Veganska choklad”cheesecake”rutor – inga ägg, inga mjölkprodukter och vid behov glutenfria.

Jag dyker rätt in, utan något som helst omhuldande, i världen av veganska recept nu när jag fick klartecken från er i mitt senaste inlägg! Visserligen hade jag nog gjort det ändå, men det är ju roligt att se att ni är öppna för lite inblick i vad som kan åstadkommas utan ägg och mjölk. Nu har ju jag som sagt inte helt övergott till en vegansk diet så det kommer säkerligen upp recept med både ägg och/eller mjölkprodukter här på bloggen ändå, men från och med nu lär ni snubbla över orden mandelmjölk och tofu lite oftare än ni gjort innan 😉

***

Jag är, och har alltid varit, av den åsikten att om jag ska unna mig något, då ska det banne mig smaka bra också! Jag väljer gärna en lite nyttigare kaka framför en onyttig, men inte om den onyttiga är sjuttiofem gånger godare. Visst kan jag tänka mig att byta ut mjölet i min muffins mot fullkorn, men inte om det gör att den smakar bark. Förstår ni vad jag menar? Jag offrar inte hur mycket som helst för att göra ett bakverk ”bättre” för mig – jag äter det ju ändå denna kaka för att jag vill njuta av den, annars hade jag lika gärna kunnat ta mig ett äpple att knapra på. Så med den inställningen kommer jag döma mina veganska recept också. Det som jag bakar ska smaka GOTT. Punkt slut. Inte ”gott för att vara veganskt” eller lite annorlunda men helt acceptabelt”. Nej, då kommer jag också låta er få reda på att det finns godare alternativ därute. För jag är HELT säker på att det går fantastiskt bra att göra veganska cupcakes utan att tänja på smaklökarna det minsta lilla, eller tårtor som ingen skulle hugga in på och tänka ”om den bara hade innehållit äkta grädde!”. Den inställningen har jag och den kommer jag inte att tumma på – för bakat ska i första hand vara gott, inte nyttigt eller annorlunda (även om det gärna får vara det också).

Mitt första, medvetet helt veganska recept som jag har att dela med mig av blev också mitt första veganska äventyr inom bakvärlden. Lagat vegansk mat har jag gjort länge, det fungerar bra även i en  vegetarisk livsstil, men att baka utan ägg och mjölk har jag förut inte riktigt provat på. Dock kände jag redan när jag började finkamma internet efter härliga veganska bakrecept att en vegansk version av cheesecake vore riktigt kul att börja med! Visst kan det låta lite överilat att börja med ett bakverk som till och med i sin titel berättar att det handlar om en mjölkproduktig kaka, men jag har hört så mycket positivt om veganska cheesecakes, om deras krämighet och mjukhet, att jag ändå inte kunde hålla tassarna borta. Dessutom hade jag precis rätt sorts tofu hemma, köpt lite med det här ändamålet i bakhuvudet, så valet visade sig vara lite lätt förutbestämt.

Resultatet?

Först och främst måste jag säga att den inte blev särskilt vackert mönstrad . Jag hade sett en tjusig marmorerad kaka framför mig, men tji fick jag när min choklad var lite för varm vid tillsättning och chokladsmeten därför blev tjockare och tyngre än den utan choklad. Därför var den svår att blanda i jämnt, och tillslut gjorde jag hela cheesecaken chokladsmakande. Mycket enklare 🙂

Dock är det väl inte utseendet som räknas? För smaken är faktiskt riktigt trevlig! Den är krämig, djupt chokladig och väldigt svår att skilja från en helt vanlig cheesecake. Möjligtvis kan man urskilja en liten beska i eftersmaken, men det kan lika gärna vara den mörka chokladen som gör sig påmind. Den är också lite smulig i konsistensen, men på det stora hela helt klart en succé!

Prova du också!

***

Jag använde det här receptet som grund till min cheesecake och ändrade lite efter eget huvud 🙂

***

Veganska choklad”cheesecake”rutor

Ingredienser: 

Till bottnen:
8-10 digestivekex (eller ett glutenfritt alternativ)
ca 40 gram smör, mjölkfritt
ev. 3 msk ljust muscovadosocker

Till fyllningen:
1 paket silken tofu, firm – ca 250 gram (titta efter i den asiatiska hyllan i din butik!)
1 paket tofuline creamy spread
2 dl strösocker
1 dl mandelmjölk (eller annan vegetabilisk mjölk)
saften från 1/2 citron (ca 2 msk)
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 1/2 tsk vaniljsocker)
3 msk potatismjöl
225 gram mörk choklad, mjölkfri (450 gram om du vill ha chokladsmak på all smet)

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och ta fram en form – jag använde en fyrkantig form på ca 24 cm för att göra mina rutor, men vill du hellre göra en klassisk cheesecake kan du använda en rund springform, ca 24 cm.

Smula digestivekexen fint, smält smöret och tillsätt det.

Häll i muscovadosocker om du vill smaksätta med det, det går också att utesluta det eller variera med ex. någon tsk kanel.

Blanda väl och tryck sedan ut smulblandningen på botten av formen.

Förgrädda bottnen i ugnen i ca 6-7 minuter.

*

Sänk ugnsvärmen till 175 grader.

Häll av tofun ordentligt och lägg i en stor skål.

Lägg i creamy spread eller motsvarande färskostimitation och vispa antingen i köksassistent eller med elvisp till en jämn smet.

Fortsätt med att hälla i socker och mjölk och vispa tills sockret löst upp sig, ca 3 minuter.

Blanda i citronsaft, vaniljpulver och potatismjöl och fortsätt vispa i ett par minuter till.

