt recept, mer en anvisning – mått  kan man ta lite efter vad man själv tycker och har hemma.

Redo? Här kommer min bulgur- och linssallad!

***

Bulgur- och linssallad

Allt som behövs är bulgur (fullkorn om du vill), röda, torkade linser (om du har färdigkokta kan du använda dem), någon form av bladig sallad till exempel babyspenat, ruccola eller en blandning av dem, färska tomater, soltorkade tomater, (färsk?) rödlök och basilika.

Häll bulgur och linser i en kastrull och addera vatten. Koka efter bulgurpaketens anvisning men ta en titt lite då och då och häll på lite mer vatten om det kokar torrt. Inte kul att diska ur brända grytor >.< Använder du förkokta linser kokar du bara bulgur. Självklart kan du också koka linserna separat, om du orkar med disken 😉

Blanda det kokta med salladsbladen, hackade tomater och soltorkade tomater och skivad lök. Strimla basilikan och blanda i den också.

Servera med en god vinägrett! Att blanda till en själv går på ett kick – man brukar säga tre delar olja, en del vinäger, fast jag rekommenderar två delar av varje. Lite godare, lite nyttigare!

Jag blandade olivolja med vitvinsvinäger, salt, peppar och timjan. Senap är också gott i, eller honung. Eller vitlök. Eller så kombinerar du alla tre, mums!