Ännu ett tack – med plommonsylt på toppen

Jag saknar ord.

Det är så svårt för mig att förstå, så långt utanför min lilla bubblas referensramar att det inte går att greppa.

Vi har nu, tillsammans, passerat 300 unika besökare på en dag.

Över 50 stycken fantastiska, underbara, makalöst fina läsare har jag som troget prenumererar och i ur och skur lyser upp mina dagar bara genom att tycka att min blogg är värd att följas.

Tack.

En del av mig är lite orolig. Orolig  för att ni kanske tror mer om mig än vad jag är. Jag tittar runt på SÅ många bloggar varje dag, lär känna SÅ många nya människor och möter SÅ många som kan SÅ mycket mer om det min blogg handlar om än vad jag kan.

Jag är egentligen inte jättebra på att laga mat. Eller på att ta bilder. Jag kan inte göra perfekta macarons varje gång och vet inte hur man får till en bearnaisesås som inte skär sig. Och vad för kamera jag använder vete gudarna. Allt jag vet är att den fungerar.

Det enda jag kan säga med säkerhet är att jag älskar det. Jag älskar att leta inspiration, att testa nya recept, att göra nytt och prova gammalt. Att lära mig genom att göra rätt och lära min ännu mer genom att göra fel. Och det ger mig så fruktansvärt mycket att få dela med mig av det jag lär mig till er alla som vill veta, som också är hungriga (på alla sätt). Och så älskar jag att äta, förstås, och att bjuda. Jag älskar att skriva om det jag gör och läsa om det andra gör. Ni hjälper mig att hålla mig balanserad och det ska ni har ett STORT tack för.

***

Och ett tack kan ju bara följas av ett recept, eller hur?

Det här är inte ett väldokumenterat sådant.

Plommonsylten var nämligen populär där hemma, jag som annars får tvinga i mina nära kakor och annat som jag inte lyckas äta upp själv. Vips, så hade jag bara en liten burk kvar som fick agera sötsak på rostmackan och bli modell för dessa bilder.

Sylten blir väldigt söt, men för oss som tycker att socker är livets krydda är det inte något negativt. Prova den gärna på morgongröten, eller som topping på en dessert.

Och glöm inte att berätta för mig vad du tyckte!

***

Originalreceptet är hämtat från allt om mat och hette där något så passande som plommonsylt, enkel. Det enda jag gjorde för att ändra på detta vinnande koncept var att välja kanelen framför rosmarinen, byta ut farinsockret mot rårörsocker och skriva om instruktionerna. Något måste jag ju göra själv 😉

***

plommonsylt

Ingredienser:

500 gram plommon
1/2 dl vatten
1 1/2 dl syltsocker (fantastiska syltsocker <3)
1/2 dl rårörsocker eller farinsocker
1 kanelstång (eller byt ut den mot en rosmarinkvist)

***

Väg upp (de sköljda) plommonen och räkna hur många det är, detta gör det enklare att plocka ur kärnorna senare. Mina var små och jag använde 24 plommon.

Lägg dem i en kastrull och häll över syltsocker, rårörsocker och lägg i kanelstången.

Koka tills plommonen är så mjuka att kärnorna har fallit ur, för mig tog det ungefär 15 minuter.

Dra av från plattan, fiska upp kanelstången och kärnorna – om du räknade plommonen innan behöver du inte oroa dig för att missa någon – och sylten är klar!

Min hamnade på frukostmackan ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s