Och vart i hela världen tog hon vägen?

jag och erco

Först av allt vill jag bara skriva ett enda stort och vackert glittrande TACK till er som fortfarande håller hoppet uppe och besöker mig då och då – det gör mig både rörd och glad att se att ni inte glömmer bort att jag finns även då jag håller mig undan. För det har jag gjort nu, sedan det sista inlägget som blev skrivet för över 4 makalösa månader sedan! Kan ni förstå, jag som aldrig trodde att jag skulle klara av att inte skriva av mig här!

Det är dock så att jag nästan helt lagt om mina matvanor sedan det senaste inlägget (som gav en liten försmak på varthän det barkade). Jag är numer en lycklig och djurvänlig vegan sedan september, och jag har många gånger velat skriva ett inlägg här men dragit tillbaka entusiasmen då jag känt att jag faktiskt inte passar in här längre…

Hur sorgligt är inte det? Jag känner mig inte välkommen på min egen blogg! Och det är inte för att ni finns och kommenterar – tvärtom är jag väldigt imponerad av era förstående kommentarer och stöttande attityder, utan det är hela idéen bakom den här bloggen som skär sig lite med min nyfunna veganska kärlek. Jag vet helt enkelt inte om jag bara ska forsätta rakt av här eller om jag rentav ska starta om på ny kula men den här gången helt veganskt. Vad tycker ni?

Dock har jag inte varit helt tyst under min frånvaro. Jag är väldigt aktiv på instagram där jag dagligen postar bilder på mina veganska kreationer (om man får lov att använda ett sådant stort ord för att benämna mina trevande försök till vegansk kreativitet) och ni får jättegärna ta er en titt om ni också har instagram som app på mobilen. daedal_lives heter jag där <3

Oavsett om jag bestämmer mig för att fortsätta med enbart veganska recept här eller om jag startar upp en ny blogg som fortsättning på denna ska ni veta att jag glatt mig oerhört åt den här bloggtiden och min kärlek till er vet inga gränser!

Tack för den här tiden, och tack för ert intresse! Ha en underbar jul, ett gott nytt år och glöm inte att titta in här igen snart för att se hur framtiden för mitt bloggande kommer utveckla sig!

 

Veganska choklad”cheesecake”rutor – inga ägg, inga mjölkprodukter och vid behov glutenfria.

Jag dyker rätt in, utan något som helst omhuldande, i världen av veganska recept nu när jag fick klartecken från er i mitt senaste inlägg! Visserligen hade jag nog gjort det ändå, men det är ju roligt att se att ni är öppna för lite inblick i vad som kan åstadkommas utan ägg och mjölk. Nu har ju jag som sagt inte helt övergott till en vegansk diet så det kommer säkerligen upp recept med både ägg och/eller mjölkprodukter här på bloggen ändå, men från och med nu lär ni snubbla över orden mandelmjölk och tofu lite oftare än ni gjort innan ;)

***

Jag är, och har alltid varit, av den åsikten att om jag ska unna mig något, då ska det banne mig smaka bra också! Jag väljer gärna en lite nyttigare kaka framför en onyttig, men inte om den onyttiga är sjuttiofem gånger godare. Visst kan jag tänka mig att byta ut mjölet i min muffins mot fullkorn, men inte om det gör att den smakar bark. Förstår ni vad jag menar? Jag offrar inte hur mycket som helst för att göra ett bakverk ”bättre” för mig – jag äter det ju ändå denna kaka för att jag vill njuta av den, annars hade jag lika gärna kunnat ta mig ett äpple att knapra på. Så med den inställningen kommer jag döma mina veganska recept också. Det som jag bakar ska smaka GOTT. Punkt slut. Inte ”gott för att vara veganskt” eller lite annorlunda men helt acceptabelt”. Nej, då kommer jag också låta er få reda på att det finns godare alternativ därute. För jag är HELT säker på att det går fantastiskt bra att göra veganska cupcakes utan att tänja på smaklökarna det minsta lilla, eller tårtor som ingen skulle hugga in på och tänka ”om den bara hade innehållit äkta grädde!”. Den inställningen har jag och den kommer jag inte att tumma på – för bakat ska i första hand vara gott, inte nyttigt eller annorlunda (även om det gärna får vara det också).

Mitt första, medvetet helt veganska recept som jag har att dela med mig av blev också mitt första veganska äventyr inom bakvärlden. Lagat vegansk mat har jag gjort länge, det fungerar bra även i en  vegetarisk livsstil, men att baka utan ägg och mjölk har jag förut inte riktigt provat på. Dock kände jag redan när jag började finkamma internet efter härliga veganska bakrecept att en vegansk version av cheesecake vore riktigt kul att börja med! Visst kan det låta lite överilat att börja med ett bakverk som till och med i sin titel berättar att det handlar om en mjölkproduktig kaka, men jag har hört så mycket positivt om veganska cheesecakes, om deras krämighet och mjukhet, att jag ändå inte kunde hålla tassarna borta. Dessutom hade jag precis rätt sorts tofu hemma, köpt lite med det här ändamålet i bakhuvudet, så valet visade sig vara lite lätt förutbestämt.

Resultatet?

