Kidneybollar med ricotta, tomatsås och vitlöksfräst zucchinipasta

För ett par dagar sedan upptäckte jag en riktigt spännande tävling som var på gång inne på Mitt skafferi. Uppgiften var att ta det här receptet på italienska köttbullar i tomatsås och göra om det till sitt eget, för en chans att vinna ett stort paket från Mutti – klart jag ville vara med! Nu när det äntligen lugnat ner sig lite runt mig, sista tentan för terminen är nu skriven och det är officiellt sommarlov för min del, så hittade jag också tiden till att experimentera fram ett recept med en egen twist att delta med i tävlingen!

Inte helt otippat kanske, men jag valde att hålla mitt recept vegetariskt genom att byta ut köttbullarna mot en variant gjord på kidneybönor. Blandade med ricottaost blir de en fin kombination till tomatsåsen som jag behöll som den var (dock bytte jag ut det röda vinet mot grönsaksbuljong – mest för att jag inte hade något rött vin hemma). Till bollarna serverade jag istället för vanlig pasta ett grönare alternativ i form av zucchiniremsor frästa i lite vitlök; det går absolut att byta ut detta mot valfri form av pasta om det tilltalar mer, det är helt upp till dig!

OBS: Jag gjorde bara hälften av tomatsåsen i originalreceptet – det är därför mina mått ser lite annorlunda ut.

***

Kidneybollar med ricotta, tomatsås och vitlöksfräst zucchinipasta

Ingredienser:
(4 portioner)

Tomatsås
1 vitlöksklyfta, fint hackad
1 msk tomatpuré (eller ketchup)
1 burk plommontomater (ca 400 gram)
1 burk tomatsås med basilika (ca 400 gram)
en nypa socker eller lite honung
1/2 grönsaksbuljongstärning
1/2 dl vatten
*

Kidneybollar med ricotta
1/2 gul lök
1 burk kidneybönor (ca 400 gram/230 gram avsköljda bönor)
1/2 dl ricottaost (ev. lite mer till servering)
ca 3/4 dl osötat ströbröd
Hackad basilika

*

Zucchinipasta
1-2 vitlökskyftor, hackade
2 stora zucchinis
 
Salt och peppar
olja att steka i
***
Tomatsås:
Hetta upp oljan på medelvärme i en stor tjockbottnad kastrull. Lägg i vitlöken och fräs den gyllengul.
Rör ner tomatpurén och koka i en minut.
Kör plommontomaterna släta med en stavmixer och tillsätt i kastrullen.
Tillsätt tomat- och basilikasåsen, smulad grönsaksbuljongstärning, vattnet, sockret eller honungen, salt och peppar efter smak.
Koka upp såsen och låt den sedan sjuda på låg värme i 1,5 timmar. Rör om då och då. Till sätt vatten om såsen blir för tjock.
*
Kidneybollar:
Hacka löken och skölj av bönorna.
Häll i en stor skål eller bunke tillsammans med ricottaost, ströbröd och hackad basilika. Salta och peppra.
Mixa med en stavmixer till en smet.
Prova att rulla en boll av lite av smeten. Är den för lös, tillsätt mer ströbröd tills den är lätt att forma.
Stek bollarna tills de får en fin yta.
*
Zucchinipasta:
Fräs vitlöken i någon minut i en stekpanna.
Hyvla zucchinin i smala remsor och lägg i stekpannan undan för undan. Salta och peppra.
Fräs i ett par minuter, tills remsorna fått färg – evenutellt i omgångar om allt inte får plats.
Servera; gärna tillsammans med lite extra ricottaost och färsk basilika.
***
Det här är alltså mitt bidrag, håll tummarna för mig 🙂

Råkostsallad på vårprimörer (eller nötig coleslaw)

Nu, så här på sluttampen av vackra, varma maj månad upptäckte jag att jag ännu inte skickat in något bidrag till fina Eleonores månatliga Kokboksutmaning. Månadens tema är denna gång ”vårprimörer”, och jag ägnade en stund (umm… en ganska lång stund, det är lätt att fastna!) åt att leta igenom mina kokböcker efter ett recept på någon vårprimör som jag hade hemma just idag.   Efter att ha grunnat lite över både sparrisrisotto och morotssoppa föll valet till slut på en fantastisk råkostsallad som är enkel att göra och inte kräver någon som helst ugn- eller spisaction – vilket kan vara skönt när temperaturen stadigt ligger runt 25 varma grader.

