Ärtiga sparrissoppan till midsommar!

Hörni, mina fina bloggvänner, jag tror det är dags att tala allvar med er en stund. Inte så allvarligt så ni måste sätta ner kaffekoppen för att inte riskera att sätta i halsen eller så, inte heller behöver ni se till att ha näsdukar nära till hands så tårarna inte blöter ner tangentbordet. Nej, jag har bara en fundering som ibland dyker upp hos mig och som jag ville ta upp med er lite flyktigt sådär.

Känner ni, när ni klickar er in på  Kärlek på tallrik med allt vad det innebär, att ni får ut någonting av  besöket? Känner ni att bloggens innehåll ligger på en lagom nivå för er, generellt – i svårighetsgrad och  språk- eller utseendemässigt? Mina foton blir ibland lite väl amatörmässiga för att jag ska vara ens halvnöjd, känner ni att det är ett problem? Jag antar att jag bara är lite osäker på hur inspirerande bloggen ter sig i andras ögon – är det något speciellt jag borde jobba på för att ni ska få det ännu lite bättre här hos mig?

***

När så den lilla formaliteten är överstökad kommer vi nu till det som kretsar i de allra flesta svenskars tankar en dag som denna – midsommarafton. För dagen före dopparedagen är här (njae, kanske inte, men motsvarigheten till det när det är sommar ute och sol i hjärtat) och det är idag det ska fixas och donas, lagas och läggas in, planeras och inhandlas  – jag, om ni är som oss här hemma alltså, och inte planerar längre än näsan räcker och får betala denna olat med att stå i maxikön i en och en halv timme.

Förra året vid den här tiden så hade min midsommarmeny kommit till. Då hade jag fått till ett tema också – något så innovativt som ”jordgubbe” – och middagen bestod av camemberttoast med jordgubbssalsa, stekt halloumi och färskpotatistallrik och på slutet en härlig marängpavlova som nog ändå är en av de bästa efterrätterna som går att få till på denna jord! Tyvärr har bilderna försvunnit i och med en flytt jag gjorde från en annan domän – dock vet jag att de finns kvar någonstans, så jag lägger till dem när jag kan 🙂

***

I år har jag inte kommit riktigt lika långt – kanske skippar jag temat den här gången, men trerätters ska jag banne mig få till, helt fri från små stackars inlagda fiskar och annat före detta levande! Dock kan jag inte dela med mig av menyn än då jag, om sanningen ska fram, inte har en aning om hur den kommer gestalta sig, men istället kan jag bjuda er på en riktigt trevlig sparrissoppa som skulle bli ljuvlig som första rätt om nu inte silltallriken lockar för mycket 😉

Första gången jag gjorde den här soppan så använde jag mig inte av lika mycket vatten som i receptet och den blev då precis som jag ville ha den, krämig och så tjock att man nästan var tvungen att tugga den för att den skulle slinka ner.  Eftersom jag vet att jag är lite konstig med min tjocksoppsfascination  så ger jag er den variant jag brukar använda mig av; det är bara att utesluta lite vätska om ni vill ha den krämigare – det går att spä ut den senare också om ni ångrar er.

***

Ärtig sparrissoppa

Ingredienser:
(4 portioner som huvudrätt, 6 som förrätt)

1 schalottenlök
250 g grön sparris, i bitar
2 dl torrt vitt vin
1 dl frysta gröna ärtor
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl vatten
2,5 dl grädde
ev. fetaost att smula över

Smör att steka i
salt och peppar

***

Hacka schalottenlöken fint och fräs i lite smör i en gryta.

Bryt av ändarna på sparrisen och släng dem; skär sparrisen i mindre bitar. Spara eventuellt ett par sparrisknoppar till servering.

Fräs sparrisen tillsammans med löken en liten stund.

Tillsätt det vita vinet och låt koka med i en minut eller två.

Tillsätt ärtor, buljongtärning, vatten och grädde. Koka upp och låt koka försiktigt i 10-15 minuter; tills sparrisen är mjuk.