Först och främst måste jag säga att den inte blev särskilt vackert mönstrad . Jag hade sett en tjusig marmorerad kaka framför mig, men tji fick jag när min choklad var lite för varm vid tillsättning och chokladsmeten därför blev tjockare och tyngre än den utan choklad. Därför var den svår att blanda i jämnt, och tillslut gjorde jag hela cheesecaken chokladsmakande. Mycket enklare :)

Dock är det väl inte utseendet som räknas? För smaken är faktiskt riktigt trevlig! Den är krämig, djupt chokladig och väldigt svår att skilja från en helt vanlig cheesecake. Möjligtvis kan man urskilja en liten beska i eftersmaken, men det kan lika gärna vara den mörka chokladen som gör sig påmind. Den är också lite smulig i konsistensen, men på det stora hela helt klart en succé!

Prova du också!

***

Jag använde det här receptet som grund till min cheesecake och ändrade lite efter eget huvud :)

***

Veganska choklad”cheesecake”rutor

Ingredienser: 

Till bottnen:
8-10 digestivekex (eller ett glutenfritt alternativ)
ca 40 gram smör, mjölkfritt
ev. 3 msk ljust muscovadosocker

Till fyllningen:
1 paket silken tofu, firm – ca 250 gram (titta efter i den asiatiska hyllan i din butik!)
1 paket tofuline creamy spread
2 dl strösocker
1 dl mandelmjölk (eller annan vegetabilisk mjölk)
saften från 1/2 citron (ca 2 msk)
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 1/2 tsk vaniljsocker)
3 msk potatismjöl
225 gram mörk choklad, mjölkfri (450 gram om du vill ha chokladsmak på all smet)

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och ta fram en form – jag använde en fyrkantig form på ca 24 cm för att göra mina rutor, men vill du hellre göra en klassisk cheesecake kan du använda en rund springform, ca 24 cm.

Smula digestivekexen fint, smält smöret och tillsätt det.

Häll i muscovadosocker om du vill smaksätta med det, det går också att utesluta det eller variera med ex. någon tsk kanel.

Blanda väl och tryck sedan ut smulblandningen på botten av formen.

Förgrädda bottnen i ugnen i ca 6-7 minuter.

*

Sänk ugnsvärmen till 175 grader.

Häll av tofun ordentligt och lägg i en stor skål.

Lägg i creamy spread eller motsvarande färskostimitation och vispa antingen i köksassistent eller med elvisp till en jämn smet.

Fortsätt med att hälla i socker och mjölk och vispa tills sockret löst upp sig, ca 3 minuter.

Blanda i citronsaft, vaniljpulver och potatismjöl och fortsätt vispa i ett par minuter till.

Smält chokladen försiktigt i micro eller vattenbad. Låt den svalna en aning.

Häll hälften av cheesecakesmeten i en annan bunke och tillsätt den smälta chokladen i den. Låt den andra bunkens cheesecakeinnehåll vara utan choklad. På så sätt kan du få en marmorerad cheesecake.

(Min blev som synes inte särskilt marmorerad. Kanske lyckas du bättre än jag som till slut blandade ihop båda smeterna. Dock tillsatte jag ingen extra choklad, och jag tycker inte att dubbla mängden behövs. Det gör du som du vill)

Häll den ljusa smeten över den förgräddade bottnen.

Fortsätt med den mörka och blanda försiktigt, tills den blivit lite snyggt (eller fult, om du tar min som exempel) marmorerad.

Skjut in i ugnen och grädda i ungefär 40 minuter (originalreceptet sa 55 men det hade varit alldeles för långt för min, dock ändrade jag ju en del i receptet) tills cheesecaken stelnat men fortfarande är lite lös om du skakar till formen. Den kommer inte ha någon färg.

Låt svalna en stund och ställ sedan in i kylen i minst två timmar för att stelna helt – gärna över natten.

Skär upp i bitar och förundras över att en cheesecake utan ”cheese” kan smaka så cheesecakeaktigt ;)

***

Nya tider, nya tag!

Jag har en bekännelse så här lagom till nya terminer och en ny jobbhöst. En bekännelse som jag inte vet hur ni kommer ta emot. Jag  hoppas det inte kommer ligga  någon besvikelse i era reaktioner, inte någon oförståelse eller saknad. Jag tycker ju fortfarande om er alla lika mycket, och vill verkligen inte att någon ska känna att bloggens innehåll inte längre tilltalar.

Nej, nej, oroa er inte! Jag tänker inte sluta blogga. Det skulle inte gå, ens om jag försökte – bloggandet sitter i fingrarna på mig, jag får abstinens utan att (o)regelbundet få skriva av mig och skriva ur mig. Visserligen har jag varit ganska dålig på uppdateringar nu under sommaren, men det har inte med att göra att jag tappat intresset för bloggen – sommaren är inte riktigt lika bloggtät för de allra flesta, det har ni säkert märkt.

Så dramatiskt är det alltså inte på långa vägar.

Dock kommer nog bloggen få sig en liten… Jag vill inte säga ansiktslyftning, det låter som att jag kommer göra extrema förbättringar, och det är inte det jag är ute efter. Men jag har kommit till några insikter under det här året som legat och mognat lite och dessa kommer ha lite konsekvenser för bloggens utformning.

***

Som ni vet är jag vegetarian, något som jag trivs oerhört bra som. Min kropp har aldrig varit så stark och frisk som nu, min hälsa är på topp och jag mår psykiskt bra av en kost som utesluter kött i alla dess former (utom fruktkött då, av naturliga orsaker). Dessutom är jag väldigt noga med varifrån mina ägg kommer. Äter jag ägg vill jag att de ska vara ekologiska, då äggproduktionen, även i Sverige, är långt ifrån så fredlig och romantisk som producenterna vill få oss att tro. Jag tänker inte gå in på detaljer – är ni intresserade är det information som kan hittas lätt och smidigt, är ni det inte så slipper ni höra mig tjata om det – men tro mig när jag säger att det inte är en vacker historia.