Receptet hittade jag i en spännande kokbok jag fick av min mormor för lite sedan, vilken hon i sin tur hittat billigt på en loppis. Råkost heter den, kort och gott, och hör hemma i ”Sarah Browns hälsoserie”. Den är tryckt samma år som jag föddes (det vill säga 1987) så den är gammal och sliten ;). Nu för tiden skulle man kunna kalla många av recepten raw food eftersom det blivit ett allmänt vedertget begrepp, dock är det inte hundra procent råa ingredienser som används, så boken får användas med modifikation om det är en raw foodare som är och bläddrar genom recepten.

Jag fastnade för denna sallad dels för att jag hade både färsk vitkål och färska, härliga morötter här hemma, och dels för att jag tycker mycket om coleslaw vilket påminner en hel del om den här salladen, dock utan nötterna. Enligt receptet ska den serveras med en ”spröd sallad” – jag stekte även en vegetarisk schnitzel att ha till, så min råkostsallad blev mer ett tillbehör än en egen rätt. Den passar säkert bra till grillens alla varianter nu i sommar då den är fräsch och snabbfixad, men den kan absolut ätas precis som den är också – med eller utan nötter.

***

Receptet är kopierat ur boken och mina ändringar hittar ni inom parantes, dock följde jag receptet ganska väl den här gången. Allt jag gjorde var att byta ut salladslöken mot rödlök eftersom det var vad jag hade hemma, och jag använde lättmajonnäs och turkisk yoghurt i min dressing.

Lite flingsalt och peppar senare så är den färdig att serveras, och tar den inte slut samma dag så kan den gott stå och mogna i kylen ett tag till – det mår den bara bra av!

***

Vitkålssallad med yoghurt och senapsdressing

Ingredienser:
(4-6 portioner)

250 gram vitkål, strimlad
125 gram morötter, skrubbade och rivna
50 gram osaltade  jordnötter (mina var saltade)
3 salladslökar, ansade och grovt hackade  (jag använde små rödlökar)

Dressing:

6 msk majonnäs (vanlig eller lätt)
6 msk naturell yoghurt (ex. turkisk)
1 tsk fullkornssenap (jag använde dijon)
salt och peppar

***

Ansa kålen och morötterna. Blanda dem noga med nötterna och salladslöken.

Blanda ingredienserna till dressingen och slå den i salladen.

Servera rumsvarm på en bädd av spröd sallad och garnerad med vattenkrasse.

Uppdrag sparrispaj!

Kan ni tänka er att det redan är slut på denna korta månad? Två hela månvarv har passerat sedan det firades nyårsafton och förra årets synder är långt borta! Tur då att vi fick oss en extra dag i år att få lite gjort på, hur skulle vi annars hinna med?

Jag, till exempel, skulle inte ha hunnit med att baka denna sparrispaj  om det inte funnits en 29 dag i årets februari månad. Och det vore synd, då den bakades av en alldeles speciell orsak. Det är nämligen så att den fina och flitigt uppdaterade bloggen Fika med Elenore nyligen har kommit på en av tidernas bästa idéer! Hon utmanar nämligen alla som känner sig träffade att använda de trevliga kokböcker som ofta samlar damm hemma i hyllorna lite mer. Varje månad presenterar hon ett tema, och alla matglada kan leta upp ett recept i en kokbok som passar in, laga rätten och länka inlägget till hennes blogg. Vips får vi där hemma massor av härliga tips på både maträtter och matböcker. Låter inte det fantastiskt bra?

Utmaningen den här månaden var att baka en paj, matpaj eller dessertpaj fick vi välja själva och vilken bok receptet kom ifrån likaså. Mitt val föll på en matpaj då det är något av det godaste jag vet – närmare bestämt en sparrispaj med parmesan. Receptet kommer ut den väl valda kokboken Pajer ur serien Allt om det goda. Om jag inte minns alldeles tokigt så fick man den här delen i serien genom en kvällstidning för ett par år sedan och efter det erbjöds man köpa resterande delar varje vecka ett tag framöver. Snål som jag är plockade jag på mig den här delen och ratade de andra, men det är en mycket trevlig bok så jag hade inte tackat nej till fler delar i serien nu i efterhand! Förutom ett avsnitt med vegetariska pajer (som jag hämtade sparrispajen ifrån) finns det fisk- och skaldjurspajer, kött- och kycklingpajer och dessertpajer att sukta över.Har ni den liggande hemma tycker jag ni kan bläddra igenom den någon dag 🙂

