Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Torsdag igen, och min tid som julledig börjar dra sig mot sitt slut. På måndag får jag nästa hemtenta, och veckan kommer därför ägnas åt att få till den så bra som möjligt innan fredagen dyker upp med inlämningstiden i högsta hugg. I nuläget ser jag INTE fram emot den, men den måste göras den också, så det är bara att bita ihop! Dock har vi ju en långhelg att ta vara på innan vecka 2 sätter igång, som jag borde ägna åt studier men som jag kommer ägna åt ungefär allt annat förutom just det 😉 Har verkligheten hunnit ifatt er än? Eller ligger ni lite lågt så här i början av året?

***

Jag kom på att jag faktiskt aldrig gav er recepten på de två rätter som jag serverade ihop med Chokladmoussecheesecaken på nyårsafton, så det är dags att göra det nu innan alldeles för många dagar passerat förbi och nyår plötsligt inte känns så aktuellt längre! Jag var hemma i mitt föräldrahem eftersom det nu är sista gången vi kommer vara där över nyår (en flytt står på schemat i februari) och mina föräldrar festade på både krabba och oxfilé. Köttvägraren i mig gjorde att jag fick hitta på en egen meny, men det hade jag absolut ingenting emot! Därför blev min förrätt istället ugnsbakad brie med fikon och nötter, som jag blev så sugen på efter att ha läst Lindas recept på just ugnsbakad brie. Mitt recept skiljer sig lite grann från hennes, men grundtanken är densamma, en ugnsvarm skapelse toppad med söta fikon och salta nötter som det väller ut varm, härlig ost ur när man skär in i den. Min kära mor åt mer av den än krabban som låg framför henne, så det tar jag som ett gott betyg!

Huvudrätten tar vi nästa gång!
(snacka om cliffhanger!) 

***

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Ingredienser:
(3-4 portioner som förrätt)

1 rund Brieost – ca 250 gram (jag använde Kolibrie, både originalet (33%) och lightversionen (11%) fungerar)
100- 150 gram torkade fikon
ca 1 dl nötter (tex cashew (som jag använde) och/eller mandel)
3 msk honung 
1 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker

***

Värm upp ugnen till 175 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.

Lägg brieosten mitt på plåten.

Hacka de torkade fikonen och lägg i en skål.

Häll i nötterna (Sorten är valfri) i samma skål.

Värm honungen lite grann om du inte använder flytande (det blir svårt att blanda om annars) och häll den över fikon och nötter.

Krydda med kanel och vaniljsocker och blanda.

Skeda skålens innehåll över Brieosten, det gör ingenting om inte allt stannar på osten utan lägger sig vid sidan om.

Ställ in i ugnen cirka 10 minuter, tills den är genomvarm och mjuk.

Servera något avsvalnad men fortfarande varm.

***

 

Årets julklapp: glöggspetsade fikonpraliner

Nu ni, är dopparedagen här om bara ett par enstaka timmar! Jag kan tänka mig hur alla barn slits mellan viljan att lägga sig tidigt för att julen ska komma snabbare och vänta uppe för att genskjuta tomten när han lägger morgongåvan under granen  tidigt, tidigt. Så var det i alla fall för mig när jag var yngre, vi fick alltid en julklapp på morgonen som vi kunde roa oss med innan det var dags att ta sig till faster i hennes lantliga stuga för att se Kalle på världens minsta, flimrigaste TV (vadå el? På landet?) äta julbord i alldeles för många timmar (när man inte ens är tonåring än är maten på julen mindre viktig) och äntligen, ÄNTLIGEN se tomten komma på sin spark genom fönstret och snart höra honom stampa av snön från stövlarna i farstun. På senare tid har det blivit lite lättare att njuta av varje del av julaftonen, men klapparna lockar ju såklart ändå, det är alltid roligt att se miner av (förhoppningsvis) glädje när presenter som köpts med omsorg blir uppackade, oavsett om det är jag som får eller jag som ger.

I år har jag varit sparsam med att göra julklappar, mest för att jag varit ganska sönderstressad de senaste veckorna, utan att ens ha en ordentlig anledning till känslan. Det har blivit många fler sovtimmar än baktimmar kan jag avslöja, och det märks ganska tydligt om man tittar tillbaka på bloggens historia, som innan december månad haft ett antal fler inlägg. Idag när jag loggade in på bloglovin (där ni gärna får lägga till mig om ni inte gjort det!) efter två dagars paus hade jag nästan 400 inlägg att läsa, varenda ett spännande, lockande och helt uteslutet att hoppa över! Så jag blev lite överväldigad och bestämde att skjuta på läsandet till efter jag postat det väntande inlägget som kommer här.

