Veganska choklad”cheesecake”rutor – inga ägg, inga mjölkprodukter och vid behov glutenfria.

Jag dyker rätt in, utan något som helst omhuldande, i världen av veganska recept nu när jag fick klartecken från er i mitt senaste inlägg! Visserligen hade jag nog gjort det ändå, men det är ju roligt att se att ni är öppna för lite inblick i vad som kan åstadkommas utan ägg och mjölk. Nu har ju jag som sagt inte helt övergott till en vegansk diet så det kommer säkerligen upp recept med både ägg och/eller mjölkprodukter här på bloggen ändå, men från och med nu lär ni snubbla över orden mandelmjölk och tofu lite oftare än ni gjort innan 😉

***

Jag är, och har alltid varit, av den åsikten att om jag ska unna mig något, då ska det banne mig smaka bra också! Jag väljer gärna en lite nyttigare kaka framför en onyttig, men inte om den onyttiga är sjuttiofem gånger godare. Visst kan jag tänka mig att byta ut mjölet i min muffins mot fullkorn, men inte om det gör att den smakar bark. Förstår ni vad jag menar? Jag offrar inte hur mycket som helst för att göra ett bakverk ”bättre” för mig – jag äter det ju ändå denna kaka för att jag vill njuta av den, annars hade jag lika gärna kunnat ta mig ett äpple att knapra på. Så med den inställningen kommer jag döma mina veganska recept också. Det som jag bakar ska smaka GOTT. Punkt slut. Inte ”gott för att vara veganskt” eller lite annorlunda men helt acceptabelt”. Nej, då kommer jag också låta er få reda på att det finns godare alternativ därute. För jag är HELT säker på att det går fantastiskt bra att göra veganska cupcakes utan att tänja på smaklökarna det minsta lilla, eller tårtor som ingen skulle hugga in på och tänka ”om den bara hade innehållit äkta grädde!”. Den inställningen har jag och den kommer jag inte att tumma på – för bakat ska i första hand vara gott, inte nyttigt eller annorlunda (även om det gärna får vara det också).

Mitt första, medvetet helt veganska recept som jag har att dela med mig av blev också mitt första veganska äventyr inom bakvärlden. Lagat vegansk mat har jag gjort länge, det fungerar bra även i en  vegetarisk livsstil, men att baka utan ägg och mjölk har jag förut inte riktigt provat på. Dock kände jag redan när jag började finkamma internet efter härliga veganska bakrecept att en vegansk version av cheesecake vore riktigt kul att börja med! Visst kan det låta lite överilat att börja med ett bakverk som till och med i sin titel berättar att det handlar om en mjölkproduktig kaka, men jag har hört så mycket positivt om veganska cheesecakes, om deras krämighet och mjukhet, att jag ändå inte kunde hålla tassarna borta. Dessutom hade jag precis rätt sorts tofu hemma, köpt lite med det här ändamålet i bakhuvudet, så valet visade sig vara lite lätt förutbestämt.

Resultatet?

Först och främst måste jag säga att den inte blev särskilt vackert mönstrad . Jag hade sett en tjusig marmorerad kaka framför mig, men tji fick jag när min choklad var lite för varm vid tillsättning och chokladsmeten därför blev tjockare och tyngre än den utan choklad. Därför var den svår att blanda i jämnt, och tillslut gjorde jag hela cheesecaken chokladsmakande. Mycket enklare 🙂

Dock är det väl inte utseendet som räknas? För smaken är faktiskt riktigt trevlig! Den är krämig, djupt chokladig och väldigt svår att skilja från en helt vanlig cheesecake. Möjligtvis kan man urskilja en liten beska i eftersmaken, men det kan lika gärna vara den mörka chokladen som gör sig påmind. Den är också lite smulig i konsistensen, men på det stora hela helt klart en succé!

Prova du också!

***

Jag använde det här receptet som grund till min cheesecake och ändrade lite efter eget huvud 🙂

***

Veganska choklad”cheesecake”rutor

Ingredienser: 

Till bottnen:
8-10 digestivekex (eller ett glutenfritt alternativ)
ca 40 gram smör, mjölkfritt
ev. 3 msk ljust muscovadosocker

Till fyllningen:
1 paket silken tofu, firm – ca 250 gram (titta efter i den asiatiska hyllan i din butik!)
1 paket tofuline creamy spread
2 dl strösocker
1 dl mandelmjölk (eller annan vegetabilisk mjölk)
saften från 1/2 citron (ca 2 msk)
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 1/2 tsk vaniljsocker)
3 msk potatismjöl
225 gram mörk choklad, mjölkfri (450 gram om du vill ha chokladsmak på all smet)

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och ta fram en form – jag använde en fyrkantig form på ca 24 cm för att göra mina rutor, men vill du hellre göra en klassisk cheesecake kan du använda en rund springform, ca 24 cm.

Smula digestivekexen fint, smält smöret och tillsätt det.

Häll i muscovadosocker om du vill smaksätta med det, det går också att utesluta det eller variera med ex. någon tsk kanel.

Blanda väl och tryck sedan ut smulblandningen på botten av formen.

Förgrädda bottnen i ugnen i ca 6-7 minuter.

*

Sänk ugnsvärmen till 175 grader.

Häll av tofun ordentligt och lägg i en stor skål.

Lägg i creamy spread eller motsvarande färskostimitation och vispa antingen i köksassistent eller med elvisp till en jämn smet.

Fortsätt med att hälla i socker och mjölk och vispa tills sockret löst upp sig, ca 3 minuter.

Blanda i citronsaft, vaniljpulver och potatismjöl och fortsätt vispa i ett par minuter till.

Smält chokladen försiktigt i micro eller vattenbad. Låt den svalna en aning.

Häll hälften av cheesecakesmeten i en annan bunke och tillsätt den smälta chokladen i den. Låt den andra bunkens cheesecakeinnehåll vara utan choklad. På så sätt kan du få en marmorerad cheesecake.

(Min blev som synes inte särskilt marmorerad. Kanske lyckas du bättre än jag som till slut blandade ihop båda smeterna. Dock tillsatte jag ingen extra choklad, och jag tycker inte att dubbla mängden behövs. Det gör du som du vill)

Häll den ljusa smeten över den förgräddade bottnen.

Fortsätt med den mörka och blanda försiktigt, tills den blivit lite snyggt (eller fult, om du tar min som exempel) marmorerad.

