En tacksam Thanksgiving

I förra inlägget nämnde jag lite kvickt att det skulle bli en middag här hemma med Thanksgivingtema, en middag som nu blivit av, och som jag spenderat en hel del tid med att planera inför. För mig startade dagen med sex timmars kontinuerligt matlagande, för menyn var diger, och min ambition var att göra allt själv. Det var av någon anledning viktigt för mig att få detta så autentiskt som möjligt, kanske för att jag ville visa gästerna  exakt vad som pågår därborta i stora USA på torsdag och inte en svensk version av det – det hade säkert kunnat bli bra det också, men det hade inte varit den maten jag firade Thanksgiving med när jag var där och alltså hade det inte legat lika nära hjärtat.

Min första thanksgiving var med min värdfamilj i Michigan, USA 2005 (JÖSSES vad länge sedan det är!) och förberedelserna delades upp mellan oss alla fem i familjen. På min lott föll stuffingen – alltså det som skulle serveras med kalkonen och som traditionellt sätt fågeln fylls med efter tillagning (fast vi serverade den bredvid) – och pumpapajen – som jag verkligen ville lära mig att göra! På den här tiden hade jag inte hunnit bli vegetarian än, det blev jag inte förrän 2006 – och jag var heller inte lika intresserad av att laga mat, men jag tyckte ändå att det var spännande att få vara med om en högtid som vi inte har någon som helst relation till hemma i Sverige.

Bakgrunden till högtiden kan ni läsa om här, men idag handlar det mest om att få en efterlängtad paus i vardagen, äta tills man stupar och sedan sova hårt eftersom fågel sägs göra än just sömnig (prova det om ni har svårt att sova!) 😉 Ja, och så försöker man fundera ut vad man är tacksam för och tänka lite extra på de som inte har lika mycket, de som saknar tak över huvudet eller mat på bordet. En fin tanke som jag tycker vi borde hålla i minnet bra mycket oftare än en gång om året, och att fira det med en brakfest är väl en härlig idé?

Thanksgivingmiddagen jag höll i startade med en drink – en tranbärssangria – som visserligen inte brukar serveras på ett traditionellt Thanksgivingbord, men har man en välkomstdrink skulle det absolut kunna vara den här. Tranbär konsumeras nämligen mycket under den här tiden på året i USA. Den bestod av bland annat tranbär som kokats med socker, apelsinjuice och rött vin.

Sedan fanns det mesta som traditionellt brukar finnas på Thanksgivingbordet även på vårt – här syns gröna bönor (som ibland hamnar i en gratäng, men jag valde att bara koka dem), majsmuffins (vilka kan bytas ut mot biscuits eller dinner rolls – båda på vanligt vetemjöl istället för majsmjöl), en sötpotatisgratäng (ibland garneras en sådan med marshmallows, men det uteslöt jag), stuffing (baserad på majsbröd, samma smet som majsmuffinsen), tranbärssås (på frysta tranbär, färska är svåra att finna här vid denna tid på året), potatismos (som jag inte har en individuell bild av men det är ingen skillnad mellan det och vår svenska version) och slutligen en tomatsallad som min pappa envisades med, den brukar inte finnas med på ett typiskt amerikanskt bord.

Lite fler bilder på de flesta av dessa rätter kan jag också ge er om ni är intresserade (ja, de kommer här oavsett om ni är intresserade eller inte, diktator som jag är):

Majsmuffins som jag redan givit er receptet till, men då i form av bröd. Denna gång blev de inte riktigt lika smuliga, kanske på grund av formen eller för att jag bytte bikarbonat mot bakpulver. De smakade dock precis som de skulle.