Smält chokladen försiktigt i micro eller vattenbad. Låt den svalna en aning.

Häll hälften av cheesecakesmeten i en annan bunke och tillsätt den smälta chokladen i den. Låt den andra bunkens cheesecakeinnehåll vara utan choklad. På så sätt kan du få en marmorerad cheesecake.

(Min blev som synes inte särskilt marmorerad. Kanske lyckas du bättre än jag som till slut blandade ihop båda smeterna. Dock tillsatte jag ingen extra choklad, och jag tycker inte att dubbla mängden behövs. Det gör du som du vill)

Häll den ljusa smeten över den förgräddade bottnen.

Fortsätt med den mörka och blanda försiktigt, tills den blivit lite snyggt (eller fult, om du tar min som exempel) marmorerad.

Skjut in i ugnen och grädda i ungefär 40 minuter (originalreceptet sa 55 men det hade varit alldeles för långt för min, dock ändrade jag ju en del i receptet) tills cheesecaken stelnat men fortfarande är lite lös om du skakar till formen. Den kommer inte ha någon färg.

Låt svalna en stund och ställ sedan in i kylen i minst två timmar för att stelna helt – gärna över natten.

Skär upp i bitar och förundras över att en cheesecake utan ”cheese” kan smaka så cheesecakeaktigt 😉

***

Belugalinsgryta eller vad i hela friden är belugalinser?

Belugalinser.

Sök på det på wikipedia och det första du får fram är en fundering om ifall du menar ”ett annat namn på vitval”.

Vitvalslinser var  inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag köpte just belugalinser häromveckan under min dagstripp till Stockholm och storstadens aningen bredare sortiment än grynhyllan på Ica. Och vitvalslinser är det heller inte som ligger och väntar i plastpåsen, hur spännande det än kunnat låta. Nej, belugalinser har tack och lov ingenting att göra med något annat än linsfamiljen den kommer ifrån, där den är en av de minsta medlemmarna. Svart som natten till färgen är den ett spännande tillskott till de vanliga röda eller gröna linserna och när de kokas bli de lite glansiga till färgen – lite som svart kaviar till det yttre, och därför också döpt efter en svart kaviarsort. De behöver inte blötläggas innan användning utan sköljs bara av och kokas i ca 30-40 minuter (eller kortare om de ska användas i ex sallad och ha lite tuggmotstånd), tillsammans med andra godsaker eller helt på egen hand.

Låter det tilltalande?

Jag, som är en stor beundrare av linser, tyckte att det lät som ett strålande komplement till skafferiet här hemma. Linser kan ju användas till så mycket! I pastasåser och lasagner, i moussaka och kalla röror, i soppor och i grytor… Listan kan göras lång för användningsområdena tar nästan aldrig slut. Dock måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att variera mina linsval. Röda linser är det jag brukar använda, gröna linser har jag också alltid hemma, men det finns ju så många fler! Så belugalinserna åkte ner i korgen och efter att ha smakat dem kan jag säga att det är något jag är evinnerligt glad för. Hittar du dem på hyllan så tycker jag helt klart att de är värda en chans, de är smakrika, har ett gott tuggmotstånd och behöver inte trixas med för att man ska kunna använda dem. För att inte tala om nyttan med dem! Fulla av protein och fibrer är de perfekta i en vegetarisk diet och precis lika perfekta för allätare. Så koka på och ät med gott samvete 🙂

***

Mitt val på premiärrätt för min påse belugalinser blev en krämig linsgryta där linser och bönor står för nyttan och kokosmjölk för krämigheten. Den kan serveras som den är, med grönsaker, eller med ris/gryn/pasta, vad helst du är sugen på för tillfället.  Toppa gärna med lite turkisk yoghurt, speciellt om du drar till med en stark chilipeppar, så svalkar det lite.

Tips: belugalinserna går att byta ut mot röda linser om du hellre vill använda det, gör på samma sätt men koka inte riktigt lika länge.

Lycka till! 🙂

***

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
en liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (jag använde en ganska mild variant, men det gör du som du vill)
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 2 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)
1 lime

rapsolja
salt och peppar

***

Skala och hacka lök och vitlök och börja fräs dem i olja på bottnen av en djup kastrull.

Riv i en bit färsk ingefära, ca 2 cm.

Skrapa eventuellt bort kärnor och hinnor ur chilifrukten om du inte vill ha så mycket hetta, låt dem annars vara kvar och hacka den fint. Tillsätt i kastrullen.

Skölj belugalinserna noga i en sil och låt dem rinna av.

Tillsätt krossade tomater, kokosmjölk, 1 dl vatten och linserna. Rör om ordentligt.

Låt det koka på medelvärme under lock i 30-40 minuter; tills linserna är mjuka men fortfarande har tuggmotstånd. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om du tycker det är för tjockt.

Skölj kikärtorna och tillsätt dem i grytan när det är ca fem minuter kvar.

Smaka av med salt och peppar och dra ifrån värmen.

Pressa i saften från limen precis innan servering.

Garnera eventuellt med någon färsk ört, tex citronmeliss ❤

***

Smaktest: Sk*nka utan rumpa från Astrid och aporna

Jag vill inleda denna recension med att utfärda en varning, en varning som det är viktigt att ni som är hoppfulla på produkten tar i beaktan. Det är nämligen så att även när jag fortfarande åt kött (kan ni tänka er att det ”bara” är snart sju år sedan jag var fullfjädrad asätare karnivor och käkade revbensspjäll utan att se lidande grisar framför mig? Sedan blev jag 18 och resten är historia) så var jag inte en jättestor beundrare av just skinka. Mina smörgåsar bestod oftast av ostiga pålägg (nämen, tänk, det gör de ju fortfarande, om än aningen mer löpefria) eller möjligtvis kalkon som enligt mig smakade bättre och hade mindre risk att trassla in mina tänder i otuggbara fettslamsor. Därför kanske jag är en aning subjektiv i mitt smaktestande, jag inledde den ju med ett minne av en skinksmak som jag aldrig riktigt beundrat. jag är heller inte en av de vegetarianer som saknar smaken av kött eller kyckling. I början kanske, men efter ett tag försvann den saknaden och ersattes av en känsla som inte kan beskrivas som annat än ett äckel inför tanken på att bita in i en bit av Knorres rumpa.