Skjut in i ugnen och grädda i ungefär 40 minuter (originalreceptet sa 55 men det hade varit alldeles för långt för min, dock ändrade jag ju en del i receptet) tills cheesecaken stelnat men fortfarande är lite lös om du skakar till formen. Den kommer inte ha någon färg.

Låt svalna en stund och ställ sedan in i kylen i minst två timmar för att stelna helt – gärna över natten.

Skär upp i bitar och förundras över att en cheesecake utan ”cheese” kan smaka så cheesecakeaktigt 😉

***

Annonser

Marängrutor med hallon som avslutning på jobbsommaren

Nu ni, har det hänt mycket sedan jag skrev sist! Sommarjobbet är avslutat, Nyköping är lämnat åt sitt öde och jag är hemma i Växjö igen, tyvärr utan mammas härliga Kitchen aid… Det lär bli mindre marängrecept under hösten, för så smidigt som det var att göra maräng i kitchen aiden vet jag inte om jag vill gå tillbaka till att vispa den för hand eller med elvisp 😉

Det är ändå ganska skönt ha min egen lägenhet att se om igen, inget ont om mina fantastiska föräldrar, men jag är van vid att bo själv och tycker om att spendera tid med ingen annan än min lilla hund som sällskap. Dessutom fanns ju ingen av mina vänner i närheten och allt jag gjorde var att jobba, så jag hade inte mycket tid över till att baka och ingen att bjuda heller för den delen! Visserligen fyllde jag upp mina föräldrars frys rätt väl med alla kakbitar som blev över efter bakande och smakande, men det är ju ändå alltid roligare att baka om man sedan kan bjuda bort och hitta på nytt, tycker ni inte?

Fast jag har ju faktiskt haft tid och orsaker till att baka lite i sommar också, det har ni säkert märkt av om ni tittat igenom tidigare inlägg här. Som i förra veckan till exempel, då jag jobbade min sista vecka på äldreboendet jag har spenderat ett sommaren på som vikarie. Inte kan man sluta sommarjobba utan att ta med sig något att bjuda på sista dagen? Nej, det tycker inte jag heller, så det var precis vad jag gjorde i torsdags.. Sammanlagt var det ungefär 30 personer som skulle få smaka, så jag ville göra någonting som räckte till många, och dessutom ville jag att det skulle vara ganska klassiskt, i alla fall i smakerna, eftersom jag inte är helt säker på att cupcakes eller whoppies skulle uppskattas lika mycket i den generationen som det skulle om jag tagit med mig dem till en dag med klassen eller något liknande. Dessutom behövde jag kunna transportera dit resultatet till fots utan att det tog skada, och jag ville väl helst inte att det skulle se för hemskt ut heller.

Min lösning blev marängrutor, som jag hittade receptet på i ett nummer av  året runt (där de kallades hallonrutor med maräng). De består av en mjuk botten lite lik sockerkaka eller rulltårta i smaken och ovanpå det ett lager av mjuk maräng med färska hallon infällda här och där. Lättast blev det att baka dem i långpanna, då kunde jag skära upp den i bitar hemma och lägga dem i lådor som jag sedan kunde gå till jobbet med i en kasse.

Kakan blev uppskattad och sista dagen på jobbet minnesvärd (även om jag faktiskt bjöd på kakan dagen innan min sista dag då jag blev extrainkallad på fredagen…), så jag tänkte att jag skulle dela det med er – ni brukar ha ungefär samma smak som jag 😉 ni får ursäkta bildernas lite halvslentriana kvalitet, jag tog dem i farten och fick inte till något superaptitligt.

Det enda jag gjorde med originalreceptet var att lägga till salt i smeten (för att jag fått för mig att det bör vara det helt enkelt) och spara ett par av hallonen att lägga ovanpå marängen innan den sköts in i ugnen.

Lycka till ❤

***

Marängrutor i långpanna

Ingredienser:
(30-35 bitar)

till kakan:

3 dl strösocker
75 gram smör, rumsvarmt
5 äggulor
6 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 nypa salt
2 1/2 dl kall mjölk 
3 msk kokande vatten

till marängen:

5 äggvitor
5 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
2 dl färska hallon

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Rör socker och smör vitt och poröst.

Tillsätt äggulorna och rör samman.

Blanda vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och salt och blanda ner i äggsmeten varvat med mjölk och vatten.

bred ut i en smord och bröad långpanna, ca 30×40 cm, eller använd ett smort bakplåtspapper.

grädda i nedre delen av ugnen i ca 15 minuter.

*

Ta ut kakan och höj ungsvärmen till 250 grader.

Vispa äggvitorna till ett hårt skum.

Rör ner socker och vaniljsocker.

Vänd försiktigt ner hallonen i marängsmeten (jag sparade ett par hallon som jag toppade kakan med precis innan den åkte in i ugnen).

bred ut hallonsmeten på kakan och grädda i 5-7 minuter. Marängen ska bli som en marängmassa.

Låt kakan svalna och skär i lagom antal bitar (för mig blev det 35 stycken).

***

Belugalinsgryta eller vad i hela friden är belugalinser?

Belugalinser.

Sök på det på wikipedia och det första du får fram är en fundering om ifall du menar ”ett annat namn på vitval”.

Vitvalslinser var  inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag köpte just belugalinser häromveckan under min dagstripp till Stockholm och storstadens aningen bredare sortiment än grynhyllan på Ica. Och vitvalslinser är det heller inte som ligger och väntar i plastpåsen, hur spännande det än kunnat låta. Nej, belugalinser har tack och lov ingenting att göra med något annat än linsfamiljen den kommer ifrån, där den är en av de minsta medlemmarna. Svart som natten till färgen är den ett spännande tillskott till de vanliga röda eller gröna linserna och när de kokas bli de lite glansiga till färgen – lite som svart kaviar till det yttre, och därför också döpt efter en svart kaviarsort. De behöver inte blötläggas innan användning utan sköljs bara av och kokas i ca 30-40 minuter (eller kortare om de ska användas i ex sallad och ha lite tuggmotstånd), tillsammans med andra godsaker eller helt på egen hand.

Låter det tilltalande?

