Mozzarellarisotto – att äta och att stava.

Nu har det hänt. Jag som länge hållt mig så långt ifrån detta spektakel som det bara varit möjligt, av rädsla för att sugas ned i träsket och tappa mitt stadiga grepp runt verkligheten. Jag som envist hävdad att det inte finns någon som helst poäng med det och det därför bara är ett aningen mer förfinat sätt än TV att slösa bort min tid (jag älskar ju TV så det var väl inte något väl genomtänkt argument). Jag har nu förstått. Oj, vad jag har förstått.

Wordfeud har knyckt mitt hjärta.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag var negativ förut. Utstött ur gemenskapen som jag var, utan minsta lilla smartphone att stava till endera ”must” eller ”stum” på, och utan någon som helst förhoppning om att få en inom en överskådlig framtid. Dock är jag en ordälskare av rang som mer än gärna tillbringar eftermiddagarna på språkrådets hemsida för att få reda på hur man korrekt säger otroligt viktiga ord som macaron och cupcake på svenska (här måste jag skjuta in att jag inte håller med rådet om att man borde använda ordet muffins eller den svenska formen ”koppkaka” om sin cupcake – det låter ungefär lika aptitligt som fläskläpp) eller hur man skriver bacon  i bestämd form. Spelet alfapet är ungefär det enda spel jag kan ta mig ann med äran i behåll och särskrivningar är det första jag ser när jag får ett papper framför mig, hur mycket text det än handlar om att plöja igenom.

Så när jag nu fått chansen att prova kan jag inte annat än kapitulera för den tills alldeles nyligen så heta trenden och spendera mina dagar i ett dis av stavande och ljudande. Att vi sedan är mitt uppe i att packa (läs försöka förmå oss att slänga anteckningsböcker från andra klass och liknande skatter) inför flytten som sker snart gör inte saken bättre – ett ombonat ställa att fly undan till så fort det går är mer än välkommet (speciellt när det är slavdrivaren min kära mamma som jag spelar mot)!

***

Vad vill jag då bjuda på när inledningen handlar mer om ord än om mat?

Vi återvänder till nyår tror jag, för att få även huvudrätten i receptform, den som hamnat i skymundan då jag postat efterrätten chokladmoussecheesecake och förrätten ugnsbakad brie med fikon redan men inte ens gett er minsta glimt av det jag valde att äta som varmrätt när de andra smaskade oxfilé – nämligen en mozzarellarisotto.

Jo, jag är ett stort fan av risotto i alla möjliga former, jag har ett par stycken alternativ här på bloggen och många fler finns i minnet eller på ”att göra”listan. De kan göras på så många olika sätt men känns ändå alltid lyxiga och lagade med kärlek. För lite omsorg behövs eftersom man måste röra om i grytan mest hela tiden, men det är det helt klart värt för att sedan få smaka av sin skapelse och njuta av resultatet 🙂

Den traditionella versionen använder sig av parmesanost för att göra riset ännu lite krämigare och smakrikare (något som är alldeles fantastiskt gott det också!) men den här gången valde jag att byta ut den mot mozzarella, för att på så sätt få till lite mer ”ostig” känsla. Jag väntade mig små gömmor av smält ost mellan tuggorna och  belönades också med detta så länge som jag inte rörde om i maten alltför mycket, och riset blev krämigt ändå (om man använder sig av något slags risottoris eller möjligtvis råris) så jag tycker absolut det kan vara ett alternativ. Mozzarella är dessutom något lättare att hitta löpefri än vad parmesan är, om ni jobbar på att undvika sådan! Jag toppade min risotto med bitar av stekt svamp och sparris, det behövs inte men passar bra till!

***

Mozzarellarisotto

Ingredienser:
(4 portioner)

1 grönsaksbuljongtärning
ca 1 liter vatten
1 gul lök el. 1 liten purjolök
2 vitlöksklyftor
4 dl arborioris (eller annat risottoris – koktiden och vattenmängden som behövs varierar!) 
1 dl vitt vin
ev. färsk timjan eller salvia (torkad går också bra)
1 paket mozzarella 

Olja att steka i
Salt och peppar 

***

Lägg buljongtärningen i en kastrull och häll över vattnet. Koka upp och låt sedan stå kvar på plattan på svag värme.

Hacka lök eller purjolök fint och vitlök ännu finare. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter utan att de tar färg.

Häll i riset med lite salt och fräs några minuter till – försök gärna se till att alla riskorn blir glansiga av  oljan, då blir risotton ännu lite godare!

Blanda i vinet och låt det sugas upp av riset under omrörning.

Fortsätt med 1-2 dl av den varma grönsaksbuljongen och även den sugas upp under omrörning.

Fortsätt så tills riset är krämigt och färdigkokt, med lite kärna – det tar ca 20-25 minuter (arborioris). Finns det färska örter kan de röras ned och koka med de sista 2-3 minuterna.

Smaka av och krydda efter eget tycke och smak.

Hacka mozzarellan i grova bitar och blanda ned försiktigt. De ska fortfarande se ut som bitar och inte smälta ner helt i riset.

Servera så snart det går, gärna med någon form av ”topping” (till exempel stekt svamp och/eller sparris)