Drinktips: Tranbärssangria

Det är dags för ett erkännande här på bloggen.

Jag suger på det här med drinkar.

I skolan fanns barteknik och alkoholkonsumtion som valbara kurser. Jag hade hellre hamnat i svetsklassen än fått en plats i en av dem. Visserligen var det väl aldrig något jag behövde oroa mig för, av någon outgrundlig anledning var båda de ämnena otroligt populära bland oss 17 eller möjligtvis nyss fyllda 18 år gamla studenter, men jag var inte en av de som delade fascinationen. Nej, jag har ännu inte, vid stadiga 23 år och 11 månader lärt mig att det är tufft att halsa sprit, kräkas ner snygga killars skor och sedan inte komma ihåg det där pinsamma smset jag skickade till min snart pensionerade lärare när jag vaknar nästa morgon.

Inte heller tycker jag att öl går att dricka – eller ens sniffa på. Vin har sina guldkorn, men de är väl dolda i en skog av sura, bittra sorter som mina smaklökar inte är kompis med. Och jag kommer aldrig förstå driften att dricka något som inte smakar bra bara för att nå ett tillstånd där man antingen mår illa eller vaknar och mår illa. Att vara full är otroligt överskattat.

Med det sagt – en god drink som inte går att misslyckas med är populärt även i min värld av tråkmånseri. För alkohol och jag är på samma sida i ett par, särskilda fall; glögg (även om saftglögg faktiskt är något jag föredrar), i mat (helt klart!) och att smutta på som början på en trevlig kväll. En tranbärssangria passar väl in i den tredje kategorin. Den är söt, som jag vill ha den, men också otroligt fräsch, hur det nu går ihop.

Man får jobba lite för resultatet, en sil kan nämnas som ett viktigt redskap (gärna lite större än den på bilden, jag blev lite frustrerad) men på riktigt; det ÄR värt det!

***

Tranbärssangria

Ingredienser:
(lite över en liter)

1 paket frusna tranbär (225 gram)
2 rågade dl socker
2 1/4 dl vatten
1 flaska (750 ml) fruktigt rött vin (jag använde inte riktigt hela flaskan)
1 dl konjak
2- 2 1/2 dl  apelsinjuice

Citronskivor att dekorera med

***

Häll de frusna tranbären (spara ca några till garnering), socker och vatten i en kastrull och koka upp. Sänk värmen och låt sjuda ett par minuter, tills tranbären börjar spricka.

Låt svalna en stund, häll sedan kastrullens innehåll genom en finmaskig sil över en skål eller tillbringare, använd baksidan av en sked för att mosa bären i silen. Släng skalrester, i skålen ska bara saften finnas kvar.

Blanda med det röda vinet, konjaken och apelsinjuice och ställ kallt i minst två timmar.

Servera med eller utan is, med ett par frusna tranbär och en citronskiva i varje glas.

***

Tips: Denna variant går också att servera varm som en variant på glögg, jag har dock inte provat detta själv.

rödvinsrisotto med soltorkad tomat och en film eller två (eller tre)

Ända sedan jag fick tillgång till hemtentans frågor fredag kväll har jag suttit nedgrävd bland böckerna, som ni kanske har märkt av de obefintliga kommentarerna på era bloggar (oh, vad jag har saknat er!). Ja, det är inte det enda jag har gjort, jag har ”råkat” se tre hyrda filmer som jag bara snubblade över, men sådant kan ju hända alla, eller hur? 😉

Vilka filmer är det du har slösat tid på då?

Jag trodde aldrig ni skulle fråga!

bildkälla

Lördagskvällen ägnade jag framför den senaste Pirates of the Caribbeanfilmen – I främmande farvatten. Jag kan tycka att det är lite överdrivet med en fjärde film i en serie som kanske skulle slutat efter första, men man kan ju inte undvika att charmas av allas vår Johnny Depp, och att slippa Orlando Blooms helyllekaraktär är en klar fördel. Aningen seg kanske, men helt klart sevärd!

bildkälla

Och gårdagen guldkantades med hela två filmer! Först blev det mys med tecknat (jag och mina föräldrar – den yngsta av oss 23…) och BlueSkysatsningen Rio. Inte lika härlig som Ice agefilmerna de stått för innan, men underhållande för stunden – och vyerna är som vanligt spektakulärt vackra!

bildkälla

Sist men inte minst spenderades lite över två timmar framför den femte (FEMTE!) filmen om X-men, X-men First class, som istället för att ta vid där de andra slutade berättar historien om vad som hände INNAN. Själv tycker jag det är ett roligt stilgrepp, då jag älskar att sitta och försöka pussla ihop berättelsen så den passar med nästa film (eller ja, föregångaren), och denna gång gjorde det på ett smart sätt. Så är jag svag för X-men utan någon egentlig anledning alls – så ge den gärna en chans!