Jag, som är en stor beundrare av linser, tyckte att det lät som ett strålande komplement till skafferiet här hemma. Linser kan ju användas till så mycket! I pastasåser och lasagner, i moussaka och kalla röror, i soppor och i grytor… Listan kan göras lång för användningsområdena tar nästan aldrig slut. Dock måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att variera mina linsval. Röda linser är det jag brukar använda, gröna linser har jag också alltid hemma, men det finns ju så många fler! Så belugalinserna åkte ner i korgen och efter att ha smakat dem kan jag säga att det är något jag är evinnerligt glad för. Hittar du dem på hyllan så tycker jag helt klart att de är värda en chans, de är smakrika, har ett gott tuggmotstånd och behöver inte trixas med för att man ska kunna använda dem. För att inte tala om nyttan med dem! Fulla av protein och fibrer är de perfekta i en vegetarisk diet och precis lika perfekta för allätare. Så koka på och ät med gott samvete 🙂

***

Mitt val på premiärrätt för min påse belugalinser blev en krämig linsgryta där linser och bönor står för nyttan och kokosmjölk för krämigheten. Den kan serveras som den är, med grönsaker, eller med ris/gryn/pasta, vad helst du är sugen på för tillfället.  Toppa gärna med lite turkisk yoghurt, speciellt om du drar till med en stark chilipeppar, så svalkar det lite.

Tips: belugalinserna går att byta ut mot röda linser om du hellre vill använda det, gör på samma sätt men koka inte riktigt lika länge.

Lycka till! 🙂

***

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
en liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (jag använde en ganska mild variant, men det gör du som du vill)
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 2 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)
1 lime

rapsolja
salt och peppar

***

Skala och hacka lök och vitlök och börja fräs dem i olja på bottnen av en djup kastrull.

Riv i en bit färsk ingefära, ca 2 cm.

Skrapa eventuellt bort kärnor och hinnor ur chilifrukten om du inte vill ha så mycket hetta, låt dem annars vara kvar och hacka den fint. Tillsätt i kastrullen.

Skölj belugalinserna noga i en sil och låt dem rinna av.

Tillsätt krossade tomater, kokosmjölk, 1 dl vatten och linserna. Rör om ordentligt.

Låt det koka på medelvärme under lock i 30-40 minuter; tills linserna är mjuka men fortfarande har tuggmotstånd. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om du tycker det är för tjockt.

Skölj kikärtorna och tillsätt dem i grytan när det är ca fem minuter kvar.

Smaka av med salt och peppar och dra ifrån värmen.

Pressa i saften från limen precis innan servering.

Garnera eventuellt med någon färsk ört, tex citronmeliss ❤

***

Smaktest: Sk*nka utan rumpa från Astrid och aporna

Jag vill inleda denna recension med att utfärda en varning, en varning som det är viktigt att ni som är hoppfulla på produkten tar i beaktan. Det är nämligen så att även när jag fortfarande åt kött (kan ni tänka er att det ”bara” är snart sju år sedan jag var fullfjädrad asätare karnivor och käkade revbensspjäll utan att se lidande grisar framför mig? Sedan blev jag 18 och resten är historia) så var jag inte en jättestor beundrare av just skinka. Mina smörgåsar bestod oftast av ostiga pålägg (nämen, tänk, det gör de ju fortfarande, om än aningen mer löpefria) eller möjligtvis kalkon som enligt mig smakade bättre och hade mindre risk att trassla in mina tänder i otuggbara fettslamsor. Därför kanske jag är en aning subjektiv i mitt smaktestande, jag inledde den ju med ett minne av en skinksmak som jag aldrig riktigt beundrat. jag är heller inte en av de vegetarianer som saknar smaken av kött eller kyckling. I början kanske, men efter ett tag försvann den saknaden och ersattes av en känsla som inte kan beskrivas som annat än ett äckel inför tanken på att bita in i en bit av Knorres rumpa.

Dock vill jag poängtera att jag inte har några som helst invändningar emot att det finns imitationer av kött att lätt och snabbt få tag på i kyldisken på ica. Jag har haft otaliga konversationer med köttätare som provocerats av min gröna tallrik och undrat hur jag kan påstå mig vara vegetarian och samtidigt äta quorn (”för det är ju SÅDAN dubbelmoral att vilja äta något som smakar som det man givit upp!”).

Nej, det tycker jag inte. Mitt beslut att bli vegetarian hade ju faktiskt andra anledningar än att jag inte tyckte om smaken av kött. Det är inte DET som är problemet, det är varifrån köttet kommer och hur det en gång behandlats som bekymrar mig, i alla fall till största delen. Så jag ser inga som helst problem med att grilla sojakorv under sommaren – inte minst för att det underlättar för mina icke-vegetariska vänner när jag kommer på middag.

Nåväl, tillbaka till smaktestandet, innan jag helt snurrar in mig i diskussioner för och emot vegetarianism/veganism.

Sk*nka utan rumpa är Astrid och apornas veganska variant på just skinka och är en del av en serie smörgåspålägg som alla ska kunna äta med gott samvete (andra exempel är Mild Chöritzo och Prinsesskorv). Förpackningen är i mitt tycke helt fantastisk. Jag menar, hur kan man INTE älska det här? Först själva produktnamnet som så klockrent beskriver vad det är som väntar innanför plasten, och så den skönt gröna, tecknade etiketten med världens sötaste lilla minikulting utrustad med gigantiska hundögon i stil med katten i Shrek. Jag skulle lätt kunna ha en förstorad version av denna etikett på väggen. LÄTT.

Vänder vi på förpackningen får vi snabbt reda på vad det faktiskt ÄR i förpackningen, i motsats till vad det INTE är. Innehållsförteckningen listar vetegluten som den ingrediens förutom vatten som skinkan mest består av.  Tillsammans med sojaprotein, kryddor, jästextrakt och färgämnen för att få skinkan till att se aptitlig ut blir resultatet just det här: sk*nka utan rumpa. Bara ingredienserna ger inte mycket till ledtråd om hur produkten faktiskt kommer smaka, mer än att där ”kan finnas spår av senap”. Senap? Jo, senap är ju gott…

Under innehållsförteckningen har vi näringsvärdet uppradat och det går snabbt att räkna ut, även för mig och min undermåliga matematikkunskap, att om jag äter hela förpackningen (100 gram) på en gång så skulle det resultera i att min dagliga kalorikvot blir 235 kalorier fattigare. I skrivandets stund kan jag inte garantera mängden skivor som låg i mitt paket, men jag drar till med åtta, och vi märker då att varje skiva ligger på runt 30 kalorier. Kanske en aning mer om mitt minne av antalet bleknat, men oavsett vilket inte så farligt. Till största delen består sk*nkan av protein – härligt! – följt av några gram fett och ett par gram kolhydrater. En trevlig näringsvärdestabell att titta på, sticker inte för mycket i ögonen på den som bryr sig om sådant.