***

Så här i efterhand har jag ett par pekpinnar innan ni får receptet av mig. I mitt tycke var det ett ägg för mycket i receptet – pajen blir lite mer åt omeletthållet än vad jag personligen gillar och parmesanosten försvann lite smakmässigt. Dessutom råkade jag grädda min i 225 grader istället för 200; därav den ”intensiva” färgen. Håll er till 200 grader och plocka bort ett ägg så blir pajen ännu lite bättre!

Förutom att byta ut lite av vetemjölet mot grahamsmjöl och hälften av sparrisen mot broccoli (ena halvan fick bli sparrispaj och ena halvan broccolipaj) så följde jag pliktskyldigt receptet, som jag också skrev nedan [med mina egna kommentarer i klamrar]. Det var helt enkelt inte min sak att börja mixtra med innehållet den här gången, utmaningen var ju faktiskt att följa ett recept, inte att omarbeta det. Jag tror jag måste öva på det lite till 😉

***

Sparrispaj med parmesan

Ingredienser:
(6 portioner)

 4 dl vetemjöl [jag använde 2 dl vetemjöl och 2 dl grahamsmjöl]
150 gram smör
2 msk vatten

Fyllning:

500 gram färsk sparris [då jag bara hade 250 gram kompletterade jag med 250 gram broccoli]
4 ägg
2 1/2 dl mellangrädde [eller matlagningsgrädde]
75 gram nyriven parmesanost
1/2 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar

***

Gör så här:

1.

Hacka ihop mjöl och smör, gärna i matberedare [eller knåda med händerna som jag gjorde].

Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en fast deg.

Tryck ut den i en pajform, ca 28 cm i diameter.

Nagga bottnen och ställ in i kylen i 30 minuter.

2.

Sätt ugnen på 200 grader.

Förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca tio minuter.

3.

Fyllning:

Ansa sparrisen och skär bort den nedersta biten.

Koka sparrisen i lättsaltat vatten ca två minuter [koka med broccolin om du använder sådan].

Skölj den i kallt vatten och låt den rinna av.

4.

Vispa samman ägg, grädde, ost, salt och peppar.

Fördela sparrisen i pajskalet.

Häll på äggblandningen och grädda pajen mitt i ugnen ca 30 minuter.

5.

Servera pajen ljummen med färsk spenat och räkor [eller, som jag, med en blandad sallad och balsamicosirap]

Rotfruktsquinoa med avokadoolja och vitlökssmakande bönröra

Alla hjärtans dag är här och det märks tydligt på alla söta inlägg i bloggvärlden (söta på många olika sätt!). Jag har själv stressat i en vecka nu; vi har skrivit uppsats för 4 poäng här på universitetet och dessutom händer allt som bara kan hända runt omkring mig. Det mesta både roligt och trevligt, men mycket blir det, och tiden rinner genom fingrarna. Det enda som ens har liknat alla hjärtans dagsfirande för mig var lite hälsningar på facebook – inte ett enda beundrarbrev fick jag i brevlådan, tänk er min besvikelse! Det verkar som att ingen vet var jag bor 😉

Så istället för att baka något riktigt sött och gott firade jag med potatissoppa som lämnade min mage i uppror. Äntligen har den lugnat ner sig tillräckligt för att jag ska kunna konstatera att jag helt plötsligt inte är så stressad längre och viljan att skriva ett inlägg tog över något alldeles otroligt! Kanske behövde jag ett par timmar i raklångt läge på soffan för att förstå att jag hinner med allt jag vill utan att behöva stressa upp mig själv i onödan?

I vilket fall så lagade jag mig en härlig vegansk rätt häromdagen. Med lite inspiration från det senaste numret av Icas ”billiga veckan” som man lätt kan sno åt sig i närmaste ICAbutik rostades det rotfrukter som aldrig förr här hemma, för att sedan blandas med quinoa.