Jag har förut inte varit lika noga med varifrån mina mjölkprodukter kommer. Detta mestadels för att det gör livet lite krångligare om man inte kan köpa vanligt smör och vanlig ost. Ekologisk mjölk har jag alltid köpt, men om fetaosten är ekologisk eller inte har jag haft lättare för att strunta helt i. Nu har jag kommit till den insikten att jag inte kan fortsätta så. Dels för att jag faktiskt blivit vaksam på det här med löpe i mina mjölkprodukter (löpe utvinns ur döda kalvars mage och tillsätts i många mjölkprodukter för att de ska få rätt konsistens – ostar är oftast inte löpefria, inte keso heller) och dels för att jag tycker att det är absolut lika viktigt att kor får ett drägligt liv som att hönor får det. Som att vi får det.

Så använder jag ägg eller mjölkprodukter (dvs. mjölk, smör, yoghurt, fil, ost etc) i mina recept från och med nu kommer jag försöka att hålla dem ekologiska och löpefria. Eftersom jag är student gör det mina inköp en aning dyrare, så därför har jag lagt om min kosthållning lite för att inbegripa mer vegansk mat i min vardag. Jag känner inte i dagsläget att jag vill gå över till att bli vegan – mest för att det är alldeles för restriktivt till och med för mig – men jag märker hur mycket bättre jag mår både i själ och kropp, av att äta mestadels vegetabilisk kost.

Dock är jag lite utav en hycklare med det här, det medger jag villigt. Visst köper jag ekologiska mjölkprodukter men jag kommer säkerligen fortsätta köpa marabouchoklad (som innehåller mjölk från icke-ekologisk produktion) och frossa i gräddiga bakverk ute där jag inte kan svara på varifrån ägg och grädde kommer. Är jag hembjuden till någon kommer jag inte tveka över att hugga in på kakorna det bjuds på och är det lite väl lite pengar i kassan ett par dagar innan CSN vet man ju inte hur tankegångarna går. Jag vill fortfarande inte begränsa mitt liv för mycket, eller må dåligt fysiskt för att jag inte får i mig det jag behöver, jag har redan varit med om hur det är att ha en kropp som är underviktig och svag, där har jag inga intentioner att hamna igen.

Jag hoppas att det här inte kommer att göra er besvikna, utan att ni ser det som en möjlighet att få se lite rätter som kanske ligger långt ifrån hur ni själva skulle servera något där hemma.

Baka kommer jag fortsätta att göra, både onyttigt och lite nyttigare kreationer, så där kommer ni nog inte se någon större förändring, förutom att jag kanske kommer prova på fler bakverk som inte innehåller ägg och/eller mjölk. Vi får helt enkelt se hur hösten utvecklar sig, och jag hoppas på att ni hänger med även denna säsong som jag ser fram emot så!

Varma kramar och hälsningar
//Alexandra

PS. Vet ni det inte redan så finns jag på instagram, där jag ofta visar upp olika matalternativ som kanske inte kommer hamna på bloggen. Ni får gärna kika in där om ni har en sådan – jag heter daedal_lives.

Marängrutor med hallon som avslutning på jobbsommaren

Nu ni, har det hänt mycket sedan jag skrev sist! Sommarjobbet är avslutat, Nyköping är lämnat åt sitt öde och jag är hemma i Växjö igen, tyvärr utan mammas härliga Kitchen aid… Det lär bli mindre marängrecept under hösten, för så smidigt som det var att göra maräng i kitchen aiden vet jag inte om jag vill gå tillbaka till att vispa den för hand eller med elvisp ;)

Det är ändå ganska skönt ha min egen lägenhet att se om igen, inget ont om mina fantastiska föräldrar, men jag är van vid att bo själv och tycker om att spendera tid med ingen annan än min lilla hund som sällskap. Dessutom fanns ju ingen av mina vänner i närheten och allt jag gjorde var att jobba, så jag hade inte mycket tid över till att baka och ingen att bjuda heller för den delen! Visserligen fyllde jag upp mina föräldrars frys rätt väl med alla kakbitar som blev över efter bakande och smakande, men det är ju ändå alltid roligare att baka om man sedan kan bjuda bort och hitta på nytt, tycker ni inte?

Fast jag har ju faktiskt haft tid och orsaker till att baka lite i sommar också, det har ni säkert märkt av om ni tittat igenom tidigare inlägg här. Som i förra veckan till exempel, då jag jobbade min sista vecka på äldreboendet jag har spenderat ett sommaren på som vikarie. Inte kan man sluta sommarjobba utan att ta med sig något att bjuda på sista dagen? Nej, det tycker inte jag heller, så det var precis vad jag gjorde i torsdags.. Sammanlagt var det ungefär 30 personer som skulle få smaka, så jag ville göra någonting som räckte till många, och dessutom ville jag att det skulle vara ganska klassiskt, i alla fall i smakerna, eftersom jag inte är helt säker på att cupcakes eller whoppies skulle uppskattas lika mycket i den generationen som det skulle om jag tagit med mig dem till en dag med klassen eller något liknande. Dessutom behövde jag kunna transportera dit resultatet till fots utan att det tog skada, och jag ville väl helst inte att det skulle se för hemskt ut heller.