Det viktigaste är ju trots allt inte siffrorna, så efter att ha ögnat igenom dem tragglade jag mig in i plastförpackningen för att få en efterlängtad bild av det förmådda underverket.

Och nej, det ser inte ut riktigt ut som skinka, även om det helt klart kunde vara ett ickevegetariskt pålägg. Det är runt, som skinka, men där upphör likheterna. Jag tycker mer att det påminner om mortadella om ni är bekanta med den sortens pålägg – finmalt kött i korvformat med eller utan oliver i – då skinka är mer… glansigt? Jag vet inte riktigt, men det är något som inte påminner mig om skinka när jag ser den. Det behöver i sig inte vara något negativt, utan är bara en observation. På smörgås har ju det inte någon som helst betydelse hur den ser ut, bara den är något så när aptitlig. Och äcklig ser den inte ut, inte heller doften antyder det, även om den inte är så väldigt lik den som man möter i skinkdisken den heller.

Och smaken?

Det är här min inledande varning kommer in i bilden. För jag önskar så att jag kunde skriva metervis med hyllningssånger till Sk*inka utan rumpas ära. Jag skulle så gärna vilja skicka ut er alla på vallfärder till Malmö eller Stockholm för att rensa hyllorna på sk*nkpaket och lova er att ni aldrig mer besviket behöver äta era smörgåsar utan oköttigt köttpålägg att dekorera den med. Men ärligt talat; jag kunde inte med smaken. Den är svår att definiera och svår att jämföra med någonting, den är bara… Fadd. Och torr, på ett konstigt sätt. Är det så här vanlig skinka smakar förstår jag varför jag föredrog ost även som barn.

Mitt första försök var att äta skinkan precis som den var, ur förpackningen. När det inte gick väl gjorde jag ett tappert försök att äta en skiva på en varm macka, täckt med mozzarella, kanske skulle smakbrytningen göra den mer tilltalande? Men nej, tyvärr, det slutade med att jag gjorde en ny macka med soltorkad tomat och lök och matade hunden med sk*nksmörgåsen. Om inte annat så är den ett perfekt alternativ till frolicen jag brukar mata honom med – skönt veganskt så jag slipper känna mig barbarisk när jag ger honom köttbaserat godis – och han åt den åtminstone med god aptit.

Även min faster fick agera testkanin då hon ovetandes om att det inte var äkta skinka lade en skiva på frukostmackan. Hon tyckte den smakade riktigt bra, och jag tittade storögt på när smörgåsen försvann en bit efter en annan, med pålägget jag knappt lyckades svälja oskyldigt liggande ovanpå. Hur är det möjligt att någon kan tycka om något jag INTE gillar? Jag vet inte, men går gör det uppenbarligen. Så därför uppmanar jag dig att köpa en paket själv nästa gång du ser en i hyllan (troligtvis  inte i din närmaste affär, men om du någon gång befinner dig i Astrid och apornas egen butik eller så) och bilda dig en uppfattning själv. Produkten är snygg, prisvärd (med sina runt 30 kronor) och relativt nyttig – för mig drar dock smaken när betyget rejält. Nej, jag kommer fortsätta med mina hummus-, tartex- eller kesomackor och lämna sk*nkan åt dig. Hoppas du tycker om den. Det gjorde inte jag.

Betyg: 2.5/5

Vinst, goodstore, urban deli och en skogsbärssmoothie på mandelmjölk

Vad roligt att se att så många av er har hittat till bloggens första tävling! Det är inte många dagar kvar nu, ska bli jättekul att få skicka iväg vinsterna till två av er efter helgen, det ser jag verkligen fram emot 🙂

Och på tal om vinster – finaste bloggerskan Hovkonditorn lottade för en tid sedan ut lite smått och gott från Singapore och ett av godsakspaketen tillföll mig! Tror ni att jag blev glad? Överlycklig är väl mer ordet som stämmer in på min reaktion! Tävlingen handlade egentligen om kanelchipsen som hon hyllat i ett par inlägg, men paketet innehöll förutom en stor påse sådana också bland annat en variant på oreos, reese’s pieces som jag ÄLSKAR och en riktigt spännande kitkat med smak (och färg!) av grönt te! Stort tack till dig Katarina, jag ska hitta på något roligt med kanelchipsen och lägga ut på bloggen så snart jag kan 🙂

Även hunden min tyckte det var spännande med vinsten – så spännande att han ville behålla allt själv 😉

Nu när vi ändå diskuterar sådant som jag är glad över (visserligen är det inte mycket jag INTE blir glad över, men vi kan bortse ifrån det) så var jag i Stockholm nyligen. Jag är född och uppvuxen i mörkaste småland, så i mina ungdomsdagar hände det inte alltför ofta att vi for dit – det tog ju fyra timmar bara åt ena hållet! Nu när Nyköping blivit mina föräldrars nya hemort är Stockholm plötsligt inte alls lika avlägset och vi tog tåget upp en dag bara för att vi kunde. Som av ett under (eller för att jag finkammat google efter den) hittade jag på södermalm supertrevliga veganska butiken goodstore. Är ni som jag vegetariska i er kosthållning eller bara tycker om att prova lite vegetabiliskt då och då är det ett stort och maffigt tips att ni tar er dit! Jag hade kunnat spendera åtskilliga timmar spatserande bland hyllorna med godsaker – det mesta ekologiskt och allt till 100% veganskt. Äntligen en affär jag inte behöver lusläsa innehållsförteckningar i, inte en enda liten fiskpartikel eller köttbuljongstärning har smugit sig ner i någon av produkterna där inne! Det är inte en galet stor affär, men den är så ruskigt värd ett besök att jag inte kan nog rekommendera den.

jag kom ut därifrån några kronor fattigare (det hade blivit fler om jag inte åkt tåg och varit tvungen att bära allt själv) och dessa produkter rikare:

Sk*nka utan rumpa från Astrid och aporna (jag har velat smaka den här varianten SÅ länge!)