Och kommer ni ihåg att jag förra året någon gång vann två spännande sorters avokadooljor från Kardemummagumman? Äntligen har jag vågat korka upp (eller ja, den hade skruvkork, men ni förstår principen) en av dem och testade att smaksätta quinoan med den – vilket gick alldeles förträffligt bra! Självklart går det lika fint med olivolja, men har ni avokadosorten hemma manar jag er till att prova! Spännande, avokadoigt (^^) och härligt nyttigt!

Bönröran till är oerhört lättgjord och trevlig som komplement om man tröttnat på kalla såser baserade på tex turkisk yoghurt eller crème fraiche. Vilken sorts bönor som helst går nästan faktiskt, men vissa kanske ser lite aptitligare ut än andra (sneglar åt de svarta bönorna och ryser till lite). Sojabönor använde jag, men jag hade nog velat använda mig av vita bönor, jag tycker så mycket om deras milda smak. Vill man göra röran lite mer spännande är det gott att mixa i soltorkad tomat också. Det blir ganska mycket bönröra, så det som inte går åt till quinoan kan användas till exempel på smörgås eller knäcke istället för hummus  – den håller i ett par dagar i kylen om den är övertäckt.

***

Rotfruktsquinoa 

(2-3 portioner)

1 stor morot
2 sötpotatisar
1 rödlök
1 dl quinoa
250 gram broccoli (jag använde färsk)
ev. saften från en halv citron

olja att steka i och ringla över (avokado-, oliv- eller rapsolja)
salt och peppar

***

vitlökssmakande bönröra

ca 6 vitlöksklyftor
1 burk bönor – ca 400 gram (ex. sojabönor eller vita bönor)
ngn msk citron
salt och peppar efter smak 

***

Sätt ugnen på 225 grader och lägg bakplåtspapper på en plåt.

Skölj och skala morot och sötpotatis (andra varianter på rotfrukter fungerar också bra).

Skär i lagom stora bitar och lägg på plåten.

Skala vitlöksklyftorna och lägg dem lite vid sidan av rotfrukterna på plåten- de kommer användas till bönröran och inte ihop med det andra ugnsrostade.

Ringla över olja och salta, gärna med flingsalt.

Skjut in i ugnen tills vitlöken börjar få lite färg och är mjuk – det tar ca 15 minuter, men ta en titt då och då, brända är de inte så goda.

Tag ut plåten och lägg vitlöksklyftorna i en stor skål.

Skala rödlöken och skär i lagom bitar. Lägg på plåten blandat med de halvfärdiga rotfrukterna och skjut in den igen tills morot och sötpotatis är mjuka, ca 10 minuter till.

Koka samtidigt quinoan efter anvisningarna på paketet (glöm ej att skölja den innan!). Koka också broccolin – delad i mindre buketter – separat.

Blanda de färdiga rotfrukterna med den kokta quinoan och den kokta broccolin i en skål eller form. Salta, peppra, pressa eventuellt lite citron över och ringla avslutningsvis över lite olja.

Skölj bönorna och mixa dem tillsammans med den ugnsrostade vitlöken tills allt blandats ordentligt. Smaksätt med salt och peppar – gärna lite citron också.

Servera bönröran tillsammans med rotfruktsquinoan och njut ❤

 

Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉

Mozzarellarisotto – att äta och att stava.

Nu har det hänt. Jag som länge hållt mig så långt ifrån detta spektakel som det bara varit möjligt, av rädsla för att sugas ned i träsket och tappa mitt stadiga grepp runt verkligheten. Jag som envist hävdad att det inte finns någon som helst poäng med det och det därför bara är ett aningen mer förfinat sätt än TV att slösa bort min tid (jag älskar ju TV så det var väl inte något väl genomtänkt argument). Jag har nu förstått. Oj, vad jag har förstått.

Wordfeud har knyckt mitt hjärta.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag var negativ förut. Utstött ur gemenskapen som jag var, utan minsta lilla smartphone att stava till endera ”must” eller ”stum” på, och utan någon som helst förhoppning om att få en inom en överskådlig framtid. Dock är jag en ordälskare av rang som mer än gärna tillbringar eftermiddagarna på språkrådets hemsida för att få reda på hur man korrekt säger otroligt viktiga ord som macaron och cupcake på svenska (här måste jag skjuta in att jag inte håller med rådet om att man borde använda ordet muffins eller den svenska formen ”koppkaka” om sin cupcake – det låter ungefär lika aptitligt som fläskläpp) eller hur man skriver bacon  i bestämd form. Spelet alfapet är ungefär det enda spel jag kan ta mig ann med äran i behåll och särskrivningar är det första jag ser när jag får ett papper framför mig, hur mycket text det än handlar om att plöja igenom.