Dock vill jag poängtera att jag inte har några som helst invändningar emot att det finns imitationer av kött att lätt och snabbt få tag på i kyldisken på ica. Jag har haft otaliga konversationer med köttätare som provocerats av min gröna tallrik och undrat hur jag kan påstå mig vara vegetarian och samtidigt äta quorn (”för det är ju SÅDAN dubbelmoral att vilja äta något som smakar som det man givit upp!”).

Nej, det tycker jag inte. Mitt beslut att bli vegetarian hade ju faktiskt andra anledningar än att jag inte tyckte om smaken av kött. Det är inte DET som är problemet, det är varifrån köttet kommer och hur det en gång behandlats som bekymrar mig, i alla fall till största delen. Så jag ser inga som helst problem med att grilla sojakorv under sommaren – inte minst för att det underlättar för mina icke-vegetariska vänner när jag kommer på middag.

Nåväl, tillbaka till smaktestandet, innan jag helt snurrar in mig i diskussioner för och emot vegetarianism/veganism.

Sk*nka utan rumpa är Astrid och apornas veganska variant på just skinka och är en del av en serie smörgåspålägg som alla ska kunna äta med gott samvete (andra exempel är Mild Chöritzo och Prinsesskorv). Förpackningen är i mitt tycke helt fantastisk. Jag menar, hur kan man INTE älska det här? Först själva produktnamnet som så klockrent beskriver vad det är som väntar innanför plasten, och så den skönt gröna, tecknade etiketten med världens sötaste lilla minikulting utrustad med gigantiska hundögon i stil med katten i Shrek. Jag skulle lätt kunna ha en förstorad version av denna etikett på väggen. LÄTT.

Vänder vi på förpackningen får vi snabbt reda på vad det faktiskt ÄR i förpackningen, i motsats till vad det INTE är. Innehållsförteckningen listar vetegluten som den ingrediens förutom vatten som skinkan mest består av.  Tillsammans med sojaprotein, kryddor, jästextrakt och färgämnen för att få skinkan till att se aptitlig ut blir resultatet just det här: sk*nka utan rumpa. Bara ingredienserna ger inte mycket till ledtråd om hur produkten faktiskt kommer smaka, mer än att där ”kan finnas spår av senap”. Senap? Jo, senap är ju gott…

Under innehållsförteckningen har vi näringsvärdet uppradat och det går snabbt att räkna ut, även för mig och min undermåliga matematikkunskap, att om jag äter hela förpackningen (100 gram) på en gång så skulle det resultera i att min dagliga kalorikvot blir 235 kalorier fattigare. I skrivandets stund kan jag inte garantera mängden skivor som låg i mitt paket, men jag drar till med åtta, och vi märker då att varje skiva ligger på runt 30 kalorier. Kanske en aning mer om mitt minne av antalet bleknat, men oavsett vilket inte så farligt. Till största delen består sk*nkan av protein – härligt! – följt av några gram fett och ett par gram kolhydrater. En trevlig näringsvärdestabell att titta på, sticker inte för mycket i ögonen på den som bryr sig om sådant.

Det viktigaste är ju trots allt inte siffrorna, så efter att ha ögnat igenom dem tragglade jag mig in i plastförpackningen för att få en efterlängtad bild av det förmådda underverket.

Och nej, det ser inte ut riktigt ut som skinka, även om det helt klart kunde vara ett ickevegetariskt pålägg. Det är runt, som skinka, men där upphör likheterna. Jag tycker mer att det påminner om mortadella om ni är bekanta med den sortens pålägg – finmalt kött i korvformat med eller utan oliver i – då skinka är mer… glansigt? Jag vet inte riktigt, men det är något som inte påminner mig om skinka när jag ser den. Det behöver i sig inte vara något negativt, utan är bara en observation. På smörgås har ju det inte någon som helst betydelse hur den ser ut, bara den är något så när aptitlig. Och äcklig ser den inte ut, inte heller doften antyder det, även om den inte är så väldigt lik den som man möter i skinkdisken den heller.

Och smaken?

Det är här min inledande varning kommer in i bilden. För jag önskar så att jag kunde skriva metervis med hyllningssånger till Sk*inka utan rumpas ära. Jag skulle så gärna vilja skicka ut er alla på vallfärder till Malmö eller Stockholm för att rensa hyllorna på sk*nkpaket och lova er att ni aldrig mer besviket behöver äta era smörgåsar utan oköttigt köttpålägg att dekorera den med. Men ärligt talat; jag kunde inte med smaken. Den är svår att definiera och svår att jämföra med någonting, den är bara… Fadd. Och torr, på ett konstigt sätt. Är det så här vanlig skinka smakar förstår jag varför jag föredrog ost även som barn.

Mitt första försök var att äta skinkan precis som den var, ur förpackningen. När det inte gick väl gjorde jag ett tappert försök att äta en skiva på en varm macka, täckt med mozzarella, kanske skulle smakbrytningen göra den mer tilltalande? Men nej, tyvärr, det slutade med att jag gjorde en ny macka med soltorkad tomat och lök och matade hunden med sk*nksmörgåsen. Om inte annat så är den ett perfekt alternativ till frolicen jag brukar mata honom med – skönt veganskt så jag slipper känna mig barbarisk när jag ger honom köttbaserat godis – och han åt den åtminstone med god aptit.