För mor min kommer få en hembakad julklapp i år i alla fall, och förhoppningsvis tar hon inte en ordentlig titt på min blogg innan morgondagen nu när jag modigt postar innehållet här 😉 När jag hittade receptet på de här små godbitarna visste jag att det inte fanns en möjlighet att jag INTE skulle testa dem, då precis varenda ingrediens är en stor favorit hos mig. Ja, det var på matvett jag hittade dessa fikonpraliner, som tillsammans med pepparkaka och glögg blir en helt fantastisk kombination av jul på bit!

Det finns två varianter på receptet, dels det som man kan hitta på matvetts hemsida som innehåller digestive och så dels det som jag gjorde som innehåller pepparkaka. Valet är helt upp till var och en, beroende på vad ni tycker om eller vad ni har hemma. Så här gjorde jag:

***

Fikonpraliner

Ingredienser:
(ca 30 större eller 50 mindre)

200 gram torkade fikon
200 gram mandelmassa
ca 20-25 krossade pepparkakor
5 msk valfri glögg (jag använde blossas lättglögg)
4 msk smält smör (ca 60 gram, jag använde mindre än så)
200-250 gram mörk choklad
ev ca 100 gram vit choklad till dekorering

***

Klipp fikonen i mindre bitar över en bunke och kasta fästena.

Smula i mandelmassan och fortsätt med pepparkakskrosset.

Häll över glöggen och det smälta smöret; blanda med händer eller ex. stavmixer tills slät.

Ställ in smeten i kylen i någon halvtimme.

Tag ut och rulla runda bollar i valfri storlek, lägg på bakplåtspapper. Sätt tillbaka i kylen minst en timme, jag lät mina stå inne bra mycket längre.

Smält den mörka chokladen över vattenbad eller försiktigt på platta/i mikro.

Doppa varje boll så den täcks, ta upp och lägg tillbaka på bakplåtspappret. Efter några minuter kan den vita chokladen smältas och användas till dekorering om ni vill. Ställ tillbaka i kylen tills chokladen stelnat, någon timme eller så.

Njut! Ja, eller ge bort… Fast det ena utesluter ju inte det andra 😉

Överbliven choklad gör kakan glad (och frukten med)!

Idag, bara ett par små dagar innan dagen med stort J är jag ÄNTLIGEN pigg och vaken, efter över en månad av konstant och långvarig trötthet. Det känns fantastiskt att kunna sitta igenom en dag av lektioner utan att behöva koncentrera mig på att dyrka upp ögonlocken, och ÄNDÅ orka med att både koka risgrynsgröt och fixa julgodis när jag kommer hem! Plus lite studier nu när det sista seminariet vankas, kan ni tänka er! Jag vet inte om det är den dagliga apelsinen jag infört, om det är att marken var aningen så lite pudrad av nyfallen snö eller om det helt enkelt har att göra med lördagens och söndagens säkert 30 timmars sammanlagda sömn, allt jag vet är att det har fungerat och jag hoppas att det håller i sig!

***

Vad jag har att dela med mig av idag är inget egentligt recept, det är mer ett litet tips om ni har tex doppat era ”cookie dough”tryfflar i smält choklad och missbedömt mängden choklad att doppa i, vilket är väldigt lätt gjort. Istället för att slänga ut det eller slicka i er allt (det går att låta bli!) är det lite sött att doppa ena halvan av någon slags torkad frukt i chokladen och dekorera lite halvtjusigt med strössel eller liknande. Detta går också att göra med pepparkakor eller som i mitt fall ett par oreos som legat ensamma i skåpet ett tag utan något speciellt användningsområde i sikte. Vill ni vara överduktiga (som inte jag orkade vara så här på kvällskanten) kan den ena sidan doppas i mörk choklad, torka och så kan den andra sidan doppas i vit choklad. Jag har gett bort sådana oreos någon gång och de blev väldigt uppskattade, i all sin enkelhet! Ja, fast då kan det ju bli vit choklad över, så då får ni stöka runt efter lite fler kakor att doppa!

Oerhört enkelt är det, men känns ändå lite personligt och hemmagjort, speciellt om kakorna eller den torkade frukten ges bort  i en söt burk eller påse!