Häll soppan i en mixer eller använd mixerstav tills den är slät. Häll tillbaka i grytan, låt koka upp och salta och peppra efter smak.

Koka eventuellt de sparade sparrisknopparna i någon minut eller två.

Servera varm med sparrisknopparna och exempelvis fetaost smulad över.

Annonser

ugnsbakad lyxpasta till helgen

Och så kom då fredagen igen! Veckorna bara ilar fram, jag kan inte förstå vart dagarna tar vägen längre, hur de bara kan förvinna som de gör!

Om man som jag känner sig lite sliten sådär på fredagseftermiddagen men ändå vill laga någonting som inte känns lika vardagligt som spagettin man kokade igår, eller lika slentriant som tacosen man dukar fram på rutin, då skulle kanske det här kunna vara ett förslag? Ljuvliga tomater frästa i vitt vin, sedan badade i grädde innan de blandas med pasta och täcks med  ett tjockt mozzarellatäcke… Ja, ni hör, det är inte den vanliga pastagratängen det här inte, och det var därför jag valde att inte döpa den efter en sådan!
***

Det kanske låter som att det krävs mycket jobb då tomaterna skållas innan de fräses, men jag lovar, det tar verkligen ingen tid, och är inte heller svårt! Dock gör det smaken av tomat mycket mer behaglig, för att inte tala om hur nöjd man känner sig över att ha lagt ner det där extra lilla jobbet och märker vilken annorlunda upplevelse det blir! Dock kan man byta ut tomaterna mot körsbärstomater om man vill hoppa över det steget, då fräser du dem direkt med purjolöken utan att skålla dem innan.

Och du:

Det här är ingen bantarrätt. Nej, inte en smalrätt på något sätt; knappt en ”jag-inbillar-mig-att-jag-kan-vara-smal-fast-jag-äter-gott-rätt” faktiskt. Men ibland måste man ju få förgylla vardagen lite! Servera med sallad och var nöjd med att du fixat veckan utan att skrika hysteriskt, nu har du två HELA dagar av ledighet framför dig – massor av tid att vara ”nyttig” på 😉

***

Ugnsbakad pasta

Ingredienser
(4 portioner)

4 portioner kokt pasta
ca 5 tomater (gissningsvis runt 750 gram)
1/2 purjolök
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
1/2 dl riven parmesan
1 paket färsk mozzarella (125 gram)

olja att steka i
salt och peppar

Färsk basilika till dekorering

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader.

Koka pastan eller använd överbliven sådan från gårdagen. Jag valde fullkornsfusilli, men vilken sorts pasta som helst fungerar!

Skålla tomaterna genom att doppa dem i kokande vatten tills skalet börjar lossna. Skala dem, hacka köttet (utan att få med kärnorna) och ställ åt sidan.

Hacka purjolöken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt tomaterna och fräs någon minut eller två.

Häll över vinet och låt det koka in.

Tillsätt grädden, sänk värmen och låt sjuda några minuter.

Blanda ner pastan så den täcks av såsen.

Stäng av plattan och blanda ner parmesanosten. Salta och peppra.

Häll pastablandningen i en ugnsfast form och täck med skivad mozzarella.

Skjut in i ugnen i ca 10 minuter, tills mozzarellan har smält.

Tag ut och servera med massor av färsk basilika på toppen, gärna med en sallad bredvid!

kantarellpasta på minuten (jodå, det går visst!)

Efter en lång dag med många nya intryck, ännu mer information som antagligen flög ut genom andra örat lika snabbt som de attackerade mitt första, pustade jag ut hemma i soffan med en liten mjuk och varm vovve ihopsnurrad bredvid mig (dock något blöt efter dagens regniga promenader). Känslan av att äntligen vara på rätt plats i livet överväldigade mig, och jag kände att det var ett mycket bra tillfälle att fira lite tyst för mig själv.