Även min faster fick agera testkanin då hon ovetandes om att det inte var äkta skinka lade en skiva på frukostmackan. Hon tyckte den smakade riktigt bra, och jag tittade storögt på när smörgåsen försvann en bit efter en annan, med pålägget jag knappt lyckades svälja oskyldigt liggande ovanpå. Hur är det möjligt att någon kan tycka om något jag INTE gillar? Jag vet inte, men går gör det uppenbarligen. Så därför uppmanar jag dig att köpa en paket själv nästa gång du ser en i hyllan (troligtvis  inte i din närmaste affär, men om du någon gång befinner dig i Astrid och apornas egen butik eller så) och bilda dig en uppfattning själv. Produkten är snygg, prisvärd (med sina runt 30 kronor) och relativt nyttig – för mig drar dock smaken när betyget rejält. Nej, jag kommer fortsätta med mina hummus-, tartex- eller kesomackor och lämna sk*nkan åt dig. Hoppas du tycker om den. Det gjorde inte jag.

Betyg: 2.5/5

Vinst, goodstore, urban deli och en skogsbärssmoothie på mandelmjölk

Vad roligt att se att så många av er har hittat till bloggens första tävling! Det är inte många dagar kvar nu, ska bli jättekul att få skicka iväg vinsterna till två av er efter helgen, det ser jag verkligen fram emot 🙂

Och på tal om vinster – finaste bloggerskan Hovkonditorn lottade för en tid sedan ut lite smått och gott från Singapore och ett av godsakspaketen tillföll mig! Tror ni att jag blev glad? Överlycklig är väl mer ordet som stämmer in på min reaktion! Tävlingen handlade egentligen om kanelchipsen som hon hyllat i ett par inlägg, men paketet innehöll förutom en stor påse sådana också bland annat en variant på oreos, reese’s pieces som jag ÄLSKAR och en riktigt spännande kitkat med smak (och färg!) av grönt te! Stort tack till dig Katarina, jag ska hitta på något roligt med kanelchipsen och lägga ut på bloggen så snart jag kan 🙂

Även hunden min tyckte det var spännande med vinsten – så spännande att han ville behålla allt själv 😉

Nu när vi ändå diskuterar sådant som jag är glad över (visserligen är det inte mycket jag INTE blir glad över, men vi kan bortse ifrån det) så var jag i Stockholm nyligen. Jag är född och uppvuxen i mörkaste småland, så i mina ungdomsdagar hände det inte alltför ofta att vi for dit – det tog ju fyra timmar bara åt ena hållet! Nu när Nyköping blivit mina föräldrars nya hemort är Stockholm plötsligt inte alls lika avlägset och vi tog tåget upp en dag bara för att vi kunde. Som av ett under (eller för att jag finkammat google efter den) hittade jag på södermalm supertrevliga veganska butiken goodstore. Är ni som jag vegetariska i er kosthållning eller bara tycker om att prova lite vegetabiliskt då och då är det ett stort och maffigt tips att ni tar er dit! Jag hade kunnat spendera åtskilliga timmar spatserande bland hyllorna med godsaker – det mesta ekologiskt och allt till 100% veganskt. Äntligen en affär jag inte behöver lusläsa innehållsförteckningar i, inte en enda liten fiskpartikel eller köttbuljongstärning har smugit sig ner i någon av produkterna där inne! Det är inte en galet stor affär, men den är så ruskigt värd ett besök att jag inte kan nog rekommendera den.

jag kom ut därifrån några kronor fattigare (det hade blivit fler om jag inte åkt tåg och varit tvungen att bära allt själv) och dessa produkter rikare:

Sk*nka utan rumpa från Astrid och aporna (jag har velat smaka den här varianten SÅ länge!)

Den godaste mjölkvarianten som existerar – Mandelmjölk ❤ Äntligen har jag hittat den på hemmaplan!

Silken tofu som jag kanske ska försöka få ihop en cheesecake med. Möjligen. 

Mini moos med honeycombsmak – vegansk choklad som är moo free

Bredvid Goodstore ligger, som att inte det vore nog, Urban Deli.  Där finns en hel del trevliga produkter till vettiga priser som kan vara svåra att hitta i andra delar av landet, i alla fall i städer som inte är överdrivet stora. Så där blev det också lite inköp (och te i väntan på att regnet skulle avta) innan vi tog oss ända hem till Nyköping igen.

Ekologiska belugalinser från Biofood att experimentera med

Vackert inslagen vit choklad med torkade jordgubbar från Divine 

ett provpaket med tio olika sorter av Lövs teer (mest för att jag verkligen inte kunde bestämma mig för en enda smak)

***

Ja, som synes har jag nu lite framför mig att smaka på och baka/laga med, så jag ska försöka hinna med att posta lite recept och lite smaktest (som det varit dåligt med på sistone) bland jobbpassen och sovtimmarna. I väntan på dessa kan jag ge er ett tips på vad man gör med den gudomliga mandelmjölken (som jag önskar att jag ALLTID kunde dricka istället för min vanliga ekologisk lättmjölk). Man kan använda den precis som vanlig mjölk, och det här tipset går alltså utmärkt att utföra även utan ett inköp av mandelmjölk, det gör ni som ni tycker 🙂