En sötpotatisgratäng  bestående av bland annat den givna sötpotatisen (när jag firade denna högtid i USA använde vi yams, men de smakar i stort sett likadant och byts ofta ut mot sötpotatis även där. Många kallar båda varianterna för yams). Gratängen är ganska söt, och garnerad med pecannötter. Marshmallows var inköpta, men eftersom jag som vegetarian inte äter dem och gästerna kanske skulle anse det vara lite väl extremt, serverade jag dem till efterrätten istället…

Stuffingen är en intressant historia. När jag fick göra min värdmammas egna stuffing efter hennes recept förklarade hon för mig, som då var en kaloriräknare utan dess like, att rätten bara blir bättre ju mer smör man har i den medan hon hivade i smörklick efter smörklick. Jag var förfärad, men idag är jag ganska road och tycker otroligt mycket om den, för rätten är helt klart mycket annorlunda om man jämför med många svenska rätter. Den består mest av rostat majsbröd som kokat samman med grönsaker (i mitt fall selleri och lök) buljong, smör och lite grädde. Den blev faktiskt, mot förmodan, en riktig hit här hemma!

Ja, och så kokade jag en tranbärssås, som helt klart är ett måste på Thanskgivingbordet! Igen, tranbär använder man mycket på hösten, och det påminner en hel del om lingon i smaken, så tänk på  det som en form av lingonsylt.

Det mest centrala på ett Thanksgivingbord nog ändå kalkonen, som bör vara rostad hel i ugn och se så barbarisk ut som möjligt (vegetarianen har talat). Jag avstod från att vara den som tillagade den, men tyckte, eftersom alla andra på festen var stora köttätare, att min pappa kunde få den äran att tillaga och tranchera den, och dessutom tillaga såsen, som är baserad på kalkonens sky. Han  gjorde detta med bravur och jag är otroligt glad att jag slapp 😉

Ja, och ingen middag är komplett utan efterrätt, så sådan serverades såklart en bit in på kvällen, när all mat smält något sånär. Till kunde man välja mellan vaniljglass (som jag toppat med marshmallows), grädde och vaniljsås (som var ett svenskt tillägg). Två pajer blev det, samma sorts pajer som oftast brukar serveras under en thanksgiving – en traditionell äppelpaj och en pumpapaj. Även pecannötspaj förekommer, men jag valde bort den då pecannötter är ganska så dyrt här hemma, dock är det en FANTASTISKT god variant, så ett recept har helt klart potential att dyka upp här på bloggen någon gång i framtiden!

En traditionell ä–ppelpaj har ni säkert sett flera gånger, kanske i USA, eller i filmer och TV-serier därifrån. Den består av en botten och ett lock av pajdeg och massor av äpplen, socker, smör och kanel inuti. Dekorationen kam man leka fritt med, mina kunskaper är ytterst begränsade så den blev ganska enkel. Den serveras nästan uteslutande med vaniljglass.


Pumpapajen brukar vara stjärnan på Thanksgivingkvällar, och är helt klart det allra viktigaste – ja, i alla fall för alla som inte äter fågel – och den är verkligen värd att prova! Min gjordes på butternutpumpa eftersom det var  den enda sorten jag hittade, och är därför aningen blekare än jag kanske velat, men smaken är densamma som jag kommer ihåg från alla pumpapajbitar jag ätit i mina dagar. Den serveras oftast med en rejäl klick grädde och gärna lite extra kanel.

***

Jag tänkte lägga några inlägg på att ge er recepten till några av dessa rätter, hur låter det? Något som ni är speciellt intresserade av? Ja, förutom kalkonen då, den får ni fantisera om själva 😉

Resten av denna härliga måndag kommer jag spendera i bilen för att komma tillbaka till min egen lägenhet i Växjö igen, och sedan framför datorn för att läsa ikapp i alla ljuvliga bloggar som jag inte hunnit med alls de senare dagarna. Äntligen! Kanske råkas vi över nätet? Annars önskar jag en trevlig första dag på resten av veckan ❤

Sötpotatispytt med äpple och torkade tranbär

Ja, pumpa var det igår, och jag följer i dess fotspår idag också, med en ingrediens som jag är allvarligt kär i – sötpotatisen. Enligt finfina Wikipedia är sötpotatisen faktiskt en ört (!!)och bara avlägsen släkting till vår vanliga potatis, dock används den på liknande sätt. Smaken är mer åt pumpahållet (därav de där fotspåren i början), söt och alldeles underbar! (det där var inte alls en personlig reflexion, utan bara fakta). Ni som läser här då och då är inte ovana vid sötpotatisrecept, det är verkligen något jag använder mig av ofta, och de kan användas på otroligt många olika sätt. Till exempel i den här ugnsrostade pytten tillsammans med äpple och torkade tranbär!