***

Ja, en ytterst varierad bunt av filmtips fick ni där, vilket kan behövas så här i höstmörkret. Något annat som kan behövas vid denna tid på året är ett spännande mattips (när behöver vi INTE sådana?) så här nedan följer ett sådant, om ni tycker om smaker som krämigt ris, soltorkad tomat och en hel del rött vin…

***

Risotto är något jag lagar med jämna mellanrum, både för att det är så underbart gott (!!) och för att det går att variera på så många olika sätt. Nyligen hade jag en flaska rödvin stående hemma av någon underlig anledning – jag som inte riktigt dricker vin – och jag började fundera över om en risottovariant med rött istället för vitt vin skulle kunna vara något. För även om jag inte föredrar vin TILL maten är jag helt klart positivt inställd till det där med vin I de recept jag lagar – det är inte många rätter som inte blir liiite bättre med en gnutta alkohol…

Serverad med nyaste numret av Buffé blev funderingen om rödvinsrisotto till en trevlig rätt, så jag tänkte att ni kanske skulle vara intresserade av receptet. Hade jag rätt?

***

De två färska tomaterna är något jag lade till BARA för att jag tycket det är en sådan härlig känsla att skålla och skala just tomater, hur makabert det än låter… Så det första steget går helt klart att hoppa över om det där med tomatskållning inte låter som din grej.

Råriset går bra att byta ut mot vanligt risottoris – det vill säga arborio- eller avorioris. Gör du det kan du dessutom kapa tiden det tar att laga risotton ned till ungefär 25 minuter, också här gäller det att smaka sig fram. Häll då i de soltorkade tomaterna efter en kvart eller så.


För en vegansk version är det bara att utesluta getosten, och är du inte vegan men ingen getostälskare är det helt okej att välja fetaost istället. Jag själv använde fontanas getost, som är lite av ett mellanting i smaken.

***

Rödvinsrisotto

2 färska tomater
1 buljongtärning
Ca 1,5 liter vatten
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
250 gram råris
2 dl rött vin
1 dl strimlad, soltorkad tomat
ca 1 dl hackade färska örter (kan uteslutas)

olja att steka i
salt och peppar

Smulad getost/fetaost till servering

***

Börja med att skala tomaterna, ta bort innanmätet och skär dem i bitar (om du vill kan du skålla dem genom att doppa dem i kokande vatten någon minut. De blir lätta att skala då, plus att det är KUL – säger jag som inte har något liv).

Koka upp vattnet med buljongtärningen i en kastrull. Lägg i de hackade tomaterna och låt sedan sjuda vid sidan om under hela tiden risotton lagas.

Hacka den lök och vitlök. Fräs i olja i en stor kastrull eller gryta tills löken mjuknar.

Skölj råriset ordentligt och låt  fräsa med löken i någon minut. Det finns de som säger att noga fräst ris är den största hemligheten bakom en god risotto! Se till att allt ris täckts med olja.

Öppna vinflaskan och häll vinet över det frästa riset i kastrullen (INTE i munnen!). Låt det koka in under omrörning.

Forsätt med att hälla en dl av den sjudande buljongen över riset. Rör tills det kokat in och häll sedan över en dl till.

Nu kommer det bli en hel del buljonghällande och omrörande i kastrullen – det är värt det i slutänden! Om du tröttnar står vinflaskan antagligen kvar inom räckhåll.

Efter en halvtimme eller så är det dags att tillsätta de strimlade, soltorkade tomaterna. Låt koka med de sista tio minutrarna.

Risotton borde börja arta sig efter ungefär 40-45 minuter, smaka av riset och bestäm hur du vill att det ska vara i konsistensen. (mitt ris tog av någon anledning lite över en timme, men det borde inte ta så lång tid)

Blanda ner de hackade örterna om sådana önskas och servera sedan på en gång, gärna tillsammans med smulad getost!