Min lösning blev marängrutor, som jag hittade receptet på i ett nummer av  året runt (där de kallades hallonrutor med maräng). De består av en mjuk botten lite lik sockerkaka eller rulltårta i smaken och ovanpå det ett lager av mjuk maräng med färska hallon infällda här och där. Lättast blev det att baka dem i långpanna, då kunde jag skära upp den i bitar hemma och lägga dem i lådor som jag sedan kunde gå till jobbet med i en kasse.

Kakan blev uppskattad och sista dagen på jobbet minnesvärd (även om jag faktiskt bjöd på kakan dagen innan min sista dag då jag blev extrainkallad på fredagen…), så jag tänkte att jag skulle dela det med er – ni brukar ha ungefär samma smak som jag ;) ni får ursäkta bildernas lite halvslentriana kvalitet, jag tog dem i farten och fick inte till något superaptitligt.

Det enda jag gjorde med originalreceptet var att lägga till salt i smeten (för att jag fått för mig att det bör vara det helt enkelt) och spara ett par av hallonen att lägga ovanpå marängen innan den sköts in i ugnen.

Lycka till <3

***

Marängrutor i långpanna

Ingredienser:
(30-35 bitar)

till kakan:

3 dl strösocker
75 gram smör, rumsvarmt
5 äggulor
6 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 nypa salt
2 1/2 dl kall mjölk 
3 msk kokande vatten

till marängen:

5 äggvitor
5 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
2 dl färska hallon

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Rör socker och smör vitt och poröst.

Tillsätt äggulorna och rör samman.

Blanda vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och salt och blanda ner i äggsmeten varvat med mjölk och vatten.

bred ut i en smord och bröad långpanna, ca 30×40 cm, eller använd ett smort bakplåtspapper.

grädda i nedre delen av ugnen i ca 15 minuter.

*

Ta ut kakan och höj ungsvärmen till 250 grader.

Vispa äggvitorna till ett hårt skum.

Rör ner socker och vaniljsocker.

Vänd försiktigt ner hallonen i marängsmeten (jag sparade ett par hallon som jag toppade kakan med precis innan den åkte in i ugnen).

bred ut hallonsmeten på kakan och grädda i 5-7 minuter. Marängen ska bli som en marängmassa.

Låt kakan svalna och skär i lagom antal bitar (för mig blev det 35 stycken).

***

Belugalinsgryta eller vad i hela friden är belugalinser?

Belugalinser.

Sök på det på wikipedia och det första du får fram är en fundering om ifall du menar ”ett annat namn på vitval”.

Vitvalslinser var  inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag köpte just belugalinser häromveckan under min dagstripp till Stockholm och storstadens aningen bredare sortiment än grynhyllan på Ica. Och vitvalslinser är det heller inte som ligger och väntar i plastpåsen, hur spännande det än kunnat låta. Nej, belugalinser har tack och lov ingenting att göra med något annat än linsfamiljen den kommer ifrån, där den är en av de minsta medlemmarna. Svart som natten till färgen är den ett spännande tillskott till de vanliga röda eller gröna linserna och när de kokas bli de lite glansiga till färgen – lite som svart kaviar till det yttre, och därför också döpt efter en svart kaviarsort. De behöver inte blötläggas innan användning utan sköljs bara av och kokas i ca 30-40 minuter (eller kortare om de ska användas i ex sallad och ha lite tuggmotstånd), tillsammans med andra godsaker eller helt på egen hand.

Låter det tilltalande?

Jag, som är en stor beundrare av linser, tyckte att det lät som ett strålande komplement till skafferiet här hemma. Linser kan ju användas till så mycket! I pastasåser och lasagner, i moussaka och kalla röror, i soppor och i grytor… Listan kan göras lång för användningsområdena tar nästan aldrig slut. Dock måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att variera mina linsval. Röda linser är det jag brukar använda, gröna linser har jag också alltid hemma, men det finns ju så många fler! Så belugalinserna åkte ner i korgen och efter att ha smakat dem kan jag säga att det är något jag är evinnerligt glad för. Hittar du dem på hyllan så tycker jag helt klart att de är värda en chans, de är smakrika, har ett gott tuggmotstånd och behöver inte trixas med för att man ska kunna använda dem. För att inte tala om nyttan med dem! Fulla av protein och fibrer är de perfekta i en vegetarisk diet och precis lika perfekta för allätare. Så koka på och ät med gott samvete :)

***

Mitt val på premiärrätt för min påse belugalinser blev en krämig linsgryta där linser och bönor står för nyttan och kokosmjölk för krämigheten. Den kan serveras som den är, med grönsaker, eller med ris/gryn/pasta, vad helst du är sugen på för tillfället.  Toppa gärna med lite turkisk yoghurt, speciellt om du drar till med en stark chilipeppar, så svalkar det lite.

Tips: belugalinserna går att byta ut mot röda linser om du hellre vill använda det, gör på samma sätt men koka inte riktigt lika länge.

Lycka till! :)

***

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
en liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (jag använde en ganska mild variant, men det gör du som du vill)
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 2 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)
1 lime

rapsolja
salt och peppar

***

Skala och hacka lök och vitlök och börja fräs dem i olja på bottnen av en djup kastrull.

Riv i en bit färsk ingefära, ca 2 cm.

Skrapa eventuellt bort kärnor och hinnor ur chilifrukten om du inte vill ha så mycket hetta, låt dem annars vara kvar och hacka den fint. Tillsätt i kastrullen.

Skölj belugalinserna noga i en sil och låt dem rinna av.