(På tal om torkade tranbär – de kan vara lite knepiga att hitta, men brukar finnas om man letar. Jag köpte en stor påse på Lidl, och de är jättegoda både i mat, bakverk och precis som de är!)

Receptet är inte alls komplicerat (jag hittade det här) och kombinationen är väldigt spännande, lite ovan för oss svenskar som sällan äter söta saker till lunch eller middag, men helt klart värd att testas! Det enda jag gjorde var att öka på temperaturen så det inte tar lika lång tid i ugnen  och minska mängderna, annars följde jag receptet helt. Jag åt min pytt som den är, serverad med broccoli, dock är jag säker på att den fungerar att kombinera med något kallskuret för köttätare, eller möjligtvis quornfilé för oss som håller oss till växter.

Vad tror ni?

***

Allt ni behöver göra för den här rätten är att:

Leta fram två sötpotatisar, två palsternackor och ett äpple. Det räcker till två stora portioner! Värm samtidigt upp ugnen till 225 grader.

Skala alltihop och komplettera med: 1/2 citron, 2 msk rårörsocker och 3 msk torkade tranbär.

Skär det skalade i ungefär lika stora bitar och blanda allting i en långpanna, klädd med bakplåtspapper som ni smort eller oljat.

Pressa över citronen, strö över sockret (blanda ordentligt) och blanda sedan i de torkade tranbären.

Klicka i ett par extra små smörklickar om ni vill, eller ställ in i ugnen som det är.

Det är klart när allt är mjukt och fått lite färg – det tar ca 45 minuter, men känn efter, det varierar från ugn till ugn. Blanda gärna om en gång efter 20-25 minuter.

Servera som det är eller med exempelvis kokt broccoli.

Redo att ätas! =)

Nötig sötpotatisgryta

Jösses vilket ruggväder det var igår kväll! Min hund började pipa sådär mitt i ett ösregn och jag tog suckandes kopplet i handen. Klart han måste ut, men kan han inte välja en bättre tid än ösregnstiden? Så ut gick vi, och regnet ökade lite till i styrka sådär lagom retfullt. Själv klarade jag mig hyggligt med mitt paraply, men hundenm in blev totalt dränkt, stackaren, som inte tycker om att vara blöt över huvud taget. Kanske skulle ett hundparaply vara något?

källa

Eller nja, med tanke på att han ska in och stöka i varenda buske han ser så är det nog inte sådär överväldigande praktiskt ändå, men lite sött är det, eller hur? 😉

***

Efter att ha svept in hunden i handduk och mig själv i en filt började det bli dags för middag. Och vad passar bättre i regnrusk och höstväder än en kryddig och värmande gryta? Allt du behöver till denna (förutom salt, peppar, buljongtärning och olja) har du här:

***

Den här grytan kanske inte chockar er jättemycket om ni varit här och tittat förut. Jag tycker otroligt mycket om sötpotatis, speciellt i kombination med kanel och/eller kardemumma, de smakerna är som gjorda för varandra!

På tal om det, har ni provat att baka sötpotatis och äta den med kanelsmör? Fruktansvärt gott, enkelt och förvånansvärt nyttigt!

Ja, och jordnötssmör finns också lite här och där på bloggen, jag tycker att  det är en väldigt intressant smaksättning, speciellt i lagad mat, då vi inte är riktigt vana vid att använda det så. Dock är det fantastiskt i efterrätter och bakat också, även om det inte är ett sådant recept jag bjuder på idag!

***

Originalreceptet hittade jag här,  och föjde det ganska så väl. Dock tycker jag att det användes alldeles för mycket vatten i grytan, för mig kokade inte ens hälften bort och jag lämnades med en blaskig soppa istället för gryta. Det var bara att hälla av vattnet innan jordnötssmöret åkte i – inte så svårt egentligen – men nästa gång tror jag att jag använder en mindre mängd för att slippa det lilla bekymret. Ja, och så tyckte författaren till receptet att mandelsmör skulle väljas över jordnötssmör. Jag tror det blir minst lika gott, men det är dyrt och jag hade inget hemma, så jordnötssmör går precis lika bra!