Den godaste mjölkvarianten som existerar – Mandelmjölk ❤ Äntligen har jag hittat den på hemmaplan!

Silken tofu som jag kanske ska försöka få ihop en cheesecake med. Möjligen. 

Mini moos med honeycombsmak – vegansk choklad som är moo free

Bredvid Goodstore ligger, som att inte det vore nog, Urban Deli.  Där finns en hel del trevliga produkter till vettiga priser som kan vara svåra att hitta i andra delar av landet, i alla fall i städer som inte är överdrivet stora. Så där blev det också lite inköp (och te i väntan på att regnet skulle avta) innan vi tog oss ända hem till Nyköping igen.

Ekologiska belugalinser från Biofood att experimentera med

Vackert inslagen vit choklad med torkade jordgubbar från Divine 

ett provpaket med tio olika sorter av Lövs teer (mest för att jag verkligen inte kunde bestämma mig för en enda smak)

***

Ja, som synes har jag nu lite framför mig att smaka på och baka/laga med, så jag ska försöka hinna med att posta lite recept och lite smaktest (som det varit dåligt med på sistone) bland jobbpassen och sovtimmarna. I väntan på dessa kan jag ge er ett tips på vad man gör med den gudomliga mandelmjölken (som jag önskar att jag ALLTID kunde dricka istället för min vanliga ekologisk lättmjölk). Man kan använda den precis som vanlig mjölk, och det här tipset går alltså utmärkt att utföra även utan ett inköp av mandelmjölk, det gör ni som ni tycker 🙂

Jag gjorde en smoothie nu imorse till frukost (vilket jag borde göra oftare) och det tycker jag mandelmjölken passar alldeles utmärkt till! Prova om ni hittar den, det är ett hett tips! Receptet nedan är bara ett grundrecept, det går att byta bären mot andra bär eller frukter, yoghurten mot en vegetabilisk variant om du vill få den helt vegansk och den kan kryddas med ex kanel eller kardemumma istället för citronmeliss. Eller vaniljpulver! Vanilj är fantastiskt i! Det får det bli nästa gång…

***

Skogsbärssmoothie

Ingredienser:
(ca 2 portioner)

2 dl blandade frysta bär, något tinade (jag använde blåbär, hallon, lite lingon och björnbär)
2 dl naturell yoghurt (Arlas ekologiska är ljuvlig) (byt mot ex. soygurt om du inte äter yoghurt)
1 dl mandelmjölk (eller vanlig mjölk)
ett par kvistar citronmeliss
1 tsk – 1 msk honung (beroende på hur sött du vill ha det) (använd annat sötningsmedel om du inte äter honung)

Tina bären något så de blir lättare att mixa.

Häll dem tillsammans med yoghurt, mjölk, citronmeliss och honung i en mixer eller en skål om du använder mixerstav.

Mixa.

Häll upp i glas och servera tillsammans med vad som helst eller som den är 🙂

***

Vegetarisk ”köttfärspaj” på soja eller quorn

Tänk, nu har vi vår sjunde månad på året här och sommaren väljer fortfarande att avvaktande vänta ut oss i periferin för att se när tålamodet tryter helt hos alla stackars svenskar. Har vi inte haft en alldeles ovanligt svensk sommar i år? Och med svensk menar jag regnig, ombytlig och oförutsägbar. Det är inte många dagar som jackan lämnats hemma på klädhängaren och paraplyet är min ständiga följeslagare, en vän i alla väder när solen sover på sitt jobb.

Oavsett väder så är det ändå rätt härligt att ha sommaren här, tycker ni inte? Visserligen har jag nu påbörjat sommarjobbet (två veckor har gått – sju veckor kvar, heja, heja!) så ledig kan jag inte påstå att jag är, men det är ändå skönt att inte känna att fritiden borde bestå av kurslitteratursgenomläsningar och anteckningsrenskrivande utan istället faktiskt kunna koppla av de timmar jag inte befinner mig innanför äldreboendets fyra väggar.

Något jag tror många av oss som skriver eller läser mat- och bakbloggar som den här är just att den där lediga tiden gärna spenderas i eller nära inpå köket. Ibland lagandes mat, ibland på jakt efter mat, ibland läsandes om mat, ibland bara tänkandes på mat men mat är en väldigt central del; inte för att det måste vara så utan för att vi väljer att ha det så. Och nyligen kulminerade det här lagandet, jagandet, läsandet och tänkandet i just den här pajen, vars originalrecept är hämtat ifrån tasteline, men i köttig, ovegetabilisk version som jag omarbetat rejält.

Färsen kan vara vilken vegetarisk sort som helst som kan hittas i närmaste kyldisk – soja, quorn eller en annan variant om det tilltalar mer, jag använde sojafärs från hälsans kök blandad med en liten del  utav ica gott livs version av samma sak (som smakar lite väl mycket spiskummin för att användas till mycket annat än tacos om du frågar mig). Pajskalet gjorde jag av dinkelmjöl fullkorn från Kungsörnen – en liten pärla i mjöldjungeln som jag älskar att byta ut vetemjölet med i det allra mesta! Det går dock bra att använda vanligt vetemjöl eller exempelvis grahamsmjöl om det tilltalar mer. Slutligen så lade jag till röd chilifrukt och sweet chilisås för lite extra smak och sting – de går bra att helt utesluta om du vill.

Och jo, jag vet att det blivit en del paj på sistone. Det är ju så ruskigt gott och praktiskt, lätt att variera och toppen att ta till som matlåda både en och två dar framåt.

Hoppas ni alla har haft en trevlig helg och bra start på denna nya månad ❤

***

Soja- eller quornfärspaj

Ingredienser
(1 paj, 4-6 portioner)

2 dl dinkelmjöl fullkorn (eller grahamsmjöl eller vetemjöl)
1 dl vetemjöl
125 gram rumsvarmt smör
1 nypa salt
1 msk kallt vatten

1  rödlök
1/2 röd chilifrukt
300 gram sojafärs eller quornfärs (säljs ofta i förpackningar på 300 gram)
ev. ca 3 msk sweet chilisås 

1 dl svarta oliver
100 gram fetaost

2 ägg
2 dl mjölk (jag använde lättmjölk)
1 dl riven ost att toppa med

Olja eller smör att steka i
Salt och peppar
gärna lite färska örter

***

Sätt ugnen på 225 grader och smörj en pajform (ca 24-28 cm i diameter)

Arbeta ihop dinkelmjöl (eller valfritt annat mjöl), vetemjöl, rumsvarmt smör, salt och kallt vatten för hand eller i matberedare.