Tillsätt krossade tomater, kokosmjölk, 1 dl vatten och linserna. Rör om ordentligt.

Låt det koka på medelvärme under lock i 30-40 minuter; tills linserna är mjuka men fortfarande har tuggmotstånd. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om du tycker det är för tjockt.

Skölj kikärtorna och tillsätt dem i grytan när det är ca fem minuter kvar.

Smaka av med salt och peppar och dra ifrån värmen.

Pressa i saften från limen precis innan servering.

Garnera eventuellt med någon färsk ört, tex citronmeliss <3

***

Smaktest: Sk*nka utan rumpa från Astrid och aporna

Jag vill inleda denna recension med att utfärda en varning, en varning som det är viktigt att ni som är hoppfulla på produkten tar i beaktan. Det är nämligen så att även när jag fortfarande åt kött (kan ni tänka er att det ”bara” är snart sju år sedan jag var fullfjädrad asätare karnivor och käkade revbensspjäll utan att se lidande grisar framför mig? Sedan blev jag 18 och resten är historia) så var jag inte en jättestor beundrare av just skinka. Mina smörgåsar bestod oftast av ostiga pålägg (nämen, tänk, det gör de ju fortfarande, om än aningen mer löpefria) eller möjligtvis kalkon som enligt mig smakade bättre och hade mindre risk att trassla in mina tänder i otuggbara fettslamsor. Därför kanske jag är en aning subjektiv i mitt smaktestande, jag inledde den ju med ett minne av en skinksmak som jag aldrig riktigt beundrat. jag är heller inte en av de vegetarianer som saknar smaken av kött eller kyckling. I början kanske, men efter ett tag försvann den saknaden och ersattes av en känsla som inte kan beskrivas som annat än ett äckel inför tanken på att bita in i en bit av Knorres rumpa.

Dock vill jag poängtera att jag inte har några som helst invändningar emot att det finns imitationer av kött att lätt och snabbt få tag på i kyldisken på ica. Jag har haft otaliga konversationer med köttätare som provocerats av min gröna tallrik och undrat hur jag kan påstå mig vara vegetarian och samtidigt äta quorn (”för det är ju SÅDAN dubbelmoral att vilja äta något som smakar som det man givit upp!”).

Nej, det tycker jag inte. Mitt beslut att bli vegetarian hade ju faktiskt andra anledningar än att jag inte tyckte om smaken av kött. Det är inte DET som är problemet, det är varifrån köttet kommer och hur det en gång behandlats som bekymrar mig, i alla fall till största delen. Så jag ser inga som helst problem med att grilla sojakorv under sommaren – inte minst för att det underlättar för mina icke-vegetariska vänner när jag kommer på middag.

Nåväl, tillbaka till smaktestandet, innan jag helt snurrar in mig i diskussioner för och emot vegetarianism/veganism.

Sk*nka utan rumpa är Astrid och apornas veganska variant på just skinka och är en del av en serie smörgåspålägg som alla ska kunna äta med gott samvete (andra exempel är Mild Chöritzo och Prinsesskorv). Förpackningen är i mitt tycke helt fantastisk. Jag menar, hur kan man INTE älska det här? Först själva produktnamnet som så klockrent beskriver vad det är som väntar innanför plasten, och så den skönt gröna, tecknade etiketten med världens sötaste lilla minikulting utrustad med gigantiska hundögon i stil med katten i Shrek. Jag skulle lätt kunna ha en förstorad version av denna etikett på väggen. LÄTT.

Vänder vi på förpackningen får vi snabbt reda på vad det faktiskt ÄR i förpackningen, i motsats till vad det INTE är. Innehållsförteckningen listar vetegluten som den ingrediens förutom vatten som skinkan mest består av.  Tillsammans med sojaprotein, kryddor, jästextrakt och färgämnen för att få skinkan till att se aptitlig ut blir resultatet just det här: sk*nka utan rumpa. Bara ingredienserna ger inte mycket till ledtråd om hur produkten faktiskt kommer smaka, mer än att där ”kan finnas spår av senap”. Senap? Jo, senap är ju gott…

Under innehållsförteckningen har vi näringsvärdet uppradat och det går snabbt att räkna ut, även för mig och min undermåliga matematikkunskap, att om jag äter hela förpackningen (100 gram) på en gång så skulle det resultera i att min dagliga kalorikvot blir 235 kalorier fattigare. I skrivandets stund kan jag inte garantera mängden skivor som låg i mitt paket, men jag drar till med åtta, och vi märker då att varje skiva ligger på runt 30 kalorier. Kanske en aning mer om mitt minne av antalet bleknat, men oavsett vilket inte så farligt. Till största delen består sk*nkan av protein – härligt! – följt av några gram fett och ett par gram kolhydrater. En trevlig näringsvärdestabell att titta på, sticker inte för mycket i ögonen på den som bryr sig om sådant.

Det viktigaste är ju trots allt inte siffrorna, så efter att ha ögnat igenom dem tragglade jag mig in i plastförpackningen för att få en efterlängtad bild av det förmådda underverket.

Och nej, det ser inte ut riktigt ut som skinka, även om det helt klart kunde vara ett ickevegetariskt pålägg. Det är runt, som skinka, men där upphör likheterna. Jag tycker mer att det påminner om mortadella om ni är bekanta med den sortens pålägg – finmalt kött i korvformat med eller utan oliver i – då skinka är mer… glansigt? Jag vet inte riktigt, men det är något som inte påminner mig om skinka när jag ser den. Det behöver i sig inte vara något negativt, utan är bara en observation. På smörgås har ju det inte någon som helst betydelse hur den ser ut, bara den är något så när aptitlig. Och äcklig ser den inte ut, inte heller doften antyder det, även om den inte är så väldigt lik den som man möter i skinkdisken den heller.