För mig blev det här 3 portioner, även om receptet säger fyra. What can I say? Antingen är det jag som äter mastodontportioner eller så är det lite snålt tilltaget. I vilket fall är det värt att provas 😉

***

Nötig sötpotatisgryta

Ingredienser
(3-4 portioner)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 ganska stora sötpotatisar
1 röd paprika
1 grönsaksbuljongtärning
1 paket/burk kidneybönor (ca 400 gram)
ca 1/2 tsk kanel
ca 1/2 tsk kardemumma
ca 1 liter vatten
1 dl jordnötssmör (eller mandelsmör)

olja att steka i
salt och peppar

Ev. jordnötter till servering

***

Hacka gul lök och vitlök fint. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter.

Skär paprikan i mindre bitar, skala sötpotatisen och fortsätt med att skära den i mindre bitar också.

Lägg bitarna i grytan tillsammans med en dl vatten och smulad buljongtärning. Låt koka i ungefär 10 minuter.

Skölj bönorna och häll i dem, fortsätt med kanel och kardemumma. Häll över vattnet och låt det koka upp.

Sänk värmen och låt grytan sjuda under lock i ungefär 15-20 minuter, tills sötpotatisen mjuknat.

Ta av locket och koka bort så mycket vatten som du vill, tills grytan har den konsistensen du vill den ska ha. (Jag själv hällde av nästan allt vatten, jag tyckte det blev för mycket soppa annars)

Blanda i jordnötssmöret och servera, gärna med jordnötter på toppen!

Jag åt min gigantportion med kokt broccoli, vilket passade alldeles utmärkt ❤

Rotfruktsgryta med ajvar relish

Jag märker hur hösten har börjat sippra in i hemmen nu, både i de bloggar jag läser, där äpplen, svamp och rotfrukter blir mer och mer frekvent och färska bär fått ge vika nu när kylan gör det svårt för dem, men också hemma hos mig och hos mina vänner. Istället för att samlas för att grilla ute i gröngräset är det innekvällar med film och mys som gäller, hinkvis med te och mat lagad tillsammans.

Själv kunde jag inte vara nöjdare. För varje år tycker jag mer och mer om hösten, precis som att jag uppskattar att få måla dit den där guldkanten på vardagen mer nu än vad jag gjort tidigare. Bara genom att tända ett par ljus och slippa det starka lampskenet har man skapat sig själv en liten rogivande stund, även om det är böcker som ska läsas och uppgifter som ska lämnas in. Dessutom är det ju nu som det är så härligt att stå inne framför spisen och producera goda, nyttiga och värmande rätter som tinar upp i mörkret istället för att blanda ihop en snabb sallad och svettas igenom måltiden.

Glöm heller inte att hösten är en tid för lite annorlunda firande, halloween för många och thanksgiving för somliga. Tänk vad mycket gott det finns runt dessa högtider, mycket som vi kanske inte är vana vid men som är väl värt att prova! Som den fantastiska pumpan som kan bli både en kryddig soppa och en mjuk och len efterrättspaj.

Ja, som ni märker har jag välkomnat hösten helt och fullt, och ni kommer därför säkert träffa på mängder av grytor och soppor från och med nu. Det går ju inte att undvika när mörkret tränger sig på, det finns inte mycket som smakar bättre än en god gryta och ett frasigt bröd när solen inte syns till. Som den här till exempel. Sötpotatis är bland det godaste jag vet och tillsammans med morötter, tomatkross och ajvar relish blir det en spännande smakkombination som mättar och som är perfekt till matlåda att ta till när tiden inte finns.

Hur känner du inför hösten?