I kylen hägrade en påse kantareller, plockade av min snälla, söta faster i helgen. Där låg också ett paket färsk fiberpasta som jag köpte för halva priset tidigare under dagen (när jag BARA skulle köpa tuggummi!).

Då kraften och orken inte riktigt fanns där, ville jag göra någonting som inte tog alldeles för lång tid men som fortfarande kändes lyxigt. Det blev det den här pastan, som både jag och hunden festade på efter bara ett par minuters tillagningstid! Han ratade dock oreganon, det låg kvar en liten hög gröna kvistar vid sidan av tallriken när han nöjd och glad tultade därifrån 😉

***

Kantarellpasta
(2-3 portioner)

200 gram kantareller
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
färsk oregano

salt och peppar
parmesanost

smör att steka i

1 paket (250 gram) färsk pasta (gärna fiber)

***

Borsta av kantarellerna, skölj dem inte om du inte måste.

Hacka lök och vitlök fint.

Fräs kantarellerna i smör en stund och tillsätt sedan löken. Låt allt få färg men bränn det inte, den smaken är svår att få bort senare.

Häll över vinet och låt det koka in tills det nästan inte finns någon vätska kvar. Blanda i hackad, färsk oregano och glöm inte salt och peppar efter smak!

Koka den färska pastan under tiden, det tar ungefär 3 minuter.

Häll av pastan men spara lite pastavatten i ett decilitermått eller dylikt, det är bra att ha om du tycker kantarellpastan känns lite torr.

Blanda i pastan i stekpannan med kantarellerna. Tillsätt lite av vattnet om du vill.

Lägg upp på tallrikar och pynta med riven parmesanost och färska kvistar av oreganon!

***

När jag lagade min kantarellpasta såg det ut såhär:

Först togs ingredienserna fram…

…inklusive spännande fiber fettuccine för inga pengar alls!

Lök och kantareller fräser.

Pasta kokas under några minuter.

Salta och peppra svampen!

pastan blandas i stekpannan…

… innan den serveras på tallrik ❤

Risotto på råris, och så lite vin såklart!

Äntligen blev det dags för lite matlagning igen efter en hel drös med dagar spenderade långt från allt vad spis heter! Då jag just nu håller mig hemma hos mina föräldrar är det lite knepigare att få igenom min vilja när jag blir matlagningssugen, speciellt då pappa min bestämt sig för att LCHF är the way to go. Nej, nej, säger jag och plockar bestämt ut kolhydratrik pasta ur skafferiet. Jojo, säger pappa och ler glatt åt den kolhydratfattiga  fläskkotletten på tallriken.

Så när pappa är på jobbet dansar dottern på bordet. Jag valde att laga något som jag gör alltför sällan men som jag verkligen tycker om – risotto. Många menar att en risotto inte är ätbar om den inte görs på ”riktigt” risottoris (dvs arborio) men jag håller definitivt inte med! Råris är nyttigare, matigare och blir också naturligt krämigt när man kokar det – det enda man måste tänka på är att det tar lite längre tid.

Tricket med att få en risotto riktigt, riktigt lyckad är att inte hälla i all vätska på en gång. En dl i taget är lagom, låt det koka in och häll på nästa. Upprepa så pass länge att riset är genomkokt men inte mosigt. Det gör att risotton får den precis perfekta konsistensen, på riktigt!

***

Rårisotto

Ingredienser (4 personer)

4 dl råris
ca 1 liter vatten
1 buljongtärning
ev 1 färsk lök
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
1.5 dl vitt vin
ca 125 gram champinjoner
1/2 röd paprika
1/2 gul paprika
lite färska kryddor
en näve nyriven parmesan eller stark riven ost (eller två om du gillar ost^^)

Börja med att skölja riset, det blir så tråkigt annars! Häll också i ungefär en liter vatten i en kastrull och lägg i buljongtärningen. Låt koka upp och stäng av plattan.