Och smaken?

Det är här min inledande varning kommer in i bilden. För jag önskar så att jag kunde skriva metervis med hyllningssånger till Sk*inka utan rumpas ära. Jag skulle så gärna vilja skicka ut er alla på vallfärder till Malmö eller Stockholm för att rensa hyllorna på sk*nkpaket och lova er att ni aldrig mer besviket behöver äta era smörgåsar utan oköttigt köttpålägg att dekorera den med. Men ärligt talat; jag kunde inte med smaken. Den är svår att definiera och svår att jämföra med någonting, den är bara… Fadd. Och torr, på ett konstigt sätt. Är det så här vanlig skinka smakar förstår jag varför jag föredrog ost även som barn.

Mitt första försök var att äta skinkan precis som den var, ur förpackningen. När det inte gick väl gjorde jag ett tappert försök att äta en skiva på en varm macka, täckt med mozzarella, kanske skulle smakbrytningen göra den mer tilltalande? Men nej, tyvärr, det slutade med att jag gjorde en ny macka med soltorkad tomat och lök och matade hunden med sk*nksmörgåsen. Om inte annat så är den ett perfekt alternativ till frolicen jag brukar mata honom med – skönt veganskt så jag slipper känna mig barbarisk när jag ger honom köttbaserat godis – och han åt den åtminstone med god aptit.

Även min faster fick agera testkanin då hon ovetandes om att det inte var äkta skinka lade en skiva på frukostmackan. Hon tyckte den smakade riktigt bra, och jag tittade storögt på när smörgåsen försvann en bit efter en annan, med pålägget jag knappt lyckades svälja oskyldigt liggande ovanpå. Hur är det möjligt att någon kan tycka om något jag INTE gillar? Jag vet inte, men går gör det uppenbarligen. Så därför uppmanar jag dig att köpa en paket själv nästa gång du ser en i hyllan (troligtvis  inte i din närmaste affär, men om du någon gång befinner dig i Astrid och apornas egen butik eller så) och bilda dig en uppfattning själv. Produkten är snygg, prisvärd (med sina runt 30 kronor) och relativt nyttig – för mig drar dock smaken när betyget rejält. Nej, jag kommer fortsätta med mina hummus-, tartex- eller kesomackor och lämna sk*nkan åt dig. Hoppas du tycker om den. Det gjorde inte jag.

Betyg: 2.5/5

Somrig tomatsallad i vit balsamicovinägrett (och lite lasagne med ricotta och spenat som en parantes)

Tycker ni att sommaren börjar lida mot sitt slut nu? Semestrarna är snart överstökade och vardagslunken börjar återigen som om de lediga veckorna aldrig ens existerade. Solen är fortfarande en bristvara som sover och blundar när den borde se till att hålla oss dödliga varma och nöjda. Varje butik neråt gatan säljer ut korta sommarklänningar genom skyltar som skriker om ”slut reor” (när ska det bli kotym att stava rätt och undvika särskrivningar även i affärer?) då höstens mode tar upp alltför stor plats och vi anar att jordgubbsförsäljarna blir allt färre men kantarellplockarna allt fler.

Men inte kan vi ge upp på sommaren än! Vi har ju trots allt inte fått så mycket av den varan i år. Det märks tydligt att vi är uthungrade efter solsken och dopp i inte alltför iskallt havsvatten, vi svälter efter en enda liten dag utan regndroppar slamrande mot fönstren och vindens vinande i trädkronorna ovanför. Den hungern kan jag inte hjälpa till att mätta hur gärna jag än skulle vilja, men det finns andra sätt att inte släppa greppet om sommaren och fortfarande  känna lite av den där semesterkänslan även de dagar då jobbandet tar upp mycket tid.

Som att laga något snabbt och somrigt till exempel. Något som smakar fräscht och inte lämnar en tung känsla i magen efter sig. Något som kan användas som komplement till den grillade halloumin eller blandas med en påse sallad och avnjutas som egen måltid.

Kanske en tomatsallad? De svenska tomaterna går fortfarande att hitta i affärerna, välj gärna närodlat och/eller ekologiskt för allra bästa smak och kvalitet, till en sådan här sallad är smaken på tomaterna a och o!

Jag valde att göra den här tomatsalladen dels för att vi hade mycket tomater hemma, men också för att jag, som ni kanske minns, var på besök inne i Saltå kvarns butik i Järna för lite sedan. En hel gottepåse följde med hem, med massor av blandade mjöler, gryner, muslis och andra godsaker.

Bland påsarna och burkarna gömde sig också en härlig, kallpressad olivolja och en mycket trevlig vit balsamico, något av en favorit hos mig och väldigt användbar! Tillsammans blev de grunden till den här salladens vinägrett, och då den vita balsamicon inte har den brunaktiga ton vanlig balsamico  har ger den ingen trist färg till tomaterna vid blandning. Härligt tycker jag och droppar på lite mer – en välsmakande sallad är väl ändå bland det godaste som finns?

***

Somrig tomatsallad med vit balsamicovinägrett

Ingredienser
(4 som tillbehör)

1 färsk gul lök eller en rödlök
4 stora, goda tomater

3 msk god olivolja
2 msk vit balsamico
salt och peppar

1/2 kruka basilika

***

Skala och hacka löken och lägg den i en skål.