***

Om jag inte minns helt fel läste jag ett recept på en gryta med sötpotatis och purjolök från antingen tasteline eller recept.nu som jag inspirerats av, men jag kan inte säga helt säkert vilket. Jag vill absolut inte stjäla något från någon som inte får äran för det, så om ni hittar ett snarlikt recept någonstans så är det antagligen så att jag läst igenom det någon gång och tyckt det låtit riktigt gott. Vi får ju lära oss allt om referenser i klassrummet nu, kanske är det därför jag tycker det är så viktigt att rätt person får äran för det som blir lagat? 😉

***

Jag tillsatte mer vatten än jag sedan skrev ut i receptet nedan men tyckte att min rätt blev ett mellanting mellan gryta och soppa, vilket också är gott, men det var ju en gryta jag ville ha! Så fyra dl borde räcka mer än väl, det är bättre att det är lite för lite vatten från början så man kan hälla på lite till om det behövs. Samma sak gäller för ajvar relishen, tillsätt mer i slutet om du tycker att jag var lite mesig med mängden!

***

Rotfruktsgryta med ajvar relish

Ingredienser:
(4 portioner)

1/2 purjolök
2 vitlöksklyftor
2 morötter
2 sötpotatisar
1 paprika (min var röd)
1 buljongtärning
ca 4 dl vatten
1 burk krossade tomater (ca 400 gram)
1 dl ajvar relish
1 burk bönor (400 gram) (jag valde stora vita bönor)

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka purjolök och vitlök och fräs i olja i en stor kastrull.

Skala morötter och sötpotatis. Skär dem i mindre bitar och lägg i efterhand de blir uppskurna. Fortsätt med paprikan på samma sätt.

När allt är uppskuret och ligger i grytan, smula över buljongtärningen och häll över vattnet.

Låt koka under lock runt 10 minuter.

Fortsätt med att hälla i de krossade tomaterna och ajvar relish och låt koka lite smått i ungefär 15 minuter till eller tills allt är mjukt och har kokat ihop lite.

Skölj bönorna och blanda i grytan.

Smaka av, salta och peppra efter smak. Om du tycker det behövs kan du addera lite mer ajvar relish.

Servera med tex turkisk yoghurt som jag gjorde och kanske lite persilja på toppen. Ett gott bröd passar bra till!

Tomatsoppa med sötpotatis

Jag kan väl inte riktigt påstå att jag är en utpräglad soppmänniska egentligen. Om jag har valmöjligheten väljer jag något tuggbart nio gånger av tio, att dricka lunch har inte samma klang som att äta den. Men så kommer det  en sådan där dag. Ni vet, en råkall, lite blåsig dag med ett risigt, aningen nedåtpekande humör. En perfekt dag för soppa!

Receptet jag provade på idag har jag varit nyfiken på länge. Varje gång jag har bläddrat förbi det tänker jag; nästa gång får det bli DET receptet, men så kommer nästa gång och helt plötsligt är det inte lika lockande längre. Ikväll lockade det mig dock ordentligt. Att jag sedan hade de flesta ingredienser hemma redan gjorde ju bara saken bättre. Så det blev Soppan med stort S ikväll – tomatsoppa med sötpotatis.

Originalreceptet kommer ursprungligen härifrån och heter där smal tomatsoppa med linser och sötpotatis. Tyvärr hade jag inte den lätta kokosmjölken som receptet bad om, därför kan jag inte kalla min soppa för smal. Linser hade jag däremot, men det orkade jag helt enkelt inte skriva ut som titel. Därav mitt kortare namn.

tomatsoppa med sötpotatis

Jag är faktiskt efter ikväll något omvandlad – den här soppan var riktigt mumsig! För att få använda käkarna lite valde jag att inte mixa soppan, lite bitar kändes helt rätt, och så åt jag scones med philadelphiaost till (jo, jag struntade i att kombinationen aprikosscones – philadelphia – tomatsoppa låter lite udda).

Eftersom jag saknade basilika hemma kunde jag inte toppa den med något snyggt grönt, så istället fick tallriken en turkisk yoghurtklick på toppen. Den var mest för syns skull visade det sig, den tillförde ingenting egentligen.

Kanske kommer jag inte äta soppa varje dag i fortsättningen heller, men jag kommer i alla fall inte förbise dem helt; de är ofta godare än man tror =)