Jag gjorde en smoothie nu imorse till frukost (vilket jag borde göra oftare) och det tycker jag mandelmjölken passar alldeles utmärkt till! Prova om ni hittar den, det är ett hett tips! Receptet nedan är bara ett grundrecept, det går att byta bären mot andra bär eller frukter, yoghurten mot en vegetabilisk variant om du vill få den helt vegansk och den kan kryddas med ex kanel eller kardemumma istället för citronmeliss. Eller vaniljpulver! Vanilj är fantastiskt i! Det får det bli nästa gång…

***

Skogsbärssmoothie

Ingredienser:
(ca 2 portioner)

2 dl blandade frysta bär, något tinade (jag använde blåbär, hallon, lite lingon och björnbär)
2 dl naturell yoghurt (Arlas ekologiska är ljuvlig) (byt mot ex. soygurt om du inte äter yoghurt)
1 dl mandelmjölk (eller vanlig mjölk)
ett par kvistar citronmeliss
1 tsk – 1 msk honung (beroende på hur sött du vill ha det) (använd annat sötningsmedel om du inte äter honung)

Tina bären något så de blir lättare att mixa.

Häll dem tillsammans med yoghurt, mjölk, citronmeliss och honung i en mixer eller en skål om du använder mixerstav.

Mixa.

Häll upp i glas och servera tillsammans med vad som helst eller som den är 🙂

***

Mumsiga muscovadorutor – snabbt och lätt utan ugn!

Gudars skymning vilket väder vi har fått hörni! Här i Växjö är det verkligen T-shirtväder, och jag spenderar så mycket tid jag kan under bar himmel – fikandes, pratandes, promenerandes och hela tiden njutandes. Det gäller att passa på nu när det går, vi vet ju alla ur en svensk sommar brukar se ut, och inte är det så här inte! Hoppas att ni alla har det lika fint som jag har det här – glädjen solen för med sig är svår att värja sig ifrån ❤

Dock måste jag erkänna att många kvällar den här veckan är bokade, och inte är det av grillkvällar och kubbturneringar! Nej, istället tänkte jag lämna vädret utomhus och fly in till min trogna 28-tummare (som väger mer än vad jag gör och tar upp mer plats likaså) för att inte missa en enda liten minut av underbara eurovision song contest! Ikväll, på torsdag och synnerligen på lördag är det inte tal om annat här hemma, eller möjligen hos någon av mina kära, vissa lika eurovisionförälskade, vänner. Och till ett sådant matigt program måste man ju också ha någonting att tugga på, tycker ni inte?

***

Eftersom ugnsvärme inte kändes alltför lockande bestämde jag mig för att baka något som inte bara är snabbfixat utan också kan göras helt utan ugn. Receptet jag föll för är nästan FÖR snabbt och lätt; det är inte alltid positivt när det kommer till sötsaker 😉 Det enda som kan vara lite av en svårighet är att gå ut och införskaffa ingredienserna om man inte (som jag) har skafferiet hemma fyllt av konstigheter, annars är det mest att röra ihop och skära upp. Inga svårigheter med andra ord! Ett annat plus är att kakan är helt glutenfri och lätt att hålla mjölkfri – ja, till och med vegansk kan den bli om man byter ut smöret mot ett vegetabiliskt margarin!

Muscovadosocker är ett råsocker som finns i en ljus och en mörk version – den första är nästan lite lakritssmakande (bli inte avskräckt om du inte gillar lakrits, det gör inte jag heller) och den senare smakar lite mer åt kolahållet. Leta i bakhyllan bland ex. farinsockret så hittar du det snart.

Jordnötssmör börjar bli lätt att hitta och finns oftast också i bakhyllan. Leta gärna upp en variant som inte innehåller mer än jordnötter och salt – de kan vara aningen dyrare, men du slipper tråkigheter som  härdat palmfett som inte alls är nödvändigt för smakens skull. Vill du hellre använda dig av mandelsmör (som är otroligt gott men aj så dyrt!) så går det hur bra som helst!

***

Muscovadorutor
(en fyrkantig form, ca 20 cm i diameter)

Ingredienser:

50 gram mörkt muscovadosocker 
200 gram florsocker
50 gram rumsvarmt smör (eller margarin)
200 gram jordnötssmör

200 gram choklad (jag använde ljus men tror att en mörk kanske balanserar ut det söta lite bättre. Kolla noga innehållsförteckningen om du vill undvika mjölk, laktos eller gluten!)
25 gram smör (eller margarin) 

***

Tag fram en form, 20-25 cm i diameter och lägg i ett bakplåtspapper.

Blanda muscovadosockret, florsockret, det rumsvarma smöret och jordnötssmöret i en bunke – använd gärna händerna om du vågar 😉 Är det lite klumpar kvar efter sockret gör det ingenting, det blir bra ändå till slut.

Pressa ut blandningen i formen och jämna till ytan lite.

Smält chokladen tillsammans med smöret i en kastrull på spisen eller i mikron. Var noga med att röra, choklad behåller sin form när den blir varm så i synnerhet i mikron är det lätt att missa att den är färdigsmält!

Bred ut chokladen över blandningen i formen och jämna till ytan.

Skjutsa in formen i kylen där det finns plats och låt stå tills chokladen stelnat – det brukar räcka med någon halvtimme.

Tag ut, plocka upp bakplåtspappret med kakan ur formen och skär upp i rutor. Ett tips är att inte göra dem för stora; de är mäktiga, men svåra att lägga ifrån sig!

***

Jag har fått så fina kommentarer med önskemål om recepten till både mina späckade chokladmuffins och kokosrullen med lemon curd från det här inlägget. Frukta inte, det fixar jag 🙂

Ha en härlig kväll nu, oavsett om ni ser på eurovision eller inte!