Så när jag nu fått chansen att prova kan jag inte annat än kapitulera för den tills alldeles nyligen så heta trenden och spendera mina dagar i ett dis av stavande och ljudande. Att vi sedan är mitt uppe i att packa (läs försöka förmå oss att slänga anteckningsböcker från andra klass och liknande skatter) inför flytten som sker snart gör inte saken bättre – ett ombonat ställa att fly undan till så fort det går är mer än välkommet (speciellt när det är slavdrivaren min kära mamma som jag spelar mot)!

***

Vad vill jag då bjuda på när inledningen handlar mer om ord än om mat?

Vi återvänder till nyår tror jag, för att få även huvudrätten i receptform, den som hamnat i skymundan då jag postat efterrätten chokladmoussecheesecake och förrätten ugnsbakad brie med fikon redan men inte ens gett er minsta glimt av det jag valde att äta som varmrätt när de andra smaskade oxfilé – nämligen en mozzarellarisotto.

Jo, jag är ett stort fan av risotto i alla möjliga former, jag har ett par stycken alternativ här på bloggen och många fler finns i minnet eller på ”att göra”listan. De kan göras på så många olika sätt men känns ändå alltid lyxiga och lagade med kärlek. För lite omsorg behövs eftersom man måste röra om i grytan mest hela tiden, men det är det helt klart värt för att sedan få smaka av sin skapelse och njuta av resultatet 🙂

Den traditionella versionen använder sig av parmesanost för att göra riset ännu lite krämigare och smakrikare (något som är alldeles fantastiskt gott det också!) men den här gången valde jag att byta ut den mot mozzarella, för att på så sätt få till lite mer ”ostig” känsla. Jag väntade mig små gömmor av smält ost mellan tuggorna och  belönades också med detta så länge som jag inte rörde om i maten alltför mycket, och riset blev krämigt ändå (om man använder sig av något slags risottoris eller möjligtvis råris) så jag tycker absolut det kan vara ett alternativ. Mozzarella är dessutom något lättare att hitta löpefri än vad parmesan är, om ni jobbar på att undvika sådan! Jag toppade min risotto med bitar av stekt svamp och sparris, det behövs inte men passar bra till!

***

Mozzarellarisotto

Ingredienser:
(4 portioner)

1 grönsaksbuljongtärning
ca 1 liter vatten
1 gul lök el. 1 liten purjolök
2 vitlöksklyftor
4 dl arborioris (eller annat risottoris – koktiden och vattenmängden som behövs varierar!) 
1 dl vitt vin
ev. färsk timjan eller salvia (torkad går också bra)
1 paket mozzarella 

Olja att steka i
Salt och peppar 

***

Lägg buljongtärningen i en kastrull och häll över vattnet. Koka upp och låt sedan stå kvar på plattan på svag värme.

Hacka lök eller purjolök fint och vitlök ännu finare. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter utan att de tar färg.

Häll i riset med lite salt och fräs några minuter till – försök gärna se till att alla riskorn blir glansiga av  oljan, då blir risotton ännu lite godare!

Blanda i vinet och låt det sugas upp av riset under omrörning.

Fortsätt med 1-2 dl av den varma grönsaksbuljongen och även den sugas upp under omrörning.

Fortsätt så tills riset är krämigt och färdigkokt, med lite kärna – det tar ca 20-25 minuter (arborioris). Finns det färska örter kan de röras ned och koka med de sista 2-3 minuterna.

Smaka av och krydda efter eget tycke och smak.

Hacka mozzarellan i grova bitar och blanda ned försiktigt. De ska fortfarande se ut som bitar och inte smälta ner helt i riset.