Skär tomaterna i skivor eller tunna klyftor och lägg i skålen.

Ringla över olivolja och vit balsamico, salta och peppra.

Hacka och vänd i basilikan.

Blanda runt och smaka av.

Svårare än så behöver det inte vara! :)

***

Om du vill kan du göra som jag gjorde och servera tomatsalladen till en vegetarisk lasagne. Jag använde mig av receptet till en lasagne med spenat och ricotta samt med pinjenötter som jag hittade här, dock gjorde jag några små ändringar:

jag valde fullkornsplattor istället för spenatplattor och bytte ut 200 gram av ricottan mot samma mängd keso. Som garnering istället för att bara strö parmesanost över blandade jag den med 1 msk smält smör och 1/2 dl ströbröd. Saltat, pepprat och strött över lasagnen blir det ett knaprigt och smakrikt täcke efter gräddningen. Jag lade också folie över lasagnen efter ca 20 minuter i ugnen för att den inte skulle få för mycket färg.

***

Lycka till <3

Och vinnarna är…!

Tack snälla ni för att ni ställde upp i bloggens första tävling, det var underbart roligt att det finns fler härliga tedrickare på denna jord än jag och mina närmaste – och att läsa om era favoritsmaker var väldigt inspirerande måste jag säga! Att döma av kommentarerna så måste jag nog ge Earl Grey en ärlig chans till  ;) Många av er hade dessutom röda teer – rooibosteer – som era favoriter; vilken tur då att det är just ett sådant te som ni hade chansen att vinna!

Då jag helt enkelt inte kunde välja mellan era fina och kreativa svar använde jag mig av en ”true random number generator” på internet för att få reda på vilka som skulle bli mina första vinnare på bloggen. Det går till så att var och en av er får en siffra beroende på vilken plats i ordningen ni kommenterade på (första kommentaren fick siffra ett, andra kommentaren siffra två osv), antalet siffror skrivs sedan in i fönster på generatorn (i mitt fall 1-24) och så drar den ett helt slumpmässigt valt nummer som blir den lyckliga vinnaren. Då jag hade två vinster att lotta ut upprepade jag proceduren en gång till, och fick således alltså två stycken nummer och därmed två stycken vinnare!

Det första numret som drogs blev lyckliga nummer 14! 14 råkade också vara Crimsonannas nummer, vars kommentar visar att hon verkligen högaktar sitt te :) Denna sort innehåller visserligen inte tein, så det kanske inte får dig att vakna på morgonen, men till kvällen passar det nog bra!

Vinnare nummer två blev kommentar nummer 20! Det numret hör till Ann Sofi, hoppas det här teet smakar i alla fall nästan lika gott som hibiskusteet ;)

Stort grattis  till er båda! Mejlar ni mig era adresser på alexandra_egnell@hotmail.com så kommer vinsten på posten alldeles snart!

Till er andra önskar jag en härlig ny vecka och ett stort tack igen för att ni ville vara med i tävlingen! Misströsta inte, det kommer snart nog en ny sådan, kanske är det just du som vinner då? 

Vinst, goodstore, urban deli och en skogsbärssmoothie på mandelmjölk

Vad roligt att se att så många av er har hittat till bloggens första tävling! Det är inte många dagar kvar nu, ska bli jättekul att få skicka iväg vinsterna till två av er efter helgen, det ser jag verkligen fram emot :)

Och på tal om vinster – finaste bloggerskan Hovkonditorn lottade för en tid sedan ut lite smått och gott från Singapore och ett av godsakspaketen tillföll mig! Tror ni att jag blev glad? Överlycklig är väl mer ordet som stämmer in på min reaktion! Tävlingen handlade egentligen om kanelchipsen som hon hyllat i ett par inlägg, men paketet innehöll förutom en stor påse sådana också bland annat en variant på oreos, reese’s pieces som jag ÄLSKAR och en riktigt spännande kitkat med smak (och färg!) av grönt te! Stort tack till dig Katarina, jag ska hitta på något roligt med kanelchipsen och lägga ut på bloggen så snart jag kan :)

Även hunden min tyckte det var spännande med vinsten – så spännande att han ville behålla allt själv ;)

Nu när vi ändå diskuterar sådant som jag är glad över (visserligen är det inte mycket jag INTE blir glad över, men vi kan bortse ifrån det) så var jag i Stockholm nyligen. Jag är född och uppvuxen i mörkaste småland, så i mina ungdomsdagar hände det inte alltför ofta att vi for dit – det tog ju fyra timmar bara åt ena hållet! Nu när Nyköping blivit mina föräldrars nya hemort är Stockholm plötsligt inte alls lika avlägset och vi tog tåget upp en dag bara för att vi kunde. Som av ett under (eller för att jag finkammat google efter den) hittade jag på södermalm supertrevliga veganska butiken goodstore. Är ni som jag vegetariska i er kosthållning eller bara tycker om att prova lite vegetabiliskt då och då är det ett stort och maffigt tips att ni tar er dit! Jag hade kunnat spendera åtskilliga timmar spatserande bland hyllorna med godsaker – det mesta ekologiskt och allt till 100% veganskt. Äntligen en affär jag inte behöver lusläsa innehållsförteckningar i, inte en enda liten fiskpartikel eller köttbuljongstärning har smugit sig ner i någon av produkterna där inne! Det är inte en galet stor affär, men den är så ruskigt värd ett besök att jag inte kan nog rekommendera den.

jag kom ut därifrån några kronor fattigare (det hade blivit fler om jag inte åkt tåg och varit tvungen att bära allt själv) och dessa produkter rikare:

Sk*nka utan rumpa från Astrid och aporna (jag har velat smaka den här varianten SÅ länge!)