Tryck ut degen i pajformen, även upp på kanterna och nagga med en gaffel.

Klä kanterna i aluminiumfolie så de inte glider ner under gräddning, förgrädda sedan bottnen i ugnen 8-10 min.

*

Sänk värmen till 200 grader.

Under tiden bottnen förgräddas; Skala och hacka löken och hacka chilifrukten (ta bort kärnor och hinnor om du är orolig för att det blir för starkt).

Fräs i olja eller smör en stund, tillsätt sedan soja- eller quornfärs.

Fräs några minuter, salta, peppra och blanda ev. ner sweet chilisås för lite extra smak och lite färska örter (jag tillsatte timjan och basilika).

Skiva oliverna och tärna fetaosten.

Ta bort färsen från värmen och blanda ner oliver och fetaost.

Fyll pajskalet med färsblandningen.

*

Vispa ihop ägg och mjölk; salta och peppra. Häll stanningen över färsen och toppa med ost (min var tärnad i större bitar, riven är dock lättare).

Grädda pajen i ca 20 minuter, tills osten smält och fått färg.

Toppa med lite färska örter och servera med en sallad, gärna med tomater och avokado.

***

Favorit i repris – somrig pavlova med lemon curd

Okej, jag medger det. Förra inlägget handlade om Pinocchiotårta, det här om pavlova. Mönstret är uppenbart. Någonting har fått mig att fastna i det klistriga marängträsket. Någonting lockar mig ner i fördärvet igen och igen, och parad med jordgubbar och citron är det näst intill omöjligt att avgifta sig från denna sockriga härlighet! Är det inte den ultimata sommardesserten egentligen? Lätt (ja, inte i kaloriväg kanske, men lättäten i alla fall), frisk och lägger sig som bomull i magen!

Ja, maränger lär det bli fler av den här sommaren, och säkert annat vispat också. För vet ni vad som står i köket jag bosatt mig i de närmaste två månaderna? En splitter ny, glänsande, vackert crémefärgad salighet i form av min alldeles egna Kitchen Aid!

Eller ja… Alldeles egna var väl en aning överdrivet… Det är min kära mor som införskaffat den, mest för att hon tycker den är så fin att titta på. När hon avslöjade nyheten för mig studsade jag på väggarna ett tag, kom ner på marken igen och sa att jag skulle kunna baka massor nu när jag hade en kitchen Aid att ta till. Mamma suckade lite och svarade: ”Måste du det? Det är väl onödigt! Den är ju helt ny!”.

Dock anser jag fortfarande att en ny Kitchen Aid bäst välkomnas in i hushållet genom flitigt användande och inte genom att nötas ut av att bli tittad på, och vad är då bättre än att låta den vispa till din maräng?

***

Jag har redan bakat en pavlova och postat receptet här i bloggen en gång, därav favoriten i repris. Om jag redan bakat något och gör det igen brukar jag i regel inte skriva ett till inlägg om det, men eftersom receptet blev aningen annorlunda och det gamla inte längre har bilder som fungerar (jag vet, jag har sagt att jag ska fixa de gamla inläggen och det ska jag också. Någon gång. Kanske.) så kändes det ändå som att jag kunde skriva om min kära pavlova en extra gång.

Ja, och så har ju en av mina favoritbloggar just nu – me and my sweets – en utmaning som har temat summer fruits. Visserligen är jordgubben mer åt bärhållet – men jag stretchar reglerna lite och låter termen inbegripa även dessa bär. För somrigare blir det ju inte, och det är väl lite av poängen med utmaningen, tror jag 😉

Den här gången köpte jag lemon curd på burk och smakade av med lite extra citron för att göra den fräschare (ibland kan köpt lemon curd bli lite väl sötaktigt konstgjord i smaken tycker jag). Det går absolut lika bra att göra sin egen, om tid och lust finns! Ja, och marängen blir enklare att få till om äggen är rumsvarma och bunken de vispas i är helt ren och fri från allt vad fett heter!

Lycka till!

***

Somrig pavlova med lemon curd

Ingredienser:

4 äggvitor (spara gulorna och gör något gott med dem – kardemummaglass till exempel!)
1 nypa salt
2 1/2 dl socker
1 msk vaniljsocker
en skvätt pressad citron (vitvinsvinäger går bra det också)

3 dl vispgrädde
1 dl lemon curd
1 liter jordgubbar
ev. citronmeliss och skalet från en halv citron till garnering

***

Sätt ugnen på 225 grader och förbered en bakpappersklädd plåt.

Knäck äggen och häll vitorna i en helt ren bunke – se till att inget av gulan följer med i farten, då blir marängen väldigt svår att få till! Spara gulorna till ett annat tillfälle.

Vispa äggvitorna till ett hårt skum tillsammans med saltet. Tillsätt sedan sockret lite i taget och fortsätt med vaniljsocker och citron. När smeten är så fast att den stannar kvar i bunken även då du håller den upp och ner så är den redo för nästa steg!

Rita en cirkel på bakplåtspappret i den storlek som du vill att pavlovan ska vara i (eller gör bottnen på fri hand) och lägg marängsmeten i mitten av den. Bred ut den och skulptera den inom cirkeln som du vill – jag gjorde min ganska hög med en grop i mitten för lemon curdfyllningen.

Ställ in plåten i ugnen och sänk värmen till 125 grader. Grädda marängen i en och en halv timme och ta ut den (eller låt den stå kvar i avstängd ugn över natten om tid och lust finns).

*

Vispa grädden och blanda lite av den med lemon curden (jag använde gissningsvis 1 dl av grädden till lemon curdblandningen, men smaka av och anpassa!). Fyll pavlovan med lemon curdgrädde.

Fortsätt med att bre över resten av grädden så den täcker pavlovan och lemon curdblandningen.

Dekorera med jordgubbarna och eventuellt citronmeliss och citronskal (zest) om du har.

Servera till dina lyckliga vänner och bekanta!

Ärtiga sparrissoppan till midsommar!