Servera så snart det går, gärna med någon form av ”topping” (till exempel stekt svamp och/eller sparris)

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Torsdag igen, och min tid som julledig börjar dra sig mot sitt slut. På måndag får jag nästa hemtenta, och veckan kommer därför ägnas åt att få till den så bra som möjligt innan fredagen dyker upp med inlämningstiden i högsta hugg. I nuläget ser jag INTE fram emot den, men den måste göras den också, så det är bara att bita ihop! Dock har vi ju en långhelg att ta vara på innan vecka 2 sätter igång, som jag borde ägna åt studier men som jag kommer ägna åt ungefär allt annat förutom just det 😉 Har verkligheten hunnit ifatt er än? Eller ligger ni lite lågt så här i början av året?

***

Jag kom på att jag faktiskt aldrig gav er recepten på de två rätter som jag serverade ihop med Chokladmoussecheesecaken på nyårsafton, så det är dags att göra det nu innan alldeles för många dagar passerat förbi och nyår plötsligt inte känns så aktuellt längre! Jag var hemma i mitt föräldrahem eftersom det nu är sista gången vi kommer vara där över nyår (en flytt står på schemat i februari) och mina föräldrar festade på både krabba och oxfilé. Köttvägraren i mig gjorde att jag fick hitta på en egen meny, men det hade jag absolut ingenting emot! Därför blev min förrätt istället ugnsbakad brie med fikon och nötter, som jag blev så sugen på efter att ha läst Lindas recept på just ugnsbakad brie. Mitt recept skiljer sig lite grann från hennes, men grundtanken är densamma, en ugnsvarm skapelse toppad med söta fikon och salta nötter som det väller ut varm, härlig ost ur när man skär in i den. Min kära mor åt mer av den än krabban som låg framför henne, så det tar jag som ett gott betyg!

Huvudrätten tar vi nästa gång!
(snacka om cliffhanger!) 

***

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Ingredienser:
(3-4 portioner som förrätt)

1 rund Brieost – ca 250 gram (jag använde Kolibrie, både originalet (33%) och lightversionen (11%) fungerar)
100- 150 gram torkade fikon
ca 1 dl nötter (tex cashew (som jag använde) och/eller mandel)
3 msk honung 
1 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker

***

Värm upp ugnen till 175 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.

Lägg brieosten mitt på plåten.

Hacka de torkade fikonen och lägg i en skål.

Häll i nötterna (Sorten är valfri) i samma skål.

Värm honungen lite grann om du inte använder flytande (det blir svårt att blanda om annars) och häll den över fikon och nötter.

Krydda med kanel och vaniljsocker och blanda.

Skeda skålens innehåll över Brieosten, det gör ingenting om inte allt stannar på osten utan lägger sig vid sidan om.

Ställ in i ugnen cirka 10 minuter, tills den är genomvarm och mjuk.

Servera något avsvalnad men fortfarande varm.

***

 

Brysselkålsratatouille med sting

Vad tänker ni på när ni hör ordet ratatouille? Är ni som jag, så får ni genast upp en bild i huvudet av en liten råtta som sitter under en kockmössa och lagar gudomlig mat, allt väldigt franskt på DisneyPixars engelskspråkiga eller svenskdubbade manér? En härlig liten filmpärla som jag verkligen hoppats att ingen missat! Dock är det ju inte filmen som det här inlägget ska handla om, utan rätten som inspirerat skaparna av filmen till ett sådant långt och krångligt titelval.

Ratatouille är nämligen en av de smidigaste och nyttigaste rätter som man  kan tänka sig! Den tar väldigt kort tid att göra, kan varieras i det oändliga och smakar fräscht vad man än parar ihop den med, oavsett om man är vegan, vegetarian eller vanlig dödlig. Originalversionen består oftast av lök, aubergine, zucchini, paprika och tomater i någon form, som fräses, kokas och blandas en stund innan rätten är färdig att ätas! Så smidigt är det, och ännu bättre kan det bli genom att man plockar alla de stumpar av grönt som ligger i kylen utan att göra någon som helst nytta. Det var så jag kom att tänka på att jag ville göra en, för att där fanns en halv zucchini och en halv påse rejält trista brysselkålshuvuden som behövde lite omvårdnad, gärna pronto och på en gång. jag lade också till haricots verts utöver lök och paprika, och resultatet ser ni här – gott både på LCHFvis genom att ätas med en köttbit (inget jag förespråkar, som ni säkert vet) eller på pasta med en god sallad till. Det finn nog lika många användningsområden som varianter, och inget är rätt eller nödvändigtvis fel.