Hacka den färska löken (om du har någon sådan), rödlöken och vitlöken. Fräs i lite olja i en kastrull. Häll i riset och låt fräsa med.

Efter någon minut eller så kan du tillsätta vinet.

När vinet kokat in och det börjar se torrt ut i kastrullen, häll på ungefär en dl av buljongen du nyss kokade upp. Låt koka in och upprepa.

Samtidigt kan du hacka eller skiva svampen och fräsa den i smör i en stekpanna. Hacka också paprikan och fräs den i en annan, eller efteråt om du är lat som jag och inte vill diska två stekpannor 😉

Råris måste koka ganska länge, så låt det ta tid och fyll på med en dl buljong varje gång det börjar se torrt ut . Smaka av efter 45 minuter, riset ska vara välkokt men fortfarande ha lite kärna. För mig tog det en timme den här gången.

När du tycker riset är som du vill ha det, blanda i den stekta svampen och paprikan. Stäng av plattan och blanda till sist i lite hackade färska kryddor om du vill ha några sådana i och den rivna parmesanen eller någon annan god ost om du har.

Jag serverade min med riven vitkål och en persiljekvist!

Varma vinkokta vita bönor beställt!

Jag är ingen vinkännare. Inte ens lite. De gånger jag druckit vin och njutit av det kan LÄTT räknas på ena handen, och jag har väldigt svårt för att tro på att de flesta olika märken och utföranden inte smakar precis likadant. Vin. Personen som sätter dit de där etiketterna under vinflaskorna på systembolaget måste ha världens roligaste jobb när han diktar ihop vad det ena vinet efter det andra smakar! ”humm… En aning åt knäckebrödshållet med en ton av päron och fänkål som letar sig in”. Ja, det låter ju otroligt gott. Väldigt lockande, speciellt när man sedan öppnar flaskan, tar en klunk och genast känner att det hela smakar… vin.

Däremot är jag ett STORT fan av vin i matlagning! Efter att ha kokat ett par minuter försvinner allt det där otäcka beska och ersätts med en fyllighet som verkligen är pricken över i:et i många goda maträtter som annars kunde varit ganska så slätstrukna och tråkiga.

Risotto är ju ett klassiskt exempel. Jovisst fungerar det att göra risotto på bara buljong, men egentligen – hur mycket godare blir det inte av att byta ut en dl eller två mot vitt vin? Svar: mycket.

Så om du har lite vin över hemma är det här receptet busenkelt att göra om man inte känner att risotto tilltalar men vill ha något liknande. Vita bönor kan köpas färdigkokta och redo att användas vilket sparar tid och planering – och den här rätten är då färdig i ett trollslag!

***

Vinkokta vita bönor  med couscous

Ingredienser – 2 portioner

1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl valfritt vitt vin
1/2 buljongtärning
ca 400 gram stora vita bönor, färdigkokta (en paket)
1 dl fint riven parmesan
timjan
salt och peppar
olja att steka i
ev. lite citronsaft

Att servera till:
couscous (i mitt fall fullkorn)
Laga till couscousen enligt förpackningen (jag brukar lägga till ungefär 1 dl vatten extra för jag tycker att det blir så torrt annars).

Hacka den gula löken och vitlöken fint. Fräs i olja i en kastrull någon minut eller två, de behöver inte få färg, bara mjukna. Häll sedan på vinet och låt koka ca 5 minuter.

Låt bönorna rinna av och lägg i kastrullen tillsammans med den halva buljongtärningen (gärna aningen mindre) rör om och låt koka ihop 5-10 minuter till.

Stäng av plattan och rör i ca 3/4 av den rivna parmesanen (det allra godaste är om den är precis nyriven), hackad timjan och om du vill en aning citronsaft (jag hade tyvärr ingen hemma). Salta, peppra och lägg upp tillsammans med couscousen på en tallrik. Toppa med den sista rivna parmesanen och lite mer hackad timjan.

Jag åt detta med broccoli och det blev en lyckad, snabblagad lyxmåltid!