Hörni, mina fina bloggvänner, jag tror det är dags att tala allvar med er en stund. Inte så allvarligt så ni måste sätta ner kaffekoppen för att inte riskera att sätta i halsen eller så, inte heller behöver ni se till att ha näsdukar nära till hands så tårarna inte blöter ner tangentbordet. Nej, jag har bara en fundering som ibland dyker upp hos mig och som jag ville ta upp med er lite flyktigt sådär.

Känner ni, när ni klickar er in på  Kärlek på tallrik med allt vad det innebär, att ni får ut någonting av  besöket? Känner ni att bloggens innehåll ligger på en lagom nivå för er, generellt – i svårighetsgrad och  språk- eller utseendemässigt? Mina foton blir ibland lite väl amatörmässiga för att jag ska vara ens halvnöjd, känner ni att det är ett problem? Jag antar att jag bara är lite osäker på hur inspirerande bloggen ter sig i andras ögon – är det något speciellt jag borde jobba på för att ni ska få det ännu lite bättre här hos mig?

***

När så den lilla formaliteten är överstökad kommer vi nu till det som kretsar i de allra flesta svenskars tankar en dag som denna – midsommarafton. För dagen före dopparedagen är här (njae, kanske inte, men motsvarigheten till det när det är sommar ute och sol i hjärtat) och det är idag det ska fixas och donas, lagas och läggas in, planeras och inhandlas  – jag, om ni är som oss här hemma alltså, och inte planerar längre än näsan räcker och får betala denna olat med att stå i maxikön i en och en halv timme.

Förra året vid den här tiden så hade min midsommarmeny kommit till. Då hade jag fått till ett tema också – något så innovativt som ”jordgubbe” – och middagen bestod av camemberttoast med jordgubbssalsa, stekt halloumi och färskpotatistallrik och på slutet en härlig marängpavlova som nog ändå är en av de bästa efterrätterna som går att få till på denna jord! Tyvärr har bilderna försvunnit i och med en flytt jag gjorde från en annan domän – dock vet jag att de finns kvar någonstans, så jag lägger till dem när jag kan 🙂

***

I år har jag inte kommit riktigt lika långt – kanske skippar jag temat den här gången, men trerätters ska jag banne mig få till, helt fri från små stackars inlagda fiskar och annat före detta levande! Dock kan jag inte dela med mig av menyn än då jag, om sanningen ska fram, inte har en aning om hur den kommer gestalta sig, men istället kan jag bjuda er på en riktigt trevlig sparrissoppa som skulle bli ljuvlig som första rätt om nu inte silltallriken lockar för mycket 😉

Första gången jag gjorde den här soppan så använde jag mig inte av lika mycket vatten som i receptet och den blev då precis som jag ville ha den, krämig och så tjock att man nästan var tvungen att tugga den för att den skulle slinka ner.  Eftersom jag vet att jag är lite konstig med min tjocksoppsfascination  så ger jag er den variant jag brukar använda mig av; det är bara att utesluta lite vätska om ni vill ha den krämigare – det går att spä ut den senare också om ni ångrar er.

***

Ärtig sparrissoppa

Ingredienser:
(4 portioner som huvudrätt, 6 som förrätt)

1 schalottenlök
250 g grön sparris, i bitar
2 dl torrt vitt vin
1 dl frysta gröna ärtor
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl vatten
2,5 dl grädde
ev. fetaost att smula över

Smör att steka i
salt och peppar

***

Hacka schalottenlöken fint och fräs i lite smör i en gryta.

Bryt av ändarna på sparrisen och släng dem; skär sparrisen i mindre bitar. Spara eventuellt ett par sparrisknoppar till servering.

Fräs sparrisen tillsammans med löken en liten stund.

Tillsätt det vita vinet och låt koka med i en minut eller två.

Tillsätt ärtor, buljongtärning, vatten och grädde. Koka upp och låt koka försiktigt i 10-15 minuter; tills sparrisen är mjuk.

Häll soppan i en mixer eller använd mixerstav tills den är slät. Häll tillbaka i grytan, låt koka upp och salta och peppra efter smak.

Koka eventuellt de sparade sparrisknopparna i någon minut eller två.

Servera varm med sparrisknopparna och exempelvis fetaost smulad över.

Kikärtspaj med mango chutney

Jag är ett stort fan av att gå promenader. Tur är väl det när man har en stadigt inneboende hund som tycker att några steg utomhus är livets krydda och därför envisas med att bli kissnödig sådär fyra-fem gånger per dag, för ut kommer man ju vare sig man vill det eller inte!

Så idag när jag begav mig ut för att få lite luft och motion satsade jag på en inte alltför kort promenad runt kvarteret i hopp om att regnet skulle hålla sig borta ett tag till. Den nyss nämnda promenaden runt kvarteret utökades radikalt till långfärdsvandring på 1 1/2 mil och hunden min vill nog aldrig mer sätta tassarna utanför huset efter att ha blivit meddragen på en sådan vansinnesrunda! Men OJ vad skönt det var ute idag! Inte för varmt och inte för kallt för att kunna hålla uppe tempot, inte för stark sol och inte för mycket blåst eller skugga… Lagom med andra ord, sådär lagom härligt som det alltid borde vara under den här tiden på året. Visserligen är det en bit kvar till de där riktigt höga sommartemperaturerna som varenda kotte går och längtar efter nu inför midsommar och stångdansande – men härligt var det helt klart ändå, och nu kan jag med gott samvete luta mig tillbaka i soffan resten av dagen. Eller till nästa gång hunden blir kissnödig – vilket som nu kommer först 😉

***

Under promenadfilosoferandet kom jag att tänka på pajen med kikärtor och mango chutney som jag experimenterade ihop nyligen och som jag tänkte lämna utanför bloggen. Inte för att jag inte tyckte om den – nejdå, trevlig var den helt klart – men för att jag redan givit er ett recept på en liknande paj. Alldeles i begynnelsen av mina bloggdagar  delade jag med mig av det här receptet på en currydoftande mango chutneypaj som tyvärr inte längre bilderna fungerar på. På grund av det, och på grund av att jag tyckte att varianten jag gjorde den här gången kan ha blivit aningen bättre bestämde jag mig till slut för att ändå ge er också detta recept, som alltså är ett helt omarbetat alternativ.