Och du, namnet ratatouille påstås ha kommit till genom användningen av det franska ordet touiller – som betyder röra om – och uttalas ungefär rattatoi. Så nu är det bara att glänsa framför familjen när grytan sätts fram – god, snabblagad, fräsch mat MED ett snofsigt namn du uttalar perfekt – kan det bli mycket bättre?

***

Brysselkålsratatouille

Ingredienser:
(4 portioner)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
ca 10-15 brysselkålshuvuden
1 paprika (min var röd)
1/2 zucchini
1 näve haricots verts, ca 10-15 stycken (jag använde frysta, vilket gick bra)
1 paket krossade tomater (ca 400 gram)
1/2 dl vatten
ca 1-2 tsk sambal oelek
ev 1 tsk honung (byt ut mot 1 tsk socker om du är vegan)
färsk eller torkad oregano (timjan går också bra)

olja att steka i
salt och peppar

Skör löken i bitar och hacka vitlöken. Fräs dem båda försiktigt i olja i en stor kastrull.

Dela brysselkålshuvudena på mitten, skär paprikan och zucchinin i bitar och dela haricots vertsen på mitten. Lägg i och låt fräsa med efterhand som de är färdiga, glöm inte att röra om då och då.

När allt fräst tillsammans någon minut; häll över de krossade tomaterna och vattnet.

Tillsätt sambal oelek och honung (eller socker).

Låt koka ihop i cirka 15 minuter, tills allt är mjukt men inte sönderkokt, rör om med jämna (eller ojämna) mellanrum.

Salta, peppra och krydda efter smak. Prova samtidigt om mer sambal oelek behövs, det där varierar från person till person.

Servera med vad som helst, till exempel med pasta och en god sallad som jag gjorde!

Snabbaste linsgratängen! Eller: har du keso och linser så är du good to go.

Det där med att blogga under jul”ledigheten” är rätt så överskattat, tycker ni inte? 😉 Dock hinner man med annat när man INTE författar inlägg, det har jag nu förstått efter ett par späckade dagar på resande fot.

Dels fick sig  mormor ett besök två timmar från hemstaden, och de där mormödrarna vet hur man fixar till fika minsann!  Dessutom fick hon en burk med fikonpraliner som lite sen julklapp, och både hon och Pelle – min ”morfar” – smaskade så det stod härliga till! Då blir man glad, må ni tro 🙂

Och så var vi en dag i Nyköping också, eftersom flytten snart tar mina föräldrar dit. Det tog inte lång stund innan vi hunnit lära känna staden, tack vare en hel del spring på mellandagsrean, där jag införskaffade mig ännu lite mer glöggte (eftersom jag inte får nog av det) och så ett annat spännande te – från Kahls den här gången – som heter så mycket som Lustiga vara; ett rooiboste som smakar saffran, choklad och – håll i er – yoghurt! Ja, tillsammans med apoteksteet med kanel och kardemumma som jag fick i julklapp lider jag verkligen inte brist på härliga saker att dricka denna vinter, det kan jag säga er!

***

Dock handlar inte det här inlägget om min ständigt växande samling av teer, även om det säkert  skulle kunna bli riktigt trevligt det också. Istället tänkte jag rikta in mig lite på det där med vegetarisk mat, eftersom det ju är en av grundstenarna i den här bloggen, och något som blivit lite undanskuffat så här i juletider. Och imorgon är ju sista dagen på det här året vilket också innebär att det i övermorgon är TJUGOHUNDRATOLV och inledningen på mitt 25te år här i världen!

Som det sig bör kommer ett nyårslöfte eller två avläggas, och ett av mina är att jag ska försöka äta ännu lite mer balanserat, eftersom jag ofta graviterar mot att byta ut ett av dagens två lagade mål mot keso och choklad (kanske inte tillsammans, men det går bra det  också)! Den där keson gör faktiskt mer nytta i en gratäng, och blir tillsammans med linser både näringsrik, billig och snabblagad.Vegetarisk keso finns bland annat på Lidl om ni är försiktiga med löpe, och receptet hittade jag, precis som Bernts böngryta, i gamla 80-talskokboken Ullas lilla gröna. Jag har dock skrivit om det lite, för att göra det ännu enklare att följa.