***

Så här lite på slutet vill jag också slänga in en ursäkt till er fina bloggare för att jag inte är riktigt lika duktig på att läsa era inlägg som jag brukar vara, tiden springer från mig, nu när jag är gammal och 24 😉 Jag läser och kommenterar så mycket jag bara kan, dock kan det bli någon dag eller två för sent ibland.  Och, jo, jag vet att det inte är något att be om ursäkt för, men jag känner mig ändå lite skuldmedveten, ni är ju vana vid att se mig på era sidor så ni kanske tror att jag tappat bort er i vimlet! Fear not! Jag gillar er än!

Älskade, fruktade bröd!

I vissa avseenden är jag mindre ung, studerande vuxen på 23 år och mer tant Ulla, 68 år och aktiv pensionär. Till exempel när det kommer till det här med tidningar. Jag älskar att krypa upp i soffhörnet/hammocken/balkongstolen med en njutbar tidning i handen och läsa dem från pärm till pärm. Dock är det inte de självklara (?) valen som faller mig på läppen, jag kan inte med tidningar som Veckorevyn, som helt går ut på att hjärntvätta oss lättpåverkade till max genom allt från ”du-duger-precis-som-du-är” till ”hur-du-går-ner-20-kilo-på-10-dagar”. Visst finns det dubbelmoral överallt, i alla sammanhang, men aldrig är det nog så tydligt som när man slår upp ett färskt nummer av Frida och inte ser annat än tips på hur man passar in och listor över vad killar tycker om. Inget ont om de som läser dessa, det finns absolut matnyttigt att hämta i dem också, men de är ingenting för mig.

Då någon nämner Året Runt däremot, då börjar mina öron spetsas! En Allas och en Icakuriren också, sedan har jag en liten fest för mig själv i solstolen! Härliga recept blandas med praktiska råd och tips, sanna berättelser ur livet och frågespalter om det mesta mellan himmel och jord . Nämnde jag de härliga recepten? Dessutom är priset överkomligare än säg… 59 kronor för Allt om Mat och liknande tidningar, som vi stackars studenter inte har en möjlighet att hålla oss med och därför bara kan sukta efter tårtor och upplagda fat på framsidorna.

Förutom tantvarningstidningarna jag redan nämnt är det bara de engelskspråkiga varianterna jag dras åt, brittiska/amerikanska utgåvan av Cosmopolitan och Glamour har mig i ett starkt grepp. Vad det säger om mig vill jag nog inte veta, då de sannerligen ligger i snudd på samma liga som Veckorevyn och Frida, men det är väl lite bättre när det är på ett annat språk? Kanske? Lite?

Vi låtsas som det och går vidare med ett snabbakat recept på ett bakpulversbröd som inte tar många minuter att blanda ihop och blir LJUVLIGT gott! Ibland är det trevligt med sådana bröd som inte behöver jäsa, det är så smidigt att kunna skippa ett par steg i processen. Jag hittade det, förstås, i Året Runt (därav utläggningen om mina tidnings(o)vanor), denna gång i nummer 26 2011, och har (skamlöst nog) kopierat det till er som inte har tidningen.

***

 

Snabbröd med valnötter och gojibär

2 limpor

10 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
1 dl grovt rågmjöl (åh, om jag ändå haft det hemma! Jag tog durumsmjöl istället för att slippa handla)
1 msk bakpulver
1 msk salt
1 dl linfrön
3 dl solroskärnor
1 1/2 dl valnötter
1 1/2 dl aprikoser
1 1/2 dl gojibär
1 liter filmjölk (jag hade bara naturell lättyoghurt, så jag använde 5 dl av det och 5 dl 10% turkisk yoghurt)
1 dl mörk sirap

Sätt ugnen på 175 grader.

Rör ihop mjölsorterna, bakpulver, salt, linfrön och solroskärnor i en stor bunke. Grovhacka nötter och aprikoser och blanda ner i bunken tillsammans med gojibären. Häll i filmjölk och sirap, blanda väl.

Klä två avlånga brödformar med bakplåtspapper och dela upp degen. Grädda ca 60 minuter.

Jag hade även i lite russin, bara för att jag tycker det passar så bra i bröd. Vill du ha det är det bara att vända ner dem samtidigt som aprikoserna och gojibären.

Servera precis som det är eller kanske med lite smör, andra pålägg behövs inte!