Rotfruktsquinoa med avokadoolja och vitlökssmakande bönröra

Alla hjärtans dag är här och det märks tydligt på alla söta inlägg i bloggvärlden (söta på många olika sätt!). Jag har själv stressat i en vecka nu; vi har skrivit uppsats för 4 poäng här på universitetet och dessutom händer allt som bara kan hända runt omkring mig. Det mesta både roligt och trevligt, men mycket blir det, och tiden rinner genom fingrarna. Det enda som ens har liknat alla hjärtans dagsfirande för mig var lite hälsningar på facebook – inte ett enda beundrarbrev fick jag i brevlådan, tänk er min besvikelse! Det verkar som att ingen vet var jag bor 😉

Så istället för att baka något riktigt sött och gott firade jag med potatissoppa som lämnade min mage i uppror. Äntligen har den lugnat ner sig tillräckligt för att jag ska kunna konstatera att jag helt plötsligt inte är så stressad längre och viljan att skriva ett inlägg tog över något alldeles otroligt! Kanske behövde jag ett par timmar i raklångt läge på soffan för att förstå att jag hinner med allt jag vill utan att behöva stressa upp mig själv i onödan?

I vilket fall så lagade jag mig en härlig vegansk rätt häromdagen. Med lite inspiration från det senaste numret av Icas ”billiga veckan” som man lätt kan sno åt sig i närmaste ICAbutik rostades det rotfrukter som aldrig förr här hemma, för att sedan blandas med quinoa.

Och kommer ni ihåg att jag förra året någon gång vann två spännande sorters avokadooljor från Kardemummagumman? Äntligen har jag vågat korka upp (eller ja, den hade skruvkork, men ni förstår principen) en av dem och testade att smaksätta quinoan med den – vilket gick alldeles förträffligt bra! Självklart går det lika fint med olivolja, men har ni avokadosorten hemma manar jag er till att prova! Spännande, avokadoigt (^^) och härligt nyttigt!

Bönröran till är oerhört lättgjord och trevlig som komplement om man tröttnat på kalla såser baserade på tex turkisk yoghurt eller crème fraiche. Vilken sorts bönor som helst går nästan faktiskt, men vissa kanske ser lite aptitligare ut än andra (sneglar åt de svarta bönorna och ryser till lite). Sojabönor använde jag, men jag hade nog velat använda mig av vita bönor, jag tycker så mycket om deras milda smak. Vill man göra röran lite mer spännande är det gott att mixa i soltorkad tomat också. Det blir ganska mycket bönröra, så det som inte går åt till quinoan kan användas till exempel på smörgås eller knäcke istället för hummus  – den håller i ett par dagar i kylen om den är övertäckt.

***

Rotfruktsquinoa 

(2-3 portioner)

1 stor morot
2 sötpotatisar
1 rödlök
1 dl quinoa
250 gram broccoli (jag använde färsk)
ev. saften från en halv citron

olja att steka i och ringla över (avokado-, oliv- eller rapsolja)
salt och peppar

***

vitlökssmakande bönröra

ca 6 vitlöksklyftor
1 burk bönor – ca 400 gram (ex. sojabönor eller vita bönor)
ngn msk citron
salt och peppar efter smak 

***

Sätt ugnen på 225 grader och lägg bakplåtspapper på en plåt.

Skölj och skala morot och sötpotatis (andra varianter på rotfrukter fungerar också bra).

Skär i lagom stora bitar och lägg på plåten.

Skala vitlöksklyftorna och lägg dem lite vid sidan av rotfrukterna på plåten- de kommer användas till bönröran och inte ihop med det andra ugnsrostade.

Ringla över olja och salta, gärna med flingsalt.

Skjut in i ugnen tills vitlöken börjar få lite färg och är mjuk – det tar ca 15 minuter, men ta en titt då och då, brända är de inte så goda.

Tag ut plåten och lägg vitlöksklyftorna i en stor skål.

Skala rödlöken och skär i lagom bitar. Lägg på plåten blandat med de halvfärdiga rotfrukterna och skjut in den igen tills morot och sötpotatis är mjuka, ca 10 minuter till.

Koka samtidigt quinoan efter anvisningarna på paketet (glöm ej att skölja den innan!). Koka också broccolin – delad i mindre buketter – separat.

Blanda de färdiga rotfrukterna med den kokta quinoan och den kokta broccolin i en skål eller form. Salta, peppra, pressa eventuellt lite citron över och ringla avslutningsvis över lite olja.

Skölj bönorna och mixa dem tillsammans med den ugnsrostade vitlöken tills allt blandats ordentligt. Smaksätt med salt och peppar – gärna lite citron också.

Servera bönröran tillsammans med rotfruktsquinoan och njut ❤

 

Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉

Brysselkålsratatouille med sting

Vad tänker ni på när ni hör ordet ratatouille? Är ni som jag, så får ni genast upp en bild i huvudet av en liten råtta som sitter under en kockmössa och lagar gudomlig mat, allt väldigt franskt på DisneyPixars engelskspråkiga eller svenskdubbade manér? En härlig liten filmpärla som jag verkligen hoppats att ingen missat! Dock är det ju inte filmen som det här inlägget ska handla om, utan rätten som inspirerat skaparna av filmen till ett sådant långt och krångligt titelval.