***

Linsgratäng med keso

Ingredienser:
(4 portioner)

2 dl torra linser (röda eller gröna)
2 gula lökar (eller en gul och en röd)
1 burk keso (2oo-250 gram) (ev. med smak)
2 dl riven ost (jag använde lite mindre)
1 vitlöksklyfta

olja eller smör att steka i
salt, peppar och ev andra kryddor att smaksätta med

***

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form.

Skölj och koka linserna efter anvisningen på förpackningen (jag använde röda linser och kokade dem i ungefär 10 minuter).

Lägg de färdigkokta linserna i formen.

Skär lökarna i ringar eller skivor och fräs en stund i olja eller smör tills de är genomskinliga. Pressa över vitlöken och stek en aning till.

Lägg den stekta löken över linsbottnen i formen.

Blanda eventuellt keson med lite kryddor om du inte har en färdigkryddad variant (boken föreslår att blanda keson med örtsalt och paprikapulver), bred sedan ut den över lök och linser.

Strö över den rivna osten och skjut in den i ugnen tills den fått fin färg och doftar härligt – cirka 30 minuter.

Servera med exempelvis kokt brysselkål eller en sallad.

***

I mitt lilla kök såg det ut så här när jag lagade linsgratäng:

Att steka lök och koka linser kan man göra på samma gång om man har ordning på sina grytor 😉

Så är det bara att lägga dem i två lager i en form…

… efter det keso och så riven ost ovanpå!

Någon halvtimme senare kan den plockas ut ur ugnen…

… och ätas med vad man vill 🙂

Julens härligheter och en svensk kålrotslåda

Tänk, julen 2011 är redan över och kommer inte tillbaka, ett stort tack till ALLA er som kom in med ett God jul att dela med er av, jag var med er alla i tanken även om jag inte kunde svara er förrän nu lite efteråt! Min jul firades i mina gamla hemtrakter, tillsammans med föräldrar, bror, faster och hennes familj och ett par kusiner – alldeles lagom och förträffligt trevligt!

Det sågs på Kalle Anka där vi, precis som majoriteten av alla svenskar, fyllde i varje replik innan den sades (och jublade när Lejonkungen visades)…

…så åts det julbord, som i mångt och mycket hölls koncist och traditionellt, med köttbullar och hackekorv, ostar och vörtbröd, rödkål och rödbetssallad och en mängd av olika sillsorter. Ja, och så min kålrotslåda då, som inte är lika traditionell på ett  av våra julbord, men någon måste ju bryta mönstret! Annars är det på finska julbord dessa brukar hittas, men jag kallar inte min finsk, eftersom jag inte vet hur nära jag kommer den varianten med min aningen förenklade… Den hade gärna kunnat få stanna några minuter till i ugnen också, men folk var för hungriga för att vänta, inklusive jag 😉  Ett varmt bord med Janssons, kroppkakor, potatisgratäng och kokt potatis fanns också att hugga in på.

En vegetarisk tallrik kunde se ut något så här – potatisgratäng, sallad, vörtbröd med brieost, vindruvor och kålrotslåda. Med julmust och rödbetsallad njöt även jag av ett härligt julbord, två gånger till och med!

Ja, och så öppnades det presenter förstås, innan vi fikade på saffranskladdkaka som jag bakat tidigare. Här har ni min hunds nya bästa vän – herr morot. Bara vegetarianers hundar genomlider sådant här 😉

***

Kålrotslåda

Ingredienser:
(4-6 portioner)

ca 1,5 kg kålrot
2 msk ljus sirap
1 ägg
1 nypa riven muskotnöt
1 dl grädde
ströbröd (jag använde panko, som är grövre)

salt och peppar

***

Skala kålroten och skär den i mindre bitar. Koka bitarna tills de är mjuka, kanske 20 minuter eller så.

Värm ugnen till 200 grader och smörj en ugnsform.

Häll av kålrotsbitarna och mosa dem grovt med ex. elvisp.

Blanda i sirap, ägg, muskot.

Vispa grädden och blanda sedan ner den i kålrotsmoset.

Salta ordentligt, peppra om du vill och täck sedan ytan med ströbröd.

Skjut in i ugnen tills den stelnat lite och fått fin färg, vilket tar en timme eller så. Eller bara tills den ser färdig ut utan färg, som min 😉

Servera på julbordet eller till tex veggiebiffar istället för potatismos eller rotmos.