Precis som vanligt med en paj så går det att byta ut innehållet ganska så fritt, eller utesluta ex. svamp eller kikärtor om det är något du inte tycker om. Likaså går mjölsorterna att variera i pajskalet – bara grahamsmjöl, bara vetemjöl eller kanske lite dinkelmjöl däri som variation? Vill du att pajen ska bli klar snabbare går det bra att hoppa över förgräddningen av pajskalet, men då kommer pajen kanske inte hålla ihop lika bra när det är dags att äta den. Ja, och så brukar jag generellt inte använda mig av så mycket riven ost i mina pajer, mängden går absolut att öka på 🙂

***

Kikärtspaj med mango chutney

Ingredienser:
(4-6 portioner)

2 dl grahamsmjöl
1 dl vetemjöl
125 gram rumsvarmt smör
1 nypa salt
2 msk iskallt vatten

100 gram champinjoner
1 gul lök
1 liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (kan uteslutas)
1/2 grön paprika
1/2 röd paprika
1 tsk curry (eller mer om så önskas)
1 burk/paket kikärtor (ca 400 g) – jag använde inte riktigt hela
1 dl mango chutney 

3 ägg (jag använde bara två, men ett till skadar inte)
1 dl grädde
1 dl lättmjölk
ca 1 dl riven ost (+ valfri mängd att strö över)

smör/olja att steka i
salt och peppar

***

Blanda de båda mjölsorterna med saltet i en bunke.

Tillsätt smöret och blanda till en deg med hjälp av vattnet.

Tryck ut degen i en smord pajform, ända upp i kanterna och låt stå kallt i kylen en liten stund.

Värm upp ugnen till 225 grader.

*

Tag ut pajformen ur kylen och klä in kanterna i folie för att de inte ska glida ner (alternativt fyll degskalet med torkade kikärtor).

Pricka degen med en gaffel och förgrädda i ugnen ca 10 minuter (inte längre). Sänk sedan värmen till 175 grader.

*

Fräs samtidigt svampen skuren i lagom bitar i smör en stund och ställ dem åt sidan.

Hacka löken, ingefäran och den röda chilin och fräs allt i olja i några minuter.

Tillsätt paprika i bitar och krydda med curry; fortsätt steka en stund till och dra sedan av från värmen.

Häll över kikärtorna, de stekta champinjonerna och rör i mango chutneyn.

Ta bort aluminiumfoliet runt kanterna på pajformen (eller häll ur kikärtorna).

Häll den stekta grönsaksblandningen i det förgräddade pajskalet.

*

Vispa ihop ägg, grädde och mjölk i en bunke. blanda i den rivna osten, salta och peppra.

Häll äggstanningen över grönsaksblandningen i pajskalet.

Strö lite riven ost över om du vill.

Skjut in pajformen i ugnen igen och grädda tills smeten stannat och pajen fått fin färg – ca 35 minuter.

Tag ut, låt svalna en liten stund och servera 🙂

***

Citron- och löktarte med feta

Jag kommer ihåg ett av de första avsnitten av Jamie Oliver jag fastnade framför. Han flaggade stolt för att han köpte färdig smördeg istället för att göra egen och bakade sedan massor av smaskigheter med just denna färdigköpta deg, och jag satt och dreglade långt efter att TVn stängts av (vilket är ganska vanligt när man sneglat på Jamie och hans kreationer- tycker ni inte?). Egentligen försöker jag undvika att köpa för mycket halvfabrikat – och smördeg känns just som ett sådant.

Fast då och då faller jag för tankarna på de där snabbgjorda bakverken och köper mig en paket smördeg ändå. Jag önskar att jag inte var lat och ovetande så jag kunde göra mig en egen variant – den som finns att köpa färdig innehåller varken smör (bara margarin) eller något enda litet fullkorn (kan man ens göra fullkornssmördeg?) så den är lite mot mina principer.  Dock är den så underbart god och går att göra massor av läckerheter av – både matiga huvudrätter och sötare varianter till dessert. Ja, för att inte tala om hur härligt smidigt det är – bara att rulla ut och fixa till! In i ugnen och så en kvart senare är det bara att njuta! Kan det bli mycket bättre när tiden är knapp?

Den citron-och löktarte jag tänkte locka med idag är baserad på ett engelskt recept som låg ganska långt ifrån mitt resultat – istället för rödlök använde de där purjolök, istället för fetaost getost och istället för basilika persilja. Det blir säkert också jättegott och är ett alternativ om ni har de ingredienserna hemma – det hade dock inte jag så jag fixade till det lite tills jag blev nöjd. Vill du ha mer fetaost på är det bara att öka på mängden, likaså nötterna – lite fler kalorier, men ibland är det helt klart värt dem 😉

Jag tyckte kontrasten mellan de olika färgerna – rödlökens rosaröda, basilikans gröna och citronens gula – blev som ett vackert konstverk vid serveringen – och resultatet ser nästan lite avancerat ut, långt ifrån så enkelt som det faktiskt är!

Hoppas det smakar ❤

***

Citron- och löktarte med feta

Ingredienser
(4 portioner)

2 rödlökar – hackade
2 tsk hackad timjan eller basilika – färsk (om du bara har torkad, använd inte lika mycket)
skalet från 2 citroner och juicen från 1 av dem
1 paket smördeg  (jag använde Sarah Lee)
1/2 paket feta
50 gram valnötter
ev. färsk basilika till servering

Salt och peppar
olja och lite smör till stekning

***

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram en plåt som ställs åt sidan.

Hetta upp lite olja och lite smör i en stekpanna och  fräs den hackade löken tills den mjuknar, utan att få färg.

Blanda i hackad timjan eller basilika och rivet skal (zest) från en av citronerna.

Häll över juicen från en citron och låt koka in i löken i ca 30 sekunder.

Salta och peppra och ställ åt sidan för att svalna en stund.

Rulla ut smördegen och lägg på ett bakplåtspapper om den inte redan ligger på ett.

Markera ut en ram på ca 1 cm runt smördegens kant med en kniv (skär inte helt igenom) och pricka hela smördegen med en gaffel.

Strö den citronstekta löken innanför kanten på smördegen.

Smula över fetaosten, sprid över valnötterna, salta (gärna med flingsalt) och peppra.

Pensla kanterna med lite olja och skvätt lite av den över resten av smördegen.

Ställ in i ugnen i 15-20 minuter, tills kanten puffat upp och fått färg.

Tag ut, strö över hackad, färsk basilika och riv över den sista citronens skal.

Servera varm, ljummen eller kall med en god sallad!

***