Ratatouille är nämligen en av de smidigaste och nyttigaste rätter som man  kan tänka sig! Den tar väldigt kort tid att göra, kan varieras i det oändliga och smakar fräscht vad man än parar ihop den med, oavsett om man är vegan, vegetarian eller vanlig dödlig. Originalversionen består oftast av lök, aubergine, zucchini, paprika och tomater i någon form, som fräses, kokas och blandas en stund innan rätten är färdig att ätas! Så smidigt är det, och ännu bättre kan det bli genom att man plockar alla de stumpar av grönt som ligger i kylen utan att göra någon som helst nytta. Det var så jag kom att tänka på att jag ville göra en, för att där fanns en halv zucchini och en halv påse rejält trista brysselkålshuvuden som behövde lite omvårdnad, gärna pronto och på en gång. jag lade också till haricots verts utöver lök och paprika, och resultatet ser ni här – gott både på LCHFvis genom att ätas med en köttbit (inget jag förespråkar, som ni säkert vet) eller på pasta med en god sallad till. Det finn nog lika många användningsområden som varianter, och inget är rätt eller nödvändigtvis fel.

Och du, namnet ratatouille påstås ha kommit till genom användningen av det franska ordet touiller – som betyder röra om – och uttalas ungefär rattatoi. Så nu är det bara att glänsa framför familjen när grytan sätts fram – god, snabblagad, fräsch mat MED ett snofsigt namn du uttalar perfekt – kan det bli mycket bättre?

***

Brysselkålsratatouille

Ingredienser:
(4 portioner)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
ca 10-15 brysselkålshuvuden
1 paprika (min var röd)
1/2 zucchini
1 näve haricots verts, ca 10-15 stycken (jag använde frysta, vilket gick bra)
1 paket krossade tomater (ca 400 gram)
1/2 dl vatten
ca 1-2 tsk sambal oelek
ev 1 tsk honung (byt ut mot 1 tsk socker om du är vegan)
färsk eller torkad oregano (timjan går också bra)

olja att steka i
salt och peppar

Skör löken i bitar och hacka vitlöken. Fräs dem båda försiktigt i olja i en stor kastrull.

Dela brysselkålshuvudena på mitten, skär paprikan och zucchinin i bitar och dela haricots vertsen på mitten. Lägg i och låt fräsa med efterhand som de är färdiga, glöm inte att röra om då och då.

När allt fräst tillsammans någon minut; häll över de krossade tomaterna och vattnet.

Tillsätt sambal oelek och honung (eller socker).

Låt koka ihop i cirka 15 minuter, tills allt är mjukt men inte sönderkokt, rör om med jämna (eller ojämna) mellanrum.

Salta, peppra och krydda efter smak. Prova samtidigt om mer sambal oelek behövs, det där varierar från person till person.

Servera med vad som helst, till exempel med pasta och en god sallad som jag gjorde!

Saffranskryddad kikärtsquinoa

När jag tittade igenom mina sista inlägg upptäckte jag att det varit lite tunt med matinspiration den senaste tiden. Det känns lite som att det nog kommer att luta åt det hållet ni i jultider, då det lätt bakas och snaskas mer än det äts mat efter recept. Idag har jag suttit lite och planerat julgotteriet sådär mellan tupplurarna och regnruskpromenaderna och stött på ingredienser som kommer igen i recept efter recept. Det finns ju en del smaker som förknippas starkt med julen, med all rätt!  En av dessa är helt klart den fantastiska saffranen, som jag länge snålat något alldeles otroligt med, eftersom den varit värd sin vikt i guld – bokstavligt talat. Priserna har varit så höga att fattiga studenter inte kunnat annat än blunda för allt vad saffransbullar heter, och jag har sorgset vinkat hejdå åt drömmar om ljuvlig saffranskola och smakrik saffransglass.

Otippat nog har dock priserna sjunkit dramatiskt till i år! Plötsligt behöver man inte äga en herrgård för att ha råd med saffran, och jag kan äntligen faktiskt använda kryddan i det jag bakar och lagar, istället för att leta fram gurkmejan och fuska fram lite gul färg på mina grytor. Det är klart att det här nya saffransrika livet ska utnyttjas så länge som det är möjligt!

Därför kan jag nu dela med mig ett recept på en doftande kikärtsquinoa, en ensamrätt eller ett tillbehör som lyfts oändligt mycket av ett enda litet kuvert saffran! Det är ett nyttigt, naturnära och snabblagat recept som kan serveras med eller utan torkade tranbär – det är jag som snöat in lite på dem just nu – och om det är just tranbären som inte finns hemma kan de också bytas ut mot russin eller valfri annan torkad frukt. Jag åt min med endast kokt broccoli som tillbehör, men att steka quornfilé (ja, kött går också bra, men då gärna ekologiskt – jobbig vegetarian som jag är måste jag påpeka detta) eller servera på ett buffébord är helt klart alternativ. Jag rekommenderar quinoa till detta recept då det är både gott, nyttigt och ger en spännande konsistens, men att byta ut den mot exempelvis bulgur eller matvete går också bra.

***

Saffranskryddad kikärtsquinoa

Ingredienser:
(4 portioner)

1 gul lök
1 burk kikärtor (ca 400 g)
1 tärning grönsaksbuljong
1 kuvert saffran (0.5 gram)
2,5 dl okokt quinoa (gärna vit)
5 dl vatten
ev 1 dl torkade tranbär

Salt och peppar
olja att steka i

***

Hacka löken och fräs i olja i en stor kastrull.

Häll av kikärtorna och skölj dem, låt fräsa med löken i någon minut.

Tillsätt saffran och smula i buljongtärningen.

Skölj quinoan ordentligt, tillsätt sedan den också.

Häll över vattnet, låt koka upp och sjud sedan på svag värme i ungefär 15 minuter – tills vattnet kokat bort.

Tillsätt torkade tranbär om du vill, salta och peppra efter smak.