Den godaste mjölkvarianten som existerar – Mandelmjölk <3 Äntligen har jag hittat den på hemmaplan!

Silken tofu som jag kanske ska försöka få ihop en cheesecake med. Möjligen. 

Mini moos med honeycombsmak – vegansk choklad som är moo free

Bredvid Goodstore ligger, som att inte det vore nog, Urban Deli.  Där finns en hel del trevliga produkter till vettiga priser som kan vara svåra att hitta i andra delar av landet, i alla fall i städer som inte är överdrivet stora. Så där blev det också lite inköp (och te i väntan på att regnet skulle avta) innan vi tog oss ända hem till Nyköping igen.

Ekologiska belugalinser från Biofood att experimentera med

Vackert inslagen vit choklad med torkade jordgubbar från Divine 

ett provpaket med tio olika sorter av Lövs teer (mest för att jag verkligen inte kunde bestämma mig för en enda smak)

***

Ja, som synes har jag nu lite framför mig att smaka på och baka/laga med, så jag ska försöka hinna med att posta lite recept och lite smaktest (som det varit dåligt med på sistone) bland jobbpassen och sovtimmarna. I väntan på dessa kan jag ge er ett tips på vad man gör med den gudomliga mandelmjölken (som jag önskar att jag ALLTID kunde dricka istället för min vanliga ekologisk lättmjölk). Man kan använda den precis som vanlig mjölk, och det här tipset går alltså utmärkt att utföra även utan ett inköp av mandelmjölk, det gör ni som ni tycker :)

Jag gjorde en smoothie nu imorse till frukost (vilket jag borde göra oftare) och det tycker jag mandelmjölken passar alldeles utmärkt till! Prova om ni hittar den, det är ett hett tips! Receptet nedan är bara ett grundrecept, det går att byta bären mot andra bär eller frukter, yoghurten mot en vegetabilisk variant om du vill få den helt vegansk och den kan kryddas med ex kanel eller kardemumma istället för citronmeliss. Eller vaniljpulver! Vanilj är fantastiskt i! Det får det bli nästa gång…

***

Skogsbärssmoothie

Ingredienser:
(ca 2 portioner)

2 dl blandade frysta bär, något tinade (jag använde blåbär, hallon, lite lingon och björnbär)
2 dl naturell yoghurt (Arlas ekologiska är ljuvlig) (byt mot ex. soygurt om du inte äter yoghurt)
1 dl mandelmjölk (eller vanlig mjölk)
ett par kvistar citronmeliss
1 tsk – 1 msk honung (beroende på hur sött du vill ha det) (använd annat sötningsmedel om du inte äter honung)

Tina bären något så de blir lättare att mixa.

Häll dem tillsammans med yoghurt, mjölk, citronmeliss och honung i en mixer eller en skål om du använder mixerstav.

Mixa.

Häll upp i glas och servera tillsammans med vad som helst eller som den är :)

***

Bloggens första tävling! Vinn ”Loving cups”te från the spice tree

Jag är en notorisk tedrickare ut i fingertopparna. Alltid den där som kaffepimplare i hemlighet irriterar sig lite på eftersom de måste leta fram en ren kastrull och koka vatten separat när det är dags för efterrätt och det obligatoriska kaffet redan är färdigt och upphällt. Ja, det är tur att jag dragits till vänner som alla också njuter av te hellre än någon annan dryck, för med krav som mina; först en köttfri maträtt och sedan en terik efterrätt, är jag inte den allra lättaste att bjuda över på middag ;)

Är ni också tedrickare? I så fall har jag en överraskning till er som jag hoppas tilltalar. För ett tag sedan hittade jag nämligen två riktigt trevliga teer från The spice tree som jag provade och tyckte om, ”Syrup and Honey” och ”Loving Cups”; båda köpta i riktigt söta burkar, den ena perfekt till frukosten och den andra exemplarisk till kvällsmyset.

Eftersom jag tyckte så mycket om dem gick jag tillbaka och köpte två burkar till av teet ”Loving Cups” som jag nu tänkte dela ut till två av er läsare som ett bevis på min tacksamhet över att ni kommer på besök då och då – det är värt mycket ska ni veta!

Jag är inte sponsrad av The spice tree vill jag tillägga, det här är teer som jag köpt själv, tyckt om och velat låta andra få smaka. De är värda ca 100 kronor styck och innehåller ca 150 gram rött te (rooiboste) med bland annat ananasbitar, mango och solros.  Eftersom det är naturligt koffeinfritt passar det när som helst på dygnet med sina milda smaker och fantastiskt fruktiga doft. En fullträff tycker jag, hoppas ni också tycker det!

Allt du behöver göra för att vinna en av dessa två teburkar av ”Loving cups”teet är att kommentera det här inlägget och svara på frågan:

Vilket är just DITT favoritte? 

Vill ni får ni gärna gilla min sida på facebook också, men det är inte ett krav för att få delta i tävlingen :)

Jag stänger tävlingen vid midnatt fredagen den tredje augusti, alltså fredag nästa vecka.

Stort lycka till och ett ännu större tack för allt ert fina stöd här på Kärlek på tallrik <3