Servera sedan som det är eller som tillbehör till vad helst du kan komma på 😉

rödvinsrisotto med soltorkad tomat och en film eller två (eller tre)

Ända sedan jag fick tillgång till hemtentans frågor fredag kväll har jag suttit nedgrävd bland böckerna, som ni kanske har märkt av de obefintliga kommentarerna på era bloggar (oh, vad jag har saknat er!). Ja, det är inte det enda jag har gjort, jag har ”råkat” se tre hyrda filmer som jag bara snubblade över, men sådant kan ju hända alla, eller hur? 😉

Vilka filmer är det du har slösat tid på då?

Jag trodde aldrig ni skulle fråga!

bildkälla

Lördagskvällen ägnade jag framför den senaste Pirates of the Caribbeanfilmen – I främmande farvatten. Jag kan tycka att det är lite överdrivet med en fjärde film i en serie som kanske skulle slutat efter första, men man kan ju inte undvika att charmas av allas vår Johnny Depp, och att slippa Orlando Blooms helyllekaraktär är en klar fördel. Aningen seg kanske, men helt klart sevärd!

bildkälla

Och gårdagen guldkantades med hela två filmer! Först blev det mys med tecknat (jag och mina föräldrar – den yngsta av oss 23…) och BlueSkysatsningen Rio. Inte lika härlig som Ice agefilmerna de stått för innan, men underhållande för stunden – och vyerna är som vanligt spektakulärt vackra!

bildkälla

Sist men inte minst spenderades lite över två timmar framför den femte (FEMTE!) filmen om X-men, X-men First class, som istället för att ta vid där de andra slutade berättar historien om vad som hände INNAN. Själv tycker jag det är ett roligt stilgrepp, då jag älskar att sitta och försöka pussla ihop berättelsen så den passar med nästa film (eller ja, föregångaren), och denna gång gjorde det på ett smart sätt. Så är jag svag för X-men utan någon egentlig anledning alls – så ge den gärna en chans!

***

Ja, en ytterst varierad bunt av filmtips fick ni där, vilket kan behövas så här i höstmörkret. Något annat som kan behövas vid denna tid på året är ett spännande mattips (när behöver vi INTE sådana?) så här nedan följer ett sådant, om ni tycker om smaker som krämigt ris, soltorkad tomat och en hel del rött vin…

***

Risotto är något jag lagar med jämna mellanrum, både för att det är så underbart gott (!!) och för att det går att variera på så många olika sätt. Nyligen hade jag en flaska rödvin stående hemma av någon underlig anledning – jag som inte riktigt dricker vin – och jag började fundera över om en risottovariant med rött istället för vitt vin skulle kunna vara något. För även om jag inte föredrar vin TILL maten är jag helt klart positivt inställd till det där med vin I de recept jag lagar – det är inte många rätter som inte blir liiite bättre med en gnutta alkohol…

Serverad med nyaste numret av Buffé blev funderingen om rödvinsrisotto till en trevlig rätt, så jag tänkte att ni kanske skulle vara intresserade av receptet. Hade jag rätt?

***

De två färska tomaterna är något jag lade till BARA för att jag tycket det är en sådan härlig känsla att skålla och skala just tomater, hur makabert det än låter… Så det första steget går helt klart att hoppa över om det där med tomatskållning inte låter som din grej.

Råriset går bra att byta ut mot vanligt risottoris – det vill säga arborio- eller avorioris. Gör du det kan du dessutom kapa tiden det tar att laga risotton ned till ungefär 25 minuter, också här gäller det att smaka sig fram. Häll då i de soltorkade tomaterna efter en kvart eller så.


För en vegansk version är det bara att utesluta getosten, och är du inte vegan men ingen getostälskare är det helt okej att välja fetaost istället. Jag själv använde fontanas getost, som är lite av ett mellanting i smaken.

***

Rödvinsrisotto

2 färska tomater
1 buljongtärning
Ca 1,5 liter vatten
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
250 gram råris
2 dl rött vin
1 dl strimlad, soltorkad tomat
ca 1 dl hackade färska örter (kan uteslutas)

olja att steka i
salt och peppar

Smulad getost/fetaost till servering

***

Börja med att skala tomaterna, ta bort innanmätet och skär dem i bitar (om du vill kan du skålla dem genom att doppa dem i kokande vatten någon minut. De blir lätta att skala då, plus att det är KUL – säger jag som inte har något liv).

Koka upp vattnet med buljongtärningen i en kastrull. Lägg i de hackade tomaterna och låt sedan sjuda vid sidan om under hela tiden risotton lagas.

Hacka den lök och vitlök. Fräs i olja i en stor kastrull eller gryta tills löken mjuknar.

Skölj råriset ordentligt och låt  fräsa med löken i någon minut. Det finns de som säger att noga fräst ris är den största hemligheten bakom en god risotto! Se till att allt ris täckts med olja.

Öppna vinflaskan och häll vinet över det frästa riset i kastrullen (INTE i munnen!). Låt det koka in under omrörning.

Forsätt med att hälla en dl av den sjudande buljongen över riset. Rör tills det kokat in och häll sedan över en dl till.

Nu kommer det bli en hel del buljonghällande och omrörande i kastrullen – det är värt det i slutänden! Om du tröttnar står vinflaskan antagligen kvar inom räckhåll.

Efter en halvtimme eller så är det dags att tillsätta de strimlade, soltorkade tomaterna. Låt koka med de sista tio minutrarna.

Risotton borde börja arta sig efter ungefär 40-45 minuter, smaka av riset och bestäm hur du vill att det ska vara i konsistensen. (mitt ris tog av någon anledning lite över en timme, men det borde inte ta så lång tid)

Blanda ner de hackade örterna om sådana önskas och servera sedan på en gång, gärna tillsammans med smulad getost!